En människa bakom rubrikerna

Tuula Lavikkalas döttrar Jaana och Tiina berättar om sin mamma i SVT i kväll. Ett klipp ur programmet kan ses på arbetarbladet.se

Tisdag 18 mars klockan 17.40
Hon blev känd som rekordförskingraren från Gävle.
Men Tuula Lavikkala var framför allt också särbo, mamma och mormor.
I kväll berättar hennes döttrar om sorgen och desperationen i ett nytt tv-program.
Ingen anade att Tuula Lavikkala, som var anställd av Gävle kommun, led av ett svårt spelberoende. Hon lyckades förskingra hela 20 miljoner från kommunen. Hur det kunde ske utan att det upptäcktes tidigare är ännu en gåta. Det kommer också att förbli en gåta.
När förskingringen väl upptäcktes i november 2012 försvann Tuula Lavikkala spårlöst från sitt hem.
Missing People sökte efter henne ett flertal gånger.
I juni 2013 hittades hon död vid Älgsjön söder om Gävle.
Hon hade tagit sitt liv.

I det första avsnittet av programmet ”Saknad”, som sänds i SVT i kväll uppmärksammas fallet Tuula Lavikkala och Missing Peoples arbete. I avsnittet medverkar också Tuulas döttrar Jaana och Tiina
– Jag kollade hennes telefon och historiken på internet. Det sista hon hade gjort måndag morgon var att googla självmord och hängning. Och då rasade världen samman för oss, säger en av döttrarna i programmet.
Ett klipp ur programmet kan redan nu ses här på arbetarbladet.se.
En av döttrarna medverkade också i SVT:s morgonsoffa inför kvällens tv-program om Missing People.
För de allra flesta som följde fallet Tuula på avstånd handlade allt främst om hur förskingringen kunde ske. Sedan kom alla spekulationer. Hade hon flytt landet? Hade hon någon medbrottsling? Hade hon utsatts för ett brott? Hade hon tagit sitt liv?
Människan Tuula blev rekordförskingraren Tuula och svarta rubriker.

Mitt i alla spekulationer, mitt i all sorg, mitt i all uppslitande förvirring tvingades de anhöriga leva vidare.
De lämnades med fyra sönderrivna avskedsbrev.
De lämnades med sorgen.
De lämnades med ryktesspridningen.
– Folk kopplade ihop förskingringen med att mamma var försvunnen. Vi blev med en gång väldigt uthängda. Folk var inne på min Facebook och skrev att det är klart att vi fått del av pengarna eftersom ”barnen fått så fina saker”. De hängde ut oss i sociala forum med namn och adress och skrev att någon borde slå in våra skallar, säger dottern Tiina i en intervju i Metro.

Det är gripande att ta del av Jaana och Tiinas berättelser.
Hela fallet Tuula Lavikkala är naturligtvis djupt tragiskt.
Vilket ansvar har Gävle kommun i denna tragedi?
Det har varit – och är ännu – en central och viktig fråga i detta fall.
I samband med en presskonferens kring fallet lade kommunalrådet Carina Blank (S) ansvaret på ledningen för utbildningsförvaltningen.
– Jag kan inte tillskriva mig ansvar ner på verksamhetsnivå, sade hon till Arbetarbladet då.
Blank påpekade också att Gävle kommun var ett brottsoffer.
Detta upprörde Tuula Lavikkalas familj, som var besviken på att den politiska ledningen inte tog på sig en del av ansvaret för att förskingringen kunde ske.
– Det är fegt att bara skylla det på henne, sade Janne Johansson, Tuulas särbo, till Arbetarbladet.
De anhöriga menade också i en intervju med P4 Gävleborg att Tuula hade varit vid liv om Gävle kommun hade agerat snabbare när förskingringsmisstankarna uppdagades.
Om det hade varit får vi aldrig veta.

Det är också relevant att fråga sig vilket ansvar medierna har.
På vilket sätt har den intensiva mediebevakningen påverkat bilden av Tuula Lavikkala och har den skadat Tuulas anhöriga?
Jag inser att den massiva mediebevakningen efter förskingringen och försvinnandet har varit djupt smärtsam för de anhöriga. Naturligtvis måste det vara fruktansvärt att se rubrikerna, inte minst med tanke på den sorg, chock och utsatta position de har befunnit sig i. Det har också förekommit spekulationer i olika medier. Somliga av dem kan så här i efterhand – när det alltid är lätt att vara efterklok – garanterat ses som onödiga.
I det stora hela är min bedömning ändå att medierna har hanterat fallet väl. Det här är ett fall som har haft ett mycket stort allmänintresse och därför har det också varit relevant av medierna att ge fallet stort utrymme.
Jag kan inte se att medierna gjort några direkta övertramp i bevakningen.

Det som däremot så ofta sker i ett sådant här tragiskt fall är att en person reduceras till enbart en brottsling. I det här fallet förskingrare.
Det finns alltid finns en människa och hennes anhöriga bakom rubrikerna.
Det finns alltid en människa och hennes anhöriga bakom spekulationerna.
Det finns alltid en människa och hennes anhöriga bakom tragedin.
Det är viktigt att aldrig glömma bort det.

 

Publicerat av

Daniel Nordström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *