Tidningsdöd redan för 50 år sedan

Fredag 26 september klockan 16.05
Egentligen är det som händer inom tidningsbranschen just nu långt ifrån en nyhet. De lokala dagstidningarna har ända sedan starten för över 100 år sedan varit i ständig förändring. Den stora skillnaden är bara att förändringen är mer omfattande och sker avsevärt mycket snabbare nu.
För alla som är intresserade av medier och samhällsutveckling är Mats Hyvönens doktorsavhandling Lokalpressens självbilder 1920-2010 mycket intressant läsning. Mats Hyvönen är universitetsadjunkt i medie—och kommunikationsvetenskap vid Högskolan i Gävle och har nu lagt fram sin doktorsavhandling vid Mittuniversitet i Sundsvall. I sin avhandling har Hyvönen haft Gävleborg som exempel och koncentrerat sig på fyra tidningar, Gävletidningarna Arbetarbladet (grundad 1902) och Gefle Dagblad (1895) samt Söderhamns-Kuriren (1895) och Ljusnan i Bollnäs (1912).

Även när Arbetarbladet grundades 1902 var konkurrensen hård. Det fanns redan tre tidningar i staden då. Gefle Dagblad (grundad 1895), Gefle-Posten (1864-1941) och Norrlands-Posten (1837-1956). Historien känner ni till. Gefle-Posten och Norrlands-Posten försvann och redan på 50-talet pratades det om tidningsdöd i Sverige. Diskussionen fortsatte under 60-talet och gav en debatt om pressens situation. Den ledde fram till pressutredningar, med ett, numera hopplöst föråldrat, statligt presstöd som följd i början av 70-talet.

Men hur är det då med lokalpressens självbilder, det som Mats Hyvönen baserar sin doktorsavhandling på? Han konstaterar att Arbetarbladet, Gefle Dagblad, Söderhamns-Kuriren och Ljusnan alla startades med det uttalade syftet att på olika sätt utmana det konservativa privilegiesamhället. Hyvönen konstaterar också att de lokala dagstidningarna genom åren har genomgått stora förändringar i hur de definierar sig själva och sin funktion.

Enligt Hyvönen har de olika aspekterna av de lokala tidningarna varit framstående under olika tidsperioder. 1920-1945 kallar Hyvönen för mobilisering. Då beskrev tidningarna sig själva främst som politiska verktyg. 1935-1965 handlade det om förmedling. Tidningarna ändrade fokus och ville vara en snabb nyhetsförmedlare av världen utanför den lokala. 1965-1995 stod granskning i fokus och då främst granskning av lokala myndigheter och makthavare. Den sista perioden i studien, 1995-2010, definierar Hyvönen som konstruktion. Tidningarna började då beskriva sig själva som medskapare och utvecklare av lokala samhällen.

Hur är det då nu, år 2014?
Om det i framtiden görs en avhandling om den tid vi lever i nu och ett antal år framåt är jag övertygad om att forskarna kommer att kalla tiden från 2010 och framåt för omställningsfasen, den tid när de klassiska tidningsföretagen transformerades och fann en helt ny affärsmodell, när de digitala kanalerna växte sig allt starkare och när lokalpressen satte tv i fokus för den lokala journalistiken.

Snacket om tidningsdöd behöver vi inte älta mer. Det pratades om den redan för över 50 år sedan. Som alla vet lever lokaltidningarna ännu, men de är under en allt snabbare förändring. Det är en förändring som i grunden är till gagn för lokaltidningarnas läsare, tittare och lyssnare. Den situation vi lever i nu har dessutom aldrig tidigare varit så spännande och så utvecklande.

Apropå förändring. Bill Clinton, USA:s president 1993-2001, är kanske inte min störste favorit, men detta citat från honom är klokt:
”Det vi vill ska bestå måste vi förändra.”

Publicerat av

Daniel Nordström

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *