Bilden av utanförskapet

Husby stacks i brand vid kravaller i går kväll. Det vi ser är bilden av det ökade utanförskapet. FOTO: JOHAN NILSSON/SCANPIX

Måndag 20 maj klockan 13.55
För en utomstående är det svårt att fullt ut förstå vad som sker i Husby just nu.
Trots det blir bilden allt mer klar.
Det vi ser är bilden av utanförskapet.
”Det kosmopolitiska myntet har också en baksida. Samtidigt pågår en parallell process som i allt väsentligt är raka motsatsen till det jag beskrev nyss. Nya gränser och barriärer uppstår. Avstånd ökar. Förståelsen minskar. Det sker en lokalisering istället för globalisering. Samtidigt som några reser obehindrat, blir andra allt mer bundna till vissa platser. Samtidigt som en designer, musiker eller entreprenör inom dataspelsbranschen känner mer gemenskap med en jämnårig i Tokyo eller Rio de Janerio än med sina grannar uppstår en tredje värld, eller snarare flera tredje världar, mitt ibland oss”.
Så skriver Fredrik Edin i detta blogginlägg om händelserna i Husby, en stadsdel i Västerort i Stockholms kommun. Husby gränsar till Akalla, Kista och Tensta och är ett invandrartätt område. Över 80 procent av de drygt 11 000 personer som bor i Husby har utländsk bakgrund.
Jag tror att Fredrik Edin har rätt i sin analys. Detta är ett tecken på de klyftor som blir allt större i ett samhälle i en värld där det aldrig tidigare har varit lättare att nå varandra – och aldrig heller lättare att avskärma sig från varandra.
Vad som utlöste kravallerna tros vara den händelse som inträffade förra veckan. En 69-årig man var beväpnad med machete och uppträdde hotfullt. Han sköts till döds av polisen, som gick ut med fel uppgifter vad som skett, vilket Sveriges Radio berättar om här.
– Vi förstår att folk reagerar på det sättet, säger Rami al-khamisi från Megafonen i ett pressmeddelande på Megafonens hemsida.
Kravallerna är ett uttryck för frustration. Mot polisen. Mot samhället. Mot utanförskapet.

Allt bröt ut vid 22.00-tiden på söndagskvällen. Jag befann mig själv då på ett tåg mot Gävle. Det var via Twitter, under hashtaggen #Husby som jag fann information och rapporter om vad som hände. De etablerade medierna hade uppenbarligen fullt upp med Tre Kronors guldfest och vaknade först efter en stund.
Rapporterna på Twitter handlade mycket om polisbrutalitet.
Polisen mötte ett brinnande inferno och säger att den upplevde den tydliga hotbilden.
– Jag är säker på att nästa polismord kommer att ske i vårt distrikt, så allvarligt är det, säger en polisman vid Västerortspolisen till Aftonbladet.
– Man var mer rädd för polisen än för de ”vanliga” människorna. De gick omkring i cirklar och berättade för en vart man fick och inte fick gå. Det brann i stora lastbilar, det var kaos, säger Husbybon Chaima till Expressen.
– Vi fick höra allt: luffare, pajas, apor, negrer, säger medborgarvärden Daniel Ghirmai till Expressen angående polisens insats.
Polisens och folkets berättelser går isär.
Klyftorna är avgrundsjupa.

De främlingsfientliga sajterna får samtidigt vatten på sin kvarn och beskriver att många personer i upploppet hade ”traditionella muslimska kläder”. Så förutsägbart. Så typiskt. Så stereotypt.
Religionen står knappast i fokus för händelserna i Husby.
Det vi ser är bilden av frustrationen och utanförskapet.
Det är en sorglig och skrämmande bild.
Återigen till Fredrik Edins blogginlägg, som jag citerade ovan.
Jag citerar på nytt:
”Men hur deltar man i det offentliga samtalet som exempelvis ung och frustrerad förortsbo? Som medborgare i allmänhet? Hur många har egentligen tillträde till offentliga diskussioner? Visst går det att rösta vart fjärde år och skriva insändare i lokaltidningen. Men vem som helst får inte skriva debattinlägg i någon av våra stora dagstidningar. De allra flesta kommer aldrig någonsin att befinna sig i Lars Åbergs priviligierade position där han kan delge hundratusentals läsare sin syn på en avskuren brandslag i Rosengård.
Vem som helst blir inte publicerad hursomhelst. Inte ens de omhuldade sociala medierna är särskilt öppna för den som inte kan koderna eller har rätt nätverk. De är inte särskilt sociala heller för den delen.”
Det Fredrik Edin beskriver kring de ökande klyftorna i samhället är en av de allra största utmaningarna för samhället i stort, för medierna och för demokratin i Sverige år 2013.
Klarar vi den utmaningen?
Ja, vi måste. För allas skull.

 

Publicerat av

Daniel Nordström

10 reaktioner till “Bilden av utanförskapet”

    1. Ja inte tror jag att du suttit och nästan försökt hitta ursäkter varför ett gäng rasister hade orsakat ett upplopp. Men det är som vanligt, media väljer att se saker utifrån vilka som gör saker. Och ”ni” undrar varför ni snart föraktas lika mycket som politiker.

      1. @Leif: Kanske uttryckte jag mig dåligt, men mitt syfte är inte att försvara kravallerna. De för definitivt inget gott med sig.
        Mitt syfte var att förklara vad jag tror utlöste dem. Jag tror att kravallerna orsakades av det ökade utanförskapet och de allt större klyftorna i samhället. Det är en oroväckande utveckling.
        Daniel Nordström

  1. Kastar man sten , brandbomber eller eldar upp andra egendom så ska man väl räkna med att man får stryk av polisen. Sedan undrar jag när det kommer rapporter om oskyldiga får batongslag mot polisen. Vad gör de oskyldiga på platsen vid ett upplopp ?

    Ang utanförskapet ja. Det är alltid lätt att skylla på nån annan.

  2. @Håkan: Att skylla på någon annan är ingen lösning.
    Ingen ska räkna med att få stryk av polisen, däremot är det förstås logiskt att polisen försvarar sig och måste försöka stävja upploppet när den blir attackerad.
    Det ökande utanförskapet tror jag är en orsak till att det hela bröt ut i kaos. Jag menar inte att det är ett försvar eller ett rättfärdigande av kravallerna.
    Daniel Nordström

  3. Jag är spyless på hela ”diskussionen” om rasism. Det är klart att SD och andra odemokratiska grupper får vatten på sin kvarn. Men det som hände i Husby var terror, oavsett grundorsak. De ansvariga ÄR de individer som satte området i brand och vandaliserade. Man är inte rasist för att man blir förbannad på folk som använder våld och sabotage för att höras (eller för att det är ”kul”).

    Segregation javisst. Men de vinner noll sympatier från min sida när de beter sig så här. De vänder mig mot sig. De gör mig till sin fiende.

  4. Hur står det till med utanförskapet på din egen tidning och ta GD också med (då ni samarbetar med det digitala)

    Hur kan just du försvara aatt i 99 % av alla ansatta är vit?
    Har ni journalister rädsla för annorlunda eller vad egentligen är det?

    Själv bor jag i ett annat land noen av mina bättre vänner är från pakistan indien och iran och muslimer och jag jobbar i ett multikulturelt miljö .

    Men på senare tid har man blivit mer och mer klar på att det pratas om diskrimering och utanförskap och klyftor och rasism och att alla andra personer är trångsynta ofrivilliga ”rasister” i skitsamhällen
    medans ni behåller er egen vita lilla totalt vita enklav mens ni attackerar allt annat .
    Som ny chefredaktör borde ju detta vara en intressant sak att bita tag på
    Hur kan tidningar just vara fritaget för just vad andra bedrifter skulle ha blivit kallat för av just journalister som rasistisk och främlingsfientligt

  5. @Fredrik: Jag skulle gärna besvara din kommentar, men jag förstår inte vad du menar.
    Jag är tacksam om d kan utveckla ditt resonemang.
    Kommentera här eller mejla mig på [email protected].

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *