Mannen med mördarblicken

Daniel Nordström Anna Gullberg Genusfotografen Gävle kommunTorsdag 31 mars klockan 17.25
Gävle kommun har tagit fram en bildhandbok som ska ge ”vägledning till en genusmedveten och inkluderande kommunikation.”
Boken är gjord tillsammans med Thomas Gunnarsson, även känd som Genusfotografen.
Jag och Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg har äran att vara med i den.
Hon har en vänlig blick.
Jag har en mördarblick.
Jag och Gullberg visste om att vi skulle hamna i denna bok och har också pratat om detta i ett avsnitt av vår gemensamma podcast #GullbergNordström. Podden har just nu uppehåll, men vi är åter med nya avsnitt i mitten av maj.
Nu har resultatet kommit och både Arbetarbladets kulturredaktör Bodil Juggas och Gefle Dagblads kulturredaktör Kristian Ekenberg har skrivit om bildhandboken.
Grundtanken från Gävle kommun är alldeles lysande. Det är för övrigt också Genusfotografen, som under lång tid tagit fram ett flertal skräckexempel på stereotyper i bilder när det gäller reklam och kommunikation. Bilder som förhoppningsvis varit och är ögonöppnare för många.

Nu är jag och Gullberg själva föremål för granskning.
Det är bra. Vi som granskar ska också granskas.
På två bilder som satts ihop poserar vi på var sin bylinebild, den Gullberg har i Gefle Dagblad och den jag hade när jag jobbade på Arbetarbladet.
De båda bilderna är tagna vid helt olika tillfällen.
Enligt beskrivningen har Gullberg en vänlig blick, ett varmt leende och en ”ofarlig hushållspryl”, det vill säga en kaffekopp i handen.
Enligt samma beskrivning har jag mördarblick, mörk kavaj och händerna i fickorna.
Jag citerar från bildtexten: ”Daniel ser ut som om han tänker dra kniv, hugga ner dig och dumpa ditt lik i Gavleån.”

Problemet med de båda bilderna på mig och Gullberg är detta, enligt texten i boken:
”Att kvinnor måste le på bild befäster en förväntan om att kvinnor ska vara mjuka, tillgängliga och medgörliga. Det leder också till att kvinnor som inte ler – som kanske inte har något att le åt för tillfället eller bara är väldigt koncentrerade – tolkas som arga och otrevliga, medan män med exakt samma ansiktsuttryck tolkas som seriösa och bestämda. Bilder på män med känslokalla mördarfejs i media och reklam befäster ett mansideal som säger att man ska vara hård, herre på täppan och ha kontroll (aldrig visa sig svag eller i underläge).”
Kloka ord, som givetvis är sanna.
Jag har för övrigt aldrig tänkt att min uppsyn kan uppfattas som ”mördarblick”.
Det är därför just sådana här böcker är intressanta och viktiga.
De tar nämligen upp det man inte alltid tänker på.

Daniel Nordström och Anna GullbergOm man då tittar på den bild som Arbetarbladets tidigare digitale redaktör, David Holmqvist, tog när jag och Anna Gullberg skulle starta vår podcast #GullbergNordström har den ett annat utseende.
Till skillnad mot de både bylinebilderna som analyseras i boken är denna bild tagen på oss båda vid samma tillfälle.
Följer den en ett annat mönster?
Ja. Där har vi båda liknande ansiktsuttryck.
Det skulle vara intressant att höra vad Genusfotografen tycker om även denna bild.
Den borde åtminstone betraktas som mindre stereotyp när det gäller genus.

Nåväl.
Intressant läsning är i vilket fall boken.
Men mördarblick?
Nästa gång en bylinebild ska tas tar jag på mig mina solglasögon.
Fast det blir nog ännu mer stereotypt, förstås.

 

Publicerat av

Daniel Nordström

En kommentar till “Mannen med mördarblicken”

  1. Eller kanske några blommor i skägget? Fanns ju en sån bild att inspireras av i en av länkarna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *