State of drama sticker ut

State of drama rockar Skellefteå kraft arena just nu. Emil lyckas fånga kamerorna och det känns som att han även når ut genom rutan. Med eller utan pyro, jag börjar undra om inte State of dramas chanser att gå till Karlstad eller Stockholm är större än några av de tidigare? vad vill svenska folket ha?Man kan i alla fall konstatera att de sticker ut.

State of drama känner skräck inför green room

State of drama består av fem unga killar som slagit sig ihop. De har varit med talangjakterna Svensktoppen nästa samt Metro on-stage. Nu har de tagit klivet upp till den stora Melodifestivalscnen och ska ikväll sjunga Falling inför flera miljoner tv-tittare förutom publiken inne i arenan.

Hur är det att ha tagit klivet till melodifestivalscenen?

– Det är… det känns stort att vara med alla de här etablerade artisterna, få stå på samma scen och visa upp oss för hela Sverige. Det känns som vår chans att slå igenom eftersom vi har vårt album som kommer nu den 6 mars. Så det känns som en bra start, säger Emil.

Låten som ni deltar med här har ni själv, hur mycket har ni skrivit själv på skivan?

– Vi och vår producent har skrivit det mesta, sen har vi co-writat med ett gäng låtskrivare, så jag är låtskrivare på varje låt, förklarar Emil.

Hur var det att framföra er låt Falling inför publik på genrepet ikväll (läs: igår)?

– Det var roligt men det var roligare… just ja genrepet är ju detta, konstaterar de och skrattar. Nu tänkte jag på repen, nej men det var grymt alltså att få känna den här atmosfären här inne. Det är superskönt att få känna publiken, det är bara lycka.

Märkte ni av publiken?

– På scenen koncentrerar man sig mest på kamerorna och det men man ser de, man kan inte låta bli att titta på publiken så klart. Det är ju de vi älskar, även när det är så mycket folk som här, konstaterar killarna tillsammans.

Kan ni beskriva State of drama?

– Vi är fem härliga snubbar från Göteborg och Borås och spelar hårdpop, av bästa kvalitet. Nej men vi älskar att stå på scen och köra för publik. Vi älskar varandra och gillar att ha roligt. På gott och ont. Vi är en skön familj, summerar de sig själva.

Hur känner ni inför morgondagen? (Läs: ikväll) 

– Det jag har är en skräck för det här att sitta här, säger sångaren Emil och menar i green room. Han fortsätter.

– Numret känns som det kommer att sitta eftersom vi kört ett genrep nu och kommer köra ett imorgon på förmiddagen. Men att bara sitta här och vänta på resultatet är ju bara skräck känns det som.

– Det är mer frukstansvärt, fyller en av bandmedlemmarna i och håller med i Emils ord.

Emil i State of drama kör till 100%

State of drama går in till Muse låt Uprising. Hela gänget är vardagligt klädda i svarta kläder. Inget glitter, inga paljetter och inget skinn, trista scenkläder helt enkelt. Sångaren Emil däremot vet nog inte hur man stavar till att hålla igen. Han ger 100% och samarbetar med såväl steadyn som sin basist i gruppen. Emil tog nog alla kameror och det syns att han försöker nå ”publiken” bakom kameran.

Skellefteå bjöd på guldtackor, mingel och dans på kommunfest

Kommunfesten i Skellefteå höll till i Folkparken. Vid ankomsten välkomnades man av en ren som stod fint uppställd utanför entrén. Marshaller i höga hållare kantade vägen fram till ingången. Vi kom närmare 20.15, jag och tre till. Då hade redan de flesta  från svt och ett antal artister redan hunnit komma. Nu stod de glatt och minglade innanför dörrarna, många med ölglas i händerna. Det bjöds nämligen på öl gjort här i området, liksom smakbitar av ost. Caroline af Ugglas och Emil i State of drama var en av de sista artisterna att anlända.

Lite mingel och sen så satte sig alla till bords. Buffén bestod av både stor sallad, olika kött, potatiskaka med innehåll samt krämig sås med rom, för att nämna en del av det. Riktigt gott. Desserten var ännu godare, en bakelse som skulle likna en guldtacka samt kaffe eller te. Gubbarna i Ravaillacz var en av de sista artisterna att ta sig till sina bord.

Efter desserten fortsatte minglet. Flera stod i baren och umgicks medan andra satt vid borden och pratade. Andra strosade runt mellan borden. Danny och Gina kom till festen iklädd gul respektive grön dräkt och pratade med flera av gästerna.

Dock hade antalet tunnats ut betydligt kring 23.30, många artister tycktes ha lämnat festen. De kvarvarande började senare dansa till musiken. Kring 00.25 var det i stort sett bara svt-personal samt en och annan media kvar. de som inte dansade höll till i baren längst in. Hur länge till festen pågick kan jag inte svara på men misstänker att den är slut nu, närmare 02 på natten.

State of drama visar var rockskåpet skall stå

State of drama, som kommer bära svart i form av enkel tröja med jacka över, har med sig trummor, bas, gitarr och keyboard. Alltsammans utplacerat på förhöjda podier som lyser i rött. Gitarren kastas emellertid lagom till första refrängen. Det är då det blir rockigare och strålkastarna vaknar till liv. senare byter podierna färg till vitt medan scenens LED-balkar blir röda. Det här rockar och är snyggt. Killarna vet hur de ska leverera och känns väldigt säkra. Även kamerorna tycks sitta ganska bra för sångaren i bandet, Emil. Den här känns allt säkrare till final på lördag.

State of dramas scenkläder

Caroline af Ugglas på övre halvan i svårtippat startfält

Alibi Eddie Razaz

Eddie Razaz Alibi börjar med ett lugnt pianokomp men går snabbt över till en snabbare takt, bland annat med inslag av snurrande skivtallrik. Liksom hittills detta år har varenda ensam kille haft en discolåt, Så även Eddie. Det är ungefär samma tempo rakt igenom men den får lite mer liv i refrängerna. Eddie får bra komp av tydliga trummor såväl vid sången som i konstpauserna mellan textraderna. En instrumental bit är insprängd. Ett lugnt stick leder oss till tonartshöjningen.

Island – Elin Petersson

Island är en lugnare låt med gitarr och fin sång av Elin. Det är skönt komp, en härlig takt i melodin med bland annat gitarr som hela tiden finns med. Dock småtrist även om takten ökar vid andra versen.

En riktig jävla schlagerRavaillacz

Nu har vi kommit fram till veckans schlager. I alla fall enligt Ravaillacz. Jag håller inte med. Det är en blandning av irländsk pubmusik light och dålig försök till ”Värsta schlagern”-uppföljare där kalle Moraeus är med.

Körberg inleder för att sedan få sällskap med de andra i gruppen vid ”Nu får det vara bra!” som man kan säga är sticket upp till refrängen. Tonartshöjning är en självklarhet när det handlar om en schlagerlåt, så även här. Körberg till och med skriker ”Tonartsbyte för helvete!!” innan de börjar sjunga om Eurovision. Ändå tycks den stå och stampa på samma plats utan att komma vidare. Själva texten handlar om vad just schlager är och att de själva är ett musikaliskt gäng man ska rösta på. Jag tvivlar i dagsläget på att de kommer ta sig till final, bland annat för att Värsta schlagern som många känner till sedan tidigare är så mycket starkare.

Dumb Amanda Fondell

Amanda inleder lugnt, nästan melankoliskt. Till refrängen blir den snabbare, det är också här Amanda får mer kraft i rösten. Trummor och bas är två av instrumenten som hörs. Inte så värst snabb, snarare lite seg i versen. Efter andra versen tonas låten ner aningen för att få ny kraft av tonartshöjningen vid avslutande refräng. Vad gäller Amandas röst är den lte gnällig och raspig. Man får en känsla av att Björk har kombinerats med en rocktjej med släpande sång.

In and out of love – Martin Rolinski

Det skriker disco om Martins snabba In and out of love. Den kan förklaras som Modern talking med gästspel av Lili & Susie. Taktfast snabb musik som är lätt att hänga med. Martin kan sjunga och han passar att göra denna låt. Även här hittar vi tonartshöjning mot slutet. En symbal slår av låten som handlar om kärlek och känslor.

Hon har inte – Caroline af Ugglas

När en film görs brukar ofta uppföljaren bli sämre. Hon har inte fullkomligen skriker Caroline af Ugglas och påminner en hel del om den gnälliga Snälla snälla, både musikaliskt och röstmässigt. Du kommer garanterat känna igen henne! Den här är lika lugn som hennes tidigare två melodifestivalbidrag. Den dör ut i slutet. Överlag en sövande låt, lär inte bli min favorit åtminstone. Dock ska hållas i minnet att hon sist delade Sveriges befolkning. Älskade man inte Snälla snälla så avskydde man den. Än är allt öppet.

Falling – state of drama

State of dramas Falling är en rockballad som likaväl skulle kunnat göras av Backstreet boys då det är det stuket. Låten börjar emellertid med piano och gitarr till grabbarnas stämsång. Tempot ökar markant till refrängen och det är tydligt skillnad på vers och refräng. Som det känns nu en av de starkare i startfältet. Ett kortare stick leder upp till avslutande refräng.

Heartstrings – Janet Leon

I bakgrunden på Janets låt hörs trummor som av hjärtslag. Refrängen är syntakig och snabbare, en okej discolåt. Janet har en stark röst som i sin tur ger låten styrka. Ett stick med utdragen ton ger sedan tonartshöjningen till upprepande textfras, för att sedan avslutas tvärt.

Ett oerhört svårtippat startfält som känns sämre än förra veckans. Även dessa låtar behöver nog ses även med ögonen för att växa. Här skulle kunna ske vad som helst på lördag men jag tror att Caroline af ugglas som vanligt kommer att placera sig på den övre halvan samt att State of drama med sin rockballad kommer göra detsamma.