Vi får aldrig låta oss tystas

Fredag 3 juli klockan 10.25
Hot mot tidningsredaktioner leder ytterst sällan till fysiskt våld.
Hoten och trakasserierna har trots det en allvarlig effekt.
En ny undersökning från intresseorganisationen Utgivarna visar att hotade redaktioner tvekat inför publiceringar och i vissa fall till och med valt bort bevakningsområden på grund av de hot som framförs.
Detta är ett allvarligt hot mot demokratin.

Det är inte bara journalister som möter en ökad hotbild. Samma sak upplever till exempel också skolpersonal och politiker. Även politiker har vittnat om att de väljer att undvika viss ämnen som de vet leder fram till hot eller trakasserier. Detta är baksidan av det som i grunden är bra, det faktum att alla numera kan publicera sig digitalt.
I grunden är allas möjlighet att göra sin röst hörd bra för demokratin, det negativa är att nätet också kan ge en maskering för anonyma näthatare.

Under ett seminarium i Almedalen presenterade Utgivarna en ny undersökning om hot mot medier. Undersökningen visar att tidningar och etermedier hotats och trakasserats vid minst 317 tillfällen under det senaste året.
Det är naturligtvis helt oacceptabelt.
Tillsammans med undersökningsföretaget TNS Sifo har utgivarna undersökt hoten mot de dagstidningar som är anslutna till branschorganisationen Tidningsutgivarna samt redaktionerna på Sveriges Television, Utbildningsradion, Sveriges Radio och Tv4.

På så mycket som hälften av de hotade redaktionerna har medarbetare tvekat inför publiceringar och journalistiska uppdrag. Undersökningen visar också att medarbetare undvikit bevakningsområden eller arbetsuppgifter på grund av hoten. En del hot har varit så allvarliga att såväl journalister som deras anhöriga har tvingats att flytta tillfälligt.
– Vi har fått in uppgifter om minst 99 hot och 218 trakasserier mot redaktioner och medarbetare. Men också uppgifter om att enskilda medarbetare utsatts för våld vid ett par tillfällen, säger Tobias Lindberg, chefsanalytiker på Utgivarna i ett pressmeddelande.

Jag har själv svarat på en enkät i den aktuella undersökningen.
Jag läser i undersökningen att 63 procent av mediecheferna upplever att hotbilden mot redaktionerna har förstärkts under de senaste fem åren. Ingen av de tillfrågade mediecheferna har svarat att hotbilden har försvagats.
Resultatet av undersökningen visar precis det jag själv känner. Hoten och trakasserierna mot journalister ökar i styrka. De flesta hoten och trakasserierna förs fram i digital form och är i regel anonyma.
Vilka är de då som hotar?
För Arbetarbladets del är det utan tvekan så att artiklar om Sverigedemokraterna är det ämnesområde som leder fram till mest trakasserier mot medarbetare, inte minst på grund av Arbetarbladets ställningstagande mot rasism och Sverigedemokraterna som ett rasistiskt parti.
Sverigedemokraterna har trots sin så kallade nolltolerans ännu stora problem med sin svans av anhängare, som inte minst uppviglas via hatsajter som SD-närstående Avpixlat.
I övrigt kan den som hotar redaktioner eller journalister vara exakt vem som helst. Jag känner till exempel till fall där lokaltidningsredaktioner hotats av personer som vill påskina att de befinner sig i kvarteren utanför redaktionslokalerna, men i själva verket bor långt bort i andra städer och aldrig ens satt sin fot i området där tidningen verkar.Hoten och trakasserierna mot redaktionerna stannar ofta just vid ord.
Ytterst sällan leder det fram till fysiskt våld.
Trots det har hoten tyvärr ofta en allvarlig effekt, vilket undersökningen visar.
Syftet med hoten och trakasserierna är nämligen att skrämma till tystnad.
Det i sig är ett allvarligt hot mot demokratin.Efter attentatet mot Charlie Hebdo i Paris har den svenska polisen blivit betydligt mer angelägen att ta hoten mot även svenska medier på allvar.
Det är jag mycket tacksam för.
Arbetarbladet polisanmäler alla eventuella hot mot redaktionen och mot enskilda medarbetare. Vi har också en god kontakt med polisen, som ser allvaret i hot mot medier. Hot mot journalister är i förlängningen också ett hot mot det fria ordet och mot demokratin.
Det viktiga är att vi alla står upp mot hoten och för det fria ordet.
Vi får aldrig låta oss tystas.

 

Publicerat av

Daniel Nordström

5 reaktioner till “Vi får aldrig låta oss tystas”

  1. Det finns ett annat problem.
    Mediachefer som inte svarar
    när man kontaktar dom seriöst.

    1. @Fredrik Sjölin: Jag håller med dig om att det är ett problem. När det gäller en hel del mediechefer tror jag dock att det i många fall beror på tidsbrist. Mejl- och brevskörden är stundtals enormt stor, vilket gör att det är svårt att svara alla.
      Om du har en fråga eller synpunkt till mig är du alltid välkommen att höra av dig, antingen här, på mejladressen [email protected] eller på Twitter där jag heter @DanielNordstrom.

  2. Eventuella hot från SD-anhängare verkar ju vara ytterst få och inte påverka Arbetarbladet det minsta lilla med tanke på hur många kritiska artiklar ni publicerar om SD. Däremot finns det ytterst få artiklar som granskar islamister kritiskt, speciellt om man jämför med Gefle Dagblad. Jag drar slutsatsen att detta beror på hot från den gruppen, stämmer det ?

    1. @OveP: Nej. Det stämmer inte. Precis som jag skriver kan den som hatar vara vem som helst, främst kommer det dock från SD:s svans av anhängare i periferin.

      1. Så ni har alltså inte fått några hot från SD-sidan, bara ”hat” ? Det stora antalet SD-kritiska artiklar i AB tyder ju på att ni inte alls känner er påverkade att vara försiktiga. Varför isåfall påstå att SD-anhängare hotar er ?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *