Mer om Lump-Filip

Macken i Föling. Vi kom att prata om Lump-Filip igen. Vi älskar de gamla orginalen.
Filip Nilsson kom från södra delarna av landet och samlade in lump och skrot i gårdarna. Han var fattig och hade det eländigt och bodde i kojor och skjul längs vägarna. Han höll sig oftast vid och omkring Offerdalsvägen mellan Krokom och ända upp mot Hotagen. Ham hade också små förråd i skogarna längs vägen för det han lyckades samla in. Det gick rykten om att han var bror till forne LO-basen Gunnar Nilsson eftersom de hade samma samma efternamn, de var ganska lika till utseendet och eftersom LO-Gunnar skulle ha varit på Filips begravning i Offerdal. Men troligen är det ändå bara ännu en myt om denne sägenomspunne man.
Jag såg honom också någon gång när han kom gående på Offerdalsvägen dragandes en kälke i ett snöre efter sug. Han hade en skuten vadmalsrock med snören i knapphålen och han bar en grå vinterkeps med öronlapparna nerfällda.
Nån berättade att Filip åt limpor hela på bredden. Jag såg det aldrig.
En vinterkväll i början på 1970-talet blev han i snödrevet på Risgatan mellan Tulleråsen och Änge påkörd av Offerdalsbussen. Han dog ögonblickligen. Busschauffören ska ha lyft in honom i bussen tills ambulans kom.

Publicerat av

Stefan Nolervik

Bloggare, skribent & krönikör på Östersunds-Posten.

6 reaktioner till “Mer om Lump-Filip”

  1. Jag kommer ihåg en gång utanför Lantmanna i Krokom då han satt i gräset och drack mjölk,det fanns ju en mjölkbod i källaren på Lantmanna .

  2. De sociala myndighterna hade nåtts av alla rykten och ansåg att man borde göra något åt hans ”misär”.
    Far och Ivar Forsberg skulle därför besöka honom. Han hade sagt att dom skulle åka till Nordannälden och sedan gå till hans koja. Det var en dryg promenad nästan upp till Aspås, och när dom kom fram så visade det sig att kojan låg alldeles vid en skogsbilsväg från Aspås. Dom hade kunnat köra ända fram..
    Kojan var enkel och väggarna hade stora glipor. Det var högt i tak i kojan så han hade hissat upp sängen ovanför kaminen. Farsan frågade om han inte hade nån mat. ”-Om du vänder snoken åt vänster så ser du en fin fläskbit” Han hade spikat fast den i ett träd och den var pickad av fåglar. Dom såg ju att det inte var någon omedelbar fara för honom. Han lät sig övertalas att komma till ett hem i Aspås och Ivar föreslog att dom först skulle åka till badhuset i Krokom, ”-Det klarar jag nog inte, då blir jag nog sjuk” sa Filip. Men dom kom överens att han skulle vänta till han kom till hemmet.
    Själv minns jag honom med ”vit” militärpäls på vintern med neddragen mössa. Han var barhänt trots kylan och gick o mumsade på en rå falukorvsring.

  3. Jag minns att han fick mjölk, när han kom och besökte
    Oss på gården i Nordannälden, han fick bröd på affären och korv

    1. Min mamma som hade affär och post i Norra Skärvången på ~50 talet (nuvarande loppis) berättade att LumpFilip hade vägarna förbi då och då. Då brukade han handla korv o limpa. Ibland var han pank men han kom alltid tillbaka och betalade även om det gick några veckor. En hederlig man alltså. Han hade en koja nånstans mellan Nordannälden och Tulleråsen. Den kallades i folkmun Filipstad.

  4. Upptäckte ett litet sakfel i din berättelse Stefan. Lumpfilip blev inte påkörd av busden, utan av en olycklig Offerdalsbilist, som körde om bussen på Risrakan i snöyra.
    Petetesser, men ändå viktigt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.