Sylvia Vrethammar kidnappades till Melodifestivalen

Sylvia Vrethammar deltog i Melodifestivlaen 2002 med låten Hon är en annan. Det var hennes fjärde deltagande. De tre tidigare åren låg täta i början på 70-talet (1971, 1972 och 1974). hur skiljer sig låten från 2002 års bidrag?

– Den här tillhör hela mitt system och mitt liv. Texten är mycket av min livsåskådning att inte glömma att de här små ögonblicken är så viktiga i livet och man får bli hur stor stjärna som helst. En tanke att lägga stor vikt vid småsaker som sen blir att vi orkar med det andra. Det är en mycket viktig text och musiken är ju bara ljuvlig och arrangemanget är fantastiskt.

Sylvia hamnade i festivalen genom vad hon själv kallar för en kidnappning.

– Jag lockades av musiken och att jag plötsligt fick…då när tävlingsbidragen var inskickade för länge sedan upptäckte de plötsligt att är inte det här en låt för Sylvia? Det var en demosångare som sjöng först och så gjorde jag den och blev så förtjust. Sen fick jag höra efter en vecka eller två att låten är med. Så gick det till, så jag blev kidnappad in i det här och känner mig motiverad, mer än nånsin tror jag faktiskt för att jag kommit så lekfullt in i bilden.

Ditt nummer är väldigt enkelt, är det just för att inte störa texten?

– Ja, det här är ju ett äktenskap så texten och musiken hör väldigt bra ihop och den är ju livsbejakande. Man vill ju röra sig. Den sprider mycket glädje också tycker jag att… vänta till sommaren får du se när du sitter på trottoarkaféet och så hör du den här låten, beskriver Sylvia målande.

Detta är din femte gång ändå. Är du nervös eller håller du nerverna i styr?

– Man är alltid nervös men det är bra att man kan kontrollera det så att man inte ramlar ihop, svarar Sylvia och skrattar.

Oavsett hur det går i melodifestivalen med Trivalitet, hur ser framtiden ut?

– Ja cd:n kommer ju här nu som heter Trivialitet, med nyproducerade låtar också så att låten har redan ett eget liv. Sen ska jag göra konserter i sommar i Tyskland och det fortsätter som vanligt som jag har innan jag kom hit. Så internationellt jobbar jag mycket.

Sylvia har nyligen varit med i tv-programmet Så mycket bättre där artister träffas och gör varandras låtar, ibland i en totalt olik version originalet. När hon får svara på vilken av de sju övriga artisterna i detta startfält hon helst skulle vilja se göra Trivalitet tänker Sylvia febrilt i några sekunder.

– Ehhhh… Army of lovers, säger hon och ger ifrån sig ett härligt gapskratt.

Följdfrågan är kort, ”Varför de?”. Svaret är nästan lika kort.

– Därför att det skulle bli kul.

Sylvia har plockat bort dansaren

Sylvia Vrethammar har valt entrélåten Showtime für sie med Caterina Valente. Hon har också valt bort dansaren som de använde sig av igår. istället dansar hon runt bokstäverna på scenen, kickar upp fötterna fint i luften och vikar på höfterna. Att dansaren tagits bort gör att numret blir ännu mer enkelt och avskalat, kanske lite för platt. Låten är fin men jag tror inte att den kommer räcka för att ge henne en finalplats.

Sylvia låter sången tala

Sylvia börjar baktill på scenen, bakom bokstäverna. Hon tassar framåt mellan I och V och kör styrdans sidledes, dock ensam. Först senare blir det dans med en väntande dansare som väntar lojt lutande mot en av bokstäverna. Denna dansare försvinner sedan och lämnar henne ensam igen. Ljussättningen går i blått och lila. Väldigt enkelt nummer där det känns som att Sylvia medvetet valt att låta sången och texten tala. Hon är dessutom säker. Men gungan kanske inte var hennes ändå.

Upptempo, hårdrock och bossa nova i Malmös startfält

Melodifestivalen 2013 års sista semifinal ger ett upptempostartfält. Det är mycket mer fart denna vecka. Det finns en balladpop, en bossa nova signerad Sylvia Vrethammar och en rocklåt. I övrigt är det mycket pop, eurodisco och disco. Med andra ord kan ni lägga ner era cigarettändare redan nu. En mycket bättre idé är att dra vardagsrumsbordet åt sidan så att ni kan ställa er upp och dansa när den börjar spritta i benen. Jag skulle vilja säga att de två sista semifinalerna är bra mycket starkare än de två första i år. Här kommer mina betyg över de sista åtta bidragen.

Rockin the rideArmy of lovers

Rockin the ride är en klar Eurodisco. Det är väldigt lite vers och väldigt mycket upprepande ord. Samt en mörk röst som dyker upp på några ställen. Allt smälter ihop, man får ingen tydlig gräns mellan vers och refräng och frasen ”Rockin the ride” är irriterande upprepande. Dock kul och snyggt när La Camilla kommer in, presenterar sig och talar om att hon regerar över världen. Alltihop slutar med några klink på en keyboard eller dyligt.

Must be loveLucia Pinera

Denna låt påminner mycket om Duffys Rollin the deep. Det är en modern poplåt i discotakter, innehållande handklapp. Refrängen fångar upp dig efter den första lugna versen och fortsätter sedan leda dig genom resten av låten. Tonartshöjningen den finns där. Lucia har en kör bakom sig som backar upp henne och det riktigt bra. Sammanlagt snyggt hopsatt låt.

YouRobin Stjernberg

Denna börjar visserligen lugnt men det är ingen ballad. Snarare en snabb poplåt med känsla. Trummor och gitarr är några av instrumenten som hörs. Refrängen är upprepande och tanken på att räkna antalet ”you” dök upp under tidens gång. Dock inget som förstör låten. Däremot tar Robin väldigt höga toner så frågan är hur han kommer klara det.

TrivialitetSylvia Vrethammar

Trivialitet är enda låten helt på svenska i veckans startfält. Det är bozza nova a lá Maja Gullstrands Här för mig själv. En dansant melodi där Sylvia sjunger med stark röst om en dag med trivialitet. I bakgrunden hörs en kör. En länk mellan just Maja Gullstrands låt och Sylvias bidrag stavas för övrigt Thomas G:son.

Bed on fireRalf Gyllenhammar

Ralf börjar med en lagom snabb vers, som skulle kunna vara vilken annan poplåt som helst, men det är bara början. Det lilla ordet ”Burn” kommer några sekunder senare och skriks ut. Därefter fortsätter sångaren i samma stil. Det är en hårdrockslåt som det ryker om. Den som sovit sig över 20-slaget på lördag lär garanterat vakna av denna. Läckert avslut med antingen sträng- eller stråkinstrument som tystnar kort innan låten slås av. Får jag gissa så luktar detta nummer pyro, knäböj och mycket fart.

Jalla dansa sawaBehrang Miri

Nu har vi kommit till veckans fotbollslåt. Det är fart, takt och rap. Som en Markoolio som fått lov att göra Sveriges VM-låt fast han har blickat åt discogolvet på vägen till den färdiga låten. Låten är inte bara på ett utan tre språk – svenska, franska och arabiska. Den här kommer bli en plåga på dansgolven landet runt. Dock låter det som något man hört förut och den påminner faktiskt om Fridas Upp och hoppa, som just låtskrivaren Anders Wrethov också varit med på.

Breaking the silenceTerese Fredenwall

Pianoklink inleder. Terese kommer in, sjunger balladigt med en aningen snabbare refräng. Breaking the silence kan beskrivas som en balladpop. Refrängen kommer in hela två gånger efter andra versen. Tonartshöjning har hon också. Mot slutet tonas musiken ned och endast piano och Terese avslutar. Dock sjunger hon lite smågnälligt i vissa toner.

Tell the world I’m hereUlrik Munther

Ulrik börjar ganska lugnt de första raderna, blir lite rockigare när han kommer till refrängen. Detta är inte som förra årets bidrag av honom, Soldiers. Årets låt visar en tuffare och mer upptempo Ulrik Munther. Det är tydliga verser och refränger. Sticket är lugnare och består av ett stegrande ”on my way, on my way…” som sedan övergår i avslutande refräng, med tonartshöjning.