I otakt med mediepolitiken

Fredag 24 oktober klockan 16.55
3 oktober utsågs Alice Bah Kuhnke (MP) till kultur- och demokratiminister. Det innebär att hon bland annat har ansvar för de mediepolitiska frågorna. Bara två dagar efter att hon tillträtt skrev jag ett blogginlägg, detta efter att jag hört en intervju med henne. Alice Bah Kuhnke uttryckte inga idéer eller tankar i den intervjun. Jag var besviken. Den diskussion som följde efter mitt blogginlägg var intressant.
Någon som kommenterade mitt inlägg tyckte att jag borde tagga ner eftersom det är omöjligt att formulera tankar efter så kort tid. En annan höll med och tyckte att det är bra med en minister som är eftertänksam. En tredje höll med mig. En fjärde ansåg att jag enbart var en i raden av mossiga och gnälliga mediegubbar. En femte tyckte någonting annat och så vidare.
Precis som jag skrev i det blogginlägget är det naturligtvis omöjligt att begära svar från en minister efter så kort tid på posten. Däremot är det långt ifrån omöjligt att ha en tydlig idé och viljeinriktning och det är inte heller omöjligt att efter så kort tid fatta beslut som gör skillnad. De mediepolitiska frågor som Alice Bah Kuhnke har fått ärva är inte direkt nya, om man säger så.

Nu har ytterligare några veckor passerat. Budgetpropositionen har presenterats. I övrigt har ingenting förändrats. Det enda som är kvar är frågorna. Alice Bah Kuhnke säger ingenting. I bästa fall upprepar hon bara det hennes företrädare på posten, Lena Adelsohn Liljeroth (M), i sin tur upprepade åtskilliga gånger.

I går morse intervjuades Alice Bah Kuhnke av SR:s Johar Bendjelloul i P1 Morgon. Bah Kuhnke sade bland annat att ”politiken har ett ansvar att värna vår demokrati, mångfald och yttrandefrihet, men sedan är det inte regeringen som lägger ned tidningar och redaktioner, utan det är en marknad”. Det finns inget nytt i det uttalandet. Det påminner för övrigt mycket om det Adelsohn Liljeroth också sade och naturligtvis har de båda helt rätt.
Det är tidningarnas ansvar att finna nya affärsmodeller som finansierar den framtida journalistiken, precis som även Public Service behöver moderniseras för att finna vägar som bättre anpassas till människors förändrade mediekonsumtion. Regeringen varken ska eller kan rädda medierna, men regeringen bör däremot ta sitt ansvar så att besluten, eller bristen på beslut, inte försvårar mediernas nödvändiga förändring.

När de gäller mediepolitiska långbänkar som rör reklamskatten, digitalmomsen och presstödet duckar ännu Alice Bah Kuhnke. Här hade hon chansen att snabbt göra avtryck genom att göra en snabb förändring, eller åtminstone komma med ett besked. Det enda som sägs nu är det vi har hört förut. Ja, regeringen anser att reklamskatten bör avvecklas, men inte nu. Den snedvridna momsen mellan tryckta och digitala tidningar nämns inte ens och när det gäller det hopplöst föråldrade presstödet och den havererade presstödsutredningen är beskedet att det ligger på hennes att göra-lista.

Alice Bah Kuhnke sade också i intervjun att det krävs en mediepolitik som är i takt med sin tid. Mediernas utvecklings- och förändringstakt är stor.
Jag befarar att regeringen inte inser det.
Det krävs svar och det krävs svar nu.

Till sist. Apropå diskussioner säger jag som grekiske filosofen Sokrates (470 f.Kr–399 f.Kr):
”Ett liv utan diskussion är ovärdigt människan.”

Publicerat av

Daniel Nordström

En kommentar till “I otakt med mediepolitiken”

  1. Uppenbarligen har du Daniel, röstat på fel parti. Kvoterade ministrar är aldrig bra. I det här fallet är grunden för kvotering uppenbar. Hon kommer snart avgå av ”personliga skäl”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *