Inget barn ska riskera livet i trafiken!

Miljöpartiet vill se ett nationellt mål om att alla 12 åringar ska kunna cykla säkert till skolan. Att kunna ta sig runt själv är viktigt för att barn ska få frihet och bli självständiga individer. Att fler barn cyklar är viktigt för deras hälsa och fostrar dem till att bli goda trafikanter. Men det är en lång väg kvar för att alla barn ska kunna cykla utan att riskera livet. Det behövs politiska beslut och pengar för att nå dit.

Är 12 åringar verkligen mogna att cykla själva?
Barns mognad är flitigt diskuterat och mer specifikt när det är lämpligt för barn att cykla själva. Barns mognad och att cykla i trafik lyfts ofta upp av de som är kritiska till satsningar på barnvänligare trafikmiljöer och att fler barn ska cykla. Barns mognad är en viktig diskussion, men det är framförallt föräldrarna som måste avgöra. Det är de som känner sitt barn bäst, som vet om hen kan behärska cykeln och är van vid cykelvägen. Från all forskning som finns vet vi att mognad är en faktor, men att den allra viktigaste är trygga cykelvägar.

Även för mogna barn med trafikvett så är otrygga trafikmiljöer just otrygga. Det är här vi som politiker kan ta ansvar för att fler trafikmiljöer ska bli barnvänliga. Staden måste helt enkelt planeras och byggas för barn.

Du som förälder avgör om det blir tryggare eller farligare
All forskning visar att det blir säkrare för barn i trafiken om det är fler som cyklar. Ensam är utsatt, men i grupp är det tryggare. Andra trafikanter tar större hänsyn i miljöer med många cyklister. Dessutom lär sig barnen genom att se hur andra tar sig fram i trafiken.

Det är här du som förälder och vuxen kan göra skillnad. Om fler av oss tar oss fram med cykel kommer det bli tryggare för barn att göra detsamma! Du kan även fungera som en viktig förebild som fostrar unga till trygga trafikanter.

På samma sätt ser vi idag ett växande problem där fler väljer att skjutsa sina barn för att det känns farligt. Eller av stress eller bekvämlighet. Då blir det ännu farligare för de barn som cyklar. Det skapas en ond cirkel där fler bilar vid skolor gör att andras barn inte får cykla då föräldrarna känner oro för den otrygga trafikmiljön som du bidrar till. Du har makt att vara med och bryta denna onda cirkel.

Så det finns saker vi kan göra som privatpersoner. Men allt kan vi inte göra själva. Till sist handlar det om att de där trygga cykelvägarna måste byggas. Det är därför det behövs politiker som jobbar för barnvänlig trafikplanering!

 

Socialdemokraternas svek mot utsatta barn

Papperslösa barn som går hungriga eller fryser ska inte kunna få mat eller en värmande jacka, kommunerna ska förbjudas från att ge barnen hjälp. Är ett förslag när Socialdemokraterna presenterar sina hårdare nypor mot flyktingar. Med sin strängare migrationspolitik kommer barn till papperslösa straffas för sina föräldrars val. Något de omöjligt kan påverka.

Jag har som de flesta andra svårt att förstå vad det är för mytomspunnen ”svensk modell” som Socialdemokraterna vill utveckla. (Den verkar innehålla allt och inget). Det blir ännu svårare att förstå att den här svenska modellen utvecklas av att inte ge mat till barn som är hungriga. Jag har svårt att förstå hur Sverige blir bättre när barn som lever under fruktansvärt svåra förhållanden inte ska få stöd till mat eller en vinterjacka när de fryser.

Om dessa rättigheter till papperslösa är en kostnad vi orimligt har råd med, är sannolikt nästa steg att förbjuda skola och sjukvård för dessa barn. Jag är stolt att leva i ett land där vi ger barn oavsett bakgrund dessa rättigheter och denna trygghet. Men jag bävar för den dag då Socialdemokraterna och andra partier vill riva sönder detta. Det vore inte osannolikt då vård och skola för papperslösa barn är rättighetsreformer som är långt mer kostsamma.

Man undrar ju, vart är egentligen Socialdemokratin som står upp för den svage?

*Det ska tilläggas att det idag är väldigt få kommuner som ger bistånd till papperslösa familjer. Det handlar om en tolkning av socialtjänstlagen, där vissa kommuner anser att bara medborgare ska få rättigheter. Samtidigt som andra tolkar det som att alla människor och framförallt barn som är i behov inom kommunen ska få stöd. Stockholm Stad och Malmö är två kommuner som valt att göra en generösare tolkning för att utsatta barns situation ska göras något drägligare. Så det föreligger inget tvång idag, så det är knappast stora kostnader som får kommunerna och välfärden att rämna. Däremot bör fler kommuner, framförallt Örebro, göra som Malmö och Stockholm.

Sörman(C) lever i förnekelse om övergreppen vid Marieberg

Socialtjänstens fältare har länge varnat för stök, fylla och sexuella övergrepp som sker ute vid Marieberg på helgerna. Media rapporterar nu att en våldtäkt och ytterligare ett våldtäktsförsök ska ha skett där i helgen. Och någonstans måste det vara nog!

Ansvarigt kommunalråd Per Åke Sörman(C) intervjuas av P4 Örebro, och slår sig för bröstet kring att han fört dialog med ungdomar med bil och epa som intresse. Det gör mig förbannad. Sörman verkar gå i tron att hans försök att organisera ”bilburen ungdom” och få dem att starta en förening kommer förbättra situationen. Samtidigt som fältassistenter återigen larmar föräldrar om situationen och ber dem se det som sker med egna ögon.

Övergreppen är det verkliga problemet!

Sanningen är att inget har skett för att komma tillrätta med läget i Marieberg. Det är en miljö där framförallt unga tjejer riskerar att fara riktigt illa och utsätts för sexuella övergrepp. Det finns andra problem med stök och fylla också. Men just övergreppen är enligt mig det allvarligast som gör att vi som vuxna och som politiker måste agera.

Det är lätt att tro att Sörman inte ens ser problemet. Att helgerna i Marieberg med alkohol, fordon och låg vuxennärvaro blivit en miljö där övergrepp ofta sker. I stort sett varje helg. Uppenbart försöker Sörman nu lösa helt fel problem. Det är de som utsätts för övergrepp som vi måste ha för ögonen, och jobba förebyggande för att det inte ska få ske igen.

Jag har absolut inga problem med dialog, och tycker rent generellt att alla ungdomar bör starta eller gå med i en förening. Men det är banne mig inte lösningen för att komma till rätta med de övergrepp som sker i en miljö som är väldigt otrygg för många ungdomar.

400 000 onödiga prylar

Lei Gao / CC-BY-SA-3.0

På grund av den nya avgiften som Postnord tar för paket från Kina ligger 400 000 paket på Postnords lager här i länet och väntar på att skickas tillbaka. 75 kronor

tar Postnord numera för paket från Kina som tidigare varit helt fria från svensk moms och andra avgifter.

De som köpt varorna tycker uppenbart inte att de är värda 75kr i avgift för att få dem levererade. Det går såklart att diskutera denna avgift och vad som är en rimlig kostnad. Men slutsatsen jag drar är att det ligger 400 000 onödiga prylar i ett lager som nu ska skickas tillbaka till Kina.

Vi vet att vi har en alldeles för hög konsumtion idag. Lagom till påsken hade vi Örebroare och svenskar generellt använt upp årets andel av jordens resurser. Eller se det såhär; skulle alla i hela världen leva och konsumera som oss så behövs fyra jordklot. Vi vet också att den snabbast växande branschen i Sverige idag är magasinering och lager. Vi svenskar har alltså så mycket prylar att vi måste betala någon för att förvara dem åt oss för att vi inte har plats nog hemma.

Frågan vi måste ställa oss är om det är rimligt att vi beställer massa småsaker från andra sidan jorden och får dem levererade med flyg. Prylar som uppenbart inte är värda ytterligare 75 kronor för sortering och utdelning här i Sverige.

Jag har förstås också fyndat någon liten grej på ebay eller aliexpress. Men jag har svårt att se den nya avgiften som ett straff. Jag tror att jag och många med mig nu kommer att göra klokare val och känna efter en extra gång om det jag beställer verkligen är nödvändigt. Redan idag finns det webbshoppar där små och få fynd kan samlas ihop så de kan skickas tillsammans. Istället för som ofta annars, varje pryl flyger i ett eget paket. På så sätt kommer Postnords nya avgift kännas mycket mindre.

Bäst av allt är förstås om vi blir bättre att låna eller hyra saker. Varför köpa eget när en kan se till att kunna få tillgång till det en behöver, just när en behöver det. Då slipper vi ju lösa förvaringen med ett hyrlager.

Ta tillvara på matsvinn är ett första steg att ta lite jävla ansvar för framtiden!

Inte många vet att det är lagom till påsk som vi svenskar konsumerat vår årliga andel av jordens resurser. Skulle alla leva som oss så behövs fyra jordklot. Och det har vi ju inte.

Men idag den 28 mars är faktiskt dagen då vi i Sverige börjar leva på kredit till kommande generationer. Allt vi köper från och med nu är ett lån av våra barnbarn, och försämrar deras förutsättningar att leva inom planetens gränser.

Att då äta lunch gjort på sånt som annars skulle slängas känns som ett bra och hållbart exempel på hur vi kan minska våra fotavtryck. Så idag har jag och min son Joar varit och ätit mat gjord på svinn på ICA maxi ute vid universitetet. Jag tycker deras Svinn Win-servering inne i butiken är så otroligt smart sätt att ta tillvara på det som börjar bli gammalt.

Vi kommer behöva fler sådana initiativ för att minska våra fotavtryck. Och för att konsumera mer hållbart. Jag vill i framtiden se ett Örebro där vi uppmärksammar och underlättar smartare konsumtion. Det är vad jag och mitt parti kommer jobba för i valet! För det är ju från Joar och barn som kommer efter honom som vi stjäl ifrån i det prylsamhälle vi lever i idag. Vi har ett förbannat ansvar att lämna jorden i gott skick till våra barn och deras barnbarn.

Här kan du läsa mer vad Miljöpartiet de gröna i Örebro vill göra för att göra vår konsumtion mer hållbar: http://orebro2030.se/hallbar-konsumtion-och-produktion/

#orebro2030 #hållbarkonsumtion #matsvinn #overshootday

Ska en natt på härbärget verkligen vara gratis?

Jag har nyligen besökt härbärget Gnistan som drivs av Frälsningsarmen på uppdrag av kommunen. Härberget är en sista utväg för den som är hemlös och saknar tak över huvudet, men också första steget in för att få hjälp och stöd.

I Örebro är det ganska enkelt att få plats på härbärget genom socialjouren. En nackdel är dock att många saknar en god kontakt till en socialsekreterare eftersom det inte krävs för att få sovplats på härbärget. Risken är att många inte får hjälp, behandling och kommer vidare i en boendetrappa. Istället söker de varje dag plats på härbärget, precis som dagen innan. Vissa gäster på härbärget har varit frekventa besökare under väldigt lång tid.

Är kostnadsfria nätter på härberget ett problem?
Idag är det helt kostnadsfritt att sova en natt på härbärget. Och väl är väl så. Samtidigt är det något som gör att många drar sig från att skaffa ett stödboende/Lågtröskelboende. För att få ett sådant stödboende så finns inget krav på att vara nykter eller drogfri. Men det är ett eget boende som ger en fast grund att försöka få ordning på sitt liv. Men stödboendet kostar. Många har svårt att välja bort gratis nätter på härbärget för stödboendet som kostar.

Erfarenhet från andra kommuner såsom Stockholm är att en liten kostnad för övernattning på härbärget, som ofta reduceras från försörjningsstödet, gör att valet lättare. Det blir dessutom lite mindre pengar till att finansiera sitt missbruk med.

Är det realistiskt att tro att pengarna kommer gå till mat före alkohol och narkotika?
De styrande politikerna har även beslutat att det ska vara möjligt att välja stödboende, med hyresreduktion för att sköta maten själv. Frågan är hur realistiskt och genomtänkt det är. På Gnistan kan det bli knepigt då kvällsmat och frukost på härbärget är kostnadsfritt. Men för de so har stödboende så ska de alltså betala extra för att få mat. Och erfarenheten är att droger och alkohol är något en väljer före mat.

Så risken är att de flesta väljer reducerad hyra, men i slutändan inte sköter maten. Tyvärr blir det svårt att ändra detta då kommunen skrivit ett avtal på 9 år där det står att det måste vara såhär. Det kommer vara en utmaning

Det jag tar med mig från besöket är att fler måste få en bättre kontakt och hjälp av socialsekreterare. Vi i Miljöpartiet de gröna i Örebro kommer jobba för detta. Vi borde även göra valet lättare att byte en sängplats på härberget mot ett stödboende. Vi måste ta tag i de här frågorna eftersom motverka hemlöshet är en viktig del i arbetet att bekämpa fattigdom!

Läs mer om vad vi vill göra här: http://orebro2030.se/ingen-fattigdom/ #örebro2030 #IngenFattigdom


Edit:
Istället för stödboende/lågtröskelboende hade jag tidigare skrivit övergångslägenhet som olyckligt nog är snarlikt övergångsbostad som är något helt annat. Har ändrat detta för att minska missförstånd.

Jakten på min afghanska bror

I onsdag förra veckan blev min rumskompis, fina vän och afghanska lillebror Mohsen förvarstagen av gränspolisen. Under veckoslutet och helgen har jag och min lilla familj jagat runt i Göteborg för att få veta vart han är och för att få besöka honom. Här kommer min berättelse.

”Nu tar vi tåget till Göteborg för att få besöka vår familjemedlem Mohsen som blivit inlåst på migrationsverkets förvar.”
På fredagsmorgonen satte vi oss på tåget. Under tre års tid har Mohsen bott i mitt kollektiv, blivit en del av min familj och varit del i vår vardag. Han blev inlåst med några få dagar till att han kan söka asyl på nytt, vilket gör att hans frihetsberövande framstår som så extremt onödigt.

Det kändes självklart att packa ihop familjen – min sambo Ylva och vårt barn Joar – och ge sig iväg för att besöka och hjälpa Mohsen. Han är en person jag älskar. Han har flera gånger sagt att jag är som en far och storebror för honom. Att han är glad att han fått en plats som är hemma och en familj som han alltid kan lita på. För mig är han som en några år yngre bror.

När jag pratade med honom i telefon under torsdagskvällen hade han precis kommit tillbaka från sjukhuset.
Under en längre tid har han varit deprimerad. Att inte bli lyssnad på och trodd av migrationsverket och att inte få sätta igång med livet har tärt på honom. Det har varit kämpiga år att inte få plugga, inte få jobba eller på annat sätt sysselsätta hjärnan och hålla hoppet uppe. När han nu blev inlåst på förvaret försökte han skada sig själv. Han kördes då till psyk-akuten på Östra sjukhuset.

Jag är så otroligt glad att system och sättet vi behandlar flyktingar på inte har berövat mig på hans liv.  Jag är glad att jag kommer kunna få se honom igen.

Det var runt lunchtid på onsdagen som han hade blivit stoppad av polisen i Örebro när han var påväg hem. Tydligen hade det varit ett bråk på stan mellan några afghanska killar. Han hade inte varit inblandad men tydligen ser alla afghaner likadana ut. Konstigt nog. Mohsen blev ombedd att legitimera sig då han ska ha sett lite misstänkt ut. Eftersom hans LMA kort gått ut blev han frihetsberövad och senare ivägskjutsad till förvaret i Kållered, utanför Göteborg.

Han blev inlåst med fyra dagar kvar till att han kan söka asyl igen. Det första försöket har varit en riktig fars. 
Hans första asylansökan har visat på så mycket fel och hur rättsosäker asylprocesser kan vara. Migrationsverkets handläggare har glömt eller misslyckats att diarieföra bevis han lämnat in. Migrationsverket har skrivit upp hans ålder med ett år, helt på slentrian och utan en åldersbedömning. De har bestämt sig för att han verkar vara en iranier istället för afghan. Migrationsdomstolen (denna skimär av rättvisa och rättssäkerhet) har gått steget längre och fastställt att han inte får utvisas till Afghanistan, utan endast till Iran. När Mohsen sedan kunnat få ett Afghanskt pass från ambassaden och göra sin identitet och nationalitet känd så har varken migrationsverket eller domstolen velat rätta till det som blivit så uppenbart galet.

Beslutet som fortfarande gäller – och som var anledningen att polisen frihetsberövade honom – är att han ska utvisas till Iran (som inte kommer ta emot honom då han bevisligen är afghan). I värsta fall skulle han möjligtvis tas emot av Iran endast för att sedan direkt utvisas till Afghanistan. Migrationsverket har i hela processen vägrat pröva hans skyddsskäl mot Afghanistan då de anser det vara säkert i Iran. De verkar omedvetna om risken att skickas från Iran. Trots att det skulle strida direkt mot migrationsdomstolens beslut om att han inte får utvisas till Afghanistan utan endast till Iran. (Ni hör ju, en riktig härva!)

”Vi har precis varit på förvaret i Kållered. De har tydligen flyttat Mohsen till häktet, men vägrar säga vilket.”
Väl framme på förvaret får vi veta att han inte längre är kvar hos Migrationsverket. Eftersom att han mår dåligt och har skadad sig själv har han flyttats från Kållered till häktet för att få mer tillsyn. Personalen berättar dock inte vart han är.

Sin telefon som han har fått använda på förvaret har de tagit ifrån honom på häktet. Det är nu i princip omöjligt att få tag på honom. Det känns så sjukt att vi pratade under torsdagskvällen och bestämde att vi skulle ses direkt på fredagen när vi kommit med tåget. Sedan får vi spendera hela dagen med att resa över hela Göteborg för att leta efter honom.

Jakten efter vår vän fortsätter och tar oss till häktet i Göteborg. 
På tips från en vän som jobbar inom kriminalvården går vi till Göteborgs häkte på vinst och förlust. Men det blir inget besök. Vi kan bara träffa honom om han lagt till oss på samtals- eller besökslista, som det sedan kan ta flera dagar för oss att bli godkända på. Eftersom fredagen börjar ta slut och det blir helg kommer ingen hantera hans önskemål att få besök av oss eller att få ringa samtal. Dvs blir det tidigast någon gång nästa vecka. Vilket betyder att vi inte kommer kunna prata med eller besöka Mohsen. Vilket förmodligen är bland de saker han skulle behöva som mest nu när han mår så dåligt.

Vi har inte heller kunnat ta reda på vem som är hans ombud. Som kanske skulle kunna underlätta kontakten. Enda sättet att få kontakt är att vi lämnar ett brev till honom hos vakterna på häktet. Vi ber honom hålla hoppet uppe och att vi kämpar för honom. Vi hälsar även från alla vänner som hört vad som hänt.

”Nu måste vi åka hem från Göteborg. Innan vi åkte lämnade vi ett nytt brev med hälsningar till honom”

På söndagen inser vi att det är helt hopplöst att få till besök och telefonsamtal på häktet. I brevet vi lämnar skriver vi att vi hade velat fira med honom. För på söndagen blir vår son Joar 4 månader och det är även exakt 4 år sedan Mohsen fick sitt sista beslut från migrationsöverdomstolen. Vi hade velat fira med honom att han på måndagen får en ny chans att lämna in en asylansökan.

Vi gav honom även frimärken, då brev känns som det enda sättet att höra från honom. Egentligen är det jättekonstigt att det ska vara så stor skillnad på att låsas in på förvar och att sättas på häkte, när en borde ha samma rättigheter. Han är trots allt inte misstänkt för något brott alls.

Under måndagen hoppas vi att han ska tilldelas en advokat (som han saknat sedan han frihetsberövades i onsdags) som hjälper honom bli fri och ser till han får en ny chans till asyl.

”Så mycket resurser och onödigt lidande det här har skapat. Och så är det Mohsen som får bära ärren..”
Kläderna jag tagit med till honom på förvaret ligger nu på hans säng och väntar på honom. De ligger nu på hans säng som en tyst manifestation eftersom de inte heller det är tillåtet att lämna till honom på häktet.

Att låsa in en person och beröva honom på sin frihet (utan att ha begått ett brott) är ett otroligt stort ingrepp från staten som bör ha goda skäl. Jag har väldigt svårt att se vad som motiverar att han ska vara frihetsberövad med detta i åtanke. Att han mår så dåligt att han skadar sig gör detta beslut extra svårt att förstå som människa.

Polisen borde vetat att han idag måndag har rätt att söka asyl igen. De bör även vetat att det är svårt om inte omöjligt att utvisa honom. Detta eftersom Iran inte vill ha en afghan, som han bevisat med inte mindre än två äkthetsgranskade afghanska pass, och då domstolen beslutat han inte får utvisas till Afghanistan.

Förhoppningsvis får vi honom fri snart. Men att han ska låsas in på det här sättet känns bara som ett slöseri med resurser och det är vår vän som bär ärren för att poliserna i Örebro bara gjorde sitt jobb.

Egentligen är väl problemet i botten att vi byggt oss ett system som gör det omöjligt att få rätt att stanna. Att vi legitimerat detta omänskliga system med domstolar som främst agerar som en kuliss som ger sken av rättvisa och rättssäkerhet.

Den bismak som hänger kvar längst är inte att vi aldrig fick träffa honom. Utan insikten att hade vi inte åkt till Göteborg och knackat på vid varje ställe hade det varit omöjligt att lista ut vad som hänt med honom. Hans mobilsvar när vi ringde honom hade varit en obesvarad gåta.

Samverkan kring nya skolor kan skapa starkare teckenspråk!

Kommunen och Specialpedagogiska skolmyndigheten – SPSM tittar nu närmare på hur en ny skola kan skapas i Adolfsberg som ska samla flera skolor. NAs ledarsida skriver om detta som ett viktigt beslut för teckenspråket. Men som ändå uppmanar oss politiker att bromsa processen av oklar anledning.

SPSM vill samla flera av sina specialskolor samtidigt som kommunen har intresset att starta en kommunal skola med teckenspråksprofil i området. Jag tror denna samverkan kan bli väldigt bra för teckenspråket.

Öppnar för skapandet av en kommunal hörselklass
Vi politiker har under tisdagen fattat beslut om att gå in i en förstudie för att få mer material och fördjupa planerna. Vi i Miljöpartiet fick med i beslutet att det ska tittas på om en kommunal hörselklass ska ingå.

Det är bra då alla hörselskadade barn inte går på en statlig specialskola idag. Så en kommunal hörselklass på en skola med teckenspråksprofil skulle därför kunna vara väldigt bra för många som senare i livet kan vara beroende av teckenspråk.

Teckenspråkig förskola kan hamna i teckenspråkig miljö
Det finns berättigad kritik för hur kommunen hanterade nedläggningen av den teckenspråkiga förskolan kattungen. Inga löften kan ges, men förstudien ska titta på om kommunen även ska förlägga förskola med profil mot teckenspråk och hörselteknik som en del i projektet. Vi miljöpartister är glada att fått gehör hos andra politiker om detta. Det vittnar även om att det finns ett stort intresse att stärka teckenspråket i Örebro kommun.

Det vore bra om en teckenspråkig förskola hamnar tillsammans med specialskolorna och en kommunal skola med teckenspråksprofil. Då får barnen tillgång till en teckenspråkig miljö. De hamnar även i ett sammanhang med äldre förebilder som använder teckenspråk. Är detta ett alternativ som visar sig genomförbart så skulle det vara en riktig vinst!

Jag ser därför inga skäl att vara så pessimistisk som NAs ledarsida. Denna samverkan kan bli väldigt bra. Särskilt om det blir som vi i MP hoppas att en kommunal hörselklass och en teckenspråkig förskola kommer med i satsningen!

Regeringens ”förtäckta amnesti” för ensamkommande är bra, men åtgärdar inte rättsosäkerheten!

Isabella Lövin (MP), språkrör och vice statsminister

Under måndagen meddelade vice statsminister Isabella Lövin(MP) att den rödgröna regeringen kommit överens om ett sätt att ge ensamkommande en ny chans att få stanna i Sverige. Denna nya chans för tillfälligt uppehållstillstånd och möjlighet att gå en utbildning sammanfattades förmodligen allra bäst av Sverigedemokraterna som kallar det för en ”förtäckt amnesti”.

Det är väldigt viktigt besked för alla de unga människor som kom hit som barn och på grund av lång väntan på migrationsverkets beslut hunnit bli vuxna och som nu riskerar utvisning.

Löser situationen akut för en grupp, åtgärdar däremot inte rättsosäkerheten
Denna överenskommelse löser situationen akut för en grupp med ensamkommande. Men den rättsosäkerhet som fortfarande finns inom asylsystemet berörs och åtgärdas inte.

Till stor del är detta en akut symptombehandling. Istället för att skapa ordning och reda i strukturerna som är asylsystemet. Det är tydligare för mig än någonsin att Miljöpartiet behöver starkt stöd i nästa val. Just för att vi ser att arbetet inte är klart, utan att det finns kvar att göra för att säkra asylrätten.

Sanningen är att migrationsverkets praxis kring åldersbedömningar är rättsosäker. Många fler riskerar att få utvisningsbeslut på grund av detta även i framtiden. Många upplever dessutom att uppskrivningar i ålder används som straff av migrationsverket för att de inte kunnat styrka sin ålder. Det finns gott om exempel på orimligheter i åldersuppskrivningar. Från att en ungdom skrivits upp enskilda dagar och helt plötsligt ”blivit” vuxen. Till att biologiska syskon enligt migrationsverket har 3 månader mellan sina födelsedagar. Det vittnar om en vårdslöshet och en bredare rättsosäkerhet i myndighetsutövningen.

Lösning saknas för många papperslösa ungdomar som kom hit som ensamkommande
Det finns fortfarande många som kom hit som ensamkommande innan 2015. De  lever nu som papperslösa efter beslut om avslag. Trots att de var minderåriga har de fått avslag i samtliga instanser. Detta då de skrivits upp i ålder eller då deras skyddsskäl inte beaktats tillräckligt. Denna utsatta grupp unga vuxna, som på samma sätt riskerar sina liv vid en utvisning till Afghanistan, berörs inte av regeringens överenskommelse.

Ett starkare Miljöparti behövs för att kämpa även för de ensamkommande som inte berörs av denna överenskommelse!

Så jag är som miljöpartist glad, men inte nöjd! Fler har skyddsskäl och bör ha rätt att stanna. Vi måste ta ansvar så asylsystemet blir mer rättssäkert. Få andra partier pratar om detta som ett strukturellt problem än just Miljöpartiet.

Örebro har haft sju vita år – Låt oss erkänna det och gå vidare

I mars 2010 utropade sig Örebro till Europas teckenspråkiga huvudstad. Sedan dess är faktum att vi som kommun inte lyckats leverera tillräckligt med förändring. Människors förhoppning – i vissa fall även hopp – väcktes om att Örebro skulle ta en framskjuten roll och stärka teckenspråkets ställning. I efterhand tycker jag vi kan konstatera att inte särskilt mycket hänt på sju år.

Jag vill inte påstå att inget har hänt. Men sanningen är att Örebro kommun har väldigt lite att visa efter dessa år. Avsiktsförklaringen som undertecknades fick aldrig kraft bakom orden. Signaturerna skrevs med de bästa av intentioner, men organisationen klarade inte att leva upp till förväntningarna.

Ambitionen var att stärka teckenspråket. Idag är det istället många teckenspråkiga som är oroliga för dess ställning i samhället. Kommunens förtroende i frågorna har under åren dalat. Dels på grund av nedläggning av den teckenspråkiga förskolan Kattungen, men även flytten av Riksgymnasiet för döva/hörselskadade från Risbergska skolan till Rudbeck. En del förtroende har kommunen lyckats bygga upp på andra håll, framförallt då duktiga tjänstemän med förståelse för teckenspråkig kultur fått mer inflytande.

Sju år som Europas teckenspråkiga huvudstad  – Sju vita år för kommunen
Inom dövvärlden och inom den teckenspråkiga kulturen finns ett begrepp om ”de sju vita åren”. Det beskriver verkligheten för många äldre döva som saknade ett språk de första sju åren innan de fick börja dövskolan. Dessa år är vita då dessa barn nästan helt saknade språk och i många fall inte ens kunde kommunicera med familjen.

På samma sätt är det sju år efter utropandet tydligt att kommunen haft egna vita år. Det har helt enkelt saknats teckenspråkskompetens bland beslutsfattare och kommunanställda. Då är det heller inte konstigt att så lite skett med frågorna eller att kommunen misslyckats att stärka teckenspråket när beslut fattas.

Jag tycker det är viktigt att påpeka att dessa beslut aldrig handlat om illvilja från politikers sida. Snarare att det funnits en okunskap till följd av dessa vita år.

Samtidigt är okunskapen farlig och väcker ilska och oro av en anledning. För att förstå denna oro över teckenspråkets ställning måste en också förstå historien. Det många av oss inte vet är att teckenspråket har varit förbjudet och förtryckt. Och att det var ett resultat av medvetna beslut fattade redan 1880 på en kongress i Milano. Den förda politiken drabbade döva bland annat genom sju vita år. Det var först 1981 som teckenspråket erkändes officiellt efter beslut i riksdagen.

Erkänna de sju vita åren och gå vidare
För att Örebro ska lyckas leva upp till förväntningarna och ambitionerna att vara Europas teckenspråkiga huvudstad behöver kommunen allierade. Från alla sidor måste det konstateras att det varit sju vita år, och att bästa är att sikta framåt. Vi har inget att vinna på att kommunen slår sig för bröstet och låtsas att åren som gått varit framgångsrika. Ingen vinner heller på att andra slår på kommunen för att för lite har hänt.

Örebro kommun har nyligen antagit en handlingsplan för att stärka teckenspråket. Ett omsorgsboende med avdelning för teckenspråkiga byggs just nu. Information och utbildningar kring teckenspråk planeras för politiker, tjänstemän och kommunanställda för att höja kunskap. Det finns all anledning att vara positiva kring teckenspråkets framtid i Örebro.

Vi måste lägga dessa sju vita år bakom oss och gå vidare!