Älskade fina hund, du fattas oss

Må hundhimlen le mot dig, käre vän.

Torsdag 15 januari klockan 12.55
Vi gick där i skogen, hunden och jag. Solen sken på nysnön som lagt sig så vackert på granarna. Han sprang emot mig, så yster, så levnadsglad och så kärleksfull som bara barn och hundar kan vara. Han satte sig vid mina fötter. Jag böjde mig ner och kramade honom och kände plötsligt vemodet skölja över mig. Det får inte hända, tänkte jag. Han får aldrig dö. Jag skulle inte klara av det.
Han var sju år. Jag tänkte att han blir nog sju år till. Minst. Då är barnen stora. Kanske har de då fått leva med honom ända tills de flyttat hemifrån. Då kan vi sitta tillsammans framför brasan, hunden och jag. Då, när han är färdig. När benen förlorat sin ysterhet. När han är gammal och grå. Då kan han få somna in där med mig vid brasan, men först då och helst inte ens då.

Jag hade inte känt detta så starkt förut. De känslor som vällde över mig där i skogens tysthet överraskade mig med sin kraft. Jag minns när jag var liten. Vi hade både hund och katt. Jag var otröstlig när de dog. Men det var då. Nu är nu. Jag trodde inte att jag skulle kunna känna så här för en hund igen. Visserligen hade vi en kanin för ett par år sedan. Den blev som en liten hund. Den kom skuttande när vi kallade på den. Vi satt och kelade med den en sommardag när den plötsligt blev sjuk. Den dog i barnens famnar. Vi grät tillsammans. Vi förenades i tankar kring liv och död. Vi lade den i en skokartong och begravde den vid trädgårdslandet. Det var fint.

Kaninen i all ära. Vi hade alltid drömt om en hund. Problemet var att vi hade så svårt att få tag i rätt sort. En del av familjens medlemmar är nämligen allergiska. Vi fick höra talas om rasen labradoodle, en ras som sades vara speciellt allergivänlig. Vi besökte en kennel. De allergiska lade sina näsor i hundarnas pälsar. Ingen reaktion. Vår dröm kom till liv. Vi ställde oss i den långa kön för en valp.
För ett år sedan, runt jul, ringde kenneln. Det fanns en stackars skilsmässohund i Danmark. Den var sex år. Frågan var om vi kunde ta hand om den. Jag och dottern tittade på varandra. Vi satte oss i bilen och drog direkt. Vi körde många mil på ett gemensamt uppdrag. Direkt han kom hem blev han en del av oss. Han var vår lycka. Han var vår dröm. Han förde oss ännu närmare varandra. Han blev kittet i vår familj. Han blev vår vän och han älskade främst vår dotter. Han sov alltid i hennes säng. Om hon inte var hemma låg han i farstun och väntade på henne. Oavsett om hon var borta en timme eller en vecka blev han alltid lika överlycklig när hon kom hem.

Dagen före julafton fick vi även den valp vi väntat på. Plötsligt hade vi, som inte borde kunna ha hund, två stycken. Det var vackert att se dem ihop. De fick bara tre veckor tillsammans. I veckan gav sig vår äldre hund ut på friarstråt. Han kom aldrig hem igen. Han blev påkörd av en bil och dog direkt. Vår dröm krossades. Den sorg som nu sköljer över oss är ännu värre än jag befarade. Även efter sin död är denna hund ännu kittet i vår familj. Vi förenas i gråten. Vi känner att han på något märkligt sätt blivit en symbol för det viktiga i livet, vikten att ständigt vara rädda om varandra och det vi har, vikten att visa vår kärlek för varandra.

Jag trodde aldrig att jag kunde sörja ett djur så mycket.
Han var bara en hund.
Han var också den bästa av vänner.

Jag säger som amerikanske musikern och konstnären Don Van Vliet, mer känd som Captain Beefheart (1941-2010) en gång lär ha sagt:
”Av en hunds vänlighet kan man lära sig hur människan borde vara”.

Publicerat av

Daniel Nordström

En kommentar till “Älskade fina hund, du fattas oss”

  1. Jag vet hur det känns att minsta sin bästa vän, det var väldigt jobbigt då vi tog bort vår första gensamma katt som nina och David växte upp med
    för hon kom från min sambos hemtälle, och det var en stor sorg för barnen då vi tog bort henne vår smulan på anndag jul för11år sedan, men vi har haft liten buse nu 11 år dagen för ny år hon allas kelgris! Kolla Marias blogg om Lea ett tomt blad rymmer så mycket heter den!
    hoppas ni får en fin tid med den nya! /Kusin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *