Studenter, må ni alltid ha en famn i er närhet

Fredag 14 juni klockan 20.00
Hej, studenter! Det här är ett brev till er. Under denna vecka har jag mött er så många gånger längs Gävles gator. Ni har funnits i mina tankar.
En del av er har uppenbarligen festat på en lite väl stadig champagnefrukost och jag har oroat mig för hur ni ska klara hela den återstående dagen och kvällen, speciellt med tanke på att ni ska stå och hoppa på ett flak, tjoa och sjunga på er märkliga färd genom staden.
Men, jag ska nog inte oroa mig.
Jag minns själv när jag var student. Då tänkte jag inte som jag gör nu. När jag var i er ålder ville jag bara leva gott. Jag vill att ni också ska leva gott, men nu är jag själv förälder och ser allt från ett annat håll. Det är inte inställningen som ändrats, det är bara perspektiven som flyttats.

I vilket fall gillar jag det jag ser. Ni strålar i era fina klänningar och kostymer. Det faktum att en del av er höll mig vaken i går natt gör ingenting. Ni festade sent och högljutt, men ni lät så lyckliga och det smittade av sig. När jag väl somnade kände också jag lycka.
Nu väntar ert nästa steg i livet.
Ni går alla åt olika håll.
Jag förstår att era känslor är delade.
På ett sätt är det garanterat skönt att ni nu får gå vidare mot nya mål tillsammans med nya intressanta människor. Samtidigt är det också tungt att skiljas från sina klasskamrater, även de där som man kanske inte dagligen uppskattat mest och umgåtts med. Trots alla era olikheter har ni varit en unik enhet som aldrig mer kommer att uppstå på samma sätt. Men ni har alltid era minnen. Bevara dem.

Den vuxenvärld som ni nu möter är inte enkel. Den press och stress ni upplevt i skolan byts nu ut mot en annan form av stress. Det är stundtals tufft här ute. Konkurrensen om jobb och utbildningar är hård, precis som samhällsklimatet i stort.
Men jag tycker inte att ni ska känna er oroliga.
Var bara de ni är och tro på er själva och på att era drömmar bär. Exakt vart livet för er är det ingen som vet. Det är just det som är det förunderliga och som gör livet så spännande.
Håll ögonen öppna för livets möjligheter och när ni faller i de gropar som kommer att finnas på er väg hoppas jag att ni alltid har en famn som tar emot er.
I det stora hela är det inte era betyg som är det allra viktigaste. Oavsett om ni går ut med toppbetyg eller har lite sämre betyg har ni alla kämpat bra och gått i mål i detta lopp.
Det som betyder mest är att ni får känna att ni är älskade för den ni är och att det finns människor i er närhet som är stolta över er, de som ger er en uppmuntrande kram även de dagar som är som allra tuffast.

Så grattis, studenter. Var stolta. Lev, njut, blomstra i respekt för varandra.
Ni är bra!

Jag säger som danske musikern och komikern Anders Bircow:
”Man kan inte alltid vara ung, men barn får man vara hela livet.”

Publicerat av

Daniel Nordström

3 reaktioner till “Studenter, må ni alltid ha en famn i er närhet”

  1. Stämningsfullt. Men när ska du på FB mm berätta för oss här nere i Gästrikland om fyrverkerichocken på bröllopet i Umeå? Precis som du för dina ” FB vänner” berättade om bröllopet i fråga. Eller kanske du väljer när det passar att moralpredika. Det verkar vara så! Tyvärr!

  2. @Sofi: Mig veterligt finns Facebook även i Gästrikland. För övrigt bevittnade jag ett fyrverkeri i Umeå förra lördagen, dock utan chock. Till sist vill jag tillägga att jag inte anser mig vara någon vidare bra moralpredikant. Jag gillar inte ens moralpredikningar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *