JK:s förundersökning förvånar

Tisdag 22 april klockan 15.15
Arbetarbladet publicerade namnet på Patrik Sverin, gruppledare för nazistiska Svenskarnas Parti. Detta mot Sverins vilja.
Nu har Justitiekanslern inlett en undersökning kring om jag som utgivare brutit mot tystnadsplikten.
Det är bra att JK utreder detta, även om jag är förvånad över att fallet ens tas upp.
Arbetarbladet skriver här om det faktum att JK nu inlett en förundersökning avseende brott mot tystnadsplikt enligt tryckfrihetsförordningen. Justitiekanslern har givit kammaråklagare Henrik Rasmusson, Internationella åklagarkammaren i Stockholm, uppdraget att ombesörja att förundersökningen verkställs.
Frågan gäller om jag som utgivare brutit mot tystnadsplikten när Patrik Sverins namn publicerades mot hans vilja.

Bakgrunden är denna artikel i Arbetarbladet.
Patrik Sverin, gruppledare för nazistiska Svenskarnas Parti i Uppland, intervjuades med anledning av att nazister attackerat ett demonstrationståg i Stockholmsförorten Kärrtorp.
En 19-åring från Tierp var en av de häktade efter attacken. Han är tidigare medlem i Svenskarnas parti och poserar på festbilder tillsammans med Patrik Sverin på Facebook.
Sverin ställde upp på en intervju i Arbetarbladet.
Han godkände att vi skrev hans funktion i partiet. Men han godkände inte att vi publicerade hans namn.

Så här stod det i den publicerade artikeln:
”19-åringens Facebooksida kopplar ihop honom med Patrik Sverin, gruppledare i Tierp för nazistpartiet Svenskarnas parti. 19-åringen har också tatuerat partiets symbol på kroppen.
Är han medlem i ditt parti?

– Nej. Han har varit medlem men nu är han med i Svenska motståndsrörelsen för han tyckte att det passade honom bättre, säger Sverin.”
Detta tyckte inte Sverin var okej.
Detta hade dock varit okej för honom:
”19-åringens Facebooksida kopplar ihop honom med gruppledaren i Uppland för nazistpartiet Svenskarnas parti. 19-åringen har också tatuerat partiets symbol på kroppen.
Är han medlem i ditt parti?

– Nej. Han har varit medlem men nu är han med i Svenska motståndsrörelsen för han tyckte att det passade honom bättre, säger gruppledaren.”
Det är alltså denna lilla skillnad allt detta handlar om.
Det handlar också om det faktum att Sverin ansåg sig ha fått ett löfte om att vara anonym från Arbetarbladets reporter.

Att Patrik Sverin, som alltså är gruppledare för Svenskarnas Parti i Uppland och som tidigare ställt upp med namn och bild i Arbetarbladet, plötsligt skulle vara anonym i en artikel av detta slag är för mig som utgivare osannolikt.
Arbetarbladet har inte brutit mot tystnadsplikten.
Däremot har Sverin rätt i att vi inte agerade klockrent i detta fall, vilket jag också beklagat i så väl konversation med Sverin som med Pressombudsmannen som avskrev ärendet, eftersom detta är en typ av frågor som inte PO hanterar.
Sverin trodde att han hade fått ett löfte om att vara anonym i artikeln, men för mig är detta inte samma sak som att vi brutit mot tystnadsplikten, med tanke på att Sverin tyckte att det var okej att vi publicerade hans titel i partiet. Via en enkel sökning på Google är det mycket enkelt att få fram vem som just är gruppledare för Svenskarnas Parti i Uppland.

Sverin säger att han lever under hot. Det är därför han påtalar att det är så viktigt för honom att vara anonym. Men han har själv valt sin plats i offentligheten genom det faktum att han valt att bli gruppledare för ett politiskt parti.
I det aktuella fallet ställde han också upp i en intervju. Han var inte en anonym uppgiftslämnare som lämnade uppgifter där Arbetarbladet hade tystnadsplikt.
Med bakgrund av detta är jag förvånad över att JK väljer att inleda en förundersökning.

Publicerat av

Daniel Nordström

20 reaktioner till “JK:s förundersökning förvånar”

  1. Du är en mycket modig man Daniel Nordström. Sanningen får aldrig komma fram i din tidning. Tänk så modigt av dig att bryta ett löfte mot denne stackare som liksom många av er redaktörer tappat kontakten med verkligheten. Han liksom Du hatar sanningen och åsikts- och yttrandefriheten. Han liksom Du anser att det bara får finnas en åsikt.
    Därför känns det skönt att en gång för alla ha slutat att skriva i din tidning som på alla sätt motarbetar det fria ordet och den fria tanken.

  2. @olle ljungbeck: Jag vet inte riktigt hur du ser på sanning, åsikts- och yttrandefrihet, Olle. Jag blir förmodligen aldrig riktig klok på det.
    Jag ser i vilket fall åsikts- och yttrandefriheten som avgörande för en väl fungerande demokrati.
    Arbetarbladet är för en öppen debatt och kämpar varje dag för det fria ordet och den fria tanken. Det innebär inte att vi publicerar allting. Flera av dina insändare har till exempel refuserats. Du är fri att ha vilka åsikter du vill, men det är ingen automatisk rättighet att publicera dessa i Arbetarbladet.
    Ditt påstående att jag hatar sanningen och åsikts- och yttrandefriheten är en av de provokationer du brukar komma med. Jag kan bara konstatera att påståendet är så långt ifrån min verklighet och sanning man kan komma.

  3. Du tillåter inte sanningen, detta är ett faktum Daniel Nordström. Jag har aldrig använt mig av rasistiska eller andra uttalanden i mina artiklar. Jag är tvärtom känd för att ha ett mycket vårdat och seriöst språk. Detta gör att jag därför ofta får mina artiklar tryckta i seriösa medier inom området kultur, fackföreningar, samhälle etc.
    Även Europaportalen tar in mig ofta.
    Du måste ha en usel självinsikt när Du påstår dig stå för åsikts- och yttrandefrihet. Eller Du kanske bara skämtar?

    1. @olle ljungbeck: Du är krönikör på Exponerat. Är det en av de ”seriösa medier” du refererar till?
      För övrigt anser jag att min självinsikt är god.

  4. Det är vad jag skriver som är avgörande. Inte i vad jag skriver. Det visar återigen att Du saknar argument när Du kommer med så billiga påståenden. Den programförklaring Du gjorde för en tid sedan säger väl allt om att Du är mot såväl åsikts- som yttrandefrihet. Den kommer att tryckas och visas som ett förskräckande exempel.
    Du har i motsats till mig bokstavligen visat att Du är emot yttrande- och åsiktsfrihet, medan jag ständigt för en kamp för den. En annan hedervärd tidning har t o m utnämnt mig som yttrandefrihetens förkämpe.
    Nu har jag tröttnat på att försöka demokratisera dig så därför avslutar jag vårt samtal.

  5. Mycket möjligt att Arbetarbladet har rätt att ljuga för den dom lovat anonymitet för dom har juridisk rätt att publicera namnet. Det är mycket man har juridisk rätt att göra. Det är lagligt att vara svekfull. Man har rätt att vara en skitstövel. Är det så här Arbetarbladet vill framstå?

    1. @Magnus Svensson: Precis som jag skriver är det så att vi inte har agerat på bästa sätt i detta fall. Det beklagar jag.
      Däremot anser jag att vi inte brutit mot tystnadsplikten.

  6. Daniel, jag är så glad att du är chefredaktör på Arbetarbladet. Din kamp att synliggöra de rasistiska och nazistiska krafterna i vårt samhälle är beundransvärd. Det är självklart att en person som själv valt en offentlig position i ett politiskt parti inte kan vara anonym, då skall man nämnas vid namn – oavsett vilket parti man företräder.
    Jag hoppas innerligt att du och tidningen orkar hålla er linje, inte bara fram till valet utan även därefter. Du är en förebild i mediaSverige!

    1. Du vet inte vad du pratar om. Skulle vissa , utifrån politisk övertygelse, vara rättslösa vad beträffar meddelarskyddet?
      ALLA har rätt att förvänta sig att meddelarskyddet omfattar just dem, utan några som helst undantag.

      Om man som du, yttrar sig i en fråga, bör man veta vad man pratar om. I det här fallet ska just du vara tacksam att meddelarskyddet funkar, och även omfattar dig.

      1. @L Gustafsson: Du har uppenbarligen missförstått mig.
        Självklart omfattar meddelarskyddet alla. Något annat än det har jag aldrig hävdat.

  7. Mycket riktigt, det är busenkelt att kolla upp: Patrik Sverins namn och position inom Svenskarnas Parti, samt i några fall även bild, har publicerats flera gånger de senaste åren, i Arbetarbladet (senast 3 april i år, alltså efter Kärrtorpsartikeln, i en artikel om ett aprilskämt Svenskarnas Parti utsatte invånare i Tierp för), i andra dagstidningar, på debattsidor av olika färg och ursprung samt även på Sveriges Radios hemsida. Varken hans namn, utseende eller politiska engagemang är någon hemlighet. Får jag gissa att det här handlar om att han och hans parti helt enkelt stör sig på Arbetarbladet som håller koll på vad de sysslar med, en bevakning de som politiskt parti i ett demokratiskt land faktiskt får finna sig i. Att välja ut ett enda publiceringstillfälle bland många och anklaga Arbetarbladet för brott mot tystnadsplikten framstår inte som seriöst. Vad hade Patrik Svedin och hans parti vunnit på en anonymisering i just detta enda fall? Men sedan handlar det förstås om lagen och hur den tillämpas. Arbetarbladet bör noga se till att liknande fadäser inte upprepas och att alla medarbetare alltså har klart för sig, att företrädare för politiska partier inte kan räkna med att få uttala sig anonymt.

  8. Nja, nja, Daniel! Ditt försvarstal förvånar lika mycket som att JK inlett en förundersökning. Varför inte inta en mer ödmjuk ställning mot ert agerande när det gäller juridiken samtidigt som man är stenhård ideologiskt? Varför inte väga för och emot innan din slutsats, som mycket väl kan vara riktig, dras? Faktum är att anonymitet ibland är ett flytande begrepp och att en försiktighetsprincip då är att föredra. Det kan vara ett skäl till att JK prövar. Faktum är också att alla är lika inför lagen – en ovärderlig grundpelare i en demokrati. Och faktum är också att lagtexten är tydlig – begär en person anonymitet när denne lämnar uppgifter för publicering så är det brottsligt att publicera dennes namn. Bevisbördan för att samtycke har lämnats till namnpublicering ligger som regel på dig som ansvarig utgivare. Att någon inte varit anonym vid ett tillfälle gör inte att denne för all framtid inte kan få vara anonym. Detta ska å andra sidan vägas emot vad anonymitet är i det konkreta fallet. Om vem som helst på en sekund kan ta reda på uppgiftslämnaren genom att titel i en organisation anges är frågan om någon begärt anonymitet. Kanske har denne begärt ett ett skydd för sitt namn och det är en helt annan sak än anonymitet. Frågan är sedan om det föreligger något uppsåt i detta fall, vilket många nog skulle tycka inte är fallet. Hur som helst är inte den juridiska sidan glasklar och ev vill JK pröva detta i prejudicerande syfte. Sen kan och får man tycka vad man vill om allt detta ur ett etiskt, moraliskt och politiskt perspektiv. Men det är ju inget rättsväsendet ska och får beakta. Här gäller allas likhet inför lagen och ett dömande enbart utifrån gällande rätt. Åtminstone är det tänkt att vara så…

    1. @Mikael Lundh: Precis som du säger är detta inte glasklart rent juridiskt.
      Även om det förvånar mig att JK inlett en förundersökning välkomnar jag undersökningen. Det är bra att detta fall prövas.
      Det blir intressant att följa utredningens gång.

  9. Det vi kan lära oss av Arbetarbladets arbetssätt är att ett löfte om anonymitet inte gäller. Inte för att ni tidigare visat något intresse för grävande journalistik men tror du inte att detta kommer att göra det ännu svårare för er ?

  10. Hej Daniel!

    En fråga. Om jag lämnar uppgifter till er och vill vara anonym ? Kan jag lita på att ni håller det i framtiden ? Även om jag har varit intervjuad av er förut ?

    1. Då ska du nog begära det löftet skriftligt och undertecknat av herr Chefredaktör. Han har ju just tagit ifrån sina reportrar deras mandat att ge såna löften muntligt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *