Den falska artikeln är en varningssignal

Onsdag 4 maj klockan 16.45
”Det är fruktansvärt. Det är en led i en kampanj mot både politiker och medier. Tyvärr tror jag att det kommer att bli allEskilstuna-Kuriren falsk debattartikel 4 maj 2016t vanligare.”
Orden kommer från Eskilstuna-Kurirens chefredaktör Eva Burman i en intervju med P4 Halland.
Eskilstuna-Kuriren publicerade en falsk debattartikel av misstag i dag.
Även VLT fick den falska debattartikeln. Misstankar uppstod och den stoppades.
Det Eva Burman säger om den falska debattartikeln, som var skriven i miljöpartisten Sümeyya Gencoglus namn, håller jag med om.
I detta fall har någon medvetet haft som avsikt att lura Eskilstuna-Kuriren, VLT och kanske fler tidningar och att svartmåla en politiker.
Syftet kan därför enbart tolkas som just ett led i en kampanj mot såväl politiker som medier.
Eva Burman säger att Eskilstuna-Kuriren brustit i sina rutiner, att tidningen borde ha ringt upp Gencoglu och kontrollerat debattartikelns sanningshalt på ett bättre sätt.
Det stämmer förstås också.
Det som hänt är vad ingen utgivare vill ska ske.
Det som har hänt är ytterligare ett bevis på hur viktigt det hela tiden är att vara på sin vakt som publicist.

”Jag är helt i chock över att någon gör så här mot mig”, säger Sümeyya Gencoglu, till Eskilstuna-Kuriren.
Jag förstår henne fullt ut.
Att läsa en debattartikel som är skriven i ens namn utan att man har en aning om det måste vara just en chock.
I alla tider har det funnits människor som har velat lura medier.
I vissa fall har personer också lyckats med det.
Även om det alltid är illa när det som är falskt släpps igenom och publiceras har en hel del fall varit humoristiska, eller åtminstone haft någon form av glimten i ögat och dessutom varit svåra att upptäcka som falsarier. Ni minns kanske till exempel mynten med texten ”Vår horkarl till konung”, som dök upp i medierna 2012. Det visade sig till slut att det var copywritern Karl Fredrik Mattsson som låg bakom detta.

Fallet med den falska debattartikeln i Sümeyya Gencoglus namn har en annan och också mer otäck karaktär, där syftet endast kan ha varit att svärta ner Sümeyya Gencoglus namn och att lura medier.
Både politiker och medier utsätts tyvärr allt oftare för både hat och hot.
Det finns en mytbild som sprids att både politiker och medier mörkar och vinklar sanningen. Detta hat kommer oftast från främlingsfientliga grupperingar, som via Avpixlat och annan konspirationsmedia, utan utgivare som tar ansvar, sprider just en hårt vinklat och främlingsfientlig mytbild av samhället.
Det är en sorglig utveckling som leder till allt större klyftor i samhällsdebatten.

VLT fick, som nämnts, också den aktuella debattartikeln.
VLT:s politiske redaktör och debattredaktör Richard Appelbom fattade misstankar och valde att inte publicera.
Appelbom skriver om detta på sin blogg:
”Jag följde våra rutiner och krävde adress och telefonnummer av skribenten, och framhöll att det inte räcker med en e-postadress. Något svar fick vi aldrig och därför var det inte aktuellt att publicera artikeln.
Det är dock en mycket obehaglig upplevelse att få reda på att artikeln var falsk, även om misstanken redan fanns. Ett mycket fult och ganska skickligt försök att få in en falsk artikel och smutskasta en MP-politiker.
En viktig varningssignal för framtiden. Det går aldrig att garantera att skickliga bedragare inte lyckas, men det här visar att det gäller att vara försiktig och försäkra sig om att okända skribenter verkligen finns och dessutom är de som har skrivit artikeln.”

Precis som Appelbom skriver är detta en varningssignal att ta på stort allvar.
Precis som Eva Burman säger finns det en uppenbar risk att detta blir allt vanligare.

 

 

Publicerat av

Daniel Nordström

7 reaktioner till “Den falska artikeln är en varningssignal”

  1. Jag hade inte tänkt att skriva fler kommentarer i Chefredaktörens blogg men detta inlägg är så uppseendeväckande att jag inte kan låta bli. Tilltaget att skriva en debattartikel i någon annans namn är förstås oacceptabelt. Av artikeln i SR framgår att Miljöpartiet polisanmäler den falska artikeln vilket är bra.

    Med det sagt vill jag vända mig mot chefredaktörerna Eva Burmans och Daniel Nordströms övriga resonemang. Eskilstuna-Kurirens ledarsidor har en hållning i flyktingfrågan som jag personligen finner fanatisk och sekteristisk i sin beröringsskräck för kritik mot invandringspolitiken och dess konsekvenser i samhället. Saklig kritik avfärdas som ondsint främlingsfientlighet, rasism, rädsla för andra kulturer, myter, spekulationer och så vidare. När det gäller VLT så skriver Daniel Nordström om ”skitstormar”, ”spekulationer, fördomar och allmänt nonsens” och så vidare. Trots att jag upprepat bett Daniel Nordström konkretisera det han menar har jag inte fått något tydligt svar. Jag kan alltså inte i sak bedöma vad Daniel Nordström bygger sitt resonemang på.

    Jag uppfattar att det är denna typ av politiskt korrekta publicister som spekulerar och sprider fördomar. Under lång tid har kritik avfärdats som främlingsfientlighet oavsett sakinnehåll. Men nu tar chefredaktörerna ett ytterligare steg. Nu menar de att det finns en ”kampanj mot både politiker och medier”. För mig låter detta verkligen som en konspirationsteori.

    Vad har chefredaktörerna för belägg för en sådan ”kampanj mot politiker och medier”? Vad har de för belägg för uppfattningen att det kommer att bli vanligare? Utan belägg är det bara grundlösa spekulationer som ytterligare underblåser motsättningar mellan verklighet och politisk propaganda i medierna.

    Ledande journalister har redan erkänt att det finns en mycket snäv politiskt korrekt åsiktskorridor. Nyheter filtreras, vinklas och tillrättaläggs för att passa ett politiskt syfte. Den bild som de politiskt korrekta medierna ger speglar inte den verklighet som faktiskt finns. Vad man väljer att kalla det är en fråga semantik. Bland flera andra skriver Sakone Madon om problemet här:
    ”Journalister vinklar för att inte gynna SD”
    http://www.expressen.se/ledare/sakine-madon/journalister-vinklar-for-att-inte-gynna-sd/

    Det finns alltså fog för att påstå att medier mörkar och vinklar sanningen. I sitt blogg-inlägg kallar Daniel Nordström sådana påstående för ”hat” som kommer från ”främlingsfientliga grupperingar”. Åter spelar Daniel Nordström på känslor och påståenden om främlingsfientlighet. Jag vet att många med mig varken känner hat eller främlingsfientlighet, vi vill bara ha opartiska och sakliga medier. Det är en oerhört stor skillnad. Folk vill ha fakta och sanningar.

    För att återgå till den falska debattartikeln så läste jag den i papperstidningen på morgonen. Som så ofta med Kuriren höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen, men denna gång var det annorlunda eftersom det var klartext. Jag blev oerhört förvånad över att någon skrivit en sådan artikel, senare framkom att den var falsk. Men även om sättet att publicera den på är oacceptabelt är innehållet bra. Innehållsmässigt är det en lysande och mycket klarsynt artikel. Artikeln pekar nämligen på en rad mer eller mindre omöjliga problem när det gäller mångkultur. Allt är sådant som det hittills varit förbjudet att prata om. MEN problemen finns där vare sig man vill eller inte.

    Mångkultur handlar givetvis om oerhört mycket mer än olika maträtter, olika kläder och andra triviala attribut. Mångkultur handlar om helt olika tankemönster. Om man inte förstår det är det per definition omöjligt att förstå problemet. Det blir som att försöka förklara färg för någon som är blind eller musik för någon som är döv. Hur gör man det? Här finns en rätt ironisk krönika som belyser självgoda svenskars inskränkthet när det gäller världen:
    ”Välkommen hit då” – monolog med en nyanländ
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johannafranden/article22724342.ab

    Det går inte att bortse från helt olika normer, kultur, människosyn, sharia och så vidare när det handlar om mångkultur och integration. Hur ska allt detta kunna fungera sida vid sida i Sverige tillsammans med alla andra problem som finns efter 20 års misslyckad integration?

    Istället för att underblåsa ytterligare motsättningar borde chefredaktörerna ägna sig åt självkritik och verka för en allsidig och opartisk nyhetsrapportering, granskning och analys. Informationsprocessen som är nödvändig för att folk ska kunna skaffa sig en saklig uppfattning kräver allsidig och opartisk information.

  2. I invandringsfrågan kommer jag aldrig att vika från den förstående och inkluderande linjen, mina egna erfarenheter http://www.folkkampanjforasylratt.se/2016/02/tillfalliga-uppehallstillstand-en-klump-i-magen/ sitter för djupt för att någon ska kunna ändra på detta. Men jag har inga problem att ta del av debattinlägg som är invandringskritiska så länge de inte är uppenbart fördomsfulla eller värre, Det jag har bekymmer med att invandringsfrågan så totalt dominerar kommentarsfälten på nätet, vilket både är uttråkande och ensidigt och har gett ammunition till ”kommentarsläckarna”. Tidsperioden med en vital debatt om allt mellan himmel och jord i kommentarsfälten har varit en parentes som är över, vilket jag sörjer,
    Men om signaturen POLU kryper fram som en fysisk person då skulle jag gärna uppleva Dig i en paneldebatt med chefredaktören Daniel 🙂

    1. En paneldebatt skulle kunna vara intressant 🙂 Frågan är vad den skulle handla om eftersom jag tycker att det är en väldigt bred frågeställning. Om du läst mina tidigare kommentarer så har du kanske sett att jag anser att asylinvandringen är ett problem som är UNDERORDNAT genomgripande problem inom politik och offentlig sektor. Det stora problemet är svårt att greppa men jag tror att grundläggande mekanismer är en tilltagande ansvarslöshet och normlöshet hos makthavare och övriga medborgare. Resultatet blir att samhällsfunktionerna krackelerar, klyftorna ökar, vård och omsorg bryter mot lagen, mänskliga rättigheter åsidosätts och så vidare. Det är en skrämmande utveckling som drabbar såväl invandare som infödda. De som är svagast och mest utsatta drabbas värst.

      Mitt primära engagemang gäller problem inom vård och omsorg. Sedan 2012 har jag hjälpt en nära anhörig som har behov av samordnade insatser från landstinget och kommunen. Jag har upplevt så dysfunktionella verksamheter att det är svårt att tro att det är sant. I somras insåg jag hur stora likheter det finns med flyktingkrisen. Det är därför jag gradvis har engagerat mig även i flyktingfrågan.

      På pappret kan allt se bra ut vid en ytlig betraktelse. Problemet är att verksamheterna inte alls gör som de ansvariga säger att man gör. Den som ser igenom fasaden och påtalar problem bemöts fientligt med härskartekniker eller bara tystnad. De problem som jag har upplevt sedan 2012 verkar genomsyra hela offentliga sektorn – ansvarslöshet, floskler, lögner och slutligen tystnad. Det är ynkligt av de människor som vi behöver kunna lita på.

      Varför är det såhär i Sverige? Vad kan man göra åt det? Det tycker jag borde vara fokus för debatten. Flyktingkrisen är viktigt för den påverkar samhället på ett synnerligen genomgripande sätt. MEN det är en underordnad fråga tycker jag. I slutändan handlar det om moral och etik hos våra beslutsfattare. Inom vård och omsorg har jag upplevt en skrämmande ansvarslöshet och normlöshet hos enskilda individer. Det sätter hela systemet ur spel. Jag tror att det är samma mekanismer som orsakat flyktingkrisen i Sverige. Jag har funnit det omöjligt att argumentera med människor som sätter sig över alla för mig kända normer i samhället. Resultatet blir en dysfunktionell offentlig verksamhet där ingen tar något ansvar för en fungerande helhet. Problemen inom vård och omsorg, skola, polis, rättsväsende, försäkringskassa, arbetsförmedling och så vidare ser vi dagligen. Varför har det blivit såhär och vad kan man göra åt det?

      Jag har tidigare förklarat varför jag vill vara anonym här:
      http://blogg.mittmedia.se/nordstrom/2016/04/15/chatt-och-yttrandefrihet/#comment-2950

      Jag vill vara anonym för jag vill inte riskera att närstående som är beroende av vård och omsorg utsätts för repressalier eller på annat sätt blir lidande på grund av det jag skriver. Jag vet av egen erfarenhet hur illa man kan bli bemött. Gång på gång har psykiatri och familjeläkare begått övergrepp som tycks vara omöjliga att skydda sig mot. Det är vårdens ord som gäller oavsett vilka bevis patient och anhöriga kan visa upp. Det har nu gått så långt att psykiatrin i vintras tillkallade vakter som kastade ut mig från sjukhuset under hot om våld när min anhöriga var förtvivlad och åter bad om hjälp på grund av vanvårdsliknande omständigheter. Någon meningsfull förklaring har ännu inte getts trots att ärendet ligger hos patientnämnden. Landstinget i Västmanland agerar så att både patientsäkerhet och rättssäkerhet sätts ur spel. Jag har funnit att man är helt oskyddad som enskild medborgare. Min slutsats är att det står myndigheterna fritt att påstå vad de vill. Bevisbördan läggs på den enskilde som man samtidigt ignorerar. Det blir ett slags Moment 22. Tillsynsmyndigheten IVO och åklagare baserar sina beslut på utsagorna från sina myndighetskollegor istället för på fakta. Därmed är man rättslös som medborgare. Jag vill vara anonym för jag har blivit rädd för myndigheternas övergrepp. Jag vill inte riskera att närstående drabbas på samma sätt.

      Jag har full förståelse för den osäkerhet och ångest som du beskriver – klumpen i magen. Men jag kan lova dig att det ger också osäkerhet, ångest och en klump i magen när samhället sviker de som är svaga och behöver hjälp. Som patient och anhörig är man mycket ensam och svag när man dag efter dag, år efter år måste slåss mot en skoningslös vårdapparat. Den vanmakt man då upplever går inte att förstå om man inte har känt den själv. Vanmakt är också grundmekanismen i tortyr. Vanmakt skapar en osäkerhet, frustration och ångest som gradvis bryter ner dig som människa. Vanmakten sliter sönder och förstör människors liv.

      Människorna som flyr till Sverige drömmer om ett bättre liv. Problemet är att de lockas hit på falska grunder. Sverige kan inte hålla vad landet lovar. Hyckleriet blir ännu värre när säkra vägar hit saknas. Det göder flyktingsmugglare och har gjort Medelhavet till en massgrav. Nästan 4000 människor befaras ha drunknat i Medelhavet förra året. I skrivande stund är det 1361 rapporterade döda eller saknade människor hittills i år. Lille Alan Kurdi var bara ett av många offer för en cynisk politik:
      http://data.unhcr.org/mediterranean/regional.php

      En tredjedel av alla flyktingar som kommer till Sverige uppskattas vara svårt traumatiserade. Många utvecklar posttraumatisk stress. Risken är att de utvecklar en kronisk psykisk sjukdom som är svårare och tar betydligt längre tid att behandla om det drar ut på tiden. Det saknas både resurser, kompetens och en organisation som klarar ökningen av antalet traumatiserade flyktingar:
      ”Landstingen saknar kompetens för nyanländas psykiatriska vård”
      http://www.dn.se/nyheter/sverige/landstingen-saknar-kompetens-for-nyanlandas-psykiatriska-vard/

      ”Situationen för nyanlända flyktingar som behöver psykiatrisk vård är alarmerande” varnar Sveriges nationella psykiatrisamordnare Ing-Marie Wieselgren på SKL. Hur ska Sverige rimligen kunna klara detta med en psykiatri som redan sedan många år är mer eller mindre dysfunktionell? Detta talas det väldigt tyst om i debatten.

      Avslutningsvis, Arbetsförmedlingens verksamhetsstatistik för mars 2016:
      http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.445c6101153872729abc9a90/1460362227187/Faktaunderlag_mars_2016.pdf

      Antalet inskrivna arbetslösa som är födda utanför Europa fortsätter att öka och utrikes födda utgör nu mer än hälften av de inskrivna arbetslösa. Bland inrikes födda noteras en relativ arbetslöshetsnivå på 4,7 procent (5,2 procent i mars 2015), motsvarande bland utrikes födda är 21,4 procent (20,9 procent i mars 2015). Tror du inte att alla de som måste sitta och vänta i år på besked om asyl bara för att hamna i arbetslöshet och utanförskap också får en klump i magen? OCH hur stort är egentligen mörkertalet, alltså de som varken är sysselsatta eller arbetssökande? Jag har inte hittat någon statistik som visar det.

  3. ”Jag vill vara anonym för jag vill inte riskera att närstående som är beroende av vård och omsorg utsätts för repressalier. ” OK, nu när Du har berättat denna bakgrund får Du min fulla respekt och förståelse. Jag har själv en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (Aspergers Syndrom) och genom föreningen Autism- och Aspergerförbundet får jag vetskap om många som far riktigt illa p g a olika inblandade parters nonchalans. Så nu vet vi båda var vi har varandra och varför. Jag önskar Dig från hjärtat lycka till i Din kamp som anhörig. Respekt! Och om att inte ställe funktionshindrade mot invandrare har jag diskuterad här:
    http://soldatmamma.blogspot.se/2011/02/min-supersidekick-thorsten-har-gjort.html
    Nu har denna blogg dock förfallit till en rabiat SD-blogg och jag kommenterar inte längre där.

    1. Tack Thorsten! Jag har också haft en del kontakt med Autism- och Aspergerförbundet och precis som du fått information om hur många patienter far illa på grund av inblandade parters nonchalans. Det finns en stor okunskap om neuropsykiatriska funktionshinder i samhället, inte minst inom psykiatrin vilket känns som en paradox. Det är vanligt med feldiagnoser och mediciner som inte alls hjälper. Bristande kunskap hos Försäkringskassan är också ett problem som uppmärksammats i forskarrapporter.

      Som du tar upp i din länk kan jag inte se något motsatsförhållande mellan funktionshindrade och invandrare. Men det är ju självklart att ju fler sökande det går på varje ledigt arbete desto mer ökar konkurrensen om jobben. Det handlar om tillgång och efterfrågan. Det är intressant att notera att diagnoser i det autistiska spektrumet ses som en tillgång av vissa företag:
      http://www.dn.se/ekonomi/it-foretag-vill-rekrytera-personer-med-asperger/
      http://www.svt.se/fraga-doktorn/darfor-anstaller-foretaget-bara-folk-med-aspergerdiagnos/

      För att undvika missförstånd mellan oss så vill jag vara tydlig med att jag tar direkt avstånd från SD. Men tyvärr är jag rädd för att SD kommer att öka så länge politiker, myndigheter och medierna inte ger en allsidig information. Men det känns som att medierna sakta börjar ge en mer allsidig bild. Idag finns till exempel denna artikel på experssen.se:
      ”Asylsökande berättar – så blir vi trakasserade”
      http://www.expressen.se/nyheter/du-har-lamnat-islam-da-vet-du-att-vi-har-ratt-att-doda-dig/

      Här framkommer motsättningar mellan muslimer och kristna på asylboenden. Något som jag personligen tycker är både självklart och förväntat men som tystats ned tidigare.

      Jag fasar för en utvecklig där SD växer ytterligare. Jag litar inte på detta parti och det är otydligt vad de egentligen vill. Michael Gerdarv hade en mycket bra insändare publicerad i VLT 2016-02-03:
      ”Rasbiologi i ny SD-form”
      http://vlt.se/asikt/insandare/1.3515233-rasbiologi-i-ny-sd-form

      Insändaren fick 93 kommentarer men INGEN som försvarade SD kunde svara på de frågor som ställdes. För mig är det svar nog. SD är ett parti som skrämmer mig än så länge. Jag skrev såhär i en kommentar till insändaren, ingen kunde eller ville svara på mina frågor heller:

      Tack för denna insändare! Det är mycket bra frågor. Jag hoppas att alla som stöder SD verkligen har funderat på den nedärvda essensen och möjliga konsekvenser av denna teori.

      En närbesläktad fråga som jag har gäller det som skrivs redan i inledningen av principprogrammet. SD strävar efter ett samhälle som präglas av bland annat ”välfungerande naturliga gemenskaper i form av familjen och nationen”.

      Om gemenskaperna är naturliga, varför ska då staten ansvara för dessa? Och vem ska definiera vad som är naturligt? Är det möjligen politiska tolkare av den nedärvda essensen som ska bestämma detta?

      Överhuvudtaget genomsyras partiprogrammet av att staten ska ansvara för mycket. För mig känns det oroväckande. Än så länge skrämmer SD mig. Men jag kan ha fel.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *