Refreshments gav Södertäljeborna riktig rock ’n’ roll

The Refreshments, med trummisen Mats Forsberg dold bakom gitarristen Jonas Göransson.

Södertälje centrumförening har nu under fyra torsdagskvällar haft konserter på Marenplan. Ikväll var det final och de som fått äran att förgylla denna sista kväll var The Refreshments. Publiken som ikväll möjligen hade lite högre medelålder än under de tidigare kvällarna (jämfört med åtminstone Sanna Nielsen som stod på scenen för fyra veckor sedan) tycktes till en början lite blyga och höll sig rätt långt bak. Ganska snart rörde sig emellertid en efter en närmare scenen. Många hade svårt att stå stilla och några tog tillfället i akt att dansa till musiken.

På slaget 20 äntrade gruppen scenen och startade med I should be lovin this följt av A band’s gotta do what a band’s gotta do för att därefter blanda och ge av rock ’n’ roll under omkring en timme. Det var både äldre och lite nyare låtar som framfördes. Snabba såväl som lite långsammare. Två låtar, Reconsider me och JB boogie, kommer från Johans egna skiva. I den sistnämnda fick Johan dessutom hela scenen för sig själv medan han själv sittande vid flygeln gav prov på sin skicklighet, rent instrumentalt. Till Veronica som har riktigt skönt dansant sound hade det blivit lite tjockare framför scenen och det var troligtvis få som stod still. På scenen var samspelet god mellan de, stämningen ganska avslappnad och ibland fick humorn och lekfullheten komma fram också. Välkomna inslag var även ståbasens gästinhopp.

Mot slutet drogs så några av gruppens stora hitar av i rask takt. 55 Ford följdes omgående av Miss you miss Belinda och därefter My Mustang Ford. Man skulle kunna säga att motorn nu gick på högvarv. Som extranummer kom, föga förvånande, Melodifestivalslåten Hallelujah som Jocke presenterade som en låt om att ha funnit kärleken. Till publikens glädje. Jag märkte också att även de yngre barnen som kanske inte hört deras övriga låtar särskilt mycket kände igen just denna i alla fall. Kul notering är att Jonas i sitt spagat råkade dra ur sladden ur elgitarren och fick därför fokusera på att fiska efter sladden och få den på plats igen framför att gå ner så långt som han gjort i våras när de framträdde med den i Linköpings delfinal.

Det som gör deras musik bra i mina öron är just deras sound, samspelet mellan det klinkande pianot och gitarren samt de andra instrumenten. Sedan har ju Jocke Arnell och de andra bra röster också som känns perfekt lämpad för just deras musikstil. Inte minst ikväll gavs det bevis på detta då de levererade en härlig timme med rock ’n’ roll för Södertäljeborna samt eventuell ditrest publik.

Robin Stjernberg fick Marenplan i gungning

Gävle har haft sina sommarkvällar under flera år. I Södertälje är det första året de har artister på torget. Under fyra veckor har Marenplan fått besök av en artist varje torsdag. Den här kvällen stod Robin Stjernberg för musiken. Torget fylldes av många förväntansfulla barnfamiljer och ungdomar men även äldre. Några minuter över utsatt tid äntrade en taggad Robin scenen.

Kvällen började i poptoner men blev snabbt lite rockigare. Introt på One down, two to go hördes och händer önskades upp i luften. Ett antal händer lyftes mot skyn för ett tag och klappade i något sånär takt. Den unga sångaren presenterade sedan en låt som skrivits till Melodifestivalen innan You fick den platsen. Låten heter Beautiful och är en vacker lite lugnare historia som han nu istället tillägnade sin publik. Fansen ganska nära staketet tjöt av lycka. Det var nog ett bra val att Beautiful fick kliva tillbaka till förmån för den vid det här laget välbekanta låt som till slut blev vårt bidrag i Eurovision.

Under den dryga timmen som konserten varade växlade Robin mellan att röra sig över hela scenen, kompa sig själv med gitarr i några lugnare bitar, vattna publiken, ta isär mikrofonstativet och köra allsång. Nedmonteringen av stativet var särskilt märkbart under de två låtar som han känner lite extra för, nämligen Halo och Let me entertain you. Här förvandlades konserten till en riktig rockkonsert där sångaren bland annat sträckte ut micken mot publiken och använde högtalarna som fotstöd. Robin tycktes ha energi så det räckte och blev över. Så pass mycket att rockstunden avslutades med ett stort hopp med ansats.

Därefter drogs takten ner igen. Den kanske lugnaste låten för kvällen, For the better, inledde Robin sittande vid ett keyboard. Texten byttes dock ut först och blev till en kärleksförklaring till Södertälje innan låten presenterades på riktigt och han övergick till ordinarie text.

Den känslosamma Scars var en annan av höjdpunkterna på konserten. Men publiken nöjde sig inte innan de fått höra You och mycket riktigt kom den efter att stjärnan åter kallats upp på scenen. Under tiden hade Robin bytt om till sina Eurovisions-scenkläder. Skön stämning när låten förvandlades till en allsång.

Sammantaget kändes Robin, med sin energi och den känsla han visade under flera av låtarna, som en tamare och mer nykläckt version av Carola. Henne vet man aldrig riktigt var man har vilket ger krydda på en show. Lite så kändes det ikväll kring Robin. Han överraskade, visade prov på humor, bjöd på sig själv och kändes äkta rakt igenom. Precis som det bör vara.