Taggad Emil i State of drama

Konstaterande nummer ett: Sångaren Emil i State of drama är taggad. Kanske han drack en extra kopp kaffe under pausen? Hur som helst passar det både honom och deras framträdande. Han ser nöjd ut efter första genomsjungningen och de ur bandet som spanar in skärmarna tycks rätt nöjda även de. Det finns emellertid några kameror och koreografiska poser kvar att sätta.

Summering, riktigt bra framträdande av All we are, med goda chanser tror jag för de att ta sig vidare.

Sedvanligt uppskattad skaldjursbuffé i Kajskjulet

Göteborgs välkomstfest hölls detta år på Kajskjul 8. Artisterna trillade in i klungor och det tog lite tid innan alla hade hunnit komma. CajsaStina var en av de första att komma följt av Shirley Clamp och EKO. Outtrigger kom allra sist och det första de gjorde var att posera från vänster till höger inför smattrande kameror. Då hade festsalen öppnats upp för ett bra tag sedan. När de flesta så småningom hittat till sina bord välkomnade bland annat eventansvariga Monika Forsberg den samlade skaran till staden. En av hennes kollegor hade vissa svårigheter med att uttala några av orden så lite extra humor slank in där.

CajsaStina poserade i baren, det tog ett tag innan hon och Camilla från skivbolaget kunde fortsätta längre in.
Trion i EKO vid ankomsten
Jessica Folcker och Dr. Alban var popuära och stod kom inte långt innan de fann några att stå och tjattra med.
Shirley Clamp kom festen med en liten giraff nedstucken i handväskan. Denna lilla turmaskot fick hon 2004 i samband med ”Min kärlek”.
– Det är 10 års-jubileum i år, så självklart får den följa med, tyckte Shirley och lyfte upp sin glittrigt sin glittrigt klädda tygvän ur väskan för att låta den lukta på innehållet i champagneglaset innan fotografering.

Maffigt var det när skaldjursfaten bars in på ett pärlband av serveringspersonal. Det mesta utom rödlistade räkor hade lagt upp på de stora faten. Vid Oscar Zias bord fyllde någon av dansarna år, vilket inte undgick någon i salen då det sjöngs högt och glatt för denna person. Fördelen med att fylla år här är att när man firas KAN folk faktiskt sjunga.

Det minglades i lokalen. Flera tog en tur åt barenhållet på andra sidan skynket alternativt entrén som gav friskt luft om man önskade. Hela gruppen Outtrigger försvann ett tag medan CajsaStina valde att mingla stående mellan borden.

Efter skaldjuren kom kaffet med tryffel till. Nu började såväl artister som de andra att blandas upp ganska bra. Samtidigt började det tunnas ut vid borden. Vid 22.35 ungefär valde till exempel Shirley Clamp att lämna festen, som troligen fortsatte i artisthotellet senare. Jag valde att, nu när Melodifestivalen ändå kommit till Göteborg, slinka in på festplatsen  Jsons våning och träffade på Jim Jidhed, den forna festivaldeltagaren från 1991 och 1997.

State of drama är riktigt bra

State of drama går ut efter dagens presskonferens. Ett trumpodie såväl som keyboardpodie har dragits fram där Sebastian och Stefan håller till. Framför dessa står Rickard, John och sångaren Emil vid varsitt stativ. Emil nöjer sig ej med mikrofon. Han utnyttjar även en megafon som dock kom in något sent under första genomkörningen. En lätt irriterad Emil ställde omedelbart ifrån sig den och fortsatte repet. Han kommer även att bemästra en rökpistol under detta nummer. Röstmässigt sitter det bra och låten växer på scenen. Koreografiskt för sig sångaren över scenen med lagom energi. Möjligt att en högre växel läggs i på lördag. Läckert med röken.

Från visa till hårdrock i Göteborg

Så har då tredje semifinalens startfält spelats upp och Göteborgs skörd låter inte helt dumt. Det finns några bra, sköna låtar här. Bredden går från finstämd visa till hårdrock med möjlig headbangs-varning.

1. Outtrigger – ”Echo”
Göteborg går ut hårt med hårdrock som heter duga. Här är det dunka-dunka med trummor och hårda takter. Killarna sjunger men än med något hes röst. Distade gitarrer hörs genom hela låten. Överraskningen, som kanske inte är en överraskning ändå med tanke på genren är growlen. Denna stil som vi hörde av Dead by April i tävlingen första gången 2012. Vissa svårigheter fanns att hänga med i sången första gången.

2. Eko – ”Red”
Eko består av Anna Lidman på sång och Hannes Lundberg samt Michael Ottosson på synth/dator/drumpads & pukor. Trion har en elektropop med mer tydlig vers respektive refräng. Jag vill beskriva denna som en ”upphittad 80-tals Lili & Susie”. Musiken luktar 80-tal men sången är hårdare och modernare. En fräck blandning som har potential att sätta sig på hjärnan om man gillar denna typ av musik.

3. Oscar Zia – ”Yes we can”
Oscars Zias hopskrivna pophistoria är ganska snabb med något glatt i sig men den får mer liv längre in. Det är lite i stil med Eric Saade fast med en inbyggd, smygande ”OS-känsla”. Oscar sjunger väl och  ett instrumentsolo övergår till en brygga med tonartshöjning upp till avslutande refräng. Först vid andra lyssningen börjar man dock digga med lite.

4. Shirley Clamp – ”Burning alive”
Shirley återkommer till Melodifestivalen med en powerballad som visserligen är stark men det känns lite som att vi har hört den förut. Det är pianot och Shirley som gör låten. Det börjar lugnt, i andra versen vaknar den till mer. Möjligen svagare än Sanna var förra veckan.

5. State of drama – ”All we are”
Här hittar vi en snabb poplåt som möjligen försöker dra åt rockhållet. Det är trummor, bas och ”fotbollsklack” i refrängen. Apropå refräng så tycks största delen bestå av en väldigt upprepande refräng. De korta verserna dränktes mellan dessa refrängrader som till stor del består av själva titeln.

6. CajsaStina Åkerström – ”En enkel sång”
CajsaStina är enda artist som sjunger på svenska. Lägg till att detta är en visa, med mestadels gitarr och finstämd sång. Den passar förstås sångerskan (skriven av henne själv) och hon sticker ut ur starfältet. Trots att låten är skön och lär gillas av de som älskar lugna visor kan hon få svårt att gå vidare. Risken är att det är för lugnt. Gör CajsaStina som fröken Benediktsson så går hon troligen till andra chansen, då det inte lär finna två Ellen under ett och samma år.

7. Ace Wilder – ”Busy doin’ nothin'”
Under första lyssningen råkade denna kastas om med startfältets avslutande bidrag. Det ändrar förstås ingenting. Här hör vi ett något schizofrent men taktfast hopskrivet musikalisk verk där sångerskan har en bra röst och gör verserna fint. I refrängen kommer plötsligt från ingenstans en slags snabb rap från en kör samt slaginstrument. Kan mycket väl fungera att svettas till på ett gympass om några veckor, oavsett hur det går för henne på lördag.

8. Dr. Alban & Jessica Folcker – ”Around the world”
Nu kommer det rap signerad tandläkaren Alban samt ren sång som Jessica Folcker står för. De turas om att sjunga och Jessica tar refrängen. Ett läckert samarbete mellan dessa artister. Musikaliskt är det bra beat som man går igång på. En något högre växel som läggs i mot slutet. Dr. alban hejar på Jessica fler gånger under de tre minuterna. Jag har svårt att ”datera” detta. Det känns både modernt och äldre 90-tals-rap samtidigt.

State of drama planerar lägga in ytterligare en växel

State of drama har sedan deltagandet i Skellefteå försökt varva ner och smälta allt. Det har hänt mycket under dessa veckor för killarna.

– Livet har blivit lite annorlunda, mycket fina mail och mycket fans. Vi har också försökt träffa våra familjer.

Har ni fått någon respons på ert deltagande?

– Ja det har varit jättemycket positiv kritik, börjar Emil.

– Du gick genom kameran så bra. Många har påpekat det, säger en av bandmedlemmarna.

Det var lite nervöst i green room sist. Den här gången får ni sitta och vänta medan poängen trillar in.

– Det lär nog bli nervöst. Samtidigt som det känns nu tar vi det en dag i taget. För oss känns det som vi redan vunnit eftersom vi är här. Vi vill absolut vinna men det känns som man kan slappna av mer. Vi har inte den pressen på oss som vi hade i Skellefteå, berättar de.

Och så ska ni framträda inför den största finalpubliken någonsin.

– Det är ju magiskt alltså. Det är största publiken vi spelat för om man tänker livemässigt men det är ut och bara köra. När vi kom in första gången såg scenen pytteliten ut. Trycket som blir på den här arenan nu till helgen tror jag kommer tända en gnista som vi aldrig känt förut.

Får man se er mer taggad på lördag alltså?

– Ja vi kommer nog lägga i en växel till, tippar de.

Vid kortfrågorna får vi reda på att gitarristen Rickard Olausson är den i bandet som har lättast att hålla sig lugn i en stressad situation medan keyboardisten Stefan Koro är gruppens gottegris.

– Han kan äta allt som man kan stoppa i munnen och äta, kommer snabbt en kommentar. Koro själv står tyst.

Vad vore då värst att hitta på scenen: en spindel, en mus eller en orm?

Här är de oense. Medan Emil snabbt svarar musen, tycker sebastian att ormen vore värre.

– Jag tycker det vore fräckt om vi haft lite ormar med på scenen, säger Emil och får motfrågan av sin bandkollega vad han skulle tänka om det faktiskt plötsligt dök upp en orm.

Då inflikar keyboardisten:

– Om du sagt en komodovaran istället då hade jag blitt skiträdd.

Deras drömspelning är de desto mer eniga om.

– Wembley fullsatt, jag tror vi är ense om det. Med Foo fighters som förband.

Inget drama över State of drama

Inget drama här inte, men än att State of drama kommit in och tagit plats på sina fyrkantiga lysande röda puckar på metallben. Koreografen går bland annat igenom kameror och rörelser med sångaren Emil. När de drar igång sitt rep känns det redan första gången som att det sitter, framför allt sången men även större delen av själva numret. Av det jag ser på storbildskärmarna är det väldigt snyggt men undrar om inte fokus tagits lite mer från Emil medan de övriga bandmedlemmarna får synas lite mer mellan varven? Jag får början till vinnarfeeling när Emil drar igång här.

Bildspecial av Skellefteås efterfest

Caroline af ugglas anländer
Elin Petersson anländer
Tommy Körberg häller upp champagne
Ravaillacz skålar
Glada grabbar i Ravaillacz
Skumpasprut med State of drama
Emil nöjer sig inte med glas, varför inte ta flaskan direkt?
Dusch av champagne utdelas av Emil när State of drama firar
Ett födelsedagsbarn, en av låtskrivarna till ”En riktig jävla schlager” grattas.
Janet Leon på dansgolvet
Eddie Razaz med dansare kör Alibi.
Clas Malmberg minglar

 

Kupp mot Boström och G:son på livad efterfest

Även Skellefteå bjöd på en lång efterfest. Lokalen gillade jag skarpt! En stor rymlig välplanerad sal med stor plats för dans i ena delen av rummet, på lagom avstånd från borden.

Caroline af Ugglas och Elin Petersson var tidigt på plats. Först vid 23.30 anlände Ravaillacz och kort efter de State of drama. Körberg fastnade dock i receptionen till en början, där han skrev autografer till några småtjejer.

Körberg fick äran att öppna flaskan men undvek att duscha bordet och sin omedelbara omgivning med innehållet. Istället hällde han upp glas efter glas och delade ut.

Då var det mer livat och blött hos State of drama. Där var det Emil som greppade champagnen, skakade den och njöt av att ta sikte på de omringande fotograferna. Två gånger. Det som var kvar räckte till att både vattna sina bandmedlemmar direkt i gapet samt duscha i det.

Maten under kvällen bestod av en mindre buffé med lite kött, potatis, lax, sallad och bröd. Till dessert bjöds pannacotta och chokladmousse.

Musiken var väldigt blandad, både schlager, rockigt och annat. dessutom gjordes en kupp mot Boström och G:son där hans danska bidrag We own the universe (sjungen av Daze) spelades. G:son som stod i den mindre baren längre in bara skrattade. de låtar som ända hördes mest var Eddie Razaz Alibi och Janet Leons Heartstrings. Det var säkert 4-5 gånger/låt under kvällen. Elin peterssons Island spelades först mot slutet då de lugnare låtarna plockades fram. Då var klockan närmare 04.20. Ett plus för Eddie som kom upp och dansade varje gång hans låt spelades. Den första gången det skedde, tidigt på kvällen, visade han upp ett ”specialkoreograferat spontanummer” för oss tillsammans med dansarna, till stort jubel och många applåder. Just Eddie oc Amanda Fondell var väl de artister som var kvar till slutet och kanske någon mer som funnit ett lugnare hörn i någon enskild vrå.

Nöjd efter Skellefteå sitter jag nu på ett snabbtåg på väg hem. Bildspel från festen utlovas, förhoppningsvis väldigt snart. Beroende på hur bra internetuppkopplingen här är. Så håll ut i alla fall några minuter till. 🙂

State of drama om finalplatsen: ”Det är helt sanslöst, man är chockad”

State of drama som gick till finalen var överlyckliga över sin finalplats, som de inte var beredd på.

– Hur ska man kunna förbereda sig för det? Det går inte, vilket startfält det har vart idag. Det är helt sanslöst, man är chockad, svarade de.

Pirret i green room som de såg som största skräcken var inte så farlig ändå.

– Det var faktiskt rätt lugnt här nere för vi hade varann som stöd och kände energin ifrån varandra. Det jobbigaste var när vi blev bland de fem bästa. Där var det nervöst men det gick ju rätt fort allting, vi var först att berättas.

– Det gick så bra att man kände nu har vi gjort det bästa vi kan, sen var det inte upp till oss längre. Där släppte nervpirret lite. Det var så jävla roligt! Total dränering av allt vi kan ge.

Hur kommer ni festa ikväll?

– Det kommer bli galet, total lycka o mycket champagne!

Isvaksbadet som finalisterna sägs ska göra var dock inte högst på önskelistan. När jag frågade vilken tid de ska bada sade en av medlemmarna:

– Måste vi? jag låser in mig nånstans!

 

Martin Rolinski var nöjd då han är här för att presentera sig själv, framföra låten och visa numret, att han får göra det i andra chansen är mer än han kunnat önska sig framför allt. är en väldigt glad andra chansen-deltagare. att få vara kvar efter denna omgång är mer än han kunnat önska.

– Jag sa att alla kan vinna o det tycker jag bevisades idag.

Vattnet i glaset önskar han dock att han hade kunnat byta ut.

– Jag bli helt tom när jag är i green room, tänker att det går som det går. Jag önskar att jag kunde ersätta mitt glas vatten med lite sprit och försvinna in i min egen lilla värld.

Martin kommer fira med champagne, god mat och  mycket kärlek från goda vänner och sin underbara familj.

 

Ravaillacz var jätteglada över sin finalplats och tycker att det är jättekul.

– Vi ska dricka champagne och le mycket, krama familjen, sa de.