Det var uppror på redaktionen

Fredag 12 september klockan 15.55
Jag minns så väl den fruktansvärda besvikelsen när jag slog upp tidningen tidigt på lördagsmorgonen. Färgbilden på första sidan, den vi hade jobbat med så hårt, den som var så enormt bra, såg helt enkelt bedrövlig ut.
Personerna på bilden såg fullständigt deformerade ut. Misspassningen i färgbilden var så grov att deras ögon satt i pannorna. Alla färger var en enda röra. För ett kort ögonblick hoppades jag att det endast var min tidning som såg så illa ut. Jag började ringa mina kollegor. Samma sak hos dem. Satsningen på en färgbild på förstasidan var helt enkelt ett fiasko. På morgonmötet måndagen därpå var det mer eller mindre uppror på redaktionen. Varför ska vi satsa resurser och pengar på färgbilder när resultatet ändå blir så uselt? Det fanns också fotografer som hotade med att inte ta några färgbilder framöver.

Detta var i början av 90-talet. Jag hade jobbat ungefär i fem år som journalist och hade ett vikariat som nattchef på Folkbladet Västerbotten i Umeå. Detta var långt ifrån första gången som tidningen tryckte en färgbild. Äldre kollegor berättade att de första försöken med färgbilder gjordes redan i mitten av 70-talet, i samband med övergången till offset, som i sig var en teknisk revolution.
Men även i början av 90-talet var färgbilder i tidningen en krånglig process. Om bilden skulle publiceras på lördag var vi tvungna att ta den i mitten av veckan. Därefter skickades bilden till ett externt företag som färgseparerade den och gjorde den färdig för tryck. Först i början av 2000-talet i samband med att tidningen bytte tryckeri, kunde hela tidningen tryckas i färg. Totalt sett handlade detta alltså om en förändringsprocess som pågick under cirka 25 års tid. Nu är det sedan länge en självklarhet att en dagstidning har färgbilder på samtliga sidor.

I dag är tempot i förändringsprocessen hos tidningsföretagen betydligt högre. Man kan till exempel göra en jämförelse mellan färgbilderna i papperstidningen och dagens tv-satsningar i tidningsföretagens digitala kanaler. Det är inte allt för länge sedan tidningssajter började med tv-inslag och kort därefter också livesänd tv. Resultatet blev ofta lika misslyckat som i fallet med färgbilderna. Pengar och tid satsades, resultatet blev undermåligt. Tekniken strulade, bilden fladdrade och ljudet var bristfälligt. Dessutom var tidningsreportrarna orutinerade med att sända tv. På morgonmöten ifrågasattes det varför tidningarna skulle satsa på tv när resultatet inte blev bra.

Den stora skillnaden nu jämfört med då är att utvecklingen nu går så mycket snabbare. Den process som tidigare tog 25 år har i fallet med tv tagit endast ett par år. I dag är det en självklarhet att framåtsyftande tidningshus har tv på sina sajter. Arbetarbladet har en daglig nyhetssändning i webb-tv. Vi gör livesändningar, hockeymagasin och inom kort drar vi igång säsong två av fredagsmagasinet Veckans Juvel. Tv har blivit ett självklart inslag i det dagliga nyhetsarbetet. Tv har satts i fokus för den lokala journalistiken.

På söndag sänder Arbetarbladet och Gefle Dagblad gemensamt live-tv fem timmar i sträck, 19.00-24.00, på våra respektive sajter. Det handlar om en unik satsning på valet och på den lokala journalistiken. Missa inte det!

För övrigt säger jag som danske författaren Poul Henningsen (1894-1967):
”Framtiden kommer av sig själv, framsteget gör det inte.”

Publicerat av

Daniel Nordström

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *