Så gick fredagsgenrepet…

David Lindgren öppnar upp finalen storslaget med ”One together” som presenterats som Melodifestivalens temalåt. Som Aftonbladet berättat tidigare är skriven av Melodifestivalens regissör Sunil Munshi och Peter Kvint. Kvint är mannen som ligger bakom många av Andreas Johnssons Melodifestivalverk.

David drar kort lite prat om huruvida det egentligen går att tävla i musik, och anledningen till det är att han vill komma fram till att tala om för alla att rösta med sitt hjärta på sin favorit.

Det brukar inte hända speciellt mycket när artisterna presenteras men denna kväll passade Roland (Robert Gustavsson) i Rolandz på att spilla dryck över hela bröstet när han kom i bild.

Fab Freddie är den som får ta hand om green room och medan han står där mitt i artisternas lilla fristad i arenan glittrar Fab Freddie från topp till tå nästan med en riktig krona på huvudet, även om det inte är kungens egen krona. I sin vänstra hand håller han en gigantisk flagga. Fab Freddie trycker på att det var väldigt jämnt förra året så det är verkligen viktigt att rösta på sin favorit som man vill ska vinna.

Nu är det så dags att dra igång själva tävlandet, om man säger så. Mendez går ut först och gör vad han tränat på och gjort under tre veckor på scenen.
Renaida som jag berättade hade kläder som syddes på under torsdagen, visar nu upp sin nya scenklädsel vilket är en benlös orange body med ett orange-gult glittrande tyg som någon slags tunika över. Till detta ett brett svart skärp runt midjan. Tufft och mycket snyggare än vägverksoverallen som hon bar i sin deltävling.
Martin Almgren har däremot behållit allt i sitt vinnande koncept, även kläderna.

Anna Book-reklamerna har skrotats. Istället visas ett vb på hur det vore om David, som drömmer om att ta med sig Melodifestivalen hem, har det om det hade varit möjligt. Här får vi se hur studiomannen väcker David för att så snart han klätt på sig får manuskort och går ut i köket för att hälsa godmorgon på sin fru som redan gått upp utan att han hört det. Hon hade tagit ett bad och David läser på sitt manuskort att det måste varit ett stumbad. Ingen reaktion… David vänder sig till studiomannen och frågar vem som skrivit detta egentligen?? Hence von Z bara svarar med att rycka på axlarna. Lysande att SVT driver med sin egen kritik mot årets manus!

John Lundviks tur att få sjunga. Han intar plats vid flygeln, musiken drar igång och han levererar sin underbara ballad ”My turn” med mycket känsla. Under bidraget är det magiskt när man ser på skärmarna hur John på längre ut på scenen, moot publiken, samtidigt som hela arenan lyser av mobillampor. Riktigt fin kameravinkel där.

Även Jessica ger publiken ett välsjunget och snyggt bidrag, nu med sina rätta dansare som backar upp. På väg av scenen gör såväl hon som dansarna Åsa Engman, Nathalie Rosenberg, Therese Nelson och sandra Koffner high five med en jublande David. Det ska tilläggas att i finalen är det litet byte i kören som står backstage. I finalen är det Molly Pettersson Hammar som backar upp Jessica tillsammans med Dea och Emelie.

Liamoo är smart nog att efter sin lilla scenshow flirta genom att blinka till kameran. Arenan jublar.
Jubel blir det även till nästa startnummer för nu är det dags för Samir & Viktor. Man märker hur barnen går igång bara deras namn nämns och under det att killarna sjunger är det faktiskt ett gäng barn, till storleken av typ en halv förskolegrupp, som står några meter ifrån där vi sitter och dansar Shuffla så gott de kan i gångarna. Jättesött och smått imponerande.

Efter ännu ett vb som är lite tråkigare, där David den här gången får Fab Freddie efter sig i vardagen, är det dags för programledaren att presentera Mariette. Enligt honom är alltså Mariettes pyramid ett av världens sju underverk och trots att han sagt att inte klättra på pyramiden har alltså hon gjort det. Småkul presentation.
Mariette själv gör sitt kanske snyggaste framträdande hittills.

Även Felix och Margaret visar sig från sina bästa sidor. Det mest spännande sedan i Benjamins bidrag är att se om hans scenografi jobbar med honom idag. Det gör den. artisten själv hoppar euforiskt upp och ned efteråt och tackar allt och alla nästan.

Även Rolandz pyro fungerade som det skulle och gjorde så att både Roland och bandet nästan försvann i bild mitt i allt pyro. Roland passade på att vinka glatt där ute på tungan efteråt, innan han gick av.

Vad jag inte uppfattat var att Liamoo tydligen hade ljudstrul så de riggar om på scenen för att låta honom köra igen, då det är denna kväll som de internationella jurygrupperna baserar sina röster på. Fint framträdande även denna gång och därefter kan de återgå till manuspunkterna igen.

Först ut av mellanakterna är punkten Svenska klassiker och ikväll har Helene Sjöholm och Solala satt sig i ett provisoriskt litet vardagsrum ute i publiken från vilket de inleder sin hyllning till den välkända ”Vår bästa tid är nu”. De går sedan upp på scenen där de avslutar låten men det hade ju kunnat vara lite roligare koreografi på scenen.

Under omröstningen testar man de internationella juryns grafik och så genom att Warners egen Robert Skowronski turas om med studiomannen backstage, Pernilla Isedal, att agera olika länders språkrör. Här får Samir och Viktor samtliga 12:or och efter ett antal testande länder avbryter David detta genom att säga att vi börjar lära oss det här nu. I green room sitter duon och skrattar.

Ytterligare två mellanakter hinns med innan vinnaren, som blir Samir & Viktor, utses genom tillägg av svenska folkets röster. Det ena är en mellanakt där David o Fab Freddie samt ett gäng dansare skapar en minicabaré till en text som handlar om att ”alla ska få vad de vill”. Lite green room-prat innan Caroline af Ugglas gör om fjolårets segrares bidrag ”I can’t go on” till ”We can’t go on” tillsammans med kören Gränslösa röster. Detta görs i en slow-version som låter helt okej men undertecknad föredrar ändå originalet.

Halleluja vilken blandning i veckans allsång

_DSC5183_zpsyj90k1bz
Sanna och Orup

Det var ett fullspäckat program med hela sex artister som slogs om programtiden vilket gick så pass bra att de flesta även enades i ett medley tillsammans med Sanna Nielsen en bra bit in i timmen. Denna strålande kväll på Skansens topp.

Solala presenterades under själva signaturen och avslutade den tillsammans med Sanna. Den första som presenterades härnäst stod inte med bland artisterna men en 8-årig kille vid namn Alfred ställde sig bredvid programledaren med ett dragspel och gjorde orkestern en man (eller rättare sagt pojke…) starkare under allsången ”Guld och gröna skogar”.

Var det inte välkända låtar som artisterna valt att framföra så var det lite nyare som fick sommarkänslorna att komma fram i denna redan sköna julikväll. SaRaha sjöng sin ”Kizunguzungu” som är väldigt smittande i takten och med en egentligen ganska obegriplig text för många men som ändå bjuder in till allsång i refrängen. Förmodligen en av anledningarna till varför sångerskan fick något av en hit på kort tid med denna under sitt deltagande i Melodifestivalen. Den snabbare allsången ”Bergsprängartango” som SaRaha sedan valde tycktes passa henne perfekt vad gäller både energi och utstrålning.

Anders Glenmark och Sonja Aldén framförde båda lite nyare låtar som var ett skönt inslag mellan alla andra punkter i programmet. Sonja sjöng den vackra ”Bastuholmen” medan Anders Glenmark lät publiken få höra sin nya låt ”Vackrare”. Vackrare blev också fröken Nielsen när hon kom ut med en blomsterkrans i håret som matchade hennes redan somriga outfit. Vad passade då inte bättre än just Glenmarks egen ”Hon har blommor i sitt hår” som allsång?

En minst lika passande allsång var den son Sonja hjälpte till med, nämligen ”vilken härlig dag, helt perfekt för dagen som var. Så även Ted Gärdestad-medleyt där Solala, Anders Glenmark, Sonja Aldén och Sanna Nielsen levererade Teds största låtar i ett väldigt bra och snyggt arrangerat paket. Mitt ibland allt detta somrigt och fartfyllda blev komikern och artisten Josefin Johanssons nummer blev något av en välkommen lätt humoristiskt paus där hon delade in allsångerna i fyra kategorier: Namn, väder, färdsätt till vatten och danser geografiskt. Riktigt intressant på något konstigt vänster att höra men hennes egenbyggda allsång kändes malplacerad och delade upp numret en en längre och en kortare del.

_DSC5159_zpslnru9e76
Lizen, Rosie och Annika vinnare av veckans MinAllsång

Veckans vinnare av MinAllsång var för övrigt en härligt glad trio som går under namnet Pantertanterna. Lizen, Rosie och Annika satte sig på VIP-en iklädda rosa glittriga hattar, fick varsin mikrofon och tog över allsången för några minuter när de släppte loss där i mittgången under “Aj, aj, aj”. Orkestern å sin sida passade på att klä upp sig i blå dansbandskavajer eftersom denna allsång från början är en dansbandslåt skriven av Rune Wallebom.

Den enda som egentligen ska ha bakläxa är Orup. Inte för hans egen timme utan för allsången “Regnet det bara öser ner” som han gick in och gjorde under den ordinarie timme. Nu höll sig regnet undan men det känns alltid osäkert att sjunga om regn på Skansen och med tanke på väderleken som varit hittills i år så känns det inte helt klokt att ge vädergudarna några blöta busidéer i onödan…

Övergången från ordinarie timmen till Orups egen timme var däremot riktigt mäktig när hela hans band kom ut och rev av “Hallelujah och prisa gud” inför en lyrisk publik som kom på fötter av bara farten. Detta lade också lägstanivån för det som sedan väntade.