Bromöllastjärnan presenterade sig själv i veckans allsång

DSC04956
I blommig mönstrad klänning drog Sanna Nielsen igång årets andra allsång. Hon och gästerna ledde oss genom en timme av både folkvisa, popmusik, diverse allsånger och andra trevliga örongodis.

Tack och lov har nu nu de gröna podierna som kören satt på tagits bort vilket ger en helt annan bildmässig helhet. Förutom det faktum att det ökar chansen för publiken på plats att se bättre. Allsångskören har för övrigt fått flytta och sitter nu på stolar på sidan av. Vilket också gjort att de kunnat ta in ytterligare några rader med publik i deras ställe.

Där vill jag ge en eloge för att man faktiskt vågar ändra på saker och ting som får kritik eller helt enkelt inte blev så bra, och att man kan vara lösningsorienterade och flexibla.

Uno och Eric strået vassare
Men, nu är det dags att gå in på det som är hjärtat i programmet, det vill säga musiken! Sanna gästades nu av Uno Svenningsson, Eric Saade, Sabina Ddumba och Lena Jonsson trio. Lägg till Lasse Holm som Sanna omedelbart efter signaturen kallade in för att hjälpa till i allsången ”E’ de’ det här du kallar kärlek”.

Tittar man på artistuppställningen så känns premiärprogrammet starkare. Däremot kändes draget och stämningen starkare överlag om man tänker på publiken. Särskilt på plats. Det stods upp mer, det sjöngs mer och i allsången ”En gång vi seglar i hamn” blev det till och med både armkrok och gungande. I tv ser det väl fortfarande lite platt ut ibland. Men det känns ändå som programmet fått en liten vitamininjektion sedan förra veckan.

Vad gäller artisterna så får killarna sägas vara strået vassare. Uno avfyrade sin singel ”Fickor fulla av sand” som låter lite annorlunda mot den äldre Uno så att säga. Eric Saade gav två låtar i en (”Every minute” samt ”Like u used to do”). Eric bjöd till och med på ett garv när han pratade drömmar med Sanna och hon frågade om han har någon allsångsdröm. Han spänner ögonen i Sanna och säger direkt: Ja, jag vill ha dig!
Nu menade han inte programledaren, utan Freestyles gamla dänga som var själva allsången han skulle leda tillsammans med Sanna.

DSC04951

Sabina Ddumba är en härlig, lysande artist men tycker ändå att hon var lite bättre i playprogrammet efteråt. Där gjorde hon till exempel en duett med Uno i ”Vågorna”, som visserligen har något år på nacken nu men som ändå skulle kunnat platsa bra i den ordinarie timmen.

Folkvisa insprängt i programmet
Lena Jonsson trio var verkligen suveräna på sitt. Man förstår att det inte fungerar att bara att ta med popartister och hyperaktuella gäster som halva Sverige kan namnet på och vars senaste singel spelas sönder på radion. Det måste vara lite variation för att få till en bra mix i varje program samt för att kunna visa upp lite andra stilar också, som någon kanske kan upptäcka just ikväll. Dock var inte den fina folkvisan just min kopp med te. Däremot deras allsång eftersom det var de som sedan fick hela publiken att sjunga och gunga med i den vackra ”En gång vi seglar i hamn”.

De utvalda allsångerna gillas mycket av undertecknad. Och flera av de var sådana som man redan kan utantill, de med mycket drag eller bara sköna låtar som var lätta att hänga med i. Utöver de som redan nämnts så hade till exempel Uno valt ”En säng av rosor” och Ddumba ”Dansa i neon”.

DSC04977

Britta kliver fram
Kvällens bästa var helt klart det avslutande medleyt bestående av tre låtar skrivna av Gösta Linderholm. Ett käckt och glatt medley. Här fick också Britta gå fram och köra solo, till den utomordentligt passande visan ”Brittas restaurang”. Hon gör sin sjätte säsong i allsångens lilla husband, vilket flera av de andra i bandet också gör.
Visserligen fick Britta kliva fram när samma låt gjordes 2018 i programmet som sändes den 10 juli. Men då stod den som en allsångspunkt i körschemat, tillsammans med Sanna och resten av Skansen typ.

DSC04993

Även Sannas nedbantade och något ändrade hyllningslåt om sig själv tillhörde en av de bästa punkterna i programmet. Den är alltså tagen från hennes egna show där låten är längre än vad vi fick höra här.

Älskar också att man valde att avluta playstunden med själva programsignaturen. Det gjorde att publiken dels fick vara delaktig och dels att man samtidigt så att säga knöt ihop säcken med en rosett som får betyget mycket väl godkänd. Men det skadar inte om tid finns att peta in ytterliga en allsång någonstans här.

Nästa vecka ser vi fram emot nya gästartister, nya allsånger, glädje och mycket annat.

Disco på Skansen då Alcazar återvände

1685
Sanna Nielsen med sina gäster har nu kommit halvvägs genom sommaren. Den här veckan gästades hon av discotrion Alcazar, Uno Svenningsson, Grant och Jojje Wadenius. Dessutom dök såväl Kim Sulocki som Keyyo upp. Alcazar fick upp samtliga på fötter och förnyade av bara farten Lasse Berghagens devis ”Kunskap, glädje och så lite tango” genom att byta ut dansen till disco. Även Grant och Uno Svenningsson gavs bra respons. Jojje såg till att barnen fick sitt musikaliskt genom att dra några små visor i en riktig blandning av musikstilar.

Publiken torde redan ha varit ganska så uppvärmda från start, inte minst med tanke på vädret. Det skadade dock inte för Alcazar att den publik som kommit denna kväll var med ganska så direkt. Trion gick ut hårt med ett hitmedley. De dansade under minishowen ned från scenen till tre guldglittrande stativ i mittgången där de gjorde ett litet dansant stopp, innan det bar upp på scenen igen. Efter 20 år har de planerat att ta avsked som discogrupp och passade på att glädja allsångspubliken med ett discoskimrande besök. Det är inte förvånande alls att de passade på att förnya Berghagens gamla devis till Kunskap, glädje och så lite disco. Däremot hade man kanske inte riktigt förväntat sig att de skulle förvandla programmet till en skolavslutning genom att välja den stilla Nu grönskar det som sin allsång. Även om det är en fin klassiker i vår gamla fauna av låtskatter.

kim

Sanna fortsatte i klassikernas spår då hon tillsammans med Kim Sulocki, som poppade upp bakom en hotellreception, gjorde ett humoristiskt koreograferat Jules Sylvain-medley. Det var bland annat Jag vet ett litet hotell, Vi har så mycket att säga varandra och Tangokavaljeren där Kim förtvivlat försökte få sig en dans med Sanna.

Sångerskan Grant som förutspåtts bli stor under 2018 hade kanske inte valt de snyggaste kläderna men hennes enormt bra framförande av waterline gav henne närmast stående ovationer efteråt. Även hon hade valt en skolavslutningsmelodi som allsång, nämligen Idas sommarvisa.
Vloggaren och programledaren Keyyo som satt ute i publiken plockades upp på scen av Sanna inför nästa allsång härligt härligt men farligt farligt. En liten mellanakt som inte satte så stora spår egentligen.

uno2

Då satte Uno Svenningsson desto större spår genom att efter 35 år som artist göra allsångsdebut. Han gjorde flera låtar under kvällens ordinarie timme. Den första är Du kommer ångra det här som är en tolkning av Tomas Andersson Wijs låt i Så mycket bättre. Lite senare kom han ut igen och levererade sin egen Vågorna. Dessa gick väl hem hos publiken.

Det hanns med ytterligare en låt från SMB men den här gången handlade det om Danny Saucedos version av Snacket på stan som var kvällens mest ösiga allsång.

Jojje Wadenius stod för det lite lugnare och barninriktade inslaget då han sjöng sina visor Jag är det fulaste som finns följt av en snutt på Mitt lilla barn. Det gick inte att undgå att fundera på låttexten i framför allt den första låten. Jag undrar fortfarande hur en mage ser ut som är som en bongotrumma… Hans val av allsång visade sig vara Det gåtfulla folket, vilket var lite mer väntat och gick i samma stil som det han gett oss innan.

Det som helt klart saknades var åtminstone någon mer snabbare allsång som hade gett mer balans vad gäller de låtvalen. Kombon med ösig Alcazar, Populär Uno, lättsamma barnvisor, en talangfull Grant och humoristiskt Sylvainmedley gav däremot en lättsmält blandning av både sött och salt.

sanna

Efter att ordinarie timmen tagit slut brukar det kunna ges någon överraskning och det stod Alcazar för den här gången. De gjorde som Shirley Clamp och ville inte lämna scenen, framför allt inte när publiken bad om mer. Så orkestern tillfrågades om de kunde spela något från ABBA. Det var inga som helst problem trots att de inte övat på låten innan. Musiken drog igång och Sanna valde att spontanförstärka orkestern. Det var ett rejält drag som fick sätta punkt för denna sommarkväll.

Svårtippad deltävling med flera tekniskt svåra nummer

Om vi tittar på startfältet inför kvällen kan man konstatera att det här är en svår deltävling. Inte bara utgångsmässigt att se vilka troliga finalister som finns här i Malmö, ty det känns extremt svårtippat, utan även tekniskt. Hela tre av de sju bidragen är tekniskt svåra. David Lindgrens ”We are your tomorrow” innehåller väldigt mycket laser och rök för att skapa ett effektfullt nummer till hans poplåt. Problemet är att det måste vara lagom mycket rök – för mycket eller för lite så blir det ej den önskade effekten de vill ha i rutan. Detta löste de emellertid ganska så smärtfritt genom att lägga till fläkt redan på torsdagen.

Till Isas ”I will wait” förstärks örongodiset av hennes skuggshow där hon står och rör sig framför en stor backdrop medan ett antal lampor ger olika skuggor och effekter. En viktig del av hennes nummer är där sångerskans skugga ska sträcka ut sin hand och möta den andra skuggans (Edins) hand. Detta fungerade inte alls på dagens matinégenrep där en avsaknad ljusstråle på Isa gjorde att hon inte ens fick någon skugga. Det var antingen det eller så stod hon i fel position utanför ljuset. Sitter allt som en smäck är det väldigt snyggt.

Sedan har vi Wiktoria som sjunger den snabba countrypopen ”Save me” och måste stå på en specifik liten plätt i en specifik pose för att effekten ska projiceras rätt på henne. Det är inte alltid det lättaste så det gäller för henne att hålla precis alla nerver i styr ikväll så att såväl sång som koreografi sitter exakt där det ska. Hon har inte precis gjort det lätt för sig.

Ser man till responsen under förmiddagens genrep så skulle just Wiktoria gå direkt till final tillsammans med Charlotte Perrellis ”Här är jag” eftersom de var de enda två där publiken började klappa i takt till musiken.

Wiktoria har varit stark och känts allt säkrare och säkrare som ett finalkort så varför inte? Dock är ju Charlotte en mellanakt så då har vi frågan, vem går till final tillsammans med Wiktoria.

Victor och natten är killen som backas upp av cheerleaderdansarna samtidigt som han själv dansar loss åtminstone litegrann medan han framför sin typiska snabba Victor-pop med mycket text som nästan rappas fram. Molly Pettersson har intagit scenen ensam och förpassat kören till en plats utom publikens synhåll för att medelst eld runt podiet, eld på trussen och pyroteknik göra sin powerlåt ”Hunger” med relativt enkel men kraftfull koreografi.

Medan Krista som jag tidigare nämnt har tuffat till sig och låtit danspojkarna iklä sig mekanikeroveraller samt tjejerna röda kroppsstrumpor för att fylla ut scenen i hennes ganska så fartfyllda show till den lite glada schlagerpopen ”Faller” så litar Isaksson/Svenningsson/Nilsson på tre franska lyktor och sig själva för att försöka få sin radiopoplåt ”Håll mitt hjärta hårt”, där egentligen den tydliga texten är det som lyfter hela låten, att nå finalen i Friends arena.

Exakt hur detta slaget kommer att sluta vet nog ingen men aningarna lutar åt att Wiktoria och David Lindgren sticker ut och ligger rätt bra till medan de andra tjejerna slåss lite mot varandra med en hungrig trio som flåsar de i nacken.

5 röster inför kvällens deltävling

Molly Pettersson Hammar var väldigt nöjd efter gårdagens genrep och sade att det gick väldigt bra för att vara ett första genrep. Ur den synvinkeln borde det betyda att det kommer gå ännu bättre ikväll och vem vet vad Molly då kommer kunna göra i detta startfält. Att Isas backdrop hissades ned bakom hennes truss under gårdagens repetitioner skrattar hon bara gott över men det var först under genrepet som hon verkligen såg Isas nummer.
– Jag har försökt att inte titta på de andra numren. Det är skönt att göra sin grej. sen vet jag att hennes låt är fantastisk och jag tycker att hon också är jätteduktig.

Det enda önskemålet Molly har nu med appen, då hon kan ha fallit förra året på grund av just appstrul, är att den ska fungera som planerat. Sångerskan är nu otroligt taggad på att ikväll lördag få komma in och sjunga sin låt för hela Sverige.
– Det är inte var lördag man får det!

Trion med det långa namnet som gjort att några här har funderat på att döpa om Isaksson/Svenningsson/Nilsson till både P.U.T och T.U.P som förslag, finslipade på numret även under det första genrepet och tippar själva att de kommer toppa allting till ikväll. Tommy Nilsson har till och med repat in sin språngmarsch från pucken till scenen för att hinna på plats i god tid innan kameran kommer till hans position, vilket han lyckades med redan på fredagens klädrep.
– Bara ingen sätter krokben för mig så kommer det gå bra, kastade Tommy ur sig.

En annan sak som har varit ett litet aber under veckan har varit kameravinklarna, framför allt för Patrik Isaksson.
– Jag har åtta kamerabyten så på riktigt. Jag har haft jätteknaseri i huvudet. Det har varit där, där där där… men roligt är det! Man lär sig.

Wiktoria som går ut sist har som numera säkert bekant, låttiteln ”Save me”. Detta är något som hon hoppas och vill att många kommer vilja göra ikväll.
– Självklart vill jag att de ska rädda mig imorgon. Jag vill gå vidare, annars hade jag inte varit med säger en så pass taggad och glad WIktoria att hon egentligen ville upp och köra en gång till direkt efteråt.
– Det ska bli skitkul och köra. Det var jättekul och köra och ska bli ännu roligare med riktiga resultat. Förhoppningsvis går det bra också.

Patrik pluggar positioner under dagens repetitioner

Patrik repar in positioner

Patrik Isaksson hade vissa problem igår med att hitta hans högra kamera. Därför står han idag med papper och pluggar in var under numret han ska stå vart. Tommy Nilsson å andra sidan har fått upp faten och kommit upp från pucken i tid för att hinna andas innan de börjar på refrängen. Det ser bra ut på skärmarna, de delarna jag spanade in och trion sjunger starkt och säkert. låten har vuxit mycket på scenen men har den vuxit tillräckligt för att kunna gå vidare i detta starfält?

Notering: uinder andra genomkörningen missades att tända spotlighten för Patrik som fick sjunga sin fras i mörker. Oops..

Patrik, Uno och Tommy levererar sångmässigt – skulle vinna på att bli tightare

Håll mitt hjärta hårt som Isaksson, Svenningsson & Nilsson sjunger har veckans enklaste scenografi. Det är bara tre franska lyktor på scenens högra sida samt ljussättningen som går i silver och koppar.

Själva låten är vacker och texten kommer verkligen fram. Man önskar dock att P.U.T som jag nu behagar kalla de för att deras astistnamn är så långt kunde stå lite närmare varandra. Tommy Nilsson som börjar ute på pucken får springa därifrån upp på scenen för att hinna lyckas nog varje gång att komma på plats på sekunden.

De skulle kunna vinna på att bli lite tightare men på storbildsskärmarna ser det helt okej ut. Lamt konfetti i slutet som knappt syntes eller gav effekt.

Ingen wow-känsla hos någon av veckans låtar än

Vi har nu hört veckans alla låtar och jag kan konstatera att den här veckans startfält inte är lika bra som den första deltävlingen. Ingen av låtarna gav under uppspelningen upphov till den där wow-känslan. Nu är det välkänt att bidragen har en förmåga att bli starkare på scenen då artisten får möjlighet att ge utlopp för extra energi, koreografi med mera.

David Lindgren – We are tomorrow
Föga oväntat hörs det direkt att ”We are tomorrow” är en typisk David Lindgren-låt. Den börjar lätt med David som sjunger till en kör i bakgrunden. Låten blir sedan något snabbare men det saknas där där lilla som lyfter låten riktigt. Alltsammans kryddas med ett stänk av ”We are the world” med viktigt budskap.

Victor och Natten – 100%
Har du hört Victors singel ”Svartsjuk” så kan du tänka dig hur 100% låter. Det är lite samma stuk, det vill säga en poplåt som snuddar vid rap med snabb text. En glad trallvänlig refräng som riskerar att sätta sig som lim på hjärnan. Den går även att liknas vid en modern Jimmy Jansson.

Molly Pettersson Hammar – Hunger
Molly inleder lugnt för att snart öka takten, vilket är det som lyfter låten. Hunger är en snabb discopoplåt som nog lär gå väldigt bra på dansgolvet framöver men textmässigt känns den lite tjatig. Särskilt i refrängen får jag starka vibbar av fjolårets ”I’ll be fine” men överlag slår inte Hunger den, såhär på onsdagens uppspelning. Live kan den säkert växa till sig ganska bra.

Isa – I will wait
Här blir det ballad typ Molly Sandéns ”Why am I crying”. Isa sjunger till enbart pianokomp de första raderna. Tonartshöjningen vid andra choruset ger enormt mycket för låten för där lyfter den rejält. Jag nämnde ballad. Ja, detta börjar nämligen som en finstämd ballad för att sedan byta form till halvmäktig ballad. Det ska bli intressant att se hur hon levererar den här på scenen.

Krista Siegfrieds – Faller
Här har vi något riktigt intressant. Korsa Linda Bengtzing med Pernilla Wahlgren så får du fram Krista Siegfrieds. Åtminstone när det gäller det här bidraget ”Faller”. Verket är en snabb ganska glad schlagerpop som skiljer sig lite ifrån ”Marry me” hon framförde för Finland i ESC 2013. Tycker att låten är helt okej överlag men så har hon en katchig upprepande refräng som kan bli livsfarlig.

Patrik Isaksson, Tommy Nilsson & Uno Svenningsson – Håll mitt hjärta hårt
Det är inte svårt att höra att dessa tre musiker och sångare har skrivit låten tillsammans. De har delat upp hela ”Håll mitt hjärta hårt” så att Tommy Nilsson tar första versen, Patrik Isaksson andra versen och Uno Svenningsson tar den sista. Däremellan (i refrängerna som mestadels består av upprepande fraser till härligt instrumentkomp) stämmer de upp i sång tillsammans. Bryggan fram till sista refrängen som Patrik Isaksson ger sig i kast med är riktigt skön. I övrigt är det en fin poplåt med stänk av välgörenhetsgale-känsla.

Wiktoria – Save me
Wiktoria är veckans countrytjej. I ”Save me” levererar hon en taktfast countrypop med gung som redan vid första refrängen får liv, efter en lugnare inledning. Låten är bra men jag hoppas att hon röstmässigt kan göra låten rättvisa på scenen då hon inte riktigt kunde bära upp den. Lite mer power så kan det bli bra för vid bryggan ändrar hon sig och får en tuffare framtoning. Wiktoria är som Rednex lillasyster.

Nej, Petra Mede har inte sadlat om till tågvärd, än…

Idag bär färden mot Malmö. Vi börjar dagen med en flashback till förra veckan då det plötsligt hörs en röst i tågets högtalare som välkomnar oss ombord på tåget. Det låter först väldigt likt en glad och informativ Petra Mede och det har hänt att någon medverkande inte kunnat hålla sig borta från tågvärdens mikrofon. Dock koms det snabbt på att Petra Mede inte ens är med den här veckan.

Just som detta skrivs visar det sig att Uno Svenningsson och Patrik Isaksson har tagit samma tåg och ganska snart efter avgång beslutat sig för att ta en tripp till bistron.

Välkomna till MF-vecka nummer två. Nu kör vi!

Isaksson/Nilsson/Svenningson har lätt sikte på Eurovision: ”Om landet kallar finns vi här”

Under den här sommaren har vi haft möjlighet att se trion Uno Svenningsson, Patrik Isaksson och Tommy Nilsson ute på turné tillsammans. Samtliga har deltagit i Melodifestivalen tidigare så för ingen av de är detta en ny arena. Det nya ligger i att de har slagit sig ihop och skrivit låten ”Håll mitt hjärta hårt” tillsammans samt kommer att stå på scenen som en tight trio i den andra deltävlingen, som för övrigt hålls i Malmö arena.
– Vi har varit ute tillsammans och vi har ju turnerat mycket ihop och gör krogshow tillsammans. Det här är en fortsättning på vår resa som vi började för ungefär ett år sedan, förklarar Patrik.
– Ja det är det, varför inte försöka vara med här? Det är roligt att göra det tillsammans. Vi har varit med själva och nu är vi tillsammans och det blir ju faktiskt roligare. Det blir mera avslappnat när vi har varandra och skoja med och sådär. En bra idé, fortsätter Tommy.

Det är ingen hemlighet att det är många som tittar på den här tävlingen och killarna är medvetna av att en ganska stor del av deras publik tittar.
– Det är klart att vi vill visa upp en låt som vi har gjort tillsammans. Nu har vi spelat våra låtar och sjungit varandras låtar. Det här gör vi tillsammans och det tycker vi är bra, berättar Tommy.

De beskriver bidraget som en typisk Uno-Tommy-Patrik-låt där man verkligen känner igen sig i låten och texten. Patrik avslöjar lite grunden i den genom att bland annat nämna att de har sina egna delar men även sjunger tillsammans förstås och att den innehåller ett stick som verkligen låter Uno Svenningsson.

Hur det kommer gå i februari kan de förstås inte säga idag. Artister har slagit ihop sig tidigare och ibland går det bra, ibland mindre bra. Trions förhoppning är, förutom att de självklart är sugen på en vinst, vill att folket ska välja deras låt för att de tycker om själva musiken.
– Det är ju så ändå att när man eventuellt är med i stor final i Europa då spelar ingen roll vilka vi tre är tillsammans eller var för sig. Då måste det vara en bra låt, säger Tommy.
– Om landet kallar finns vi här och ställer upp, säger de och spårar ut lätt i ett härligt skratt och en kortare diskussion mellan sig.

Patrik själv hoppar att Zlatan kommer dyka upp då de ju tävlar i Malmö och det är, för att citera Patrik, ”kungens hemstad”. Kanske går hans önskan i uppfyllelse, kanske inte. Oavsett vad så känns det som att v kan räkna med att få möta en skön trio i vår.