En sorglig del av Sverige år 2013

Torsdag 20 juni klockan 20.00
Det var en märklig och otäck händelse.
Den väckte också märkliga och otäcka reaktioner.
Prejningsolyckan på E4 i Gävle mynnade ut i en oändlig diskussion med de typiska slagord som mörka högerkrafter alltid spyr upp. Vi kan dem allt för väl vid det här laget.
Förra helgen inträffade en obehaglig händelse. En kvinna, som hade sitt barn i bilen, blev prejad av en annan bil på E4. Kvinnan upplevde att den andre bilföraren med uppsåt prejade henne av vägen. Den utpekade prejaren säger att det inte var hans avsikt och att han tappade kontrollen över bilen.
Ord står alltså mot ord. Trots det – och trots att utredningen kring vad som hände inte är klar – dömde många omedelbart den utpekade prejaren. Jag skrev därför ett blogginlägg om detta, där jag påpekade att vi bör veta mer innan vi dömer.
Det var då allting började och det var inte svårt att se det komma.

Denna historia har nämligen exakt de ingredienser som brukar väcka detta svarta hat. En kvinna. En invandrare. Media som skriver. De som hatar riktar ofta sin kraft mot just kvinnor, invandrare och media.
Om den bilförare som misstänks för att ha orsakat olyckan hade varit en infödd svensk medelålders man i en fin Volvo är jag rätt övertygad om att dessa mörkermän – för de är nästan alltid män – hade riktat sina aggressioner mot kvinnan och hånat henne för att kvinnor inte kan köra bil. Men nu fanns det något som dessa män hatar ännu mer än kvinnor, nämligen invandrare. Då tar hatet en ny riktning och den utpekade prejaren blir ett tillfälle att på nytt försöka påvisa att alla invandrare är opålitliga och aggressiva våldsverkare.
Sedan har vi media och en bloggande chefredaktör som påpekar att vi inte vet ännu och att ord står mot ord i denna historia. Då kommer alla inövade mantran om att media ljuger, förvränger och undanhåller sanningen för att skydda invandrare som en kaskadkräkning utan slut.

Denna vecka har varit fylld av mejl, kommentarer och samtal från de som hatar. Vid det här laget är jag van. Det är så här det ser ut i Sverige år 2013. Hatet växer.
Jag vägrar ge upp. Jag besvarar mejl och kommentarer. Till en viss gräns. Det hade krävts några extra anställda för att besvara alla – dessutom är det dömt att misslyckas. Jag är öppen och mottagen för kritik. Jag vill alltid gärna föra diskussioner kring vår journalistik, men dessa mörkermän är omöjliga att debattera med. De har sin bild klar utifrån sin begränsade verklighetsuppfattning. Den som har bestämt sig för att invandrare är lömska och att media ljuger går helt enkelt inte att diskutera med.

Detta är någonting som alla etablerade medier i Sverige dagligen får handskas med numera.
Alla anklagelser, rasistiska mantran och hårda ord har blivit en del av vårt jobb och vår vardag.
Det är en sorglig del av Sverige år 2013.

Jag säger som franske författaren Louis Guilloux (1899-1980):
”Fördomen är en enkelriktad gata med stoppförbud för förståndet.”

Publicerat av

5 reaktioner till “En sorglig del av Sverige år 2013”

  1. Att koppla den här vågen av kommentarer till ”hat” och ”mörka högerkrafter” är att förminska dem som skriver.

    Kanske är det också därför som du ser den här reaktionen. Jag tycker mig se en frustration i många kommentarer, som mynnar ut i en vilja att påpeka ”vad var det vi sade?”

    I flera opinionsundersökningar så anser svenska folket att SD har den bästa invandringspolitiken. T.ex. i Yougovs senaste från jan 2013 så anser 75,5 % att SD har den bästa invandringspolitiken, tvåa är Moderaterna på 4,5 %.

    Är svenska folket rasister? Nej, men det borde vara ganska tydligt att många har en kritisk inställning till den ansvarslösa invandringspolitik som förs idag.

    Du och dina vänner på Arbetarbladet vill gärna klumpa ihop de som skriver i kommentarsfälten till en liten grupp ”hatiska”, ”högerextrema” och ”lågutbildade” män.

    Det handlar inte om några avancerade sammansvärjningar eller organiserade grupper som sprider sitt hat på nätet.

    Jag vill påstå att det till största delen handlar om frustrerade, vanliga svenskar som uttrycker sunt förnuft.

    – Över 5 000 barn svälter ihjäl varje dygn. För 6 300 kr kan Läkare utan gränser förse 1000 människor med sjukvård i tre månader. I Sverige kostar ett enda ensamkommande flyktingbarn (som rest till Sverige på egen hand) mellan 3 000 – 15 000 kr PER DYGN.

    – Trots att vi alla ser hur den svenska välfärden successivt försämras (äldrevården, förskolor, skolor, vården osv) så är Sverige helt öppet för den typ av ekonomisk turism som nu är den största anledningen till att människor söker asyl här. Förra året hade endast 5 % av de människor som fick asyl i Sverige flyktingstatus. Resterande angav andra skäl. Människor kan komma till vårt land och erhålla fritt boende och bidrag som är högre än vad en svensk pensionär eller till och med förvärvsarbetande får per månad.

    – Trots vår ”godhet” och våra öppna armar så är våra nya medborgare överrepresenterade i brottsstatistiken och till och med grovt överrepresenterade när det gäller vålds- och sexualbrott.

    De flesta som är skeptiska till invandringen och invandringspolitiken är inte hatiska, rasistiska eller högerextrema. Vi vet att pengarna som den kostar skulle kunna rädda många gånger fler liv om de användes rätt, dessutom skulle den negativa effekten på det svenska samhället bli mycket mindre.

    Vi vill skapa opinion, vi vill att fler ska inse att invandringspolitiken som förs idag inte är hållbar, att det finns bättre sätt att hjälpa människor i nöd.

    Därför är det relevant hur de nya somaliska familjerna i Sandviken påverkar socialkontorets budget t.ex. Eller vad de ensamkommande flyktingbarnen i Hofors kostar kommunen efter statsbidraget tagit slut.
    Det är även relevant att kvinnorna som knackade dörr och rånade äldre kom från Rumänien eller att en våldtäktsman kom från Irak.

    Det tycker däremot inte Arbetarbladet är relevant. Det är den dubbelmoralen som jag tror gör många upprörda. Ni säger er vilja publicera och redovisa sanningen så långt det går. Men sanningen att t.ex. en brottsling är invandrare, den tycker ni inte att läsarna behöver få reda på.

    Vad skulle läsarna göra av den sanningen, vad är ni rädda för? Tror ni inte att läsarna själva är kapabla att hantera och bedöma den informationen?

    1. Ditt inlägg är så fullusat av faktafel att det kändes närmast tragikomiskt att läsa. Men för att bemöta något av vad du skrivit måste jag ändå fråga varför du anser det väsentligt att media informerar om en förbrytare är invandrare? Behöver vi också veta dess sexuella läggning, politiska färg och annat som är direkt kopplat till den brottsliga handlingen?

      1. Så istället för att bemöta faktafelen bemöter du inlägget med retoriska frågor? Klassisk svensk debatteknik anno 2013.

      2. Anledningen till att det är av absolut vikt att öppet redovisa gärningsmannens/kvinnans etnicitet i vilken generation det må vara eller om det skett utblandning med svenskt blod är givetvis just därför att just precis de aktuella brotten aldrig skulle skett om dessa individer inte befunnit sig här!

        Det finns inte en viss pott med brott som måste uppnås om du nu trodde det?

        SvP 2014

  2. Denna vecka gjorde du och Arbetarbladet det största klaverklamp man kan göra, dvs att vi läsare bör veta mer innan vi dömer, när ni själva inte gör det i andra artiklar.

    Och hade det varit en (som du skriver) ”infödd svensk medelålders man”, i oavsett ringhörna, hade vi läsare bara fått ena sidan av myntet. Att båda sidor får komma till tals just i detta fall, är att det är en kvinna på ena sidan och en invandrare på den andra. Så funkar media idag. Många har redan insett det, allt fler gör det och det naggas ytterligare i kanten på journalistkårens låga förtroende.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *