Halleluja vilken blandning i veckans allsång

_DSC5183_zpsyj90k1bz
Sanna och Orup

Det var ett fullspäckat program med hela sex artister som slogs om programtiden vilket gick så pass bra att de flesta även enades i ett medley tillsammans med Sanna Nielsen en bra bit in i timmen. Denna strålande kväll på Skansens topp.

Solala presenterades under själva signaturen och avslutade den tillsammans med Sanna. Den första som presenterades härnäst stod inte med bland artisterna men en 8-årig kille vid namn Alfred ställde sig bredvid programledaren med ett dragspel och gjorde orkestern en man (eller rättare sagt pojke…) starkare under allsången ”Guld och gröna skogar”.

Var det inte välkända låtar som artisterna valt att framföra så var det lite nyare som fick sommarkänslorna att komma fram i denna redan sköna julikväll. SaRaha sjöng sin ”Kizunguzungu” som är väldigt smittande i takten och med en egentligen ganska obegriplig text för många men som ändå bjuder in till allsång i refrängen. Förmodligen en av anledningarna till varför sångerskan fick något av en hit på kort tid med denna under sitt deltagande i Melodifestivalen. Den snabbare allsången ”Bergsprängartango” som SaRaha sedan valde tycktes passa henne perfekt vad gäller både energi och utstrålning.

Anders Glenmark och Sonja Aldén framförde båda lite nyare låtar som var ett skönt inslag mellan alla andra punkter i programmet. Sonja sjöng den vackra ”Bastuholmen” medan Anders Glenmark lät publiken få höra sin nya låt ”Vackrare”. Vackrare blev också fröken Nielsen när hon kom ut med en blomsterkrans i håret som matchade hennes redan somriga outfit. Vad passade då inte bättre än just Glenmarks egen ”Hon har blommor i sitt hår” som allsång?

En minst lika passande allsång var den son Sonja hjälpte till med, nämligen ”vilken härlig dag, helt perfekt för dagen som var. Så även Ted Gärdestad-medleyt där Solala, Anders Glenmark, Sonja Aldén och Sanna Nielsen levererade Teds största låtar i ett väldigt bra och snyggt arrangerat paket. Mitt ibland allt detta somrigt och fartfyllda blev komikern och artisten Josefin Johanssons nummer blev något av en välkommen lätt humoristiskt paus där hon delade in allsångerna i fyra kategorier: Namn, väder, färdsätt till vatten och danser geografiskt. Riktigt intressant på något konstigt vänster att höra men hennes egenbyggda allsång kändes malplacerad och delade upp numret en en längre och en kortare del.

_DSC5159_zpslnru9e76
Lizen, Rosie och Annika vinnare av veckans MinAllsång

Veckans vinnare av MinAllsång var för övrigt en härligt glad trio som går under namnet Pantertanterna. Lizen, Rosie och Annika satte sig på VIP-en iklädda rosa glittriga hattar, fick varsin mikrofon och tog över allsången för några minuter när de släppte loss där i mittgången under “Aj, aj, aj”. Orkestern å sin sida passade på att klä upp sig i blå dansbandskavajer eftersom denna allsång från början är en dansbandslåt skriven av Rune Wallebom.

Den enda som egentligen ska ha bakläxa är Orup. Inte för hans egen timme utan för allsången “Regnet det bara öser ner” som han gick in och gjorde under den ordinarie timme. Nu höll sig regnet undan men det känns alltid osäkert att sjunga om regn på Skansen och med tanke på väderleken som varit hittills i år så känns det inte helt klokt att ge vädergudarna några blöta busidéer i onödan…

Övergången från ordinarie timmen till Orups egen timme var däremot riktigt mäktig när hela hans band kom ut och rev av “Hallelujah och prisa gud” inför en lyrisk publik som kom på fötter av bara farten. Detta lade också lägstanivån för det som sedan väntade.

Sonja når ut genom rutan

Jag kanske inte borde ha flyttat ner Top cats från att gå vidare? De såg bra ut i rutan och verkar gå hem hos publiken längre in här i Scandinavium. De är dessutom det enda Rockabillybandet här, vilöket borde ligga till lite fördel hos de. Samma sak gäller också för Sonja Aldén som ju har enda balladen och når ut genom rutan. Jättesnyggt i rutan när scengolvet täcks av rök och Sonja nästan ser ut att sväva.

Sonja Aldén vet hur man väcker media

Godmorgon. eller god förmiddag om det passar bättre. Idag är det lördag och dags för deltävling 2. Går Ulrik Munther till finalen ikväll? Kan David Lindgren ta hem en biljettplats? Eller varför inte Timoteij? Sonja Aldén kanske vinner hela Sveriges balladhjärtan och några till?

Apropå Sonja så vill jag nog utnämna henne till veckans artist med en stor humoristisk ådra och den som vet hur man väcker pressen. Igår fredag befann hon sig i pressrummet för att prata med en stor kvällstidning i en webbsändning. När hon var klar gick hon igenom rummet mot utgången men stannade några meter framför dörren och vände sig mot alla mer eller mindre upptagna mediemänniskor. Sonja säger sedan högt:

– Oj…hörde ni vad som hände nu?

Sådana gånger undrar man självklart vad som hänt nu, det ligger en nyfikenhet i en som vill veta vad det handlar om. Så man tittar upp. Sonja tittar mot oss, skrattar.

– Ni skulle sett era miner nu. Allihopa…

Hon skrattar och lämnar rummet. Ja se Sonja, det är i stort sett omöjligt att inte gilla denna charmiga positiva kvinna.

Sonja Aldén från torsdagens genrep

Skönsjungande Sonja fortsätter leverera

Sonja Aldén hade sin scenklänning på sig igår så i klädväg är det ingen nyhet, inte heller att hon är tonsäker och känns väldigt trygg. De små rörelserna i koreografin passar vackra Sonja. Visserligen får hon hjälp med kamerorna men man kan inte begära att det ska sitta direkt hur van en artist än är. Sonja passar till och med på att berömma såväl ljud som ljus och LED för ett bra jobb. Men Masen är bäst, enligt henne.

Efter tredje och lyckade genomkörningen frågar hon:

– Nu lös båda kamerorna som ett disco, vilken ska jag titta i?

Sonja Aldén

Sonja täcks av ”giftig” rök och låtsas ta farväl

Till andra genomkörningen har fläkt och rök lagts på. Men den blir liite för mycket rök kanske, den dränker sakta men säkert vackra Sonja som säger hejdå till den nyfikna publiken. Studiomannen von Z hasplar snabbt ut sig att vi som sitter här framme ska tänka på att röken är giftig.

– Det säger du nu… hörs från en nu helt skymd Sonja Aldén.

– Andas inte in den, fortsätter von Z.

Sonja låtsas kvävas genom att ge ifrån sig ljud och säger sedan:

– Vi ses i Nangijala.

Har jag sagt att Sonja är för härlig?

Sonja i rök

Säker Sonja gör det himmelskt

Sonja Aldén är makalöst vacker i sin långa glittrande beige ärmlösa klänning med släp och paljetter. På scenen har en bro placerats. Scenen har ljussatts i vitt. Lägg till röken som ska lägga sig över scengolvet sedan så kommer det säkert se drömskt ut. På skärmarna ses mönster som liknar stjärnregn.

Sonja börjar mitt på scenen, tar sig sakta under låten fram till bron och upp på den för att sedan gå framtill stativet mitt på scenen och avsluta där. Efteråt fixas med hennes släp under diskussioner, varpå Sonja vänder sig till oss och påpekar att det är roligt att få vara med under hela processen samt att det man får leka fram numret, pröva sig fram.

Hon sjunger säkert och vackert

Mer sammanhållet startfält i Göteborg

Efter kvällens uppspelning av låtarna kan konstateras att startfältet här inte är lika spretigt startfält som förra veckan. Vi har en ballad, några poppigare tongångar och så Timoteij och Di Leva. Det är alltså fler låtar som riskerar att slåss om samma röster beroende på hur numren kommer se ut och om någon visar sig sänkas (floppa) eller bli starkare av sitt framträdande.

Ulrik Munther, Soldiers
Ulrik Munthers Soldier är ingen överaskning i sig. Den går i hans stil med lite countrytoner, munspel och gitarr samt en vers som gå ner lite precis före refrängen. Sedan byter låten stil och blir popigare. Då höjs tempot och trummor går igång. Mittenparti med handklapp leder fram till avslutande refräng som tonas ned i slutet. Låten känns lite schizofren med skönare takt i speciellt versen.
Top Cats, Baby doll
Top cats fartfyllda Rockabilly i form av deras Baby doll låter Top cats ut i fingerspetsarna. Själva titeln ligger med ett flertal gånger i varje refräng så vad låten heter bör inte vara svårt att missa. Till exempel sjunger de ”baby doll doll doll, rock n roll roll roll…”. Detta är garanterat veckans favorit för de som gillar rockabilly och Rock n roll.
Sonja Aldén, I din himmel
I din himmel är en finstämd ballad. Sonja sjunger med känsla och i bakgrunden ligger ”hjärtslag” inlagda med jämna intervaller,vilket ger låten lite krydda. Pianot gör musiken härlig att lyssna på. Balladen innehar givetvis tonartshöjningar och i partiet precis före avslutande rerfräng ligger ett kortare instrumentalt parti. Inledningsvis påminner tonerna om någon annan låt som dock inte vil komma fram, men som jag har för mig ligger på någon av hennes tidigare skivor. Detta är en låt som bland annat Sonja ”sytt” till sig själv, men en del i hur det kommer gå ligger även i framförandet så gör hon bara ett bra framträdande kan det gå bra.
Andreas Lundstedt, Aldrig, aldrig
Aldrig, aldrig som framförs av Andreas Lundstedt är mer av snabb skön radiopop där han sjunger på svenska om kärlek. Själva texten är lite sorgsen. Det är alltså helt olikt musikstilen i Alcazar. Jag skulle vilja säga att det är mer åt Mathias Holmgrens Tänk om jag dör nu inatt-hållet. Tempot markeras av trummor och avslutet är mjukt, inte tvärt.
Timoteij, Stormande hav
De första tonerna får en genast att tänka på Riverdance. När Timoteij börjar sjunga blir det något helt annat. Stomande hav är en blandning av folkmusik och pop där musiken består av trummor, fioler och flöjter. Tempot går tillfälligt ner i början på refrängen för att sedan återkomma med ny kraft. Tonarthöjning även här, efter ett kortare instrumentalt parti mot avslutande refräng där låten ”slås av”. Känslan i låten passar med själva titeln, men det betyder inte  att låten är rörig. Tvärtom är den sammanhängande och riktigt skön. Nu var det tydligen lite ändringar på gång så det kanske inte låter exakt som på kvällens uppspelning på scenen imorgon. Å andra sidan brukar det ofta bli lite annat när man får se själva framträdandet för att det låter annorlunda i arenan och för att man får synintrycket som läggs på. Möjlighet till bra placering för Timoteij.
David Lindgren, Shout it out
Shout it out är en modern energisk pop med syntinslag. DenpPassar mycket väl på dansgolvet men mer tveksamt till Eurovision. Trots låtens titel skriker han åtminstone inte på inspelningen även om hans röst är stark, och han fixar även den där tonartshöjningen mot slutet. En okej låt som egentligen inte satte något spår hos mig. Som avslutning ”ropar” David ut de sista orden tillika titeln.
Mimi Oh, Det går för långsamt
Det går för långsamt sjunger Mimi Oh i sin radiopoplåt. Det hon syftar på är att hon väntar på någon som hon vill ha mer av och som hon vet vill ha mer av henne – så varför står vi där? Tempot på låten är också lite långsamt. Hennes sång ramas in av en kör som ”aaah-ar”, vilket passar bra till Mimi Ohs sång. Dock är låten kanske lite för anonym för en stund senare när vi satt några stycken och skrev så visade det sig att ingen av oss kunde komma ihåg hur låten gick. Detta kan bli hennes fall.
Thomas Di Leva, ge aldrig upp
Thomas Di leva är Thomas Di Leva och hans låtar känns igen. Även denna är typisk för honom, ingen större överraskning här. Dock är låten något mer nedtonad och far inte omkring i rymden så mycket. Den här låten är mer jordnära. En lugnare pop skulle man kunna beskriva låten som. Han sjunger och uppmanar om att man aldrig ska ge upp och vill bland annat låta krig bli fred. Tydligt budskap och ganska enkel text där titeln upprepas, vilket kan vara fördel för Thomas. En kör finns också som backar upp honom snyggt. I den ingår förutom honom själv Britta Bergström, Andreas Lundström och Peter Kvint.

Om vi har vinnaren här? Det återstår att se, men det känns inte just ikväll som att vi har så många kandidater till totalsegraren just här.

Göteborgs startfält, från höstens presskonferens