Artister i Globen shopping

I Globen shoppoing kan man förutom morgondagens artister dene helg lyssna på och träffa en del av årets Melodifestivalartister. På fredagen besöktes scenen av bland andra Linda Pritchard och Playtones. Linda Pritchard sjöng sin Alive medan Playtones endast blev intervjuade. Räknat på signeringskön så var Pritchard populärast som satt säkert dubbelt så lå lång tid som Playtones.

Linda Pritchard intervjuas
Playtones intervjuas och ritar självporträtt

Playtones kan knappt fatta finalplatsen

Playtones som bredvid Eric Saade tog sig till finalen i Globen var så rörda att en av bandmedlemmarna nästan grät. Hasse tog till orda:

– Det är helt galet, det går inte att beskriva. Från det att vi satt i green room till hit minns jag ingenting.

När de fick veta att låten kommit med i Melodifestivalen hade de i sin vildaste fantasi inte kunnat tänka sig detta. Ikväll ska finalplatsen firas med champagne, öl och så ska de givetvis krama om familjerna, och säger att det kan bli en lång kväll.

I halvlek av alla bidrag

The Playtones skylt är nere, killarna och de två körtjejerna gör allt för att intala Sverige att Rockabillyschlager behövs i Düsseldorf. Med eldar och allting. På publikjublet låter det som att de kan ha klarat det bra. Om den lite tuffa Sara L som var precis före dem kommer ta sig vidare, eller rentav The Playtones återstår att se. FRån ett håll sades det här att Lumholdt kommer gå till andra chansen.

Playtones har intagit scenen

The playtones har verkligen gjort om scenen till sin och rullat in bland annat en vit flygel, en kontrabas och ett trumset. Snett bakom de hänger en stor röd skylt som talar om avd bandet heter och under den en ”cinema”-skylt som förtydligar vilken låt de framför – så att det inte ska gå att missa låtens titel. Ljuset går mestadels i orange. Bakom de får man en känsla av att gå genom en neonupplyst stad. Självklart har dessa grabbar mikrofoner av gammalt utseende, något annat vore väl otänkbar för dessa rockers? De har dessutom ringt in två körtjejer som får röra sig lite på scenen som bonus.

Det låter ganska bra om bandet men Stefan Jonasson som mot slutet reser sig från flygeln, tar med sig stativet och kliver fram till mitten av scenen fick lite problem med en sladd som låg i vägen. De har ytterligare två gånger på sig och nummer två startar typ nu.

Tillägg: De har som enda bidrag pyro på scenen, såväl i framkant som på flygeln.

Starkt startfält i Linköping överlag

Efter en tågresa i första klass av allting, anlände tåget till Linköping runt 16. Några timmar senare var det dags att lyssna på veckans åtta låtar. Ett startfält med framför allt två starkare låtar hos Eric Saade och Shirley Clamp medan Sara Varga har veckans kanske sämsta låt, en väldigt lugn tråkig historia. Dags för sammanfattningen av Linköpings alla bidrag.

1. Lucky you – Linda Sundblad

Lucky you är en halvsnabb låt som börjar med gitarr. Linda låter avslappnad i sin sång. Det låter dock lite som ett försök till kopiering av Robyn. Inför sista refrängen ligger ett tyst parti som går över i ett dunkande hjärta och Linda som ooar. Därefter kommer Refrängen två gånger och avslutas tvärt. Första gången lät låten dötrist men andra gången hade den växt i alla fall ett halvt steg. Än har den en bit kvar.

2. Tid att andas – Simon Forsberg

Tid att andas är en ballad med en vacker text som inleds extremt lugnt till pianokomp och en Simon som sjunger sövande. En cymbal är ”startskottet” för ett ökande tempo och en Simon som sjunger starkare, och det är här jag börjar tycka mer om låten. Faktum är att Tid att andas gradvis blir starkare och starkare. En mellanvers följs av sista refrängen och låten avslutas lugnt. Jag kan även meddela de körintresserade människorna att Britta Bergström körar här.

3. Enemy – Sara Lumholdt

Enemy är en snabb pop typ radiopop. Det tar inte många toner innan Sara Lumholdts mogna stämma tar ton. Stråkarna bakom Sara ger ett plus. Under dessa tre minuter hinner Sara upprepa ordet ”Enemy” 24 gånger. Sex gånger i varje refräng. En timme efter att låtarna spetas upp kan jag inte komma ihåg exakt hur melodin går.

4. The king – The playtones

Rosa pantern är på ingång men vi får aldrig se honom. Istället lär vi få se ett rockande Playtones på scenen. Detta är nämligen ett mellanting av dansband och rock från förr, typ 70-talet. Snyggt gitarrkomp ingår. Mot slutet kommer det en paus som ger illusion av att låten är slut för att sedan ta fart igen.

5 I thought it was forever – Shirley’s angels

Låten startar starkt och fortsätter i samma anda hela vägen. Detta är en tuffare Shirley Clamp med änglar som backar upp henne i en väldigt skön snabb poplåt. När Shirley är med krävs det ju en tonartshöjning och denna låt är inget undantag. Veckans schlagerlåt…

6 No one else could – Sebastian

Detta är en snabb poprock. Sebastians röst är åt det mörka hållet. Gitarr och trummor slår igenom.  Med pauser mellan meningarna är låten lite läcker. Visslingar både inleder och avslutar låten. Sebastian själv som drar på bra drar ner på tempot inför den sista refrängen.

7 Spring för livet – Sara Varga

En blandning av Lisa Nilsson och Caroline af Ugglas kan denna beskrivas som. Den framhävande texten gör att man automatiskt lyssnar lite extra noga på innehållet, i alla fall för de som kan tänkas gilla denna. Låtens stora minus är att vers och refräng liksom smälter in i varandra. En tråkig historia.

8 Popular – Eric Saade

Popular inleds med något som kan liknas vid Riverdance. Det är väldigt energiskt och låten passar ypperligt på ett discogolv. Över huvudtaget är låten energisk från första till sista tonen. Mellan vers och refräng sjunger Eric några små fraser som i stort består av ”Pop oh oh oh…”. Låten slutar med att Eric tar sin förmodligen längsta ton i hela sitt liv och jag är mäkta imponerad att han lyckades hålla den ända ut!