Journalistiken i en modern tid

Fredag 28 november klockan 14.30
Jag minns hur stolta vi var på redaktionen. Resultatet av ett imponerande lagarbete hade gett en fantastisk tidning, den bästa vi gjort på lång tid. Kvällen innan hade det inträffat en dramatisk nyhetshändelse. Vi hade agerat snabbt. Vi hade kallat in reportrar, fotografer och redigerare på övertid och nu såg vi resultatet. En visuellt stark första sida och fem fylliga och välredigerade uppslag i tidningen om händelsen. Konkurrenten var inte ens i närheten av det vi åstadkommit. Vi var nyhetsledande, som vi brukar säga inom branschen. Men egentligen hade vi ingen aning om vad läsarna tyckte. Faktum är att det nog främst var våra kollegor på andra medier som var imponerade.
Ingen läsare hörde av sig med varken beröm eller kritik. Vi såg ingen förändring i upplagestatistiken heller. Vi hade helt enkelt ingen koll. Vi gick helt efter våra egna tankar och nyhetsvärderingar och gjorde det vi trodde att våra läsare ville ha. Ytterst sällan gjorde vi ett par halvhjärtade läsarundersökningar, men det analyserades aldrig djupare. Vi tyckte inte att det behövdes. Läsarna och annonsörerna fanns där ändå. De var trogna. De hade helt enkelt inga alternativ. Även om vi tyckte att vi levde i en stenhård konkurrens mot andra medier i regionen hade vi ingen aning om vad framtiden skulle föra med sig.
Detta var på den tid när vi enbart gjorde en tidning en gång per dygn. Vi hade ingen tanke på att vi i framtiden skulle publicera vår journalistik även digitalt och att tv skulle bli en självklar del av tidningsjournalisternas vardag. Vi hade heller ingen tanke på att vi i framtiden skulle konkurrera med globala aktörer som skulle locka både våra läsare och annonsörer.

Framtiden kom snabbt. Mycket snabbare än vi hade vågat ana. I dag lever medierna i en helt annan konkurrenssituation och dessutom i en tid där många läsare väljer att inte ta del av traditionell nyhetsförmedling, något som DN Kultur just nu har en intressant artikelserie om.

Frågan som naturligt ställas är om de så kallade nyhetsundvikarna väljer bort de traditionella medierna på grund av att journalistiken är sämre nu än den var förr. Mitt svar är att journalistiken inte har försämrats. Tvärtom. Journalistiken har förbättrats till en modern tid och jag vill påstå att den aldrig varit viktigare. Trovärdiga nyhetsförmedlare behövs mer än någonsin i en tid där falska uppgifter snabbt blir sanningar när de sprids över nätet. Det behövs också medier med ansvariga utgivare som står för pressetiska värderingar när allt för många oansvariga utgivare inte minst sprider rasism, främlingsfientlighet och myter på nätet.

Dessutom vet vi så mycket mer om våra läsare nu. Vi får omedelbara reaktioner via nätet, vi har daglig kontakt med läsarna, inte minst via sociala medier, och vi gör omfattande läsarundersökningar för att kunna erbjuda det bästa för våra läsare.
Alla läsare gillar inte samma sak. Att klickmagneter med gulliga katter samsas med opinionsjournalistik och nyhetsjournalistik på nyhetssajterna är därför inte märkligt. Däremot är det viktigt att medierna är vaksamma så att vi aldrig glömmer det som är journalistikens grundfundament, den granskande och trovärdiga journalistiken.
Det enda vi kan vara säkra om när det gäller framtiden är att den alltid kommer att vara lika viktig.

Jag säger som den danske domaren och advokaten Claus Christian Gulmann:
”Enbart nyheter skapar inte en tidning utan bara papper med tryck på. Det allra viktigaste är människan bakom nyheten.”

Publicerat av

En kommentar till “Journalistiken i en modern tid”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *