Ett smörgåsbord av musikstilar i sommarens femte allsång

52
Det var visserligen inte lika stort drag under det femte programmet gentemot förra veckans men likväl var det en riktigt okej kväll. Den inleddes med en enkel allsång vid titel ”Sjösala vals” och avslutades stämningsfullt med Darin. Däremellan var det allt från jazz till dansband och popigare toner.

Jag nämnde att Darin fick avsluta kvällen på Sollidenscenen men han fick också inleda veckans musikaliska kavalkad med sin ”Ja må du leva”. En låt som skulle kunna vara en födelsedagslåt men även har ett något djupare budskap. Till allsång blev det ”Det börjar verka kärlek bannemej” och publiken var på.

Stämningen drogs ned en aning från glatt till mer neutral reaktion då Svante Thuresson och Nils Landgren äntrade scenen för att göra ”stay man”, en något seg och lite småtrist sak. Då var deras allsång desto roligare – Okända djur. Under genrepet upptäckte undertecknad en fördel med att titta på orkestern om man tappade bort sig i texten, för där stod nämligen Gävlebördiga Britta och tolkade åtminstone delar av texten genom tydliga gester och rörelser. Väldigt smidigt måste sägas och kul samtidigt att se. Detta gjordes även på direktsändningen.

Vad är väl ett bra sätt att testa om en publik är på danshumör genom att denna sköna sommarkväll bjuda in fem stycken dansbandssångare och låta de köra ett medley? Anna Sköld (Wisex), Sandra Estberg (Martinez), Henrik Sethsson (Casanovas), Andreas Olsson, (Sannex) och Maria Persson (Blender) hjälptes åt att leverera ett ganska så medryckande medley av kända dansbandslåtar och genom en härlig sångglädje. på sittplats reste sig folk upp och längre bort passades det på att dansa loss nu när Solliden för några minuter förvandlats till en miniatyrdansbandsvecka i Malung typ.

44
Tove Styrke intog scenen i någon sorts kreation av genomskinligt tyg med blomsterdekoration och vita tighta plagg under detta. Hennes lite häftiga ”say my name” med en takt där det gäller att hänga med i själv gav väl inga stående ovationer men var ändå skön att lyssna på. Tove spatserade sedan ut i gångarna tillsammans med programledaren under allsången ”Oh vilken härlig dag”, av Ted Gärdestad.

Det verkar vara ett stående inslag att Sanna ska göra en duett med en av artisterna och nu slog hon sig ihop med Nisse Landgren samt Svante Thuresson som gjorde två låtar varav den första, Burt Bacharachs ”I’ll never fall in love again” var den helt klart finaste av de.

Svante och Nisse tackades så och Sanna drog igång ”Bang en boomerang” tillsammans med bandet i en ösig allsång för att sedan åter välkomna in Darin. Darin satte sig på en barstol, lyfte micken och musikerna började spela på ”Ta mig tillbaka”. En superskön låt med otroligt fin text som framkallar egna minnesbilder hos den som lyssnar på låten. Det är skönt att det inte var finalprogrammet för då hade väl någon sorts sommaren-är-slut-kris slagit in innan sångaren ens sjungit klart. Nu slapp vi det, tack SVT.

 

Molly Sandén och Alcazar bra recept på en riktigt lyckad allsång

Med en sådan gästuppställning som det sjätte programmet bjöd på kunde man nästan lukta sig till ett bra program. Nu visade det sig inte bli bara bra utan ett sprudlande program, mycket tack vare den glittrande proffsiga trion Alcazar och den härliga glädjespridaren Molly Sandén.

Så snart vår programledare Petra Marklund, vars spontana sida faktiskt lyste igenom på sina håll idag, presenterat samtliga artister så intog Alcazar scenen. Tess Merkel, Lina Hedlund och Andreas Lundstedt kom ut i färgglada kläder och rev av ”Young guns (Go for it)” till alltid livfull koreografi. Man kände snabbt en glädje spridas.

Diskogolvet packades tillfälligt undan då Gunilla Backman sedan ställde sig ute på tungan och sjöng Barbara Streisand på svenska. Streisands lugna ”People” fick en svensk text som Gunilla levererade med säker stämma i ett stillsamt men vackert nummer. Gunilla fick också vara med och leda kvällens första allsång ”Vår bästa tid är nu”, tagen ur musikalen La Cage aux Folles som hon passande nog ska göra i Uppsala i höst.

Genom hela programmet var faktiskt själva ordningen som gästerna uppträdde väl genomtänkt. Från disko till lugnt till pop i liten skala med Viktor Olsson till lugnt igen innan det blev disko och sedan dansant pop med Molly sandén som avslutning. Detta i kombination med riktigt välkända och flera upptempoallsånger gav en hög men relativt jämn nivå.

Jag nämnde att Viktor sjöng en småskalig poplåt. Själva popen var inte småskalig men däremot innebrden i själva texten eftersom den handlade om att bo i en lägenhet på ynka 27 kvadrat. Ett liv som många i framför allt Stockholm trångbodda innerstad säkert kan känna igen sig i. Själva låten kan närmast beskrivas som en upprepande slagdänga där man kunde sjunga med i texten redan halvvägs in i den.

Efter ett lugnare men ändå härligt svängigt parti där Svante Thuresson och Pernilla Andersson slagit sig ihop för att sjunga ett Monica Zetterlund-medley. När så Petra drog igång vals-allsången ”En gång jag seglar i hamn” och verkligen HELA publikhavet framför scenen krokade arm såg det lite ut som vågor på ett hav. Det var verkligen sång och glädje och gemenskap. Glädjen fortsatte när fyra väninnor från Norrland fick mikrofonen av Petra för att dra igång ”Michelangelo”, en låt som nog många i vårt avlånga land kan i stort sett utantill.

Molly Sandén gick ut som veckans sista gäst och fick upp publiken på fötter i den fartfyllda ”Like no one’s watching” efter att ha fått feeling och skrikit ut ”Skansen, ställ er upp!” Molly som tyckte att det var en helt magisk känsla lyfte fram tjejerna genom att kort prata om sitt crew bestående av endast tjejer för att sedan köra allsång på samma tema i ”Jag vill vara din, margareta”. Molly kändes totalt avslappnad rakt igenom. Hon strålade av glädje och kastade till och med in korta kommentarer i allsången. Ett ungt fullblodsproffs. Visserligen visade Petra ögonblick av spontansnack med gästerna, framför allt med Pernilla och Svante, men kanske att hon kunde ta hjälp av Molly för att bli än mer avslappnad i sitt ledande?

Efterföljande timmen med Alcazar blev för övrigt en riktig festkväll med stort drag, glitter, dansmoves och tre artister på ett topphumör. Synd bara att den timmen gick på tok för fort…

Ett genrep med mycket humor och nostalgi

Kvällens genrep visade sig vaar väldigt underhållande. Visserligen har det varit bättre genomsnittsligt drag hos en genrepspublik än vad det var ikväll men det är ändå godkänt.

inledningsfilmen handlade om ”en dag med Malena Ernman”, och gav upphov till ett och annat garv bland annat på våra rader. När tävlingen väl drog igång och artisterna avlöste varandra så hade Sibel beslutat att dra av kjolen ändå. Undee NEO:s nummer var det väldigt god stämning och han fick snabbt taktfast handklapp som återkom under hans tre minuter. Efteråt hördes både jubel och applåder. NEO skulle alltså kunna vara en av kandidaterna till att gå vidare till Globen. Även Jöback fick väldigt bra respons. Anna Bergendahls ljusstavar visade sig vara gulare än gulast. Kanske det vore snyggare med en annan färg på de egentligen? Typ gröna, lila eller rosa?

Så snart Pernilla Wahlgren avslutat sitt nummer och gått av scenen började arbetet med att blåsa bort allt konfetti vilket visade sig ta så lång tid att Henke hoppade in och avbröt. Några av hans kommentarer löd ”Nu fick pressen nåt att skriva om” samt ”Om det här händer imorgon så blir det tråkig TV”. Dock kommer något annat att hända där emellan om det drar ut på tiden även imorgon kväll.

Förutom att Dolph  fortsätter jaga Melodifestivalens hot men ständigt hamnar i återvändsgränder (och bland annat denna vecka pekade ut schlagerprofilerna Ronny & Ken) så var mellanakten något som heter duga! Åtminstone för schlagerälskare som gillar den äldre musiken också. Måns och Christine kom in på Nygammal vals och började sjunga på den, sedan gick Måns bakom en skärm och fram kom Svante Thuresson. De fortsatte med Ska vi plocka körsbär i min trädgård, Det börjar verka kärlek banne mej och April april. De ordinarie artisterna för respektive låt dök upp vart eftersom. Den som känner mig förstår nog att jag njöt!

Kvällens fejkade toppresultat blev Lovestoned och Peter Jöback till final samt NEO och Pernilla Wahlgren till andra chansen. Resultatet kan komma att se ut ungefär sådär imorgon kväll, men med vissa ändringar och bortfall. Hela tippningen kommer först imorgon. Detta bör vara ett av få tillfällen där man kan skrika ”idiot!” utan att någon såras av det. Den som skrek detta hördes rätt bra inne i arenan och det lät roligt måste jag säga…

alla-artister

programledarna2