Att vara lojal – och samtidigt stå upp för den fria journalistiken

jan-sjolundLördag 10 september klockan 18.25
”Something is rotten in the state of Mittmedia.”
Jag läste nyligen kommentaren på Facebook.
Det är många som tycker väldigt mycket om tidningsbranschen i allmänhet och Mittmedia i synnerhet just nu.
Men hur mår vi?
Går vi alla i styrelsens ledband?
Vi mår rätt bra – och det är så att en chefredaktör naturligtvis både kan vara lojal mot fattade beslut från styrelse och koncernledning – och samtidigt stå upp för en fri och obunden journalistik.
Det har varit en hel del svarta rubriker om Mittmedia på sistone.
Allt började med att interna uppgifter från Mittmedias styrelsearbete läckte till Dagens Nyheter.
De artiklar Dagens Nyheter publicerat efter det har fått en lång debatt om en tidningsbransch, vars gamla affärsmodell är i kraftig gungning, att explodera.
På kort sikt gynnar förstås inte en liknande debatt varken Mittmedia eller de respektive 28 titlar som koncernen består av, eftersom så många människor gör sina egna tolkningar av det som skrivits och eftersom såväl kunder som samarbetspartners riskerar att tro att verksamheten  i princip är på väg att läggas ner.
Rykten sprids och växer.
Somliga får plötsligt för sig att den kära morgontidningen ska läggas ner i morgon, trots att det förstås inte är så.

På längre sikt är däremot debatten både viktig och nödvändig.
Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke besökte nyligen Gefle Dagblad, efter en inbjudan från GD:s chefredaktör Anna Gullberg.
I det senaste avsnittet av podcasten #GullbergNordström berättar Anna Gullberg närmare om hur ministerbesöket var.
Bah Kuhnke verkar, glädjande nog, genuint intresserad av lokalmediernas betydelse för demokratin – även om hon helt väntat hänvisar alla skarpa frågor till den medieutredningen som presenteras 7 november och även om hon pratar i dramatiska ord om att ”medierna står vid randen av ett stup.”
Står vi verkligen vid randen av ett stup?
Vi har en affärsmodell som är i kris, men vi har ingen journalistisk kris.
Det finns ett stort intresse för vår journalistik och vi har bra räckvidd i alla åldersgrupper i våra respektive publiceringskanaler.
Vi fortsätter att jobba hårt mot framtiden, Trots att vi rör oss framåt i snabb takt har jag ännu inte skymtat någon avgrund

Naturligtvis har den bransch vi verkar i stora problem eller stora utmaningar, beroende på hur man väljer att se på den förändring vi är inne i.
Naturligtvis måste vi som arbetar inom tidningsbranschen fortsätta förändras i samma snabba takt som omvärlden och våra kunders mediebeteende förändras. Allt annat skulle vara förödande.
Som alla förhoppningsvis insett kommer den gamla affärsmodellen, som helt och hållet bygger på printintäkter, inte att hålla i all evighet.
Det innebär inte att det är kört.
Även om allt förändras och ingenting kommer att vara som det var en gång i tiden finns många vägar att säkra den framtida lokala journalistiken så länge vi följer och lyssnar på våra kunder.

Det är inte regeringens sak att rädda lokaltidningarna och dess problem med svajiga affärsmodeller.
Däremot kan regeringen underlätta för tidningarna och undanröja ett antal problem, vilket bland annat Mittmedias styrelseordförande Jan Friedman skrev om i ett öppet brev till Alice Bah Kuhnke.
Jan Scherman blev sur i en krönika i Aftonbladet. Han tyckte att Friedman och Mittmedia gick med tiggarhåven och uppmanade Bah Kuhnke att kasta Friedmans brev i papperskorgen.
Men, som sagt.
Ingen av oss begär att regeringen ska rädda oss.
Endast vi själva kan och måste hitta lösningarna som finansierar de framtida intäkterna som säkrar den lokala journalistiken.
Det har vi alltid varit fullt medvetna om.
Det är under dessa förutsättningar vi målmedvetet arbetat vidare.

Och så har vi oss chefredaktörer och ansvariga utgivare i Mittmedia.
Vad är vi för typer egentligen?
Under redaktionella chefen AnnaKarin Liths ledning anklagades vi för att vara en sekt som gick i hennes och koncernledningens ledband. Det skrev inte minst Robert Rosén om i Utkiksbloggen. ”Sekten” är ett uttryck som efter det inlägget blivit ett internt skämt bland Mittmedias utgivare.
I början av juli valde AnnaKarin Lith att hoppa av sitt uppdrag i samband med att vd:n Thomas Peterssohn fick sparken och ersattes av Per Bowallius, tidigare vd för Promedia. De titlar jag är ansvarig för VLT, Sala Allehanda, Fagersta-Posten och Bärgslagsbladet/Arboga Tidning ingick tidigare i Promedia, men tillhör numera Mittmedia.

Nu, efter att AnnaKarin Lith slutat – men fortsatt att driva debatten om Mittmedia – anklagas Mittmedias utgivare att gå i styrelsens ledband, det skriver Jan Sjölund, tidigare journalist och numera lärare i journalistiskt, litterärt och kommersiellt skrivande på Högskolan i Gävle, om i en krönika i Journalisten.
Ett av argumenten som Sjölund för fram är att ingen av Mittmedias 28 titlar gjort en rewrite på AnnaKarin Liths uttalande i Dagens Nyheter.
Det är en allvarlig anklagelse Jan Sjölund för fram i sin välskrivna text.

Jan Sjölund har under senare år arbetat med Mittmedias utgivare i ett par olika projekt. Han har sett verksamheten från insidan. På de möten Sjölund varit med vet han att det funnits vitt skilda åsikter bland utgivarna, inte minst i de projekt han har drivit.
Att utgivarna i Mittmedia står eniga i många frågor utåt sett ser jag emellertid snarare som beröm än som kritik. Det är ett resultat av hur vi arbetat tätt tillsammans under senare år, ett arbetssätt där vi utgivarna i allra högsta grad varit drivande, delaktiga och beslutande i processerna.

Alla utgivare i Mittmedia fattar självklart sina beslut.
Hur de olika utgivarna resonerat i just denna fråga vet jag därför inte.
Anledningen till att de titlar jag är ansvariga för inte har gjort en rewrite på AnnaKarin Liths uttalande i Dagens Nyheter är i vilket fall helt enkelt sund nyhetsvärdering, som alltjämt är en lika viktig uppgift för en redaktion.
AnnaKarin Lith är ett välkänt namn i den svenska mediebranschen.
Internt inom Mittmedia vet förstås också alla vem hon är.
Men för läsarna i Västmanland är hon i det stora hela okänd. Inte heller varumärket Mittmedia är speciellt känt i Västmanland. Det är de lokala tidningstitlarna som är kända och som folk bryr sig om.
Därför är min bedömning att olika åsikter i en för läsarna okänd koncernledning, där det handlar om just åsikter och inte om skarpa beslut är föga intressant för våra läsare.

Om det var rätt beslut av mig eller inte är upp till var och en att bedöma.
Men mitt beslut handlade alltså om ren nyhetsvärdering.
Inte om lojalitet mot styrelsen, som Jan Sjölund påstår i sin krönika.
För övrigt går det alldeles utmärkt att vara lojal mot både styrelsen och de beslut som fattas och samtidigt stå journalistiskt självständig mot Mittmedias styrelse, som aldrig någonsin har lagt sig i det redaktionella arbetet. Styrelsen är klokare än så.

Som chefredaktör och ansvarig utgivare är man en del av ledningen.
Gillar man inte styrelsens eller koncernledningens vägval i viktiga strategiska frågor måste man kliva av sitt uppdrag.
Det handlar om trovärdighet och om företagets, personalens och kundernas bästa.
Det är chefredaktörerna som driver igenom de beslut som gemensamt fattas i den ledning vi ingår i – och det går inte att genomföra beslut man själv inte står upp för.
Svårare än så är det inte.
I Mittmedia arbetar vi på så sätt att vi processar olika förslag i ledningen innan vi fattar beslut. Det arbetssättet är till stor del AnnaKarin Liths förtjänst. Hon har varit en alldeles utmärkt chef. Hon är den som i praktiken varit operativ chef i Mittmedia när förre vd:n Thomas Peterssohn ägnat mycket tid till strukturaffärer.
AnnaKarin Lith är tydlig i sin målbild, men hon pekar inte med hela handen.
Hon har alltid valt att processa beslutsfrågorna med utgivarna.
Vi som är utgivare inom Mittmedia tycker långt ifrån likadant i många frågor, men genom mer eller mindre livliga diskussioner har vi i regel alltid lyckats enat om ett beslut.
Därefter har vi utåt stått eniga i det beslutet – och utåt sett inte avslöjat de interna processer som lett fram till beslutet.
Att ha det diskussionsklimat vi har i utgivargruppen är en enorm styrka.
Däremot går vi inte i någons ledband.
Det kommer vi aldrig att göra.
Jag hade stort förtroende för AnnaKarin Lith som chef.
Jag känner också stort förtroende för nya ledningen med vd Per Bowallius i spetsen.
Det är fortsatt intressant att Lith och Bowallius har så olika syn på vad som verkligen processades och sades inom koncernledningen och styrelsen, när de båda jobbade tillsammans.
”Skarpa beslutsunderlag”, säger Lith.
”Enbart scenarier i ett strategiarbete” säger Bowallius och får stöd i sitt uttalande från styrelseordförande Jan Friedman och ägarstiftelsens Krister Jönsson.
Ljuger någon av dem?
Nej. Jag är övertygad om att ingen av dem gör det.
Däremot säger det väldigt mycket om den spricka som funnits, framför allt mellan Lith och Bowallius.
Även om Bowallius håller sig lugn och kall i alla situationer och inte säger ett ont ord om Lith är det uppenbart att de inte har dragit jämnt.

Trots skillnaden i synsätt vet både Lith och Bowallius att riktningen är digital och att den framtida affärsmodellen måste bygga på digitala intäkter.
Skillnaden i synsätt handlar om vägen dit.
Om man skulle bena ut detta från grunden är jag övertygad om att det egentligen inte är så enormt stor skillnad som många tycks tro mellan de bådas synsätt.

Jag avslutar med orden i inledningen.
Är det något som är ”rotten in the state of Mittmedia?”
Det är förstås upp till var och en att bedöma.
Jag känner i vilket fall ingen rutten stank.
Jag ser viktiga processer som löper i full takt, precis som förut.
Jag ser inledningen på ett spännande och enormt viktigt strategiarbete, där många personer i företaget är involverade.
Jag ser en koncern som bytt vd, men som inte ändrats i grunden.
Jag ser också många spännande och intressanta projekt inför framtiden.
Jag ser också en växande framtidstro, trots det pressade läge mediebranschen befinner sig i.
Vi har beslutat oss för att fixa det här.
Vi ska säkra den framtida lokala journalistiken.
Ingen annan kommer att göra det åt oss.
Ju mer vi gemensamt kan finna vägar inom ”sekten Mittmedia”, desto större chans har vi att lyckas.

Publicerat av

Daniel Nordström

14 reaktioner till “Att vara lojal – och samtidigt stå upp för den fria journalistiken”

  1. Det är svårt att göra en annan tolkning av din krönika – mot bakgrund av exempelvis den rapportering som Resumé och DN stått för – som att du är lojal mot styrelsen oavsett sammansättning och måldokument. I det sammanhanget, och med vetskap om att det är ägaren som hanterar utgivningsbeviset, är det också svårt att svälja det du skriver om hur fri du är. I praktiken tror jag att prenumeranterna, lösnummerköparna, klickarna, de anställda och du själv får svälja faktum att du är anställd och avlönad att utföra det dina överordnade säger åt dig. Om du inte gör det, och skriver ut din lojalitet, är din anställning i gungning. Det kan nog vara nyttigt för dig själv att fundera över detta: vad/vem/vilka styr mina val? Exempelvis valet: Hur ärligt ska jag offentligt presentera min position – ska jag beskriva mig som suverän eller som del av en organisation och beroende av densamma?

    1. @Martin Hedén. Som högst redaktionellt ansvarig i det marknadsansvarig jag verkar i är jag naturligtvis satt att agera enligt styrelsens och koncernledningens beslut när det gäller ekonomiska aspekter och företagsekonomiska beslut.
      Om jag inte vill genomföra dessa beslut på grund av att de strider mot mina egna uppfattningar kan jag av naturliga skäl inte sitta kvar på min post.
      Det är så det fungerar för alla som har ledande poster.
      Det är emellertid stor skillnad på ekonomiska beslut och de rent publicistiska
      När det gäller publicistiska avvägningar, riktlinjer och publicistiska beslut står jag som utgivare helt fri och obunden. Det är också så det måste vara. Om det inte var så skulle det inte finnas någon anledning att ha en ansvarig utgivare.Det är också just detta som gör utgivarskapet så speciellt. Ingenting kan eller får publiceras i en titel från ägar- eller styrelsehåll om utgivaren inte godkänner det. Mittmedias styrelse är klok och vet vad som gäller. Jag har aldrig fått publicistiska påtryckningar från styrelsen. Om vi mot förmodan skulle få det skulle det bli en nyhetsartikel hos oss.Som utgivare är jag alltså del i en beslutsfattande organisation när det gäller struktur, organisation och ekonomi. Jag är också suverän i min utgivarroll på grund av det jag beskriver ovan. Så ser den moderna chefsredaktörsrollen ut och enligt min mening går det utmärkt att kombinera såväl lojalitet mot styrelse och koncernledning som suveränitet i publicistiska riktlinjer och beslut.

      1. Grunden för instiftandet av rollen som ansvarig utgivare vilar i 1800-talets kamp om det fria ordet där två av aktörerna var konungen och tryckeriägarna. Man kan se lagskrivningen som en kompromiss där hovet fortsatte att äga makten men indirekt och med ansvarige utgivaren som lydig underställd (via tryckeriägarna).
        Konstruktionen har ifrågasatts många gånger sedan dess och personligen är jag en av kritikerna. Det kan man givetvis inte vara i din situation. Anställningen ger mest utrymme för att visa lojalitet med styrelsen och vd, vilken den än är. Men ur ett allmänt juridiskt perspektiv framstår ansvarigrollen inom periodisk press mest som en målvakt.
        Undantaget från den ansvarighetstrappa som gäller för andra tryckta produkter (böcker) brukar chefredaktörer orda mycket lite om. Också du. Det är svårt att försvara undantaget logiskt. Och inte heller nämner tidningsvärldens högtidstal (exempelvis dina) de begränsningarna som gäller, alltså vad ansvarigheten omfattar och undantar. När vi kommer till de farliga skriverierna – sådant som utmanar staten – är journalisten/skribenten fortfarande legalt ansvarig och den som processas, döms. Men det är ägarnas underställde, den ansvarige utgivaren, som bröstar sig och det är väl en av de uppgifter hen har betalt för att utföra, tänker jag. Och visst! Det är hyfsat betalt.

  2. Den stora frågan är varför inte mittmedias tidningar granskar dom som sitter i mittmedias ledning. Deras affärsmässiga förehavanden etc eller vågar man inte stöta sig med dessa av rädsla för att själv förlora jobbet? I så fall ska man inte jobba som journalist om man har den rädslan. Men det är så man känner som utomstående betraktare – att journalister på mittmedia inte vågar granska den högsta ledningen.

    Låt säga att en av dina medarbetare skulle få graverande uppgifter om att Mittmedias VD begått grov ekonomisk brottslighet och gömmer sig för myndigheterna. Skulle du låta trycka det? Min teori är att du inte skulle göra det.

    Jag vet att flera anställda inom en annan krisande koncern, Stampen, där journalister på GP som har rejält komprometterande uppgifter om deras högsta ledning men vågar inte skriva om det av rädsla för att stå på bar backe inom kort i en bransch där det är enormt svårt att få ett nytt jobb. Och därför väljer man att avstå att skriva dom uppgifter man har eftersom man verkar i en bransch, där det är svårt att få ett nytt jobb och man är mån om att behålla det jobb man har.

  3. Ur mitt läsarperspektiv är det två saker som spontant känns mest angelägna: Att kunna känna förtroende för den lokala tidningen och att det digitala mediet utnyttjas bättre.

    Det finns en bra krönika från den 27/8 på ledarsidan i VLT:
    ”Krönikör på ledarsidan: Mediepolitik ska handla om demokratistöd”
    http://vlt.se/asikt/ledare/1.4212587-kronikor-pa-ledarsidan-mediepolitik-ska-handla-om-demokratistod

    Citat: ”De tidningar som ägs av familjerna Ander i Värmland och Fredriksson i Småland klarar sig bättre än familjerna Hjörnes och de forna Pers-tidningarna. […] Skillnaden är att de framgångsrika har hållit fast vid det strikt lokala och vårdat sin lokala marknad. De har inte blivit del av konglomerat med oklara strategier. […] En lokal tidning måste vara en del av lokalsamhällets liv och vara där människor finns, digitalt såväl som på plats. Bara då kan man hitta den rätta blandningen av att ge folk det de vill ha och det som överraskar dem så att de tappar andan. […] Tar man inte det demokratiska uppdraget på större allvar än man gjort på senare år finns ingen anledning för kultur- och demokratiministern att engagera sig. Mediepolitik ska inte vara branschstöd utan demokratistöd.”

    Jag tycker att det demokratiska uppdraget behöver tas på större allvar. VLT borde fokusera mycket mer på att informera om, granska och kommentera det som gäller den lokala demokratin. Informationsprocessen som är nödvändig för att folk ska kunna skaffa sig en saklig uppfattning kräver allsidig och opartisk information. Här saknar jag också en levande interaktion med läsarna.

    Det är en stor omställning att gå från print till digitalt. Då gäller det också att utnyttja de möjligheter som digital media medför och här saknar jag mycket (som inte får plats här). Digitala medier medför också fantastiska möjligheter till möte mellan medborgare, makthavare och kritiskt granskande journalister. Nu tillvaratas inte alls dessa möjligheter.

    Journalisten Martin Schori har uttryckt några förslag på hur medierna ska återfå förtroendet:
    ”Fyra sätt för medierna att återfå förtroendet”
    http://www.resume.se/nyheter/artiklar/2016/03/30/fyra-satt-for-medierna-att-aterfa-fortroendet/
    De fyra punkterna är:
    1. Håll ditt ord; 2. Håll dig till sanningen; 3. Var transparent; 4. Ge mer än vad du får tillbaka.

    Jag tycker att det är fyra bra punkter som i allt väsentligt täcker det som jag alltför ofta saknar. Tidningarna behöver vara tillräckligt intressanta för att locka och behålla läsarna – det är väl vad det handlar om i slutändan?

    1. Tack Daniel. Jag läste nyss en ny artikel på vlt.se som jag vill ta upp som ett bra exempel när det gäller att utnyttja webbens möjligheter:
      ”Dags igen – ny bilbrand i natt”
      http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.4276505-dags-igen-ny-bilbrand-i-natt

      I denna artikel finns både ”läs också”-länkar och en lista över ”Bilbränder 2016” som är mycket bra. Jag har länge saknat sådant som länkar till relaterat material, korsreferenser, artikelserier, temasidor och så vidare. Vlt.se har börjat använda länkar mer det senaste året men det kan bli mycket bättre överlag. Artiklarna om bilbränder visar hur det enkelt går att knyta ihop artiklar för att visa en helhet som annars inte blir tydlig.

      Som motsats till ovanstående vill jag visa en artikel som handlar om brister i vården:
      ”Kritiserar brister i vården”
      http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.4268510-kritiserar-brister-i-varden

      Här finns förvisso tre ”läs också” länkar men det finns ingen lista över relaterade artiklar. Jag vet att det finns massor av bra artiklar som handlar om brister i vården. Det hade varit fantastiskt om alla dessa artiklar kunde länkas samman i listor över relaterade artiklar. Det skulle skapa ett helt system av sammanhängande artiklar som visar helheten.

      Närliggande till detta är speciella artikelserier och temasidor som fokuserar på speciella ämnen. Närliggande är också ett bättre sökbart artikelarkiv med artikelkategorier och annan metadata. En tydlig kategorisering av artiklar underlättar urval, gruppering och sökning. Och så vidare, listan kan göras lång. Att bara (lite överdrivet uttryckt) lägga papperstidningen på webben gör att man missar de möjligheter som det digitala mediet innebär.

    2. @Daniel Nordström: Fortsättning på min förra kommentar. Igår fanns det en intervju med AnnaKarin Lith på resume.se:
      ”Avhopppade mediechefen: Så ska lokaljournalistiken räddas”
      http://www.resume.se/nyheter/artiklar/2016/09/10/avhopppade-mediechefen–sa-ska-lokaljournalistiken-raddas

      AnnaKarin Lith säger bland annat: ”För mig är digitala utvecklingsmuskler och kompetenta journalister kärnan för att mediehusen ska lyckas med den digitala transformationen.”

      Anser du att Mittmedia har det som krävs för att lyckas framöver?

      1. @P-O Lundh: Jag är glad över att jag har haft förmånen att arbeta ihop med AnnaKarin Lith. Hon har mycket stor del i att vi har kommit så långt i vår utveckling. Det finns enormt mycket kunskap och oerhört kompetenta medarbetare i Mittmedia. Ja, vi har det som krävs. Vi har alla förutsättningar att lyckas.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *