Lång efterfest på två plan

Göteborgs efterfester brukar vara väldigt bra, men detta var nog första gången som festlokalen bestod av två våningar varav dansgolvet och en bar insprängd i ett litet intilliggande utrymme var placerad på bottenplanet. Maten, borden och ytterligare två barer var placerade en trappa upp.

Jag anlände precis efter Brolles och Sannas ankomst till hotellet. Cirka en timme senare grabbade Brolle tag i sin champagneflaska, skakade den inför en hel hop fotografer och bjöd på ett rejält champagneregn som både lampan ovanför och de närmsta runtom fick känna på. Sanna däremot hade lite problem med korken och valde att dricka direkt ur flaskan inför en samlad press istället då merparten av innehållet fanns kvar inuti den stora flaskan.

Maten bestod av utsökt gott mört kött och korv som skars upp på plats samt sallad, såser, pasta och bröd. Efterrätten i form av chokladfromage toppad med en bit jordgubbe låg på skedar med snirkligt handtag.

Den enda artist som tydligen inte brytt sig om att byta om efter direktsändningen och gick omkring i samma gula buddhasärk som han burit på scenen var Daniel Karlsson (The Moniker). Loreen och Babsan kunde ses bland annat på dansgolvet, Babsan tillsammans med Rickard Olsson som någon gång efter midnatt fick testa på att snurra runt i en av de ringar som använts under Sjögrens numer. Det gick sådär men med lite, eller kanske rentav en hel del träning, borde han kunna lära sig hantera den. Musiken bestod av ganska lite schager men Le Kids Oh my god, Rasmus Vibergs Social butterfly samt La dolce vita och Babsans Ge mig en spanjor var några av låtarna som det dansades till.

Bland alla minglande människor kunde även Neo och Tove Jaarnek ses, Tove var väldigt trevlig trots att hon blev störd mitt i maten. Vid klockslaget 03 tystnade musiken och en halvtimme senare eller så började allt folk schasas ut alternativt upp på sina rum. Istället samlades en klunga i foajén, bland annat Christian Walz i vilt samspråk med vänner och bekanta. Det gjorde de även närmare 04 då jag valde att dra hemåt.

Tove Jaarnek

Marie Serneholt