Yttrandefriheten måste vårdas

Fredag 20 december klockan 14.45
Den långa och fina traditionen av tryck- och yttrandefrihet i Sverige är någonting vi alla bör vara mycket stolta över. Grovt uttryckt innebär yttrandefriheten att både medborgare och massmedier får uttrycka, skriva och sända i princip vad som helst.
Yttrandefriheten finns nämligen inte enbart till för det som är att betrakta som harmlöst, utan även för det som är upprörande, kontroversiellt och politiskt inkorrekt.
Yttrandefriheten innebär alltså stor frihet att göra sin röst hörd, men med denna frihet följer också ett stort ansvar. Problemet är att många enbart ser till den frihet som finns och inte till det ansvar som medföljer. Det märker jag inte minst i mina diskussioner med företrädare för politiskt extrema grupperingar i samhället.

Ta bara den omdiskuterade sajten Avpixlat som exempel. Den står Sverigedemokraterna nära och sprider ofta rasistiska budskap. Avpixlat saknar ansvarig utgivare, men påstår sig ge ”den oretuscherade bilden” av samhället. Avpixlat har fria artikelkommentarer som benämns som ”yttrandefrihet 2.0”. Avpixlat vänder sig ofta också med kritik mot de traditionella medierna som de anser stryper den fria och öppna debatten.
”Nedmonteringen av den svenska yttrandefriheten i form av åsiktsregister och stängda eller åsiktscensurerade kommentarsfält i gammelmedia har på senare tid fått allt mer obehagliga proportioner”, skriver Avpixlat på sin hemsida. Av den anledningen har nu Avpixlat en ”teknisk lösning för att befria de svenska nättidningsläsarna för mediehusens godtycke och åsiktsförtryck.

Jag står upp för tryck-och yttrandefriheten. Det har jag alltid gjort. Det kommer jag alltid att göra. När jag framför det i diskussioner med personer som delar Avpixlats inställning kallas jag hycklare, åsiktsfascist eller någonting betydligt grövre än så. Anledningen till dessa benämningar är att allt inte per automatik publiceras i form av insändare och artikelkommentarer i Arbetarbladets kanaler – trots att jag ständigt värnar om yttrandefriheten.
Yttrandefrihet innebär ansvar. Jag är ansvarig utgivare. Den titeln innebär inte att jag är bättre än någon annan, eller att mina åsikter är viktigare än någon annans. Det innebär bara just vad ordet innebär. Jag är ansvarig för allt som publiceras i Arbetarbladets kanaler. De seriösa medierna, som just har ansvariga utgivare, tar ansvar till skillnad från till exempel Avpixlat.

I den ansvarige utgivarens roll ingår att dagligen väga den alltid lika viktiga yttrandefriheten mot publiceringar. I bedömningarna kring publiceringsbeslut ingår bland annat hur stort allmänintresset är i ett aktuellt fall, vilken position den omskrivne har i samhället och om det finns personer som riskeras att skadas av publiceringen. När det gäller insändare och artikelkommentarer bedöms om det som skrivs kan uppfattas som till exempel rasistiska eller kränkande för människor.
Dessa artikelkommentarer behöver inte vara olagliga i sig för att inte publiceras. Om de publiceras eller inte beror på den ansvarige utgivarens ställningstagande och ingenting annat.

Yttrandefriheten måste ständigt vårdas med omsorg och ansvar.
Därför är det sorgligt att se hur den ständigt misshandlas av utgivare utan ansvar.

Jag säger som den engelske teologen Richard Whately (1787-1863):
”Vi har ansvar, inte bara för det vi gör, men också för det vi låter bli att göra.”

Publicerat av

Daniel Nordström

11 reaktioner till “Yttrandefriheten måste vårdas”

  1. Jag tycker att det är bra att det finns både sådana sidor som Arbetarbladet som har en ansvarig utgivare, och sidor som Avpixlat med betydligt firare ramar.

    Självklart har en lokaltidning som Arbetarbladet ett ansvar för att inte publicera rasistiskt material i sin tidning.

    Bortser man från Avpixalts kommentarsfält, som i regel innehåller väldigt omogna, ointressant och ibland rent idiotiska inlägg, och ser till själva hemsidan och dess nyheter så finner man att det i princip alltid finns goda källhänvisningar. Artiklarna och reportagen innehåller i sig inga rasistiska eller olagliga texter.

    När man tittar hur förtroendet för olika yrkesgrupper ser ut så hamnar alltid journalister i botten, senast så var detta den grupp som det svenska folket hade absolut lägst förtroende för.

    Förr i tiden när tidningar och tv hade monopol på nyhetsflödet var detta inget problem för mediebranschen, men nu när vem som helst kan börja publicera nyheter och texter tack vare internet så söker sig självklart människor bort från de traditionella medierna till mer alternativa nyhetskällor.

    Detta är inget som är unikt för de ”främlingsfientliga” eller ”rasistiska” grupperna i samhället.

    Oavsett vikande upplagor eller inte, anser inte du Daniel att det är en större kris för mediebranschen att inte ens 25 % av svenska folket har förtroende för journalisterna som ska utgöra ”den tredje statsmakten”? Förtroendet för chefredaktörerna för Sveriges två största dagstidningar ligger på skrattretande 10-15 %.

    Kan inte du hålla med om att det är ”ni” journalister som ytterst har ansvaret för att människor nu söker sig till sidor som Avpixlat, Fria Tider, Exponerat osv. genom att ni genom tiderna har bedrivet en sensationslysten, oärlig och selektiv journalistik, där antalet lösnummer har prioriterats framför fakta, opartiskhet och granskning?

    Ett annat stort problem är att en så stor majoritet av journalisterna sympatiserar med (V) och (MP). Detta skulle dock inte utgöra något problem om inte medierna intagit den uppfostrande och tillrättavisande roll som man har idag.

    För att kunna återuppbygga något slags förtroende hos läsarna så krävs det att journalistiken blir mycket mer neutral, informativ, granskande och upplysande än vad den är idag. Det krävs journalistik som inte duckar för obehagliga sanningar och som inte bara tänker på att dagens lösnummer ska sälja.

    Janne Josefsson har bland annat sagt att journalisterna är dagens ”överstepräster” och med följande kommentar sätter han huvudet på spiken; ” Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet”.

    Vi läsare är vuxna, tänkande, människor som förtjänar och klarar av att ta del av den verklighet som vi själva har bidragit till genom de val vi gjort i röstbåsen och de pengar vi har betalat i skatt. Det är NI journalister som objektivt ska skildra den verkligheten för oss!

    Istället så mörkar ni gärningsmännens etniciteter, ni felciterar polisrapporter, ”glömmer” att skriva att brottslingar har blivit dömda till utvisning, ni granskar inte asylpolitikens i sammanhanget enorma kostnader och ni döljer många andra av invandringspolitikens andra negativa effekter på samhället, istället för att förlita er på att vi medborgare kan hantera den informationen.

    Samtidigt som ni journalister i Sverige hånfullt påpekar hur styrda t.ex. Rysslands, Kinas eller Nordkoreas medier är, så gömmer ni er själva bakom publicistreglerna och yrkesreglerna, som inte är något annat än en samling överenskommelser mellan tydligt vänsterstyrda medieorganisationer.

    Idag har Expressen gått ut med en (LITEN) rättelse gällande de kommentarer som en pensionerad docent påstods ha skrivit i Avpixlats kommentarsfält. De två grova kommentarer som Expressen använde som ursäkt för att oanmält filma mannen i sitt hem och hänga ut honom med namn och bild i tidningen, var, häpnadsväckande nog, inte skrivna av honom.

    Samtidigt så visar det sig att det material från Researchgruppen som Expressen har använt och som är publicerat på hemsidan ”Vilka är rasisterna som gömmer sig bakom Avpixlat?” innehåller människor som varit aktiva på Avpixlat och skrivit arga, hetsande ANTI-RASISTISKA kommentarer. I detta register publicerar man detaljer om personerna, men man kan inte läsa källmaterialet, nämligen kommentarerna som de har skrivit, och bilda sig en egen uppfattning.

    En av de uthängda personerna i Expressen har efter publiceringen utsatts för ett bombdåd.

    Ursäkta ett långt inlägg, med ett innehåll som jag vet att du anser vara konspirationsteorier, men det skulle ändå vara intressant att få några kommentarer.

    Ser du inte sambandet mellan den ”gamla” journalistikens tydliga agenda, det bristande förtroendet för journalisterna, det ökade intresset och stödet för Avpixlat och liknande sidor?
    Jag undrar också om du anser att Janne Josefssons åsikter också bara är konspirationsteorier, precis som du brukar avfärda oss andra som drar denna slutsats av hur medierna skildrar dagens samhälle?

    Inser du att Thomas Mattson & Co inte på något sätt bidrar till ett ökande förtroende för journalistkåren genom den senaste tidens oansvariga publiceringar?

    Tack för mig,
    Daniel

    1. @Daniel: Vi som är journalister och vi som företräder de etablerade medierna har all anledning att vara självkritiska.
      Att förtroendet för journalister är lågt är helt klart ett problem. Det är trots allt vår trovärdighet som ska vara vår styrka och som i många avseenden avgör om människor väljer att läsa oss eller inte.
      Jag avfärdar varken dina synpunkter eller Janne Josefssons kommentar som konspirationsteorier.
      Ja. Jag tror att det är så att mediernas misslyckande i en del viktiga frågor gör att många söker sig till Avpixlat och liknande sajter.
      Däremot håller jag inte med dig om att media mörkar och medvetet undanhåller fakta, även om jag är fullt medveten om att varken Arbetarbladet och andra medier är utan fel och brister.
      Jag kan sammanfatta mitt långa svar så här: Journalister bör vara och har all anledning att vara självkritiska, precis som alla andra människor. Ofta saknas den självkritiken hos journalister. Det är ett problem.

      1. Tack för det svaret,

        Jämfört med många andra tidningar så tycker jag att Arbetarbladets journalistik håller en hög klass, så mina synpunkter på hur medierna ibland mörkar och döljer fakta var inte i första hand inte riktat till dig och AB.

        /Daniel

      2. Stor ord om principer av redaktörn men folk är trötta på dylika floskler när de samtidigt inte får läsa i tidningen om problem och avigsidor i samhället som de upplever dagligdags och som beror på de ”fina” principerna. Inte heller i morgonsofforna på TV finner man annat än PK-godkända åsikter. Kanske inte så konstigt när 80% av SVT/SRs journalister röstar rödgrönt. Vill man läsa om verkligheten får man vända sig till alternativ media.

      3. Jag har tagit fram en artikel åt dig. Den påminner om mycket av det som skrivs på Avpixlat men kommer från DN. Jag väljer DN för att du inte ska filtrera innehållet genom fördomsfulla glasögon. Här är ett par utdrag: ”Det skulle kunna vara förklaringen till reflexen att förtiga, förtränga och bojkotta. Samma inställning går i dagen hos dem som till och med vill censurera försök att problematisera invandringen i form av uppgifter som kan uppfattas som obehagliga. Men folk är inte dumma och vill ha alla fakta på bordet. Framför allt vill de inte känna sig manipulerade ­eller behandlade som omyndiga. Censur och förträngning i stället för saklig dialog skulle därför kunna få rakt motsatt effekt med förödande konsekvenser för det politiska klimatet här i landet.”
        http://www.dn.se/ledare/kolumner/fakta-ar-inte-onda-eller-goda/

  2. Daniel Nordström. Så Du vill fortfarande kalla dig Journalist! Du måste skämta. Jag talade med Åke Ortmark i går. Han tyckte utvecklingen var skrämmande. Han sa att det är nu inget som är viktigare än att på nytt återinföra yttrande och åsiktsfriheten. Han har börjat på en ny bok där endast detta behandlas. Du är löjlig när Du använder ordet ”vårda” yttrandefriheten. Det finns i dag ett konsensus inom media och politiken att inskränka yttrandefriheten. En artikel kan vara helt fri från rasism etc men ändå kommer den inte in därför att ni tillåter endast en sida av ett problem eller händelse att komma in. Den får vara hur välskriven sann och objektiv men det hjälper inte. Jag tror inte det i dag går att hitta en yrkesgrupp som så totalt sviker sin uppgift som ni ”journalister”.
    Olle Ljungbeck, Gävle

  3. Jag skickade ditt uttalande om yttrandefriheten till några riktiga yttrandefrihetskämpar. Vet Du vad de svarade? ”Infantilt, skrämmande etc”. En skulle använda det i sin bok som avskräckande exempel.
    De tyckte att Du avslöjade din avsky för yttrande- och åsiktsfrihet totalt. Med andra ord. De genomskådade direkt din falskhet.

    1. Tack Olle för ditt kämpande för det som heter åsiktsfrihet.
      Den yttrandefrihet vi har är begränsad till vissa åsikter och de åsikterna är det fritt att upprepa så ofta man vill……med ”gud nåde” den som har avvikande uppfattningar….även om man ”mosar” de argument som ”sjungs” i PK-media så stigmatiseras man inte för att stoppa flödet av fakta och vinformation om verkligheten…………

  4. Jag tror att det är utomordentligt bra för Sverige att debatten stryps!
    Folk vill ha en förskönande bild av samhället, en sk demokratur.
    Journalisterna gör här ett fantastiskt bra jobb!

    Åsikter som inte är bra eller ”helt rätt” skall censureras!

  5. Som vänsterkille kan jag bara skicka dessa kloka ord till Daniel Nordstöm.

    Filosofen och sociologen Ernest Gellner påpekade en gång att solidaritet står i omvänd proportion till rationalitet. ” Ju mer vi vill visa oss solidariska med en idé , desto mindre utrymme har vi för ett kritiskt förhållningssätt till samma idé. ”

    Tror det är något som en stor del av dagens media journalister och ansvariga utgivare har problem med idag. Tyvärr.

    Tycker inläggen från ” Daniel ” och ” Olle Ljungbeck ” är både ärliga , uppriktiga , rätt analyserade och ett bevis på riktig åsiktfrihet.

    Som vänsterkille blir jag lite besviken på chefredaktörens inlägg ” Yttrandefriheten måste vårdas ”. Det verkar som CR verkar tro att han har den receptbelagda medicinen som gör åsiktsfriheten kryare.

    Nu är det ju inte så . Som tur är . Åsiktsfriheten tillhör alla människor , inte bara någon som råkar kalla sig för ansvarig utgivare och tycks tro att han har släppt fram rätt åsikter med ett vårdande recept.

    Demokrati och åsiktsfrihet kan inte begränsas och ska inte begränsas , på det sätt som en stor del av svensk media gör idag. Sorgligt nog.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *