”Beroendet gör att vi sluter oss i oss själva”

För många år sedan åkte jag hem till den gamle konstnären Akke Jonsson i Dvärsätt och intervjuade honom.

Vem tror du att du är? löd rubriken.

När jag åkte därifrån efter några timmar och jag skulle sammanfatta det han sa, var det som att han berättat om mitt eget liv. Då handlade det om teveapparater, nu handlar det om datorer.

Så här berättade han sin historia för mig:

”Ja, det är väl det att man är en sökare. När jag var liten träffade jag många luffare och tog intryck och blev nog litet luffare själv. Det är väl den luffarmentaliteten inom mig som gör att jag gärna söker upp främmande ställen där jag kan känna igen mig själv i människorna. Det är sånt jag sedan beskriver.

Bilden och måleriet är det viktiga, och jag vill dokumentera och uttrycka mig genom bilderna.

Jag tycker om att resa. Lofoten har betytt väldigt mycket för mig. Där upplevde jag saker som jag målade direkt, det var som med en kamera, jag tog bilder. Jag torkade akvarellerna på motorhuven. Det är så jag ser på mig själv, som en dokumentalist.

1958 gjorde jag en annan resa, årtalet innebar något väldig väsentligt för mig. Jag åkte till Grekland och stannade till i Stockholm och tittade in i en radioaffär där jag kunde se fotbolls-VM på TV, det var ju fantastiskt. Jag var i Grekland ett helt år och när jag kom tillbaka såg jag hur det kom blåflammor ur alla fönsterrutor. Jag hälsade på min kusin, som bjöd mig in, kom in och titta på TV, sa han. Och vi tittade på TV, och det var då helvetet började – tala om drogberoende! Det beroende som TV skapar gör att vi sluter oss i oss själva och inte bryr oss om vår omgivning utan blir något slags världsmedborgare som bevakar världen genom TV. Det blir panik. Människorna orkar inte sortera. Jag känner själv hurdant jag förändrats – det blir en konstig hunger, ett slags intravenöst beroende att hålla koll på vad media har att säga. Vi lever i ett överdemokratiserat samhälle – allt är så demokratiskt att vi skiter i det. Vi har rätt till det och det, men vi tar aldrig ut vår rätt.

Egentligen borde det vara tre TV-fria kvällar i veckan –– om inte annat så för populationens skull. Tänk på TV-strejken 1980, då tvingades folk börja prata med varandra. Tre veckors TV-strejk och ett uppdämt flöde av kontaktbehov kom fram. Det resulterade i en baby-boom.

Sedan kom it-tekniken som en förlängning från TV. Nu går människor omkring med videokamera och dokumenterar verkligheten som den ser ut och så blir de kallade för videokonstnärer. Kontemplation och personligt engagemang saknas. Det finns inget personligt samtal. Därför kommer även måleriet i skymundan. Jag är rädd för att det inte kommer att finnas något måleri i framtiden. Det är ju den enkla teknik man kan använda för att uttrycka det man menar. För att måla behövs både komtemplation, sinnesnärvaro och sinnesro. Man kopplar av.

I dag ifrågasätts bildens värde, när jag målar är det ett utrop från en döende kultur. Det här borde konstföreningen ta hand om, det ligger i deras intresse att värna om jämtländskt måleri och jämtländska människors förmåga att tolka vad konst är.

Jag har ett omättligt intresse av att uttrycka mig, men i dag undrar jag om det är någon som har glädje av det.

Ibland känner jag mig som en spekulationshistoria, ett namn som hänger på en vägg. Jag vill inte vara det, jag vill uttrycka mig, få folk engagerade. Jag är i den ålder när jag ska vara som mest kreativ och veta vad jag håller på med – men jag kan inte placera mig i samhället. Jag undrar om jag fyller någon roll. Det kan kännas som att det är ett stort vakuum runt omkring mig.”

Akke Jonsson, 74 i höst, konstnär, Dvärsätt

(Han dog 2005)

Publicerat av

Stefan Nolervik

Bloggare, skribent & krönikör på Östersunds-Posten.

En kommentar till “”Beroendet gör att vi sluter oss i oss själva””

  1. Hej! Jag är Akkes barnbarn och skickade din intervju till min mamma Lise-Lotte, hon blev så glad. Det var så kul att läsa om hur han reflekterade över samhället, tyvärr fick jag aldrig möjligheten att lära känna honom men jag ser mig själv i det han säger! Om du har mer intervjuer med honom eller dylikt får du gärna skicka det till mig.

    Hälsningar fam. Avén

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.