Religion kan bli en tvångströja

Fredag 27 november klockan 13.50
Jag såg den utmärkta granskning av Livets Ord som Uppdrag Granskning i SVT gjorde i går. På nytt fick vi ett bevis på den granskande journalistikens betydelse. Därför njöt jag av inslaget.
Samtidigt kände jag en olustig känsla i magen, för jag kunde ha varit en av de lurade. Religionens makt och det sätt som religiösa ledare kan styra över andra människors liv är i många fall så långt ifrån det religion borde vara.
I tonåren var jag aktiv i kyrkan.
Jag deltog i möten, sjöng i kör och var ledare i söndagsskolan.
Jag ville vara en brinnande kristen som levde efter orden i Matteusevangeliet 6:33-34: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen”.
Jag ville tro de orden, men hade ofta en klump i magen.
Många ungdomsledare i kyrkan var oerhört bra. Andra jag mötte förväntade sig att vi skulle brinna i tron och var fördömande när vi brast. Deras ord fick den ljusa ungdomsglädjen att mörkna i allt prat om synd och skam.Det visades skräckfilmer om hur de som inte trodde nog lämnades kvar i den svarta tomheten när Jesus hämtade hem de trogna. Jag hade svårt att leva upp till allt som förväntades av mig som kristen. Jag ville brinna, men inom mig fladdrande enbart en svag låga. Jag var rädd.

När jag berättar om mina upplevelser för vänner som själva inte varit kyrkligt aktiva har de svårt att förstå att vi ens kunde utsätta oss för detta. Det är en berättigad fråga, för det är svårt att begripa för den som inte varit i samma situation. Det var först efter några år som jag själv kunde se nyktert på hur själsdödande många saker var. Alla vänner i kyrkan var varma och fina. De gav mig så mycket, men tron blev inte den lycka och befrielse det så vackert pratades om. Den blev en tvångströja.

Jag tillhörde en församling som långt ifrån var extrem, ändå upplevde jag detta. En del av mina vänner i landet drog vidare till Uppsala, där makarna Ulf och Birgitta Ekman 1983 hade grundat Livets Ord. Dessa vänner förändrades snabbt. Plötsligt pratade vi inte längre samma språk. Vår kontakt bröts. Om jag hade följt med dem hade jag garanterat brutits ner. Jag hade i vilket fall inte varit den jag är i dag.

Ett antal år senare var jag, i egenskap av journalist, på ett möte med Ulf Ekman. Han uppmanade besökarna att hålla upp sina sedlar i luften, ju större valör desto bättre. Ju mer pengar som skänktes desto rikare belönad skulle mötesdeltagarna bli. Plötsligt väste Ulf Ekman till, pekade på mig och vrålade ”Var kommer du ifrån?” Jag förklarade mitt ärende och han vrålade tillbaka: ”Desto större uppmärksamhet desto bättre, oavsett vad ni skriver!” Därefter började han prata i tungor. Församlingen jublade och viftade med sina feta sedlar. Han höll alla i sitt grepp. Han var profeten alla lyssnade på. Genom sina stora gåvor ville alla visa sin stora tro. Det var otäckt att se.

Uppdrag Gransknings avslöjande visar att människors påtvingade givande framför allt belönat Ulf Ekman själv. Under sina ord i Livets Ord gjorde han andligheten, människors rädsla och människors själsliga längtan till en vinstgivande affärsrörelse.
Uppdrag Gransknings frågor vägrade han förstås att svara på. Reportern avfärdade han nedlåtande med ”lilla sötnos”.
Religion kan ge stor glädje, men den kan också vara enormt farlig.

Jag säger som amerikanske författaren och litteraturprofessorn John Erskine (1879–1951):
”De flesta människor har någon sorts religion – i varje fall vet de vilken kyrka de håller sig borta ifrån.”

Publicerat av

Daniel Nordström

5 reaktioner till “Religion kan bli en tvångströja”

  1. Intressant program. Hur funkar det idag med denna församling. Hur är det med församlingar i Umeå. Ubc går väl under livets ord. Pingstkyrkan i Umeå? Där har nyligen medlemmar brutit sig ur och bildat egen rörelse.

  2. En mycket fin och djupt berörande text som du skrivit. Religion är verkligen en stark kraft. Den kan få människor att utvecklas och det finns många exempel på hur religiöst inspirerade människor gjort världen bättre. Men det finns dessvärre många exempel också på motsatsen, hur religion fått människor att krympa och hur människors brinnande tro och övertygelse blivit en destruktiv och förödande kraft. Jag har själv arbetat länge inom kyrkan och därför ofta reflekterat över hur man ansvarsfullt kan hantera de krafter som finns i religionen så att de verkligen ställs i det godas tjänst. En svår men absolut nödvändig utmaning för var och en med ledaruppdrag i en religiös organisation.

  3. Daniel, du har helt rätt. Det är ingen större skillnad på föräldrar som skickar sin barn att deltaga i ett heligt krig jämfört med dem som järntvättat sina ungar i den kristna fundamentalismens namn. Skit samma med bägge varianterna.
    mvh
    Lars

  4. Tack Daniel för en mycket ärlig och viktig artikel! Som du vet har vi delvis rört oss i samma sammanhang i ungdomsåren, varit på samma konserter under 80-talet, ibland haft samma ledare i ungdomsgrupper och kör. Men vår livsresa har kanske fört oss till olika slutsatser. Jag håller med dig i kritiken av Livets ord och Ekmans attityd och framgångsbudskap. Har alltid tagit avstånd. MEN detta Daniel är religionens baksida, det blir lätt en ”tvångströja” som du kallar det. Jag gillar inte heller religion, utan håller mig till Jesus, en levande relation med honom. Istället för tvångströja är jag fri att vara den jag är och att ge Guds kärlek vidare. Däremot kan jag tycka att tron på ”slump” och alltings ”förgängelse” är en tvångströja. Jag tycker mycket tyder på att det måste finnas något större och högre både här i livet och sedan. /Leif Holm

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *