Hej, det är direktör Bolling

Fredag 10 januari klockan 14.25
Egentligen är det ingenting nytt. I alla tider finns det personer som på olika sätt har lyckats lura medier. Innan internets tid, när jag jobbade på Folkbladet i Umeå, fick vi ofta samtal från en man vid namn Leif Bolling.
Ibland ringde han bara för att uttrycka sina synpunkter, men han lyckades också lura medier vid ett flertal tillfällen. Om det till exempel var problem med vägar på någon ort ringde han, i regel relativt sent, till stressade journalister och presenterade sig som vägdirektör Leif Bolling. Journalisten tog ofta tacksamt emot citaten och skrev om Bolling i tidningen dagen därefter.
Under årens lopp hann Bolling framträda i medierna som kulturhistoriker, dykare, forskare och mycket annat. Mest känd blev han när han, både i Expressen och Sveriges Radio P1, i början av 90-talet påstod sig vara Lisbet Palmes syssling. Han berättade en historia om att Olof Palme vid ett tillfälle berättat för honom att han kände sig hotad. Efter det har jag inte sett Bollings namn fler gånger i medierapporteringen. Bolling har sagt att hans syfte var att ge slarviga journalister en knäpp på näsan och enligt uppgifter kallar han sig numera för mediegranskare.
En som förmodligen slår Bolling är Sven Borg, vars namn ofta figurerade i pressen runt år 2000. Under sex års tid lurade han medier och blev omskriven i otaliga artiklar. Sven Borg påstod bland annat att han hade blivit biten av en kobra, att han fått en kula genom huvudet och att han hade cyklat till Kina. I intervjuer efteråt har han erkänt att det mesta i artiklarna var lögn.

På senare tid har medier lurats genom bland annat mynten med texten ”Vår horkarl till kung”. Det började dyka upp på olika orter i Sverige. Medier rapporterade. Till slut avslöjades att det var copywritern Karl Fredrik Mattsson som låg bakom mynten, som var noga utplacerade i det han kallade ”Kungaexperimentet”. Alla de som fått mynten och talade ut i medierna var delaktiga i projektet. Ett annat exempel under senare år är konstnären Anna Odell. 2009 uppträdde hon som självmordsbenägen och psykotisk på Liljeholmsbron i Stockholm. Händelsen fick stor uppmärksamhet, men allt var ett konstprojekt. Det hela ingick i hennes film ”Okänd kvinna 2009-349701”, vilken var ett elevarbete på Konstfack.

Bluffarna har alltså funnits i alla tider. Metoderna har bara förändrats och blivit mer sofistikerade. I veckan hade SVT Västerbottensnytt en intervju med kommunalrådet i Umeå, Lennart Holmlund, som i ett mejl påstods ha kallat en reporter för ”ungjävel”. Mejlet visades sig vara en förfalskning av användaren ”A Stjaernblom”, som själv avslöjade detta i en tråd på Flashback. Det mest märkliga i den historien var att förfalskningen uppenbarligen var så bra att Lennart Holmlund själv trodde att han skrivit mejlet och försvarade det i tv-intervjun.

Att medier genom årens lopp så ofta gått på uppdiktade historier kräver naturligtvis rannsakan och självkritik och nya påpekanden om hur viktig och avgörande källkritiken ständigt är. Samtidigt är det förståeligt att bluffar ibland går igenom. I vilket fall välkomnar jag såväl mediekritik som mediegranskning, även om det är så mycket bättre om detta genomförs via seriös debatt och inte genom bluffar.

För övrigt är det kanske som ryske författaren Boris L Pasternak (1890-1960) en gång sade:
”I varje generation måste det finnas en dåre som säger sanningen sådan han ser den.”

Publicerat av

En kommentar till “Hej, det är direktör Bolling”

  1. Henrik Arnstad blir ju en annan sån figur

    Historiker/professor med förfalskade /lögner om utbildning och många andra ”expert” områder han har ju fripassage till många journalister som expert om allt mellan himmel och jord med en otrolig McCarthyism som andra lands medier skrattar åt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *