Beckman och upplagorna

Lars Beckman noterar att tidningarnas upplagor går ner. Han anar ugglor i mossen och tycker sig se ett politiskt mönster.

Tisdag 25 februari klockan 16.45
Förra veckan offentliggjordes 2013 års upplagesiffror för tidningsbranschen.
Att tidningarnas printupplagor går ner är ingen nyhet år 2014.
Nedgången är till och med lika väntad som beräknad.
Moderate riksdagsledamoten Lars Beckman tycker sig dock se ett mönster och inte oväntat ser han ett politiskt mönster.
Gävlepolitikern Lars Beckman är riksbekant numera. Det beror inte på det han har presterat i riksdagen, utan på hans twittrande. Gefle Dagblad gjorde för övrigt nyligen en underhållande twitterintervju med honom.
Jag har också skrivit om Beckman och hans konspirationsteorier vid ett antal tillfällen tidigare, bland annat i denna krönika.
Lars Beckman diskuterar gärna mediefrågor. Det är positivt, för jag tror att Lars Beckman i grunden har ett genuint intresse för mediefrågor. Han påpekar ofta vikten av att journalister är objektiva på nyhetstexter och det är inget konstigt med det. Där har Beckman rätt. Nyhetstexter och nyhetsinslag ska inte vara politiskt vinklade.
Det är också viktigt att media diskuteras i olika sammanhang. Även media och journalistik ska granskas.
Det finns emellertid tyvärr ett stort problem med Beckman.
Han har i regel redan sin tes klar och den driver han i blindo, oavsett motargument och förklaringar.
Därför blir den diskussion och debatt som kunde vara så bra sällan fruktsam.

Det fanns en tid när varje tidningsredaktion laddade stort när TS-siffrorna kom.
Då dundrades det på med skrytreportage om att ”Vi ökar mest” och liknande superlativ.
Det är en svunnen tid.
Tidningarna ökar inte sina printupplagor längre.
Därför är de vikande TS-siffrorna väntade för alla som jobbar inom mediebranschen. Dessutom är TS-siffrorna ett gammalmodigt sätt att mäta framgången. De är sprungna ur en tid när tidningarna endast bestod av papper. Därför måste man se till helheten och den totala räckvidden för att få hela bilden.
TS-siffrorna visar 2013 års upplageutveckling. Arbetarbladet har tappat 1400 exemplar, vilket motsvarar 6,7 procent. TS-upplagan för Arbetarbladet är numera 19 400 exemplar.
Gefle Dagblad har tappat 1 200 exemplar, vilket motsvarar 4,9 procent. GD:s TS-upplaga är 23 400 exemplar.
Totalt har dagspressens upplaga sjunkit med 3,9 procent jämfört med 2012, vilket bland annat Medievärlden skrivit om.
Tidningarna i Gävle tappar alltså mer än branschsnittet. Trots det är tappet väntat, det ligger i linje med våra beräkningar.
Papperstidningen är naturligtvis ännu viktig, men TS-siffrorna är som sagt enbart ett mått.
Både Arbetarbladet och Gefle Dagblad ökar kraftigt digitalt, samtidigt som Gävle ännu är en ovanligt stark tidningsmarknad om man ser till andra städer i landet.
Gävle har två starka morgontidningar.
Så är det tyvärr inte på många orter.

Anledningen till att pappersupplagorna går ner har strukturella orsaker. Den stora massan av mediekonsumenterna har numera inte papperstidningen som sin primära nyhetskälla. Mediernas andra kanaler är mer attraktiva för de flesta. Därför är också de digitala kanalerna som Arbetarbladets primära publiceringskanal och det är tillfredsställande att se den snabba digitala tillväxten, inte minst mobilt.
De digitala siffrorna ökar markant, både besöks- och intäktsmässigt.
De kurvorna ser helt annorlunda ut än TS-siffrorna.
De kurvorna visar att Gävles tidningsmarknad ännu är stark.

Lars Beckman gör nu ett stort nummer över att det framför allt är S-tidningarna som tappar i upplaga. Han har bland annat skrivit ett blogginlägg om detta.
Beckman tycker sig nämligen se ett mönster. Enligt honom måste det finnas ett samband och i hans värld är det förstås S-stämpeln på tidningen som är orsaken till upplagenedgången.
Förklaringen är så mycket enklare än så.
De prenumererade S-tidningarna, som är i klar minoritet bland tidningarna i Sverige, är i regel andratidningar på orterna.
De strukturella förändringarna slår mot hela tidningsbranschens upplagor, men de slår ännu hårdare mot de mindre tidningarna. Därför minskar S-tidningarna mest. Det har ingenting med politisk färg på ledarsidan att göra, även om Beckman gärna vill tro det.

”Det är inte någon hemlighet för den som läser min blogg att jag har varit och är djupt kritisk till att Arbetarbladet på redaktionell plats har drivit s -kampanjen 50 skäl. Likaså var jag kritisk till att man skuldbelade alla kvinnor som gick på en föreställning på Läkerol Arena och roade sig (Ladies night), och tidningen har även skuldbelagt jägare på redaktionell plats”, skriver Lars Beckman i sin blogg.
Numera orkar jag inte svara på allt Beckman häver ur sig, men dessa punkter kräver ändå ett svar.

1. Arbetarbladets artikelserie 50 skäl att vara stolt över Gävle är just en artikelserie. Det är ingen kampanj och definitivt ingen S-kampanj. Varje dag skriver Arbetarbladet om det negativa som också finns i Gävle. Artikelserien 50 skäl är ett sätt att lyfta även det positiva som finns i Gävle och som gör staden unik. Gavleån, Boulognerskogen med mera. Det har alltså inget med politik att göra. Mig veterligt skulle Gavleån vara lika vacker om Moderaterna hade majoritet i stan. För övrigt är denna diskussion uttjatad. Beckman har orerat om detta ända sedan artikelserien startade, vilket jag tar upp i detta blogginlägg. Notera att det publicerades redan i början av juli 2013.
Beckman driver, som sagt, sin tes. Förklaringarna lyssnar han inte gärna på.

2. Beslutet att inte bevaka Ladies night togs av Arbetarbladets nöjesredaktör Sofia Juvel och jag stöttar henne fullt ut i det beslutet. Beslutet blev uppmärksammat i hela landet. I de intervjuer som följde sade Sofia Juvel tydligt att beslutet inte handlar om att skuldbelägga de som valde att besöka arrangemanget. Ett av huvudskälen till att Arbetarbladet inte var på plats är att Ladies Night befäster stereotypa könsroller.
Man kan ha många åsikter om det beslutet, men beslutet handlade inte om att skuldbelägga någon.

3. Arbetarbladet skuldbelägger inte heller jägare. Arbetarbladet har inte heller någonting emot jägare. Däremot har jag fattat beslutet att vi inte längre publicerar så kallade triumferande jaktbilder. Det är en helt annan sak. Vilka bilder jägare tar på sig själva lägger vi oss inte i. Däremot publiceras inte just denna typ av bilder i Arbetarbladet.

Starkt redaktörskap stärker en tidnings varumärke i alla publiceringskanaler.
Däremot gör det inte så att papperstidningens upplagor ökar.
Dessa kommer nämligen inte att öka.
Det kommer att ske ett fortsatt tapp.
Ett tapp på tidningsprenumerationer behöver dock inte per automatik innebära att en tidning försvagas. Så länge det sker en tillväxt och en utveckling i tidningens digitala kanaler finns det ingen anledning att oja sig över vikande TS-upplagor. En tidning år 2014 är nämligen så mycket mer än papper.
Därför är inte printupplagorna det primära. Det viktiga är att journalistiken är fortsatt stark, oavsett publiceringskanal, och att tidningen hittar nya affärsmodeller i form av även ökade digitala intäkter.
Jag tror att de flesta förstår det.
Jag tror däremot inte att Lars Beckman kommer att vilja förstå det.
Men vid det här laget är vi rätt så vana med det.

Publicerat av

Daniel Nordström

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *