Omgivningen avgör begränsningarna

Fredag 2 augusti klockan 20.00
För många år sedan intervjuade jag en djupt religiös man. Mycket av det han sade hade jag glömt redan när jag hade skrivit färdigt artikeln, men det sätt han beskrev världen och mänskligheten har jag burit med mig sedan dess.
Han ansåg att jorden var ett enda land och att hela mänskligheten var dess medborgare. Mänskligheten liknade han vid en blomrabatt. Precis som en blomrabatt blir riktigt vacker först när den innehåller blommor av olika sorter och färger blir mänskligheten fulländad först när människor med olika ursprung, förutsättningar och bakgrund förenas.

Jag var ung när intervjun gjordes och jag hade aldrig hört någon beskriva mänskligheten på det sättet förut, allra minst en religiös person. Hans öppenhet och människosyn fängslade mig och jag tänker ofta på hans ord när jag möter de fördomar som finns i samhället. Trots att man skulle kunna tycka att fördomarna borde minska i takt med att samhället blir allt mer öppet tycks de istället bara öka. Fördomar skapar rädsla, rädsla som i sina värsta former växer till hat. Fördomarna och hatet förblindar. Invandrare, homosexuella och handikappade blir inte längre unika individer. De blir grupper där alla förutsätts vara på exakt samma sätt. Mystiska, farliga, hotfulla eller onormala.

Att det finns märkliga fördomar – och hat – mot såväl invandrare som homosexuella har vi tyvärr sett många tydliga bevis på under senare tid. Liknande fördomar drabbar även handikappade. I veckan berättade Länstidningen i Södertälje om villaidyllen Glasberga i just Södertälje. Det är ett fint område där villorna har höga priser. Nu planeras ett så kallat LSS-boende i Södertälje för tolv unga människor med autism och Downs syndrom. Sedan detta blev känt har protesterna strömmat in till stadsbyggnadsnämnden. Många boende befarar att de handikappade ska vara aggressiva och farliga och att de i värsta fall ska skada barnen. Vi känner igen mönstret av fördomar. Det okända skapar rädsla.

Ungefär samtidigt som denna nyhet kom publicerade norska Tv2 historien om Angela Covadonga Bachiller. Hon är 30 år gammal och bor i spanska Valladolid. I måndags gjorde hon intåg i den lokala politiken när hon fick en plats i rådet i Valladolid, detta för det konservativa partiet Partido Popular. Borgmästaren beskriver henne som ”ett exempel på styrka och en som övervinner hinder”. Angela Covadonga Bachiller har Downs syndrom.

Ytterst få som har Downs syndrom skulle klara av att vara politiker. Även ytterst få av oss som betraktar oss som normala skulle klara av det. Alla som har Downs syndrom är nämligen inte likadana, precis som förstås inte invandrare, homosexuella eller andra människor är likadana.
Vi är alla unika. Vi är alla olika. Framför allt är vi alla också lika mycket värda. När det gäller handikapp är det ofta inte själva handikappet som sätter de största begränsningarna.
Det är omgivningen som gör det.

Jag säger som Albert Einstein (1879-1955):
”Det är mycket nedslående att leva i en tid när det är lättare att spränga en atom än en fördom”.

Publicerat av

Daniel Nordström

En kommentar till “Omgivningen avgör begränsningarna”

  1. Tyvärr har inte alla män som säger sig vara djupt religiösa samma uppfattning som mannen du mötte, utan en stor del av världens problem kommer från just dessa. Detta är knappast något nytt om vi ser tillbaka på historien men att problem skulle komma tillbaka och även eskalera som de gjort under de senaste årtiondena var det nog inte många som räknat med.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *