Den friande domen är begriplig

Fredag 18 juli klockan 15.10
Händelsen vid Konsum Eken 9 mars i år skakade Gävle. Flera personer blev vittnen till ett synnerligen brutalt våldsdåd. En 22-årig sjuk man var ute för att döda. 49-årige Hans Lööf råkade befinna sig i hans väg. Lööf blev brutalt misshandlad. 22-åringen slog och sparkade honom besinningslöst och hoppade på hans huvud. Om inte Lööf hade fått vård snabbt hade han inte överlevt.
I den dom som Gävle tingsrätt förkunnade i dag är det bevisat att 22-åringen utom allt tvivel är gärningsman. Trots det frias han. Åtalet mot 22-åringen när det gäller försök till mord och misshandel ogillas. Många upprörs nu över den friande domen.
Chefsåklagaren Lars Göransson säger också till Arbetarbladet att han är överraskad: ”Jag var övertygad om att tingsrätten skulle se samma sak som jag, att gärningsmannen var med i matchen.”

Det är just det som Göransson säger som är kärnan i domen. Var 22-åringen medveten om sitt handlande? Gävle tingsrätt konstaterar att det inte går att bortse från att 22-åringen på grund av en kraftigt förvrängd och bisarr världsbild och ett psykotiskt tillstånd varit omedveten om sin omgivning och sitt handlande. Det kan därför inte förutsättas att han haft uppsåt. Om inte 22-åringen haft uppsåt kan han inte dömas. Därför är Gävle tingsrätts resonemang förståeligt.
En annan viktig detalj i domen är det faktum att 22-åringen var nykter vid gärningstillfället. Han var varken påverkad av alkohol eller droger. Om han hade varit berusad hade han uppsåtligen försatt sig i det tillstånd han befann sig i och då hade garanterat Gävle tingsrätt resonerat på ett annat sätt.

För 20 år sedan, under natten mot lördag 11 juni 1994, sköt Mattias Flink ihjäl sju personer och skadade ytterligare tre i Falun. Han dömdes först till 14 års fängelse och därefter till livstid. Experter under den rättegången konstaterade att Flink, som blev villkorligt frigiven 11 juni i år – exakt 20 år efter brottet, befunnit sig i ett ”tillfälligt rusutlöst tillstånd av psykotisk karaktär”. De fanns till och med de som ansåg att han borde ha friats på grund av detta, men Flink dömdes. Han hade varit berusad. Han hade själv satt sig i det tillståndet.

Det är förståeligt att det faktum att Gävle tingsrätt nu ogillar åtalet mot 22-åringen väcker starka känslor. Det var ett fruktansvärt brott. Det är inte svårt att förstå vilket lidande brottet har orsakat – och orsakar – Hans Lööf och hans anhöriga. Dessutom är det tveklöst så att 22-åringen har utfört brottet på ett synnerligen brutalt och hänsynslöst sätt.
Men det är trots allt skillnad på känslor och juridik. När man läser domen är det inte svårt att begripa hur Gävle tingsrätt resonerat i detta fall. ”En grundförutsättning för en gärningsmans straffansvar är att denne haft uppsåt, det vill säga haft tillräckligt hög medvetandegrad samt haft förmågan att kontrollera sitt handlande samt haft förmåga till att inse konsekvenserna av sitt handlande”, skriver Gävle tingsrätt i domen.

Enligt det material som presenterats och med tanke på 22-åringens mentala hälsa kan Gävle tingsrätt inte förutsätta att gärningsmannen haft uppsåt. Det är ett logiskt konstaterande och resonemang av tingsrätten. Det är med andra ord inte domen i sig som är upprörande. Det är gärningen som sådan som är skrämmande och upprörande. Det är bara att hoppas att 22-åringen nu får adekvat vård så att något liknande aldrig inträffar igen.

Publicerat av

Daniel Nordström

28 reaktioner på ”Den friande domen är begriplig”

  1. Ja du Daniel. Det må så vara att personen var icke-påverkad vid tillfället. Men, han hade medvetet undandragit sig nödvändig psykvård genom att rymma från kliniken i Stockholmstrakten. Alla är skyldiga att underkasta sig vård, för att förhindra händelser av detta slag. Så ser jag saken.

    1. @Leffe: Man kan se det på olika sätt. Det är just frågan om gärningsmannen varit medveten om sitt handlande eller inte som är nyckelfrågan.
      Det återstår att se hur bedömningen blir om fallet överklagas till nästa instans.

      1. Jag har inte läst domen. Jag anser att man ska dömas för vad man gjort, oavsett uppsåt eller ej. Ingen kan ju med säkerhet veta om han hade för avsikt att döda eller skada. Med expertutlåtanden kan allt förklaras, men inte försvaras. Historiskt sett, kan en Tingsrättsdom bli hur tokig som helst. Detta beroende på sammansättningen, majoriteten lekmän. Jag utgår att Hovrätten, bestående av i huvudsak jurister, kommer fram till annan bedömning.

        1. @Leffe: Vad du och jag anser är en sak. Vad lagen säger är en annan. Rätten förhåller sig till lagen och inte till vad de personligen anser.
          Detta är ett svårt fall. Det blir intressant att se om hovrätten gör en annan bedömning om fallet prövas där.

  2. Det är helt oväsentligt om han handlar i en psykos eller inte. Man får ta ansvar för sin handling vad man än har gjort. Men dagens lagar å en kändisadvokat så tjänar brottslingen på det, det är därför så många vill ha dom. Skamligt tamif-n. Först psykiatrisk vård sen fängelse i många år. Solklart fall ! ! !

    1. @Tomas Johansson: Rent känslomässigt kan man tycka så, men tingsrättens roll är att bedöma fallet juridiskt och inte efter de känslor detta brutala brott orsakar.
      Även om detta är ett enormt upprörande brott förstår jag hur tingsrätten resonerat i detta fall.

  3. Uppsåtet att döda är ju uppenbart när misshandeln fortsätter sedan mannen har ramlat omkull och inte kan försvara sig. Den friande domen är helt felaktig eftersom han har åsidosatt sina rättigheter att bestämma själv genom att han har rymt från vård en gång tidigare. Han ska vara dömd till psykiatrisk vård med utskrivningsprövning. Det är inte så att medborgare ska enbart hoppas att mannen får adekvat vård så att något liknande inte kan hända igen. Det skall vara ställt utom allt tvivel att den mannen inte kan utföra en sådan handling igen orsakad av psykos. Samhället har en skyldighet att skydda sina medborgare mot galningar. Sviker rätten det åtagandet fast det finns adekvata instutitioner särskilt utrustade för detta så kan vi ochså släppa alla fångar fria.

    1. @carl: Det är ett oerhört brutalt brott som har begåtts.
      Om gärningsmannen var medveten om sitt handlande eller inte är också just nyckelfrågan. Om fallet överklagas blir det intressant att se hur rätten resonerar i nästa instans och om det görs en annan bedömning där.
      I sin dom skriver Gävle tingsrätt att det inte kan förutsättas att gärningsmannen hade uppsåt. Om han inte hade uppsåt kan han inte heller dömas.
      Det är den bedömning rätten gör utifrån det utredningsmaterial som presenterats i tingsrätten. Utifrån det finner jag tingsrättens resonemang logiskt. Att brottet är fruktansvärt brutalt och oerhört upprörande är en annan sak.

  4. Vad fan!!? Är du igång igen med ditt jävla skitsnack!? Hur fan orkar du skriva det du skriver? Ett rent jävla hån mot offret och hans anhöriga. Skulle vilja se dig skriva samma inlägg om det var en släkting till dig som blivit så brutalt misshandlad. Nä, skämmes (igen) ta mig fan!! Vidrigt skrivet!! Hur fan kan du som har så djävulskt snedvridna åsikter ha fått ett jobb som chefredaktör?

      1. Spelar ingen roll, herr Nordström, om jag läst den eller ej. Att han frikänns från dråpförsök är inget annat än ett skämt. Han var ju ”klok nog” att ta sig från rättpsyk i Huddinge och ta sig ända hit. Att sedan hävda att man inte minns ett skit när man halvt slagit ihjäl en människa är, i min värld, rent och skärt jävla bullshit.

        1. @Mikael: Att uttrycka sin åsikt över en dom man inte har läst är i princip omöjligt. För att förstå hur tingsrätten har resonerat är det en förutsättning att läsa domen.
          Jag reagerade också först med bestörtning när jag hörde att gärningsmannen friades, men efter att ha läst domen förstår jag hur rätten har resonerat i detta fall.
          Om gärningsmannen var medveten om sitt handlande eller inte är nyckelfrågan. Var han det eller var han inte det? Tingsrätten skriver i sin dom att det inte kan förutsättas att gärningsmannen hade uppsåt. Därför frias han.
          Om fallet överklagas till nästa instans blir det oerhört intressant att se om det görs en annan bedömning.

  5. Daniel! Sluta genast med din hobby-juridik. Håll dig till sådant som du begriper och överlåt sakkunnskapen till sociallistadvokaten Boström istället du skämmer bara ut dig mer än du begriper. Kan din ståndpunkt ha något med gärningsmannens ursprung att göra månne?
    Ska bli intressant att höra din åsikt i ämnet efter att den svenska juristeliten i högre instans sågat denna parodiska dom.

    1. @Gurra: Tack för din synpunkt.
      Nej, jag kommer inte att sluta. Jag kommer att fortsätta att skriva om intressanta ämnen.
      Om denna dom finns många olika åsikter och det ska bli mycket intressant att se hur rätten resonerar och om det görs en annan bedömning om fallet prövas i en högre instans.
      Kul att du tycker att det ska bli intressant att höra min åsikt i så fall. Om fallet prövas i nästa instans kommer jag att skriva.
      För övrigt vet jag inte vilket ursprung gärningsmannen har. Jag finner det också totalt ointressant.

      1. Daniel, om du läst domen så vet du även gärningsmannens ursprung. Du är för länge sedan genomskådad, så sluta jiddra!

        1. @Gurra: Jag upprepar: Gärningsmannens ursprung är totalt ointressant. Det intressanta och skrämmande är dock att ursprung på gärningsmän ökar hatet och aggressionerna hos många svenskar vid liknande domar. Detta brott är lika fruktansvärt oavsett vem som utfört det.

          1. Så detta är alltså ännu ett fall av importerad grov brottslighet. Det är uselt av gammelmedia att läsarna aldrig ges den fulla bakgrunden. Hur ska medborgarna kunna bedöma om den förda politiken är bra eller ej när ni inte redovisar dess konsekvenser ?

  6. Hej Daniel!

    Jag tror att du, liksom tingsrätten, tycks ha missförstått lagen. Den som anses ha befunnit sig i till exempel en psykos och därmed inte kan ha ansetts ha ett ”vanligt” uppsåt vid ett brott kan visst dömas till ansvar. I många länder är det inte så, men i Sverige ska även allvarligt psykiskt störda brottslingar dömas till ansvar. Vad menar du annars att påföljden rättspsykiatrisk vård (med eller utan särskild utskrivningsprövning) är? Det är ju just i sådana här fall som den påföljden används.

    Med din logik borde alltså denna gärningsman (eller numera enligt lag oskyldige person) ha blivit frikänd även för det brott som han tidigare dömdes till rättspsykiatrisk vård för. Även då led han ju av en psykossjukdom och saknade alltså enligt ditt resonemang även då uppsåt?

    En person som begår ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning ska föreslås rättspsykiatrisk vård istället för fängelse. Vad i just detta brott har ändrat på den saken enligt dig? Ska ingen sjuk brottsling någonsin kunna dömas igen menar du? Om detta får rättsverkan så kan vi ju lägga ner alla rättspsykiatriska vårdenheter då de inte längre behövs eftersom de som idag sitter där ska släppas ut.

    1. @Ante: Hej, Ante. Jag vet inte om du har läst domen, men så här resonerar tingsrätten i domen: ”Att bedöma en gärningsmans uppsåt börjar med att bedöma gärningsmannens medvetandegrad. En grundförutsättning för en gärningsmans straffansvar är att denne haft uppsåt, dvs. haft tillräcklig hög medvetandegrad samt haft förmåga att
      kontrollera sitt handlande samt haft förmåga till att inse konsekvenserna av sitt handlande. En gärningsman som drömmer eller är i drömliknande tillstånd är inte medveten om sina gärningar och kan därför inte äga uppsåt. Straffansvar förutsätter en gärning med ”vett och vilja”. Även allvarliga sjukdomstillstånd, som t.ex.
      psykotiska tillstånd kan medföra att en person kan sakna uppsåt på grund av allvarlig medvetandesänkning.”
      Tingsrätten hänvisar i domen också till 1 kap 2 § 1 st brottsbalken. Gärningen kan anses som brott endast om gärningen begåtts uppsåtligen.
      Om detta är rätt eller fel och om gärningsmannen var medveten om sitt handlande eller inte kan man förstås ha olika åsikter om, men jag förstår hur tingsrätten har resonerat.
      Brottet som sådant är fruktansvärt. Det väcker oerhört starka känslor. Men det är, som sagt, trots allt skillnad på känslor och juridik.

      1. @Daniel: Jag är fullt medveten om att det är skillnad på känslor och juridik och jag anser inte att tingsrätten är ute och cyklar av känslomässiga skäl. Jag anser att de är ute och cyklar eftersom ”medvetandegrad” inte tidigare har använts i svensk straffrätt.

        Jag har både läst domen och varit med om andra domar när det gäller psykiskt sjuka gärningsmän. Rent logiskt kan jag förstås också följa med i, och förstå, tingsrättens resonemang i sig. Problemet med resonemanget är bara att det enligt mig inte har stöd i lagen.

        I vissa andra länder anses en allvarligt störd individ inte kunna ta ansvar för sina gärningar och därmed så frias de i brottmål av den här typen (men får oftast ändå tvångsvård i någon form). I Sverige har man valt att även allvarligt psykiskt sjuka individer ska anses vara skyldiga till brott trots att de till exempel lider av en psykos vid gärningstillfället. Däremot får de inte fängelse utan istället en påföljd som kallas rättspsykiatrisk vård. Detta vet du förstås och det är därför jag inte förstår hur du kan anse att tingsrätten för ett vettigt resonemang i det här fallet eftersom det skulle innebära att samtliga personer som anses lida av en allvarlig psykisk störning skulle frias för de brott de åtalats för eftersom en psykos per definition innebär att personen som drabbats av den saknar adekvat verklighetsuppfattning och följaktligen enligt Gävle tingsrätt har en sänkt ”medvetandegrad”. Påföljden rättspsykiatrisk vård skulle i stort sett upphöra att existera om Gävle tingsrätt skötte alla mål med allvarligt psykiskt störda individer.

        Jag kan inte se hur någon med psykos (självförvållad eller inte) skulle kunna dömas med denna logik. Kan du, och i så fall hur?

  7. @Ante: Bra att du har läst domen. Det är så mycket enklare att föra ett resonemang med de som gjort de än med de som enbart tycker utifrån de känslor detta brutala brott väcker.
    Du verkar vara kunnig, men du har fel när du säger att begreppet ”medvetandegrad” inte tidigare har använts i svensk straffrätt.
    Faktum är att de har gjort det i ett antal domar förut.
    Här är några exempel.
    I Landskrona friades en autistisk man från misshandel:
    http://hd.se/landskrona/2014/05/21/misshandelsatalad-autistisk-man/
    En 28-åring som dödshotade en vårdare i Kramfors kommun friades:
    http://www.allehanda.se/angermanland/kramfors/28-aring-dodshotade-vardare-frias-helt
    En mordåtalad i Rödebymålet friades:
    http://www.hogstadomstolen.se/Om-Sveriges-Domstolar/Sveriges-Domstolars-pressrum/Nyhetsarkiv/2008/Tingsratten-friar-mordatalad-i-Rodebymalet/
    Sedan finns det också omdiskuterade domar där gärningsmännen friats eftersom det inte kunnat fastställas att dessa hade uppsåt.
    http://www.expressen.se/kvallsposten/28-arig-man-frias-i-kritiserat-valdtaktsmal/
    http://www.expressen.se/gt/hon-hade-2-promille-i-blodet–mannen-frias/
    I det aktuella fallet i Gävle tingsrätt hänvisar rätten i domen till 1 kap 2 § 1 st brottsbalken. Gärningen kan anses som brott endast om gärningen begåtts uppsåtligen.
    Tingsrätten anser att det inte går att fastställa att gärningsmannen verkligen hade uppsåt på grund av det mentala tillstånd denne befann sig i. Därför väljer tingsrätten att fria.
    Jag förstår, som sagt, hur tingsrätten har resonerat och jag tycker att det förklaras på ett logiskt sätt i domen.
    Om gärningsmannen i fallet i Gävle var medveten eller inte om sina gärningar lär det fortsätta att debatteras om och det återstår att se om hovrätten – om fallet överklagas – gör en annan bedömning. Eftersom tingsrätten inte kunde fastställa detta kunde det inte heller döma honom. Sådan är lagen – oavsett vad man tycker om den eller inte.
    Så här skriver Gävle tingsrätt i domen: ”Det rättspsykiatriska utlåtandet ger inte entydigt svar på frågan om Xxxxxx Xxxxxxxxxx vid gärningsögonblicket hade tillräcklig medvetandegrad för slutsatsen
    att han hade uppsåtsförmåga. Givet är att även psykiskt sjuka personer kan begå
    uppsåtliga gärningar.”
    Psykiskt sjuka kan alltså naturligtvis också dömas, men i detta fall ansåg rätten att det inte gick att säkerställa att det fanns uppsåt och utan uppsåt kan rätten inte heller fälla.

  8. @daniel: Ok, det har använts tidigare uppenbart. Dock så kan jag konstatera att juristen i fallet med den autistiske mannen ville fälla, vilket med största sannolikhet gav en fällande dom i HovR om målet överklagades. I Kramfors är jag snarare förvånad att det gick till åtal med tanke på hur ofta vårdare måste bli dödshotade inne på rättspsyk och på akutmottagningar dagligen. När det gäller Rödeby så fälldes pappan för både dråp och grov misshandel i HovR som gjorde en annan bedömning än TR (även om han slapp påföljd).

    Det jag också tycker är märkligt är att TR anser att det rättspsykiatriska utlåtandet inte ger något entydigt svar. Om så är fallet bör de ju be rättsliga rådet och/eller vetenskapsrådet om hjälp.

    Dessutom kan ju den rättspsykiatriska undersökningen komma fram till att gärningsmannen saknar insikt och handlingskontroll, och att denne därför inte bör dömas till fängelse utan istället få vård (och inte frias). Jag kan heller inte se skillnaden i uppsåtet i detta brott kontra det första brott som han är dömd till vård för. Det handlar ju fortfarande om samma psykossjukdom och slutsatsen från den rättspsykiatriska undersökningen skiljde sig väl inte åt när det gällde rekommendationen om vård? Det enda som skiljer är att Gävle tingsrätt nu går emot rekommendationen i utlåtandet från rättspsykiatrin och istället bedömer sjukdomen annorlunda än samtliga experter inom området. Märkligt tycker jag, men nämndemännen kanske av en slump har arbetat som experter inom rättspsykiatri innan de blev nämndemän?

    Min personliga tro är att domslutet kommer att ändras om det överklagas. Jag kan inte se någon annan utgång. Om det dessutom skulle bli prejudicerande så kommer klart fler allvarligt psykiskt störda gärningsmän att ”komma undan” ansvar om de led av en psykos vid gärningstillfället. Även om du lyckades länka till några fall där (observera) TR har resonerat som i detta fall så kan jag säkert hitta hundratals där gärningsmannen fällts trots att han/hon ansetts sakna insiktsförmåga och/eller handlingskontroll. Jag antar att du håller med om det och att jag inte behöver leta fram sådana fall?

    Vad tror du om utgången i HovR och skulle du tycka att det var fel om gärningsmannen i detta fall fälls?

    1. @Ante: Före domen kom var jag helt övertygad om att gärningsmannen skulle fällas. Det är ett synnerligen brutalt brott och det finns ingen tvekan om vem som är gärningsman.
      Den friande domen överraskade mig, men som sagt. Utifrån det Gävle tingsrätt hade att ta ställning till förstår jag resonemanget.
      Det är svårt att sia om utgången i hovrätten om fallet tas upp där. Om ingenting nytt kommer fram som kan stärka att gärningsmannen var medveten om sitt handlande kanske HR resonerar likadant, eller så gör den en helt annan bedömning. Det finns saker i domen som kan tolkas som att gärningsmannen var medveten. Men går det att utesluta att han inte var medveten? Det är frågan.
      Jag skulle personligen inte tycka att en fällande dom skulle vara fel. Om fallet tas upp i hovrätten och om domen ändras blir det mycket intressant att läsa hur rätten har resonerat.

      1. Nu ska jag snart sluta tjata om det här…

        Egentligen är det en teknikalitet vi diskuterar här av två skäl:
        1. Offret tycks vara nöjd med domen och alltså inte bry sig om något skadestånd. Gott så, eftersom det är det enda som får en praktisk betydelse.
        2. Gärningsmannen är redan dömd till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, vilket innebär att en framtida förvaltningsrätt garanterat kommer att ha med detta brott bedömningen av X:s farlighet alldeles oavsett om TR friade honom eller inte eftersom brottet de facto har begåtts av X. När X kommer ut i frihet kommer alltså inte ha ett dugg med TR:s bedömning av detta brott att göra.

        Det jag tycker hade varit mest intressant är hur du (och andra som håller med dig) skulle ha resonerat om han inte var på rymmen från ett straff inom rättspsykiatrin när det hände och alltså nu gått helt fri? Det hade naturligtvis inte varit ett alternativ att frikänna X om han inte hade ett LRV med SUP på sig sedan tidigare. Jag betvivlar att du kan hitta något tidigare fall där en person som uppenbart är livsfarlig och oprovocerat bevisligen flyger på folk på stan och nästan slår ihjäl dem går ifrån en förhandling som en fri man (då pratar vi alltså inte om en autistisk man som hamnat i handgemäng med folk som försökt ingripa mot honom). Med risk för att vara ute på djupt vatten eftersom jag inte har läst den domen så tänkte jag jämföra med mannen som i Gamla Stan i Stockholm körde in i en folkmassa eftersom han trodde att han var radiostyrd av rymdvarelser. Hur tycker du att den domen (LRV med SUP) blev? Var den fel eftersom han uppenbart också hade en ”sänkt medvetandegrad”? Jag ser inga större skillnader mellan fallen i den meningen faktiskt och det är det jag menar med att vi då helt plötsligt helt ska frikänna personer som begår denna typ av brott. Det låter för mig helt absurt. Inte av känslomässiga skäl, utan av juridiska.

        Slutligen så tror jag att TR måste bestått av ett antal personer som var ovana att läsa rättspsykiatriska utlåtanden. I dessa förs ju alltid ett resonemang för respektive emot insiktsförmåga och handlingskontroll. Det måste vara det som TR misstar för att utlåtandet inte var entydigt när det gäller detta. Rekommendationen om vård måste ju ha varit glasklar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *