Det har hänt en del i Williams bidrag

Det har hänt en hel del i William Stridhs nummer. Framför allt vad gäller kameravinklarna och att använda ringen mer. Nu gör sångaren bland annat en vid rörelse med armen som liksom följer ringens form. Och kameravinklarna är på i detta. William kommer fram bättre. Tungröken ger också sitt för att rama in själva nunret i Molnljus på ett mjuk, fluffigt sätt. Betydligt bättre idag.
DSC02480

Numret får Williams molnljus att lyfta

William Stridh har en stor ring hängandes bakom sig. Den lyser i vitt, samma färg som Willam bär, från de vita skorna till västen över en långärmad tröja.

DSC02175

William har verkligen lyckats lyfta bidraget och ge ”Molnljus” liv. Genom att på ett skört sätt leverera den suggestiva texten. Koreografin är väldigt enkel, när han inte i princip står och gungar lite fram och tillbaka så vänder han sig i profil eller som i slutet – plockar fram en lite rockigare poser när han tar i.

DSC02203

Fint nummer så live. På skärmarna däremot gör vissa bilder/vinklar bara att hans lysande ring mest ser konstig ut. Lite tudelad här, själva låten är fint inramad så med den där månen som hissas upp men det känns som att numret borde kunna lyfta lite mer.

Varierat i Malmös startfält

Malmö har fått den sista deltävlingen i år, så nu är det alltså de sju sista artisterna med respektive bidrag som hoppas på att få en finalbiljett på lördag kväll. Startfältet är ganska så varierat. Från countrydoftande pop till balladduett och så ett bidrag där man har kastat Scotts och Brolle i en skål och blandat dessa till en carpool karaoke. Ett spännande startfält som just nu ser ganska så öppet ut. Det finns alltså ingen låt som tydligt sticker ut och skriker finalplats så självsäkert som vissa andra har gjort tidigare.

We are one – Frida Öhrn
Vet inte riktigt varför men det kändes lite som att Andreas Johnson sitter med i något hörn här, trots att varken han eller Peter Kvint syns till.
Hur som helst är det här en något lugn men taktfast låt. Det är en Midtempo/upptempolåt mot det mastiga hållet. Versen är talande medan refrängen är lite snabbare och stark. Frida har en hes röst och dessutom känns det som att hon verkligen menar vad hon sjunger. En brygga ligger upp till sista refrängen, innan ”We are one” slutligen slås av tvärt.

Molnljus – William Stridh
Williams ”Molnljus” är en lite sävlig historia. Den börjar avskalat och fint med målande text. Det är också vad verserna är, fina och lugna. Refrängen är något starkare. Skön låt, javisst! Den lyfte dock inte över taken. Den kommer inte ens till andra våningen såhär i en högtalare i ett konferensrum. Dessutom känns det som att låten går i loop så pass mycket att de där tre minuterna borde överstigas. Eller?
Något mer känslan över låten fick man andra genomlyssningen så den kräver nog flera lyssningar innan den fastnar.

Carpool Karaoke – Nanne Grönvall
Vad får man om man korsar Scotts med Brolle? Och därefter kastar in en kort Nanne Grönvall i högklackat, som ligger och puttrar på ettan, redo att gasa? Jo, Carpool karaoke!
Med några väl valda första fraser gasar hon iväg för att sen landa i en härligt svängig och glad låt där titeln återkommer flera gånger i de tydliga refrängerna. Det här är troligen veckans lyckopiller.

Troubled Waters – Victor Crone
Victor Crones Troubled waters kan beskrivas som en midtempo countrydoftande pop med ett stänk av rock. En skön, svängig låt där Victors röst får bidraget att lyfta genom att leka med tonerna, bland annat med en tonartshöjning. Gitarr hörs tydligt och denna sätter tempot i låten. Det låter modernt. Detta gillas och har nog potential att plocka röster från flera grupper av musiklyssnare.

Surface – Ellen Benediktson & Simon Peyron
Det här känns litegrann som årets Hanna Ferm & Liamoo. Simon och Ellen har en balladduett som någonstans är på väg att lyfta och gör det först mot slutet, men det känns som lite sent då. Den behöver lyfta mer och det har den potential för. Till exempel genom ett samspel mellan artisterna som inte kommer fram riktigt här. Är dock övertygad om att den lilla pusselbiten kommer imorgon.
Refrängen är ganska upprepande och har en tendens icke-live att få hjärnan att stänga av. Tror alltså att det här är mer av en livelåt än en radiolåt.

Om du tror att jag saknar dig – Jakob Karlberg
Här har vi en snabbare poplåt på svenska, ljungen med Jakobs ljusa, lite släpiga sång. Om du tror att jag saknar dig kommer fram bra, är en poplåt som är lätt att hänga med i då refrängen snabbt sätter sig. Sen undrar jag, är det en klocka där som håller takten?

Brave – Hanna Ferm
Hanna Ferm kändes mogen redan förra året men i och med Brave så känns det som att hon växt mer, än än mer mogen nu. Hon har en rakt igenom engelsk poplåt i ett härligt medryckande tempo som ökar när refrängen kommer. Det är en stark låt som har krokar redo att kastas ut för att fånga in dig. Notera också ”hoandet” av kör instoppat på strategiskt utvalda ställen i ”Brave”.