Möjligheterna är större än hoten

Fredag 28 augusti klockan 14.45
”Att försöka vrida tillbaka klockan har aldrig varit ett framgångsrecept”. Det skrev Borås Tidnings chefredaktör Stefan Eklund i en krönika i söndags. Om det håller jag helt med Eklund. Han har skrivit en uppfriskande krönika i mediedebatten, men det finns också en hel del i Eklunds resonemang som haltar, eller som han helt enkelt har missförstått.

Att tidningsföretagens tidigare framgångsrika affärsmodell inte är gångbar i framtiden är sedan länge en välkänd sanning. Det fanns en tid när prenumeranterna stod i kö och när en annonsförsäljare mer eller mindre bara behövde lyfta på luren när annonsörerna ringde. Den tiden är sedan länge förbi. Tidningarna har ännu många trogna prenumeranter, men de blir allt äldre och det antalet nya prenumeranter är få. Annonsintäkterna i tidningarna minskar också. Tidningsföretagen måste därför ändra sin affärsmodell. Om inte det lyckas finns ingen framtid för den lokala journalistiken. Så krasst är det.

Stefan Eklund hävdar i sin krönika att det största hotet mot journalistiken är själva journalistiken. Han skriver att den inte utvecklas, att den stagnerar i gamla modeller och inte är samtida till sitt uttryck. Hur det ser ut på Borås Tidning vet jag inte, men jag delar inte Eklunds dystra syn på journalistiken. Att journalistiken måste utvecklas är självklart och det är inte heller en nyhet. Även på 80-talet, när ytterst få tidningar led nöd, behövde journalistiken utvecklas för att vara relevant, trovärdig och tillräckligt bra för att människor skulle betala för den. Inte ens då såldes tidningar av sig självt.

Även om det finns en del äldre journalister som ständigt hävdar att journalistiken var bättre förr håller jag inte med. Jag hävdar tvärtom att journalistiken har blivit bättre och framför allt har journalisterna blivit bättre och har en betydligt bredare kompetens än tidigare. Det tycker jag är uppenbart när jag läser svenska tidningar och dess sajter. Journalistiken är också starkt efterfrågad. På så sätt är det ingen kris för journalistiken. Det är affärsmodellen som är hotad.

I tidningsföretagens nödvändiga omställning till en digital affärsmodell finns också risker. Tiderna är sådana att tidningarna måste spara. För framför allt lokaltidningarna är resurserna därför ofta mindre än tidigare. Relevant journalistik ska levereras dygnet runt samtidigt som en tidning ska ges ut varje dag. Att fokusera på flera nyhetskanaler kräver en balansgång, vilken jag också tycker att de flesta tidningsföretag klarar imponerande bra.

Vidare skriver Eklund många tidningsföretag lägger allt för stor kraft på så kallade yttre hot. Han nämner bland annat Mittmedias frågeställningar kring Public Service, där inte minst jag själv haft en hel del inlägg i debatten. Eklund hävdar att det är slåss mot väderkvarnar, men han har uppenbarligen missförstått. Jag vill se ett fortsatt starkt Public Service, men jag vill också se rättvisa villkor på mediemarknaden. Därför är det viktigt att lyfta frågan kring Public Service, precis som det är viktigt att lyfta frågan om det framtida presstödet och hotet från internationella aktörer som tar pengar från den lokala annonsmarknaden.

Samtidigt måste den redan starka journalistiken utvecklas ytterligare och framför allt måste den krisande affärsmodellen förändras. Det finns trots allt betydligt mer möjligheter än hot för dagens journalistik.

För övrigt säger jag som författaren Gustaf Lindberg (1875-1927):
”Sjömannen ber inte om vind. Han lär sig segla.”

Läs även:
Resumé: Är det journalistikens fel att medierna är i kris?

Publicerat av

Daniel Nordström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *