Vi måste prata om det brutalt svåra

Intervjun med Linda Sahlberg i Arbetarbladet berörde. På många sätt. FOTO: ANNAKARIN BJÖRNSTRÖM

Fredag 31 maj klockan 20.00
Ännu en intensiv nyhetsvecka har passerat. Veckan har bland mycket annat handlat om gästarbetare från Italien som oskyldigt pekades ut som hästtjuvar, det nya arenabygget på Sätraåsen, landstingsfesten som upprör, Gefle IF som tappade 2-0 till 2-2 mot Syrianska och Majvor Nyström i Sandviken som fick låna en kattskrämma av sin hyresvärd.
Av all veckans digra läsning i Arbetarbladet är det Stefan Westrins intervju med Linda Sahlberg på våra nöjessidor som har berört mig allra mest. Linda Sahlberg har under många år arbetat inom socialtjänsten med våldsutsatta kvinnor. Hon är även sångerska och har nyss släppt en video till sin nya singel ”Slicka golvet”. Du kan se videon på arbetarbladet.se.

Intervjun, singeln och videon är starka och viktiga. De belyser den fruktansvärda situation som tyvärr är en verklighet i många svenska hem. Mäns våld mot kvinnor, det våld som har ett så stort mörkertal, som allt för sällan leder till fällande dom. Våldet har många otäcka ansikten och är så mycket mer än slag. Rädslan och osäkerheten riskerar därför att normaliseras och bli en del av livet i många familjer.

Linda Sahlberg säger många kloka och tänkvärda ord i intervjun. Hon trycker bland annat på det faktum att ansvaret så ofta läggs på offren, kvinnorna, som har svårt att ta sig ur det destruktiva förhållandet.
Våld. Hot. Kränkningar. Hat. Det är ett faktum att allt detta ökar i samhället. En googling på orden ”Hoten ökar” visar rubriker från de senaste åren som berättar att hoten ökar mot politiker, mot Försäkringskassan, inom ungdomsfotbollen, mot lärare, mot kommunanställda, mot sjukvårdspersonal, mot läkare, mot poliser, mot journalister, i domstolar och rättssalar, ja i stort sett över allt.

De hot som riktas mot kvinnor har nästan alltid en annan ton än de hot som riktas mot män. Så är det även för oss som arbetar inom medierna. Kvinnor förnedras genom kommentarer om sitt utseende och sexanspelningar och hotas med sexuellt våld. Även i dessa sammanhang läggs ofta skulden på offren, kvinnorna som får skylla sig själva för att de fattar beslut, tycker saker eller helt enkelt bara gör sitt jobb och är kvinnor.
Även i dessa sammanhang riskerar också hoten och kränkningarna att bli en del av jobbet, en del av vardagen. Det otäcka blir till slut ett normaltillstånd.

Det här en sorglig utveckling och en stor utmaning för samhället och för oss alla. Det är därför det är så viktigt att vi försöker förstå, att vi pratar om det brutalt svåra och att vi lyfter fram det till ytan så att fler fall anmäls och så att fler fall leder till fällande dom.
Jag hoppas att vi på så sätt kan skapa en förändring.

För övrigt tror jag att Oprah Winfrey har rätt:
”Du kan inte hata andra människor utan att hata dig själv.”

Publicerat av

Daniel Nordström

En kommentar till “Vi måste prata om det brutalt svåra”

  1. Vad bra att stafettpinnen tas vid och förs framåt.
    Intressant att du tar upp just detta med hot. Hot är ju nämligen den brotts rubricering där det egentligen räcker med att svaranden känner sig hotad. Den subjektiva upplevelsen, och där alltså den förmodade gärningsmannen bär ansvaret att försäkra sig om att den andre inte känner sig rädd.

    Men lag och tillämpning är inte samma sak som sagt.

    Tack för alla bra ord och för att ni vågar ta upp diskussionen.

    Med värme/ Linda

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *