Den upplåsta självgodheten

Fredag 5 juni klockan 16.35
Redan efter att SVT:s Uppdrag Granskning granskat mediekoncernen Stampen konstaterade jag att det är dags för SVT att granska sig själv.
Nu läser jag i Dagens Media att Uppdrag Granskning ska granska TV4.
Det är visserligen bra, men jag suckar ändå.

Visserligen lovordar jag att Public Service-företagen granskar medierna. Är det något som svensk journalistik saknar är det en bättre granskning av just mediernas egen verksamhet. Tyvärr är det inte ovanligt att mediechefer undviker intervjuer eller klarar sig undan intervjuer, vilket Aftonbladetchefen Jan Scherman på ett bra sätt påtalar i denna artikel i Svenska Dagbladet.
Det är utmärkt att Medierna i Sveriges Radio P1 granskar medierna. Det är bra att Uppdrag Granskning gör det. Men det finns någonting som skaver och det är Public Service-företagens uppblåsta självgodhet.

Public Service gör ofta gånger journalistik som är viktig. Vi behöver ett starkt Public Service, det är inte minst viktigt för demokratin. Public Service är bra på utrikes och riksnyheter, men i regel rätt så uselt på lokal journalistik. Storstockholmsperspektivet är tydligt hos Public Service. Dessutom är Uppdrag Gransknings vinklingar då och då på gränsen och somliga perspektiv utelämnas, förmodligen för att de inte passar in i den vinkel som är tänkt.

När SVT Agenda pratade om lokaltidningarna förra hösten var vi många från lokalpressen som var upprörda efter inslaget. Detta med all rätt. De som bjöds in till studion för att diskutera lokalpressen var Expressens Thomas Mattsson och frilansjournalisten Emanuel Karlsten. Dessa två är ytterst kunniga och respekterade, men ingen representant från lokalpressen fanns märkligt nog med. Det de handlade om kallades aldrig till diskussionen.

Medierna i P1 gjorde för cirka en månad sedan gjorde ett inslag om partipressens uppgång och fall. Partipressen. Jag har aldrig gillat det uttrycket för fria och oberoende medier, men det är en annan sak.
I samband med det inslaget hade Pressgruppen, en sammanslutning av landets prenumererade tidningar med socialdemokratisk ledarsida, möte i Stockholm. En reporter från Medierna ringde ett flertal gånger till Pressgruppens ordförande Ulrika Obstfelder Peterson, som även är vd för Värmlands Folkblad. Själv är jag vice ordförande i Pressgruppen.
Reportern ville komma och intervjua några av oss i samband med inslaget och valde att intervjua Obstfelder Peterson, som var lika glad, positiv och framåtriktad som alltid. Inslaget klipptes bort.
När jag ställde frågan till Medierna om varför via Twitter fick jag det klassiska svaret att hon klipptes bort på grund av utrymmesbrist.
Att ett inslag med en ordförande för landets samtliga prenumererade tidningar med socialdemokratisk ledarsida valdes bort låter för mig oerhört märkligt.
Vi berör också upp detta ämne i treavsnitt, 26, 27 och 28 av podcasten #GullbergNordström som jag har tillsammans med Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg.

Apropå Anna Gullberg. I dag skriver hon i Gefle Dagblad om hur hon valdes bort från SVT:s morgonsoffa när hon påpekade bristen på lokal journalistik i Stockholm. Hennes synpunkter passade förmodligen inte heller för inslagets vinkel. Hon valdes bort.

Sedan har vi också Sveriges Radios märkliga feghet. I fjol när det var valår fick varken jag eller Soran Ismail längre vara kvar i olika inslag i Sveriges Radio.
Nu är det Bibi Rödöö, programchef för Sommar och vinter i P1 som vill freda ”Sommar! från politik. Hon nämner som exempel att förra årets kulturpersoner som stod upp mot rasism.
Jag läser i Dagens Media att Schibstedchefen Ehsan Fadakar rasar mot detta och jag håller fullt ut med honom i kritiken.
Sveriges Radios feghet, Sveriges Radios rädsla att på något sätt förknippas med det som kan tänkas vara ett politiskt ställningstagande blir ett märkligt ställningstagande i sig.
Det är ytterst allvarligt.

Och nu ska alltså Uppdrag Granskning granska TV4. Granskningar av medieföretag, är som sagt, alltid välkomna men jag ställer ändå på nytt frågan. När ska Public Service börja granska sig själv.
Om jag jobbade på Uppdrag Gransknings redaktion skulle jag se flera självklara saker som bör granskas när det handlar om Public Service.

Om Uppdrag Gransknings redaktion inte kommit på detta själv, tipsar jag gärna:
1 Hur mycket pengar satsar SVT årligen på Melodifestivalen och hur fördelas dessa pengar? Är pengarna värda satsningen? Hur skulle pengarna istället kunna användas till lokal journalistik som främjar demokratin.
2 Självklart ska även Public Service utvecklas. Självklart ska även Public Service satsa digitalt. Men vad är egentligen Public Services uppdrag? Redan 2010 beslutade regeringen att införa en förhandsprövning av nya tjänster från public service-bolagen. Inte en enda gång hittills har något av Public Service-bolagen begärt förhandsprövning för nya tjänster. Varför ignoreras detta och hur kan det tillåtas att det ignoreras?
3 Hur ser Public Servicebolagens journalistiska täckning i landet ut – och inte minst i Stockholms förorter? Hur beroende är Public Service av landsortspressens journalistik? Är Public Service inte beroende alls av landsortspressen, som somliga företrädare för Public Service hävdar? Det skulle vara oerhört intressant med en grundlig granskning där.
4 Sveriges Radios feghet när det gäller att närma sig det som kan betraktas som politiskt. Är det förenligt med Public Services uppdrag? Gynnar fegheten demokratin? Hur är det möjligt att Fredrik Reinfeldt får vara sommarpratare när det uppenbarligen inte är lämpligt att stå upp mot det som bör vara det mest självklara av allt, att stå upp mot rasism?
5 Just nu pågår en statlig medieutredning. Public Service företagen lämnas utanför den. Utredaren Anette Novak ska enbart beakta och förhålla sig till public service, som det heter i direktiven, men inte komma med egna synpunkter eller förslag kring hur de sju miljarder årligen som Public Service får i licenspengar används eller hur Public Service-bolagens satsningar – som görs utan förhandsprövning – påverkar de kommersiella medierna. Är detta verkligen rimligt?

Medierna i P1 ska fortsätta att granska medierna.
Jag ser gärna att också Uppdrag Granskning och fler medier gör det.
Min huvudfråga lever emellertid kvar.
När ska Public Service börja granska sig själv?

 

Publicerat av

Daniel Nordström

3 reaktioner till “Den upplåsta självgodheten”

  1. En stor del av medias intresse är att observera vad andra media har för sig. Det är likadant för oss vanliga döda som undrar om grannen har blivit sjuk.
    Just nu för du en bitter kamp emot den journalistvardag som väntar när Internetrevolutionen har kommit igång på allvar. Sådan kamp uppskattar jag även om jag inser den är meningslös. Heder! Just nu har du fått för dig att lokala tidningar i en sjunkande stad kan leva för evigt. Bäste Daniel, inse att livet går vidare även om GD och AB en dag är sammanslagen men vad med jag hoppas – två ledarsidor.

  2. Respekt!
    Nu imponerar du verkligen på mig Daniel. Det är verkligen på tiden att vi börjar granska vilka budskap som förs fram genom medieskugga och vilka språkrören är – egentligen.
    Bra rutet!

  3. Jag vet inte om du missat Kent Asp, Göteborgs Universitet, och hans undersökning från 2013 om SR/SVT-journalisternas partisympatier, men den visar på en ohygglig vänstervridning. Men det passar väl inte in i din vinkling.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *