Tippning inför kvällens delfinal

I ett försök att få någon form av lista inför ikväll har jag kommit fram till något som skulle kunna se ut såhär i fullt resultat.

1. Eric Saade

2. Playtones

3. Shirley’s angels

4. Linda Sundblad

5. Sebbe

6. Simon Forsberg

7. Sara Varga

8. Sara Lumholdt

Eric sätter jag etta, ingen mer kommentar på det. Sedan blev det väldigt svårt mellan de övriga sju, med sju våndor på köpet. Till slut hamnade Sara L på åttondeplatsen för att hon endast har en okej låt, hamnade rätt långt ner i publikomröstningen och dessutom inte har någon effekt som kan trigga igång svenska folket med. Övriga placeringar har jag satt ut lite efter känn. Shirley’s angels är lite av min andra favorit men det har snackats om både henne och Eric sedan i onsdags och det brukar komma någon uppstickare, den uppstickaren tror jag blir the Playtones.

Fredrik avslöjer inte eventuell favorit

Rickard Olsson pratade med Fredrik Kempe i säkert en minut innan Artistpresentationsfilmen drog igång. Rickard försökte få ur Fredrik vilket av hans bidrag han håller mest p men lyckades inte. Istället svarade han Oksson att om han frågar flera gånger så kanske han har tre olika svar.

Simon som för övrigt levererade ett snyggt nummer fick ganska bra respons, mer än Linda Sundblad än så länge.

Simon satte den på första

Simon klev upp på scenen, levererade sin låt utan några som helt problem och tog alla kameror. Sedan hade de ett mindre möte med bland annat koreografen som sa att Simon tagit alla kameror. Liten kort diskussion försiggick där framme om repet, men det var knappt något negativt som sades. Nu kommer vi alltså få höra Simon en andra gång men då att han sparar på rösten.

Festande mellan flygplan när Flygvapenmuseet välkomnade

Gårdagens välkomstfest var förlagd till Flygvapenmuseet 7 km utanför Linköping. Vi var några stycken som anlänt cirka 20 minuter före 20, då ännu i inga artister eller personal Anlänt. Första anhalt var vänster hangar där de byggt upp rum från olika årtionden, visade upp diverse flygburna maskiner med tillbehör och mycket fakta på väggar. Bordet med välkomstglasen med champagne stod kanske aningen konstigt placerad för på väggen bakom kunde man läsa ”om kriget kommer”.

När artisterna anlänt minglades det och fotograferades såväl artister som museiföremål och en stund senare välkomnade Borgmästaren hela sällskapet till Linköping och Melodifestivalen. Eric Saade stod lämpligt placerad vid en vägg med text bakom honom och poserade inför ett antal kameror. Johanna Randolph från Roxy stod på sidan om och tyckte att platsen var perfekt för honom. Även Simon hamnade på bild under kvällen.

Buffén som vi sedan hänvisades till i närliggande hangar var relativt liten men väldigt god och bestod av två olika sorters kött sallad, såser, foccacia och friterade rotfrukter. Artisterna hade sina egna bord och sedan fanns det några bord längre in i salen förutom alla ståbord som, var utplacerade mellan gamla stridsflygplan.En lite ovanlig miljö lugnt sagt…

Alexander Bard verkade vara väldigt hungrig då han ganska snabbt valde att plocka åt sig av maten och genast fick en kö efter sig. Fredrik Kempe valde att ta av ett buffébord längre in då någon frågade honom vilket bord han sitter vid. Han funderade ett tag.

– Jag sitter hos Simon,  sa en avslappnad Kempe som ju hade hela tre bord att välja mellan.

Under kvällen spelades det på gafflar, sjöngs för Shirley Clamp som firade födelsedag dagen till ära och minglades runt lite till. Eric Saade sågs stå i närheten av kaffebordet tillsammans med några men Alexander Bard så jag mest sitta vid sitt bord. Efter maten bjöds det även på kaffe och chokladbit. Närmare 22.30 vlade de flesta att ta bussen tillbaka till hotellet där baren snabbt fylldes av glada bsökare, bland annat Camilla Bjering, Sebastian, Tine Matulessy och Alexander Bard. När jag o några till fortsatte till Harrys kring 01 satt fortfarande Bard kvar vid ett bord och såg inte ut att vilja lämna än på ett tag.

Säker Simon lägger till rök och konfetti

Det blir riktigt mysig stämning när rök lägs till på scenen. Och lite kul nät Simon långt  där bak undrar:

– Hur ska jag kunna se var jag ska stanna nånstans??

Simon smyger sakta framåt på scenen lagom till det att låten verkligen drar igång, det vill säga då tempot ökar lite. Scenens ljus går i vita, blå och gröna nyanser och konfettin som singlar ner från taket mot slutet är silverkonfetti. Det jag saknar i numret är levande kör någonstans bakom honom. De behöver inte synas så mycket men jag tillhör de som gillar när man man ser att artisten backas upp.  Annars ett mysigt nummer med en skönsjungande Simon som ser både lugn och säker ut.

Starkt startfält i Linköping överlag

Efter en tågresa i första klass av allting, anlände tåget till Linköping runt 16. Några timmar senare var det dags att lyssna på veckans åtta låtar. Ett startfält med framför allt två starkare låtar hos Eric Saade och Shirley Clamp medan Sara Varga har veckans kanske sämsta låt, en väldigt lugn tråkig historia. Dags för sammanfattningen av Linköpings alla bidrag.

1. Lucky you – Linda Sundblad

Lucky you är en halvsnabb låt som börjar med gitarr. Linda låter avslappnad i sin sång. Det låter dock lite som ett försök till kopiering av Robyn. Inför sista refrängen ligger ett tyst parti som går över i ett dunkande hjärta och Linda som ooar. Därefter kommer Refrängen två gånger och avslutas tvärt. Första gången lät låten dötrist men andra gången hade den växt i alla fall ett halvt steg. Än har den en bit kvar.

2. Tid att andas – Simon Forsberg

Tid att andas är en ballad med en vacker text som inleds extremt lugnt till pianokomp och en Simon som sjunger sövande. En cymbal är ”startskottet” för ett ökande tempo och en Simon som sjunger starkare, och det är här jag börjar tycka mer om låten. Faktum är att Tid att andas gradvis blir starkare och starkare. En mellanvers följs av sista refrängen och låten avslutas lugnt. Jag kan även meddela de körintresserade människorna att Britta Bergström körar här.

3. Enemy – Sara Lumholdt

Enemy är en snabb pop typ radiopop. Det tar inte många toner innan Sara Lumholdts mogna stämma tar ton. Stråkarna bakom Sara ger ett plus. Under dessa tre minuter hinner Sara upprepa ordet ”Enemy” 24 gånger. Sex gånger i varje refräng. En timme efter att låtarna spetas upp kan jag inte komma ihåg exakt hur melodin går.

4. The king – The playtones

Rosa pantern är på ingång men vi får aldrig se honom. Istället lär vi få se ett rockande Playtones på scenen. Detta är nämligen ett mellanting av dansband och rock från förr, typ 70-talet. Snyggt gitarrkomp ingår. Mot slutet kommer det en paus som ger illusion av att låten är slut för att sedan ta fart igen.

5 I thought it was forever – Shirley’s angels

Låten startar starkt och fortsätter i samma anda hela vägen. Detta är en tuffare Shirley Clamp med änglar som backar upp henne i en väldigt skön snabb poplåt. När Shirley är med krävs det ju en tonartshöjning och denna låt är inget undantag. Veckans schlagerlåt…

6 No one else could – Sebastian

Detta är en snabb poprock. Sebastians röst är åt det mörka hållet. Gitarr och trummor slår igenom.  Med pauser mellan meningarna är låten lite läcker. Visslingar både inleder och avslutar låten. Sebastian själv som drar på bra drar ner på tempot inför den sista refrängen.

7 Spring för livet – Sara Varga

En blandning av Lisa Nilsson och Caroline af Ugglas kan denna beskrivas som. Den framhävande texten gör att man automatiskt lyssnar lite extra noga på innehållet, i alla fall för de som kan tänkas gilla denna. Låtens stora minus är att vers och refräng liksom smälter in i varandra. En tråkig historia.

8 Popular – Eric Saade

Popular inleds med något som kan liknas vid Riverdance. Det är väldigt energiskt och låten passar ypperligt på ett discogolv. Över huvudtaget är låten energisk från första till sista tonen. Mellan vers och refräng sjunger Eric några små fraser som i stort består av ”Pop oh oh oh…”. Låten slutar med att Eric tar sin förmodligen längsta ton i hela sitt liv och jag är mäkta imponerad att han lyckades hålla den ända ut!