Den enda bilden på Lump-Filip

Lump-Filip
Jag har skrivit om Lump-Filip förr. Och nu gör jag det igen.
Det här är troligen den enda bild som mig veterligt finns på honom. Filip Nilsson, hette han, och han kom till Jämtland i samband med att han fick jobb på något av regementena som sömmare.
Han kom att bli en omsusad man under sina vandringar längs Offerdalsvägen och där han hade kojor och förråd på olika ställen efter vägen. Han hade också anställningar, bland annat åt regleringsföretaget där han röjde och tog han om virke. Han gjorde ved av virket som han sålde.
Bilden är tagen hemma hos Gunnar och Judith Jonsson i Västerberg, Offerdal, i juletid någon gång på 1960-talet. Bilden har jag fått låna av Uno Gunnarsson som var son i huset.
Han berättade att Lump-Filip kom in hos dem då och då och spelade en låt på fiolen.
Teckningen har ritats av Ragnar Nilsson. Han och hustrun Agda bodde i Brattmon norr om Landösjön på den tiden när Lump-Filip levde och de minns att han hade en koja uppe i skogen.
Deras dotter Eva Olenäs skrev ett brev till mig:
”Han hade byggt om en gammal Ford så att han hade en liggplats på ”övervåningen”. En gång när pappa kom dit och öppnade dörren så hängde benen ner. Dom fick väl inte plats. Han hade en kamin där också och eldade så att han en gång höll på att förolyckas men hittades innan det var för sent. Utanför hade han kärl med urin och i dem förvarades ”örset” (materialet) till fiolbyggena. Min bror fick en gång följa med och titta på den där bilen, men nu finns det inget kvar av den.”

Lump-Filip 2
Eva skickade också med ett tidningsurklipp där det bland annat står om Lump-Filips död i januari 1965.
Han var en människa som stack ut och som vägrade att inlemma sig helt i samhället. Han gick sina egna vägar och därför är det än i dag, alltså nästan exakt 50 år sedan han gick bort, många människor som kommer ihåg honom.
Han lever än, tack vare att han bröt mot normen.
Här är tidningsartikeln, skriven av Magnus Rönnögård (som var en känd röst och penna i Offerdal på den tiden) i Östersunds-Posten:
IMG_7697

Publicerat av

Stefan Nolervik

Bloggare, skribent & krönikör på Östersunds-Posten.

13 reaktioner till “Den enda bilden på Lump-Filip”

  1. Intressant att få veta lite mer om Filip.
    Han betraktades ju som luffare av folk uti byarna. Han besökte även Valne i min ungdom, 1-2 ggr vad jag minns. Tror att han fick smörja upp symaskinen en gång. Jag minns även att min mor var rädd att han var lusig och torkade stolen han suttit på sedan han gått.

  2. Drar mej till minnes att lump Filip kom in på gården i Hållom där min moster bodde ,hon hade dött ,och han ville som tröst ge nån kattunge .Visst var han bror med nån kändis inom riksdagen ?Kristina.

        1. Mats Nilsson, du har rätt om det är Gunnar Nilsson du menar, han var ju född i Mönsterås. Har resurser som släktforskare, så jag kastade et getöga i födelse och dopböckerna och Mönsterås församling Kalmar län ligger ju några mil från Hornsbergs Säteri(ägd av Svenska Riddarhuset),i Horns församling i Östergötland där Filip var född.
          Jag har alltid funderat över varför han sökte sig till Jämtland , men läste att han fick arbete som sömmare vid ett av regementena i stan.

  3. Ja är intresserad av att läsa mer om Lump-Filip och du är bra på att skriva o berätta. Har missat det du skrivit tidigare.
    Själv var jag nog inte så gammal då jag såg honom på Antes i Änge och som små barn brukar göra, så lyssnade jag på vad dom vuxna berättade.
    Vid en bilutflykt till Önet,där mamma är född så tog vi en tur till Lapp-Nils torpet och vill minnas att han hyrde in varor i någon byggnad där. Var ju som sagt var bara barn då,
    Det finns en bild till,men bilden du har är i färg och Filip är fin där han sitter med sin fiol. Jag har försökt att ladda ner bilden jag fick ta kopia på, från Instagram men vet inte hur man gör eller om det går och inte vet jag var på datorn jag har den heller. Får nog be ägaren att kopera och skicka mig det.

  4. Jag kommer väl ihåg LumpFilip som kom in till oss i Åflo varje gång han passerade och fick alltid middag hos oss. Vi barn tyckte det var otroligt spännande att lyssna på hans berättelser, han hade underbara uttryck…ett var DET ÄR SPRITEN, BORT MED SKITEN, NÅGOT MÄNNISKAN KAN VARA UTAN !!
    Han var snäll och intressant .

  5. Nedan delar av min pappa Ragnar Nilssons handskrivna text om Lump-Filip som jag skrivit av:
    ”Omkring skiftningen mellan 40- och 50-talet kom Filip till Offerdal, en öppen och vänligt leende person. Han gick klädd i försvarets avlagda persedlar från topp till tå. Inte alldeles nyansad vad beträffar hår, skägg och tvätt, utstrålade Filip ändå friskhet och hälsa. Han hade ”kommis” både som inner- och ytterkläder och rockarna var även vintertid uppknäppta långt ner på bröstet. De vita friska tänderna lyste i sin mörka grå inramning. Framtänderna förlorade han tyvärr efter något år när han en vinter arbetade i timmerskogen som brosslare. Det var släpkörning så köraren körde många lass per dag från skogen och ner till avlägget. Filip sågade upp skotvägar samt drog samman och lade till rätta virket intill dessa. När körarna kom hjälpte han till att lasta. En kväll när sista lasset gick, så satte sig Filip upp på lasset för att åka till kojan som låg nere vid sjön. Yxan högg han fast i en stock framför sig på lasset. Men det var vårvinter och vägens bärighet, särskilt i sidled, började bli förrädisk. I en sväng skar lasset ut och slog tvärstopp mot ett träd. Filip for framstupa så olyckligt att han slog ut framtänderna mot yxan. Sedan den dagen och framgent var de vita lysande tänderna borta och i stället var där ett mörkt hål.”

  6. Jag minns LumpFilip från ungdomen, då han någon gång om året tittade in på gården i Tulleråsen för att hälsa på. Han var som alltid klädd med ett antal uppsättningar kläder ovanpå varandra, och ledde sin cykel som var fullhängd med ”fynd” från diverse ställen. Han var pratsam och ville gärna diskutera dagsaktuella händelser. Han hade en plånbok där han förvarade de viktigaste papperen, och ibland plockade han fram den efter att ha letat sig igenom en tre-fyra lager kläder, för att visa ett fotografi eller tidningsklipp. Han var verkligen en profil och ett original som inte längre existerar i dagens samhälle. Kanske sentimentalt, men jag känner en stor saknad efter udda människor som LumpFilp. Han accepterades av de flesta, även om han ibland kunde väcka viss förargelse. Han gav trots allt perspektiv i en verklighet som kunde vara hård för många glesbygdsbor.
    Mycket vatten har det runnit under broarna sen dess …

  7. Här uppe i buskogen i Aspås-Böle hade Lump-Filip en koja på vår mark som i dag tyvärr har rasat ihop. Den va byggd mellan några träd, som ingång hade den ett gammalt fönster med tre rutor på varandra. Inne fanns en träbänk och nästan i taket nån burk med vätska som via en ränna droppa ner i en burk som brann och gav värme.
    Den låg ca 3 kilometer från väg 340, bara skog omkring.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.