Dödsannonser allt mer personliga

Stig Kernells dödsannons som publicerades i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet blev omdiskuterad.

Onsdag 10 juli klockan 10.55
Förr hade dödsannonserna få variationer.
Nu blir de allt mer personliga.
Det blir allt vanligare att människor vill utforma annonserna själva.
”Jag är död”. Det kan räcka så.
I april i år avled Stig Kernell, en välkänd flyghistoriker och transporttekniker från Tranås. Han blev 92 år. Den dödsannons som sattes in i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet var kort och kärnfull. Annonsen hade ingen symbol, utan enbart Stig Kernells namn och texten: ”Jag är död. Tranås den 6 april 2014.”
Dödsannonsen blev omdiskuterad, inte minst i sociala medier.
– Det enda han lämnade efter sig när det gäller begravning eller testamente var den starka önskan att det skulle vara en sådan här dödsannons, säger sonen Lars-Åke Kernell till Expressen.
Stig Kernell hade själv gått in till begravningsbyrån och föreslagit sin dödsannons.
– Han menade att det inte behövs mycket mer. Det är det som ska meddelas: Nu är jag död, säger Lars-Åke Kernell till Expressen.

Tidigare var dödsannonserna i tidningen rätt lika. Antingen var symbolen ett kors i några olika varianter, ett hjärta, en duva eller en soluppgång. I annonserna fanns i regel också en dikt eller en bibelvers med trösterika ord.
Numera ser vi betydligt större variationer även när det gäller dödsannonser, förmodligen som en följd av att samhället blir allt mer individualistiskt. Tidigare fanns inte lika många alternativ i det vardagliga livet. Nu väljer barnen och deras föräldrar skola, vi väljer vårdformer, vi väljer hur vi ska utforma vår mediekonsumtion, vi väljer hur vi kommunicerar och så vidare.
Vi väljer helt enkelt under hela livet.
Då är det en naturlig följd att människor även vill välja när de dör.

Nyligen fick jag en förfrågan om en dödsannons från en Gävlebo. Den påminner om Stig Kernells. Budskapet i annonsen, som ännu inte är publicerad, är ”Jag är död, bränd och begraven.”
– Det enda folk behöver veta är att jag är död, kremerad och jordfäst, och det kan jag skriva, säger mannen som vill publicera annonsen till Arbetarbladet.
I egenskap av ansvarig utgivare för Arbetarbladet är det slutligen jag som fattar beslut om annonsen. En ansvarig utgivare för en tidning fattar inte enbart beslut om det journalistiska materialet, utan även om annonser ska publiceras eller inte.
När jag fick frågan om Ingemars annons sade jag ja till publicering.

Dödsannonser är inte alltid enkla utgivarbeslut på grund av dess känsliga karaktär. Det jag anser att en ansvarig utgivare bör väga in i sitt publiceringsbeslut är naturligtvis personens önskan om vad som ska stå i annonsen, men även hur annonsens budskap kan uppfattas inte minst mot de anhöriga.
Grunden i utgivarbeslutet är emellertid enklare. Om inte budskapet i annonsen strider mot de pressetiska reglerna finns det ingenting som förhindrar publicering.

”Jag är död, bränd och begraven”
är en annorlunda dödsannons. Även det som är att betrakta som annorlunda bör publiceras så länge det inte strider mot pressetiken.
Om Ingemar vill att annonsen ska publiceras i Arbetarbladet efter hans död kommer den att göra det.
– Det är var och ens rätt att kunna föra in en annons efter sig. Om inte min annons accepteras så sätter jag inte in någon alls, säger Ingemar till Arbetarbladet.

Publicerat av

Daniel Nordström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *