Viktig granskning av Flashback

Tisdag 10 februari klockan 18.20
Varje gång jag skriver om rasistiska Sverigedemokraterna kommer reaktionerna som ett mejl i inkorgen.
Jag får höra att SD inte alls är ett rasistiskt parti, utan enbart ett helt vanligt parti som bara vill inför samma invandringspolitik som övriga länder i Skandinavien.
Verkligheten visar ständigt motsatsen.
Arbetarbladet har sedan 1 april 2014 benämnt Sverigedemokraterna som ett rasistiskt parti inte bara på ledarplats, utan även i våra nyhetstexter och tv-inslag. Jag anser att det är den korrekta benämningen eftersom SD är ett parti som gör skillnad på människor utifrån etnicitet, kultur och religion, något som jag definierar som rasism. I detta blogginlägg förklarar jag beslutet närmare.
Sverigedemokraterna gjorde ett starkt val på på många orter, inte minst i Gästrikland, och på riksplanet. Opinionsundersökningar visar också att partiet ökar i styrka.
Det är svårt att få detta att gå ihop med tanke på hur partiets företrädare agerar, men SD är duktigt på att föra ut sin ensidiga propaganda inte minst genom hatsajten Avpixlat. Den enkelspåriga propagandan bygger på att invandringen är ett hot och att medierna ljuger och mörkar sanningen.
De argument jag – och garanterat de flesta andra företrädare för medierna – får från SD-anhängare är samma mantran som upprepas.
Detta är det vanligaste:
Hur kan det vara rasistiskt att vilja införa samma invandringspolitik som andra länder i Skandinavien?
Frågan är enkel att svara på. Det är inte rasistiskt att verka för en annan invandringspolitik. Det faktum att man röstar på SD innebär naturligtvis inte heller att man per automatik är rasist.
Problemet är så mycket större än så.
Problemet är SD:s politik och hur SD:s företrädare agerar.
Ni minns säkert Grotescogängets parodi ”Bögarnas fel”.
I SD:s politik är grunden att allt är invandrarnas och ”massinvandringens fel”. Det borde stå klart för de allra flesta vid det här laget.

Exemplen på hur medier avslöjat SD-politiker med rasism – trots den så kallade nolltoleransen inom partiet – är många.
I december skrev till exempel Arbetarbladet om SD-politikerna i Tierp. Kenth Uppling och Joakim Larsson som gillar sidor som sprider rasism på nätet.
Joakim Larsson förklarade sig så här på sin blogg.
På bloggen skriver bland annat:
”Arbetarbladet är en av de extremt få tidningar som har valt att bedriva en öppen kampanj också på nyhetsplats. Det är helt oacceptabelt. Vad är det för mening för mig som SD-politiker att alls befatta mig med en sådan tidning när det är den typen av angrepp som man kan förvänta sig? Jag avstår därför normalt med att ge intervjuer till dem.”

I somras gjorde också Arbetarbladet en uppmärksammad granskning i flera artiklar av Sverigedemokraternas 100 namn på vallistan, där ett flertal inte visste att de fanns med p listan. Vi kunde också avslöja att riksdagsmannen Roger Hedlund ljög.
Detta vara bara två enskilda exempel.
Många tidningar, inte minst Expressen, har gjort bra och viktig journalistik som avslöjat ett flertal SD-politiker.
Att lista alla mediers avslöjanden om rasism inom SD skulle helt enkelt göra detta blogginlägg allt för långt.

Just nu gör Aftonbladet en viktig granskning om hatet på Flashback. Aftonbladets publisher Jan Helin skriver här om granskningen.
En av dem som avslöjats med att anonymt skriva grovt rasistiska inlägg på Flashback är juristen Joel Ankar, som arbetar för EU-parlamentarikern Kristina Winberg (SD). Efter avslöjandena fick han gå med omedelbar verkan.
Aftonbladets granskning av Flashback har från vissa håll kallats kontroversiell, detta främst för att den görs ihop med Researchgruppen, som Expressen tidigare samarbetat med.
Debattören och musikern Alexander Bard går så långt att han menar att Aftonbladet
hycklar som står upp för yttrandefriheten samtidigt som de granskar anonyma hatare på Flashback. Bard liknar det hela till och med vid attacken mot Charlie Hebdo.
– Deras jakt på Flashback-skribenter är helt hejdlös. De har gått över styr. Man ska inte jaga människor som är anonyma – det är lika jävligt som när muslimer attackerar Charlie Hebdo för att de har publicerat nidbilder av Mohammed. Yttrandefriheten måste få vara anonym och Flashback fyller den funktionen, säger Alexander Bard till Resumé.
Jan Helin svarar på kritiken i Resumé och kallar Bards kritik för ”ett osmakligt och genomtänkt effektsökeri.”

Jag håller med Jan Helin. Det är precis som han skriver:
”Med vilken rätt anser vi att vi sprider anonymt hat mot enskilda personer, hets mot folkgrupp och förtal?
Yttrandefriheten, svarar de flesta som försvarar denna ordning.
Det kan vara ett av de sämsta försvaren för yttrandefrihet som presenterats i modern tid.
De som säger så glömmer lätt att den grundlagsskyddade yttrandefriheten aldrig varit avsedd att hota människor eller skapa hat mot folkgrupper.”

Jag håller också med Lisa Bjurwald, som i Medievärlden skriver att Aftonbladets granskning inte bör betraktas som kontroversiell.
”Fortfarande behöver såväl polis som domstolar ta näthatet på större allvar. Det är inte optimalt att medierna tar rättsväsendet roll. Men nu är det Aftonbladet och Researchgruppen som får bevisa att internet visserligen kan vara en laglös zon, men att politiker och andra makthavare ändå riskerar något med sina anonyma skriverier”, skriver Bjurwald.

Aftonbladets granskning är viktig. Den öppnar för det som är Aftonbladets syfte med publiceringarna, nämligen en viktig diskussion om vad som är acceptabelt och inte.
Vi ser ständigt SD-politiker som gång på gång avslöjas med rasism, även i denna granskning av Aftonbladet.
Avslöjandena kommer att fortsätta.
Och samma mantran från SD-anhängare om massinvandring och hotet från islam lär strömma in i min mejlkorg. Det har numera blivit en vana, vilket är sorgligt i sig.

Publicerat av

Daniel Nordström

13 reaktioner till “Viktig granskning av Flashback”

  1. Joel Ankar är inte EU-parlamentariker. Han är jurist och anställd av SD som tjänsteman vid EU-parlamentet. I ditt inlägg får man uppfattningen att han är folkvald politiker.

    1. @Daniel: Tack för ditt riktiga påpekande. Jag ber om ursäkt över att jag titulerade honom fel. Jag har rättat och uppdaterat texten.
      Daniel Nordström

  2. Det finns en annan aspekt att diskutera som du verkar blunda för, nämligen hur detta påverkar oss ”oskyldiga” som också fått vår personliga integritet kränkt.

    Flashback är Sveriges största diskussionsforum, där man verkligen kan diskutera ALLT mellan himmel och jord och ofta komma i kontakt med personer med stor erfarenhet och kunskap, som kostnadsfritt är beredda att hjälpa sina medmänniskor. Det kan handla om frågor kring sex och relationer, missbruk, läkemedel och sjukvård, och även om intressen som t.ex. politik, astronomi och urban exploration.

    Personligen har jag inte diskuterat politik eller skrivit något rasistiskt på Flashback. Däremot har jag deltagit i diskussioner med frågor och annan information som om det skulle kunna spåras till mig skulle vara förödande inte bara för mig utan även för nära och kära. Förmodligen skulle det också äventyra både personers anställningar och relationer.

    Jag registrerade mig som anonym på Flashback och använde en epostadress som inte på något sätt innehöll information om vem jag är. Men genom att Researchgruppen har gjort olagliga intrång inte bara på Flashback, har man kunnat knyta epostadresser till personer. I mitt fall handlade det om en sida för teknikintresserade som Researchgruppen gjort intrång hos. Genom att jag använde samma epostadress där och angav mina personuppgifter så vet nu Researchgruppen exakt vem jag är och vad jag har skrivit på Flashback. Vi kan konstatera följande:

    Researchgruppen har klara kopplingar till extremvänstern.
    Flera av de som driver Researchgruppen är dömda brottslingar.
    De dataintrång som Researchgruppen har gjort hos sidor som Flashback m.fl. är olagliga.
    Genom att kvällspressen betalar (stora?) summor pengar för att få tillgång till Researchgruppens material så uppmanar man dem att begå brottsliga handlingar.
    I Flashbacks fall handlar det om tusentals personer som fått sin personliga integritet kränkt.

    Vad händer när kvällstidningarna inte längre har ensamrätt på materialet? När någon bestämmer sig för att publicera allt på internet? Hur många människor riskerar att få sina liv förstörda trots att de aldrig varit i närheten av att skriva något rasistiskt eller hatisk utan bara har delat med sig av privat information i övertygelsen att vi har rätt att vara anonyma?
    Är det värt att kränka tusentals människor för att kvällspressen ska få hänga ut ett tiotal personer och sälja några fler lösnummer?

    Vad är nästa steg, att låta sätta upp mikrofoner på alla arbetsplatser, någon kan ju säga något hatiskt eller rasistiskt? Givetvis ska allt alla säger spelas in och sparas, kanske hos högerextrema denna gång?

    Jag vet att du anser att man aldrig är anonym på nätet, men här pratar vi om människor som blivit kränkta genom brottsliga handlingar. Detta anser jag kan likställas med människor som blivit utsatta för bostadsinbrott och blivit bestulna på personliga tillhörigheter. Eller får de också skylla sig själva som inte räknade med att de skulle bli drabbade av inbrott?

      1. ”politiker och andra makthavare” Senast var det ju en vanlig skogsarbetare som kritiserat den enormt hätska och provocerande ”Kakan” Hermansson som hängdes ut av Aftonbladet. Kan det bli mer avvikande från den självförhärligande bilden av ädelt och modigt uppsåt som AB och du försöker slå i oss ?

  3. Du stirrar dig blind på SD. SD är inte relevanta i det här sammanhanget. Det är inte SD som angrips nu. Inte näthat heller, egentligen.

    Vad aftonbladet har gjort är ett frontalangrepp mot möjligheten att alls uttrycka sig anonymt. Har man en åsikt eller en läggning som man inte vill dra inför sin mamma, sina arbetskamrater eller sin präst så ska man inte få uttrycka den alls.

    Idag tvingar de t.ex. en zoofil att krypa till korset. De är således inne och gräver bland sex-forumen, på jakt efter ”äckliga” avvikare att hänga ut. För att inte tala om vilka researchgruppen, vänsterextremisterna med våldskontakter, gräver efter. Ve den som inte tycker som andra. VE!

    Höhö, säger du. Vill man inte stå för det man skriver ska man inte skriva alls, säger du. Jag står minsann för mina åsikter, säger du.

    Dumt, säger jag. Historielöst. Vad hade t.ex. hänt en homosexuell lågstadielärare som öppet gick ut med sin sexualitet för inte alltför länge sedan? Betyder det att den mannen ska välja mellan att inte uttrycka sig alls eller förlora sitt jobb och riskera misshandel? ”höhö, han måste stå för det han skriver. Jag som inte tycker något kontroversiellt i mina kretsar är inte rädd att stå upp med eget namn. Höhö.”

    Vill man att det ska finnas möjlighet att uttrycka sig utan att riskera samhällets hämnd måste man tillåta anonymitet även om det för med sig att vissa uttrycker sig otrevligt. Tryck delete/block nästa gång någon skriver något otrevligt. Polisanmäl om det är hotfullt. Hur svårt är det?

    1. @Johannes Ek: Jag har flera gånger påpekat vikten av att kunna uttrycka sig anonymt. Det kan finnas många anledningar till att en person inte vill dölja sin identitet i en offentlig diskussion.
      Alla har också rätt till sina åsikter.
      Däremot måste även den som uttrycker sig anonymt i en offentlig miljö ta sitt ansvar. Hot är inte mer acceptabla för att de framförs anonymt.
      För övrigt ingår det i Arbetarbladets policy att polisanmäla hot mot oss som redaktion eller mot enskilda medarbetare.

  4. Ann-Charlotte Marteus, Expressen, har idag skrivit en ren och skär avbön om sin roll som journalist som även du Nordström borde ansluta dig till. Ett utdrag: ”Här ingick alla texter som ifrågasatte Sveriges förmåga att klara stor invandring på kort tid. Sådana texter sorterade jag inte under ”arbetsmarknad”, ”bostadsmarknad”, ”välfärd” eller ”utbildningsväsen”, det vill säga politik. Jag sorterade dem under moraliska brott: ”rasism”, ”egoism”, ”ondska”.”Åsiktskorridoren har samma magiska egenskaper som Doctor Whos Tardis: När man är inne i dess värme verkar den oändligt stor; lika stor som Sanningen. Det är först när man med akut samvetsångest tar ett steg ut som man upptäcker hur smal den är. Och krympande.”

    http://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/det-ar-jag-som-ar-asiktskorridoren/

    1. @Ove P: En intressant och välskriven text av Ann-Charlotte Marteus, även om jag inte håller med dig om att hon gör avbön om sin roll som journalist. Hon diskuterar istället journalisternas roll på ett intressant sätt. Det är bra och viktigt att vi journalister även granskar och ifrågasätter oss själva.
      Det är också viktigt att journalister och allmänheten vågar diskutera invandringspolitiken och frågor kring invandringen utan risk att stämplas som rasist. Precis som jag skrivit och uttryckt ett flertal gånger är det naturligtvis inte rasistiskt att vara kritisk mot den förda invandringspolitiken.
      Daniel Nordström

      1. Andemeningen med Marteus text är väl att hon, liksom majoriteten journalister, sett som sitt uppdrag att förhindra en diskussion om invandringspolitiken, på ett mycket fult sätt dessutom. Marteus: ”Enkla fakta klassas alltså som ondsint ”retorik”. Verkligheten är – fascistisk ?” Där kommer jag att tänka på din vägran att ta in en SD-annons som enbart visade offentlig statistik pga att den enligt dig var ”främlingsfientlig”. Enkla fakta skulle undanhållas väljarna.

        ”Men priset blev högt: självcensur på bred front, rädsla för att undersöka verkligheten förbehållslöst, minskad tilltro till argumentens makt. Och som resultat en fördummad offentlighet, moralfebriga politiker och samhällsproblem som borde ha uppmärksammats och åtgärdats för länge sedan.”

        1. @Ove P: Jag kan förstås inte uttala mig för alla journalister. Påståendet att journalister sett det som sitt uppdrag att förhindra en diskussion om invandringspolitiken stämmer inte.
          Jag håller dock med om att såväl journalister som politiker varit dåliga på att diskutera invandringspolitiken.
          Att granska texter och annonser är en ansvarig utgivares jobb. Just denna annons som du hänvisar till bedömde jag just som främlingsfientlig. Fakta ska presenteras för läsarna, men inte genom en främlingsfientlig annons.
          Daniel Nordström

          1. Då kan du väl på eget initiativ presentera statistiken i annonsen som var en jämförelse av antal asylsökande mellan de nordiska länderna ? Samma fakta blir då alltså ej främlingsfientlig antar jag.

  5. Jag vet att du hänvisade till Jan Helin tidigare, men jag undrar även vad du själv tycker om att ni (kvällstidningarna, du m.fl.) antingen betalar eller står bakom en kriminell vänstergruppering som genom olagliga metoder har kommit över komprometterande uppgifter om tusentals svenskar.

    Vad är det som säger att vänsterextrema Researchgruppen inte börjar med utpressning av t.ex. en moderatpolitiker som anonymt skrivit om sitt sexliv på Flashback? Eller kräva pengar av en högt uppsatt person inom näringslivet för att inte avslöja hans drogmissbruk?
    Sen kanske Researchgruppen ger sig på och hänger ut vanliga människor som uttryckt en åsikt som inte överensstämmer med deras?

    Har inte ni journalister ett ansvar när ni uppmuntrar Researchgruppen till att på olagliga vägar komma över information om tusentals svenskar, för att tidningarna ska leka domstol och hänga ut ett dussintal personer med fel åsikter?

    Aftonbladet har ingen kontroll över detta register så att de har ansvarig utgivare spelar ingen roll. Om, eller snarare när, Researchgruppen börjar utnyttja registret för sin politiska aktivism, kommer ni journalister att vara medskyldiga genom era ekonomiska bidrag och den legitimitet ni tillskrivit Researchgruppen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *