Kultur på kollisonskurs i deltävling 3

Timbuktu & Christer Björkmanx6.                           Foto: Stina Stjernkvist / SVT

I den tredje deltävlingen får Christer Björkman programledarbesök av artisten Timbuktu. Okej, de två kanske inte känns jättesynkade som programledarduo och vissa skämt känns lite stela ännu efter andra genrepet. I övrigt sköter Timbuktu sig i sin programledarroll.

Det där med att sköta sig… Det kan man däremot inte säga om bönderna Leif och Billy som tar sig in på arenan genom att leka två killar från hälsomyndigheten och sedan blir Björkmans två runners. Det vb:t är faktiskt lite kul. När man sedan träffar på de då och då under resten av programmets gång letar man febrilt efter den där kudden som man kan gömma sig bakom.

Det är Björkman som börjar med att presentera Timbuktu som veckans sidekick eller vad man ska säga. Timbuktu uppenbarar sig då med ett gäng dansare, samtliga i dåtida kläder, och gör en 1700-talsversion av en av våra svenska klassiker, ”Flickan och kråkan”. Väldigt oväntad öppning…

Timbuktu.                                                                    Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Själva öppningsnumret är snyggt och udda i och med stilen som det klätts in i. Den maffig eller förväntansfulla stämning inför resten av festkvällen uteblir däremot.

Efter öppningsnumret påas själva tävlingen och såklart också artisterna för ikväll.

De där artistpresentationerna är för övrigt väl genomtänkta och snyggt gjorda. Då det är 20-årsjubileum för Melodifestivalen i den form den har idag så börjar samtliga artister sin historia, läst ur en bok, vid år 2002. De berättar om var i livet de befann sig det året och drar sen lite om sin karriär och hur deras liv sett ut genom åren. Gillas mycket!

Charlotte Perrelli, superproffset, gnistrar och bjuder på en försmak av Eurvision Song Contest i hennes glammiga bidrag.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Emil och hans bidrag ”Om allting skiter sig” är starkast i refrängerna. När han sedan kommer till versen så blir det lite platt igen trots god sånginsats och att han är rörlig på scenen. Det är lite som att åka i en berg-och-dalbana.

Inför Klaras presentation ser Timbuktu lägligt nog fortfarande ut som en tävlingsryttare med hög hatt sedan senaste klädbyte. Och det här är inte det enda klädbytet vi får se under kvällen. Varför är det så passande inför just Klaras presentation? Jo hon har ju en koppling till hästar och har tävlat med häst tidigare.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Klara fångar för övrigt kamerorna bra i i sitt moderna doftande nummer och rösten sitter fint.

Mustasch ja de rockar loss som det rockband de är. Deras låt är emellertid lite för anonym som rocklåt så de kan få svårt att få tillräckligt med röster för att ta sig vidare av den anledningen.

Skönsjungande Pocahontas-Elisa gör säkert det hon ska i sin drömska scenvärld, med all tungrök och dansarna som rör sig runt henne. Tusse han visar fortsatt stark form både i sång och överlag, i en låt som verkligen passar honom. Han känns som ett med ”Voices”.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

För första gången i år får en gästartist komma och köra en liten mellanakt och det är Sabina Ddumba, som gör ett litet potpurri.

Sabina Ddumba                                                          Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Denna förmiddag var det Charlotte Perrelli och Elisa som fick bli fejkfinalister. Om det kan bli samma resultat ikväll? Ja, det är inte omöjligt.

I det stora hela är det en bra tredje deltävling med många bra låtar och en lagom allvarlig gästande programledare som ändå håller sig till grunden i festivalen samtidigt som han kan dra lite skämt här och var. Även låtskrivarna fick iaf någon sekunds extra tid i strålkastrarljuset då programledarna efter att ha nämnt Tusses låtskrivare påpekade att det verkar som att de har ”legat i”.

Sen var det de där bönderna… Missförstå mig inte. Jag är inte anti mot humor och vill ha det MF-cleant och allvarligt rakt igenom. Programmen blir alltid bättre när det är kryddat med humor och skämt.

Foto: Stina Stjernkvist / SVT

Men att skicka in ett par bönder som uppenbarligen verkar vara en vandrande katastrof i alla deras förehavanden (jo jag vet att det är efter manus men ändå)… I den vanligen så festliga och glittrande Melodifestivalen. Det ger historiens största kulturkrock på över 100 år. Faktiskt lite för stor.

John de sohn och Lasse Berghagen tävlade om att äga scenen

Lasse Berghagen

Det var bra drag när det stämdes upp i allsång och bjöds på gästartister för näst sista gången i sommar. Orup lät publiken ta över en del av sitt jobb i såväl sitt eget medley som i hans egen allsångslåt Regn hos mig. DJ:n John de Sohn med vänner fick hela Sollidenplan att stå upp dansa och tog hjälp av några vänner i sitt uppenbarligen populära medley. Linnea Henriksson tog hjälp av en bedårande söt barnkör medan Takida bjöd på lightrock. Lasse Berghagen å sin sida fick stående ovationer, framför allt när han senare avslutade den efterföljande webbdelen med bonusframträdanden.

Petra Marklund som för första gången körde utan manus inledde med att tala om hur hon kände över att vecka efter vecka få stå på scenen inför denna publiken och det hördes att hon verkligen gillar det. Bra val och Petra bör troligen hålla sig ifrån manuskorten även framöver då de blir mer äkta intervjuer. Därefter gav hon tecken till orkestern att dra igång Sjösala vals som första allsång. Timbuktu rappade i snabb takt fram en text om fotografering, foto och Annie Leibovitz. Leibovitz är en världsberömd fotograf, som dock inte fått chansen att liksom Timbuktu ta en selfie med Petra Marklund från scenen mitt under direktsändning. Orup uppklädd i kavaj, slips och hatt studsade så ut och fyrade av ett medley bestående av flera av sina största hits. Mitt i låten Magaluf överlät han sången till publiken som fick stämma upp a capella. Petra Marklund nöjde sig inte med att programleda utan dök upp i hela två duetter varav Orups Stanna hos mig var den ena. Med sin egen Regn hos mig i allsångshäftet blev det just denna och Orup ledde den medelst gitarr från scentungan.

Linnea Henriksson

Linnea Henriksson tog hjälp av en barnkör från Sjöstadsskolan i sin Halmstad. Ett nummer som var både tufft och publikfriande sött samtidigt. Takida tog tuffheten några steg längre när rockgruppen med Robert Pettersson i spetsen intog scenen och sjöng den ändå ganska lugna To have and to hold on. Lasse Berghagen som egentligen föga förvånande spatserade ut för att sjunga en av sina ”signaturmelodier” En kväll i juni fick sådana ovationer när han visade sig att han knappt kunde få en syl i vädret till en början, än mindre sjunga. När han så kom igång var det med stort hjärta och engagemang.

– Är ni med?? Frågade han och fick högt jubel som respons.

Petra som sjöng just Teddybjörnen Fredriksson i en annan kanal och ett annat program passade på att kasta allsångskorten med sångtexten innan de begav sig ut i publiken, med orden om att hon kan den. Ett skönt spontant drag och initiativ från programledaren som i ett nafs gjorde allsången än mer avslappnad.

Jakke & John de Sohn tillsammans med Petra Marklund

Dj:n John de Sohn framförde såväl Under the sun som Dance our tears away samt senaste singeln Wild roses tillsammans med vänner. Den senare rev Jakke Erixson av till både kolsyrerök och rosbladskonfetti. Det kändes som att ingen stod still till detta nummer och till och med på sittplats stods det upp och dansades. Känslan av ett open air-disco/festival infann sig vilket nog inte kunde avslutat den ordinarie allsångstimmen på ett bättre sätt.

Även om John de Sohn tävlade med Berghagen om att äga scenen denna kväll så var det extremt tydligt vem som regerade på den efterföljande webbdelen med extranummer. Det hade varit regelbrott av SVT att inte låta Lasse vara med i ett extranummer och när han dessutom fick avsluta allt så fanns det inget mer självklart val än just Sträck ut din din hand som han alltid avslutade programmen med på sin tid. Här och var reste sig folk upp från stolarna och sjöng med samt höll varandras händer. Lasse avbröt dessutom sången för en stund, om det var för att han tappade texten eller helt enkelt blev för känslomässigt berörd ska vara osagt men de som inte stod upp tidigare ombads mot slutet att stå upp även de och vem lyssnar inte när den mannen säger något. Ett riktigt vackert och värdigt avslut på alltsammans. SVT kommer få fiska fram något riktigt riktigt bra nästa vecka för att toppa det här.