En ofattbar tragedi

På den här parkeringsplatsen i Eslöv hittades pojken död. Han hade glömts kvar i bilen under åtta timmar. FOTO: STIG-ÅKE JÖNSSON/SCANPIX

Onsdag 8 maj klockan 16.05
Det finns nyheter som nästan är allt för smärtsamma att läsa.
Jag tänker på nyheten om pojken som dog efter att hans pappa glömt honom kvar i bilen.
Lika smärtsamt är det att läsa de hårda kommentarer som nu riktas mot pappan.
Mediernas uppgift är att skildra och granska det som sker i vår omvärld, även när det som händer är ofattbart grymt.
Min bedömning av det fruktansvärda fallet i Eslöv där en två år liten pojke dog har behandlats på ett etiskt och korrekt sätt av medierna. Här kan du läsa om fallet i Expressen. Så här skriver Aftonbladet och Sydsvenskan.
Trots det är läsningen smärtsam. Händelsen är så ofattbar i sin tragik att den är svår att greppa.
Det pappan har berättat i förhör är att han, på väg till jobbet, glömde att lämna sin son på dagis. Framme vid arbetsplatsen parkerade han bilen och bytte till en firmabil. Därför glömdes pojken kvar i den varma bilen under åtta timmar och dog, sannolikt av överhettning. Enligt det som hittills kommit fram har det inte funnits anledning att ifrågasätta pappans berättelse av händelseförloppet. Allt är en mardröm som inte borde kunna bli verklighet.
Pappan misstänks nu för vållande till annans död. Dödsfallet skapar frustration, förtvivlan och ilska. Många riktar nu detta mot pappan. Kan verkligen en vanligt funtad pappa glömma sitt barn i bilen under en hel arbetsdag?
Familjeliv har det skapats en tråd med frågeställningen. I andra sammanhang på nätet är omdömena mot pappan oerhört hårda. Andra reflekterar mer betänksamt och undrar: Skulle det här kunna hända mig?
Jag kan bara konstatera att det är en ofattbar tragedi. Det räcker att konstatera det. Att sprida hatiska ord om pappan ändrar ingenting.
I sin blogg skriver Sofia Mirjamsdotter om detta. Hon skriver om det fruktansvärda som hänt och om hatet som via nätet nu riktas mot pappan:
”Det talas så ofta om empati. Inte sällan är det samma människor som ropar på dödsstraff som gör det. Empati är att kunna sätta sig in i andra människors känslor och situation. Jag förstår att man känner sig arg när ett barn dör. Att man känner vanmakt, ilska och klart ser att världen och livet är orättvist. Men om man besinnar sig några sekunder, eller minuter, och försöker sätta sig in i pappans situation så tror jag att det är lätt att förstå att det inte är mot honom ilskan ska riktas. Det är ofattbart synd om honom. Han kommer att måsta leva med detta i resten av sitt liv. Resten av sitt liv”, skriver Mirjamsdotter.
Hon hänvisar även till denna artikel i Washington Post. Även det är smärtsam och viktig läsning. Läs den artikeln.
En pojke är död. Det borde aldrig ha skett. Det vet alla. Inte minst pappan. Det är en tragedi som inte kan beskrivas med ord.

 

Publicerat av

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *