Michaels långa resa till Östersund

HS5A7824

På söndag spelar Östersunds FK mot AFC United i Superettan.
En av spelarna är Michael Omoh. Han gjorde succé senast när laget besegrade Syrianska med 4-1.
Jag träffade honom.
En 23-årig ung man med stora planer inom fotbollen. Hans drivkraft är att bli så bra fotbollsspelare att han kan hjälpa sina föräldrar till ett bättre liv i hemstaden Warri, södra Nigeria.
Det är en stad med cirka 370 000 invånare och stor fattigdom.
Michael skickar varje månad hem pengar till sina föräldrar så att de ska få det lite bättre. De har precis flyttat från en mindre bra lägenhet i ett flerfamiljshus där de delade toalett och dusch med flera andra familjer, till ett lite bättre, lite modernare.
– Jag älskar mina föräldrar. Och särskilt är jag mammas pojke. Jag gör allt för att hon ska få ett bra liv.

HS5A7637

Han växte upp tillsammans med sju syskon och han är den ende av dem som kom att syssla med fotboll. När han började var det i en lokal klubb dit en kamrat tog honom med en dag.
– Då spelade jag barfota. Alltid utan skor, och det var tur att det var på gräs. En dag kom min äldre bror hem med ett par fotbollsskor till mig. Det var ett par blå Nike. Det är ett fantastiskt minne, och jag glömmer det aldrig.

Som 16-åring gav han sig i väg till storklubben Gatway i västra Nigeria. Han fick kontrakt på ett år, men efter bara några månader strulade det och han fick ingen lön. Då bröt han kontraktet och åkte hem.
– Det var tufft för mig som ung grabb att vistas så långt hemifrån utan pengar, säger han.
Det var första mötet med proffslivet. Det skulle bli några fler försök, men det skulle framförallt bli en resa till Sverige, eftersom Omohs agent i London fått en förfrågan från klubben Dalkurd i Borlänge, som var ute efter en defensiv mittfältare.

Michael åkte och kom dit sent på kvällen 29 mars, och dagen efter spelade han träningsmatch. Direkt efter den matchen bar det iväg till kansliet där han skrev på ett kontrakt.
Han blev sedan kvar i Dalkurd i tre säsonger. I Dalkurd blev han också omskolad av sin tränare Johan Sandahl till forward. Det blev succé direkt. Och förra säsongen gjorde han elva mål och nio målpassningar.
Efter säsongen fick han förfrågan från flera klubbar, bland annat Djurgården och Gefle, båda allsvenska klubbar.
Efter att ha tränat med Gefle IF och det strulat till sig i förhandlingarna bestämde han sig för att hitta en ny klubb.

– Graham kontaktade mig. Han åkte ner till Borlänge ända från Östersund för att träffa mig. Jag kände mig behövd. Ingen annan tränare skulle göra så. Vi satte oss och snackade på en kaffebar i staden och jag kände direkt att den mannen ville jag spela för. Jag blev imponerad över hans sätt att diskutera fotboll, hur han ville använda mig, vilka planer som fanns för mig. Jag såg i hans ögon att han ville ha mig, att han var intresserad, och det respekterade jag väldigt mycket.

Michael tog kontakt med sin agent, som berättade att även Örebro, som spelade i allsvenskan var intresserat och att han kanske borde åka dit och träna. Men Michael ville till Östersund. Han berättade för sin agent om sitt möte med Graham och att han verkligen ville vara med i hans satsning.
Och det blev hans val.
I december förra året åkte Michael hem till Warri och sina föräldrar och berättade om klubbytet och de blev glada och stolta över sin son.

I början på januari i år tog sig den unge fotbollsspelaren tillbaka till Stockholm dit han kom tunt klädd sent på kvällen den 9 januari. Det var 29 grader kallt och ruggigt.
– Jag frös så jag skakade och jag hade bara en tunn jacka.
Han lyckades komma med ett tåg till Östersund och så stampade tåget iväg norrut över hedarna, genom skogarna rakt in i mörkret och kylan, och Michael såg bara till något ljus då och då.
– Jag satt ensam och tänkte bara, nej, nej, ta mig tillbaka hem!
Efter några ensamma timmar i vagnen stannade tåget vid Östersunds central och Michael Omoh, Östersunds nye anfallsstjärna, hade landat.
– Jag visste ingenting om Östersund som stad och kylan var hemsk och jag var långt hemifrån och jag ville bara tillbaka.
Men Michael stannade. Och någon från klubben kom och hämtade honom och från den dagen var det början på hans nya liv.
– I dag är jag glad för det. Jag kunde inte vara på en bättre plats just nu i mitt liv och i min karriär, jag älskar att vara här, säger Michael.

HS5A7816

Publicerat av

Stefan Nolervik

Stefan Nolervik

Bloggare, skribent & krönikör på Östersunds-Posten.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *