Efterfest med både disco och pianobar

Växjös efterfest tillhör en av de bättre. Mycket för att DJ:n som spelade där körde schlagerlåtar blandat med gamla godingar som till exempel Village people. Dessutom spelade han på ända fram till 04 innan de beslutade att det var dags att tända ljuset och avbryta alla festglada.

Något champagnesprut såg jag inte till, hade de det så skedde det en stund före 24-slaget då vi var tre stycken som slagit följe dit per taxi  äntligen lyckades anlända. Lokalen var delad i flera olika rum, hela fem stycken bör det ha varit. Trängst var det i största rummet där baren, artisternas bord samt det välbesökta dansgolvet var beläget. I rummet intill stod bufféborden uppdukade med till exempel kött, lax och pajer och ännu längre in ytterligare tre rum med ståbord och några sittmöjligheter. Här i ett hörn stod också en flygel. Instrument + artister brukar ju hänga ihop så här skapades en mindre pianobar för de som tröttnat på att träna bort chokladdesserten på dansgolvet eller helt enkelt bara ville ha det lite lugnare.

Abalone Dots och Dead by april syntes en hel del på dansgolvet dit även Christer Björkman senare lyckades leta sig för en stunds dans med ytterligare några dansglada själar. The Moniker tog det lite lugnare och satt bland annat vid ett bord under samtal med några andra bekanta. Här satt även Sara Varga mitt uppe i samtal med någon bekant kille. Sean Banan verkade ibland ha klonat sig när han ena stundens sågs i baren och andra på dansgolvet. Denne artist behagade också bjuda upp undertecknad på dansgolvet, till en skivbolagstjejs stora glädje på ett helt annat skivbolag än han ligger.

Sean Banan på efterfest

De tre programledarna verkade lite lugnare och jag såg de åtminstone mest kring deras bord eller ståendes i samtal med någon. Thorsten Flinck stod under maten bakom oss men sedan syntes han knappt till något förrän då alla var på väg att gå hemåt eller fortsätta på någon egen efterfest. Då traskade han in i lokalen igen med ett brett leende på läpparna. Marie Serneholt som även hon varit lite varstans försvann sedan iväg med Sean Banan och sin skivbolagskontakt bland annat. Gissar att den efterfesten kan ha hållit på ganska länge…

Tippning av Växjös resultat: Sean B och Loreen till final

Sitter här och funderar på kvällens startfält och hur det kan tänkas sluta. Ganska omgående placerade jag Abalone dots på sista plats helt enkelt för att de är för anonyma, både låten och deras framträdande försvinner bland de sju andra.
Sedan har vi kvar en klunga på 7 artister och deras låtar. Med tanke på att Sean Banan under hela veckan fått väldigt god respons känner jag mig tvingad att sätta honom till final. Att han har ett fartfyllt nummer är heller inget minus för honom. Loreen har också fått bra respons av publiken. Hon har en bra låt. Visserligen ett väldigt enkelt scennummer men i hennes fall har nog det mindre betydelse, så hon får gå till final med frukten.
Dead by april är enda rockigare bidraget i startfältet och jag säger fortfarande att de kan bli farliga. Tippar att de går till Andra chansen.

Sedan då? Kvar har vi ett jäkla ormbo där det känns som att det kan gå hur som helst. Thorsten har en väldigt udda låt och en säregen röst. Marie ett tufft glittrande nummer och en glad trallvänlig låt. Afro-dites discodänga och The Monikers härliga låt men med ett helt annat nummer än 2011, där han ”backat” litegrann. Ett ord: Hjälp!
Stannade slutligen vid denna lista.

1. Sean Banan
1. Loreen
3. Dead by april
3. Afro-dite
5. Marie Serneholt
6. Thorsten Flinck
7. The Moniker
8. Abalone Dots

Blir det såhär? Tja, vi får helt enkelt se om några timmar.

Kaotiskt genrep med lysande pausnummer

Det märktes att mycket var nytt för produktionen och att det var lite andra regler. Milt sagt var det kaotiskt under hela omröstningen och i stort sett ingenting var rätt. Utöver det skedde några mindre missar SVT är nog rätt glada att detta bara var ett genrep. Genrepet inleddes i mörker och med dans men så fort skynket framför trädet fallit och de tre programledarna i glittrande kläder stod där ökade ljudstyrkan där inne. Sean Banan fick med publiken bra som klappade med i låten. Även The Moniker fick rätt bra gensvar och att hans nummer visas i fisheye på skärmen fram till första refräng snyggt på något konstigt sätt. Sarah Daen Finer som presenterade Afro-dite nämnde den moderna Melodifestivalen och drog upp Både nakenchock och bröstchock och troschock.
– sen kom jag och fick ”dödshiss”, tyckte hon.

Thorsten Flinck syntes ha hakat upp sig litegrann under sitt framträdande för vad jag minns så drog han inte ut lika mycket på orden ”när ssssstunden…”. Måhaända kan han ha varit lite nervös i början och gått för snabbt in på meningen. Loreen lyckades trilla av sitt lilla egna upphöjda scenbygge men på sången märktes det knappt och hon var snabbt uppe igen. Det är att vara profesionell. Även hon fick bra publikrespons.

Det första pausnumret är verkligen något att sitta kvar i soffan så vad ni än gör, spring inte på toa då! Gina börjar med att prata om den moderna Melodifestivalen för att sedan brista ut i sång om detta och tala om att ”det är inte bara bögarnas fest”. Apropå parodi på ”Det är bögarnas fel” som Grotesco körde på Allsång på skansen i somras. Parodi på village peopel var det också då även Sarah hakade på och fick Village people bakom sig. Sist men inte minst hakar självklart Helena Bergström på. Snälla, kan vi få detta pausnummer förlängt och få en hel musikal av det??

Andra pausnumret var Soundtrack of our lives som drog vinnarlåten från webtävlingen tredje chansen. I slutändan trots alla möjliga missar och problem under omröstningen lyckades i alla fall Abalone Dots och Deas by april koras till kvällens vinnare med äran att få sjunga om.

Helena Bergström, Sarah Dawn Finer & Gina

Glasblåsning och 3-rätters på trevlig fest

Kvällens kommunfest var en trevlig tillställning och en positiv överraskning. Det fanns redan någon artist där kring 20-slaget, som Loreen. Bara en stund senare började de ramla in en efter en. Vid ankomsten fick man ta ett glaschampagne vid ett bord och mingla runt ett tag. Tills det blev dags att sätta sig till bords vid fint dukade bord med två uppsättningar gafflar och knivar samt en liten meny som beskrev de tre goda rätterna på menyn. Förrätten bestod bland annat av tartar på åsnegös, medan varmrätten bestod av potatismuffins och en utsökt kalvfilé. Menyn avslutades med Ostkaka och tillbehör. Just 3-rätters kan jag inte minnas att vi haft sedan Gävle 2007. Det vanligaste är buffé.

Abalone dots roade sig tidigt med att stå och jamma med instrument och sång ganska nära baren, inför kamera. De var dock inte de enda som visade sin musikaliska förmåga, det gjorde även The Moniker som gärna drog delar av sina låtar under det att kvällens konferencier samlade ihop honom, Marie Serneholt, Gladys del Pilar och Abalone dots för tävling i glasblåsning. En tävling som The Moniker vann. Som överig underhållning hade en lokal kör kallats dit. Ur deras repertoar kan nämnas schlagermedleyt som de framförde. I ungefär den här vevan började alla skockas nära baren för lite eftermingel. Dock började det rätt snart mattas av på framför allt artister omkring 23.30, men Sean Banan var kvar och gick runt en del medan Thorsten Flinck stod mellan borden och baren, vilt viftande under samtal med en annan. En dj hade hyrts in och stod och spelade discomusik men såg så väldigt ensam ut där vid scenen. Alla gäster höll till vid eller kring baren.

En ganska trevlig tillställning som blev lite extra mysig i och med den 3-rätters sittningen och glasblåsandet som ett exotiskt inslag, men så är vi ju i Småland också.

Varmrätten, Växjö
Gladys blåser glas

Från modern folkvisa till hårdrock med Lordi

Efter kvällens genomlyssning av veckans låtar Kan jag konstatera att det är ett spretigt startfält son bjuder på både disco, hårdrock, modern folkvisa och humor. Humorn förstår ni säkert vad jag syftar på då, det är Sean Banan som härmed utses till ”veckans skämt”. Han går dessutom ut först av alla så de är väl lika bra att vi drar igenom de.

1. Sean BananDen förste banan

Seans låt är lite rap och mycket skämt, men ändå ganska fartfylld. Han sjunger om tjejer till höger och tjejer till vänster med mera. Vad som inte är bra dras också igenom för att sedan presentera sig (det är så dags då…) och attackera refrängen en sista gång. Inte min stil men det det finns de som har denna som personlig favorit.

2. Abalone Dots På väg

På väg kan liknas vid en snabbare visa eller lugn pop. Trummor ligger i bakgrunden och det är en melodiös låt som ökar tempot till sista refrängen för att sedan sänkas igen mot slutet. Tyvärr är den lite för anonym, jag kommer i alla fall inte ihåg hur den gick nu.

3. The MonikerI want to be Chris Isaac (This is just the beginning)

Nu förstår jag titeln som är inom parentes, den ingår i den två meningar långa refrängen. Bägge raderna upprepas 1 gång och jag tror jag lyckades räkna till tre gånger på sista meningen vid ett tillfälle. Moniker börjar lite lugnt för att sedan öka. Låten i stort sett ”slås av”. Sammantaget är det en väldigt skön låt. Jag personligen fick lite utländska vibbar av någon anledning, åt det irländska hållet under första genomlyssningen. Dessa vibbar minskade dock vid andra genomlyssningen men jag tycker ändå att det ligger något inbakat i hans låt som andas utländska toner. Hans röst passar verkligen låten, men så har han också skrivit den själv.

4. Afro-Dite The boy can dance

Trion går ut hårt från början och det är ingen tvekan om att de satsar på discostuket ännu en gång, dock med ett lugnare parti mitt i.  Vid bryggan, som jag har för mig att det heter, fanns det dofter av Aqua playa inbakade. Härlig låt med upprepande fraser som snabbt sätter sig. Jag tror den här kan bli farlig på lördag.

5. Dead by April Mystery

Mystery ja, hela låten känns som ett mysterium. De första få raderna är förståbar pop. utan förvarning byter låten tvärt genre till hårdrock där det låter som ett hest Lordi som skriker fram något ohörbart. Dessa hesa skrik blandas med popsången. Jag blir bara störd och kan inte hitta var gräns mellan vers och refräng går. Dessa killar tvivlar jag starkt på kommer vinna finalen. Däremot vågar jag ännu inte ta ifrån de chanserna att gå till finalen av den simpla anledning att rock och hårdrock har gått ganska bra tidigare och det har hänt att man stått och undrat vad som just hände samt hur folket egentligen röstar.

6. Marie SerneholtSalt & pepper

Serneholt verkar gilla kryddstarkt. Nu är inte låten i sig kryddstark men det är en annan typ av disco än Afro-Dite, mer dragen åt pophållet. Det är en dansvänlig svängig låt där hon sjunger om att hon gillar ”spicy”. Själva titeln är snyggt instoppad mellan meningarna och upprepas ett antal gånger, förutom att låten även börjar med just dessa tre små ord. Själva feelingen i låten gjorde att jag inte hade några som helst problem med att se Marie inta scenen iklädd en färgglad klänning från 70-talet. Marie synlig på scenen imorgon kan dock komma att ändra det intrycket beroende på hur numret ser ut.

7. Thorsten Flinck Jag reser mig igen

Herr Flinck börjar ensam, utan några instrument. det låter mer som att han ska till att berätta Bamse den korta stunden det tar innan instrumenten smyger sig på som stöd. Själva låten är lugn och trist, men under alltihop finns en känsla som hjälper den framåt. Tonartshöjning ingår och är ett stort plus. En modern folkvisa kan man kalla det. Kan han bli farlig? Ja, det är ju i och för sig ingen omöjlighet…

8. LoreenEuphoria

Euphoria är en ganska lugn låt till en början men ökar snabbt. Tung taktfast pop kanske kan ge en lite tydligare bild av vad det är för någon. Överlag en läcker låt där sång och instrument känns lika starka, instrumenten får alltså ta en stor plats bakom hennes sång utan att de tar över henne.

Har vi vinnaren här? Jag tror faktiskt inte det. Ytterligare 24 artister med sina låtar väntar på deras tur och det känns som att det kommer bättre segrarmaterial framöver.

Miss Melodifestival välkomnade

Efter tågbyte i Alvesta fortsatte resan mot Växjö. Direkt när vi klev av tåget möttes vi av en tjej prydd med ett band hängande på sig, tänk er någon som utsetts till ”Miss Melodifestival” men utan tiara. Hon välkomnade tågresenärerna med ett praktiskt blad där det står vad som händer här under dessa dagar. Lite längre bort rörde sig i vinden uppställd reklam/upplysning för deltävlingen, har dock svårt att tro att någon missat det.

Det ser lovande ut och för de som är lediga finns en hel del saker till buds. Bland annat kommer några av veckans artister att signera och spela.

Vi färdas söderut…

Onsdag morgon. Lyckades mot alla odds vakna klockan 06 imorse efter bara några få timmars sömn, men det kan i och för sig bero på att hela jag är taggad. Bestämde mig för att gosa lite extra med mössen en stund i soffan igår kväll samt tala om för de att matte kommer komma hem igen om några dagar. Drog sedan ner täcke och kudde ur sängen och somnade till filmen ”Livet är en schlager”, inget konstigt alls… 😉

Nu sitter jag på ett fullproppat tåg som ska tuffa på till Alvesta för tågbyte vidare mot Veckans slutdestination – Växjö! En hel del färgglada upplivande bilder utlovas senare, tillsammans med allt annat smått och gott jag ska bjuda er på i år.

Är ni redo, Växjö?

Be mig packa för att åka upp i fjällen över en weekend eller på längre solsemester och det går hur bra som helst att packa. Att packa inför Melodifestivalturnén är en annan historia. För det första ska det rymmas i väskan och för det andra vill man ju gärna ha något med som är lite festligare. Dessutom har jag gjort missstaget att inte gå i ett par finare fodrade stövlar så jag har ingen aaaning om hur det känns att ha de på sig en hel dag. Lösningen blev att utöka utrymmet i väskan bara för dessa, suck…

Vi har kommit in i den första Melodifestivalveckan och med det har trailern för programmet börjat snurra mellan de vanliga programmen.  Coop forum, en av årets sponsorer, har här hos mig byggt upp något som liknar en tron på en scen med diverse dekorationer. I sann Melloanda förstås! Dessutom har svt kommit upp med Tredje chansen som man kan rösta på nu, det vill säga man får rösta på favoriten av ett antal bidrag som inte tog sig till finalen. Lite kul att det har gjorts en sådan med tanke på att Tess alternativt Lina (minns ej vem nu) efter deras missade finalplats i andra chansen 2010 utropade sin lysande idé för en mindre skara om att ha en tredje chans där alla som inte hade gått till final skulle få vara med. sammanträffande eller ej?

Jag hoppas att Växjö som stad bjuder till och ger lite extra schlagerstämning så att det verkligen känns att det är en Mellostad.