Positiva signaler – och en del frågetecken

alice-bah-kuhnke-anette-novakMåndag 7 november klockan 21.05
Efter 20 månaders utredning presenterades den till sist. Anette Novaks statliga medieutredning. Den är över 500 sidor lång.
Den har varit efterlängtad och den är omdiskuterad.
Vad säger den då?
Jo, den innehåller både positiva signaler – och ett par frågetecken.
Jag vill inleda med att slå fast att den statliga utredaren Anette Novak och hennes stab har haft ett mycket svårt uppdrag.
På förhand kändes det i princip omöjligt.
Det känns ännu också mycket märkligt att Public Service lämnades utanför denna utredning.
– Anette Novak berör inte den brännande frågan om huruvida mediepolitiken ska tillföras nya väsentliga medel alternativt om de cirka nio miljarder som man idag förmedlar vi skattepengar ska omfördelas: det är ju egentligen elefanten i rummet här. Och den frågan ska delvis utredas av en ny utredning som Anette Novak föreslår och som handlar om hur public servicebolagen ska finansieras. Men det är klart att om vi inte tillför mer pengar är det svårt att se hur omfördelningen ska kunna säkra utgivningen av lokala morgontidningar i framtiden och samtidigt säkerställa en starkt public service. Då måste vi omfördela dem pengar som finns och det kommer inte vara populärt hos Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion. Det tycker jag är den första frågan och den har vi inte fått något svar på, säger till exempel Expressens chefredaktör Thomas Mattsson till Dagens Media.

Ja. Jag håller med Mattsson.
Public Service-frågan är elefanten i rummet, men är inte Anette Novaks fel.
Det är hennes uppdragsgivares fel.
Att närmare gå in på de brännande frågor som rör Public Service var helt enkelt inte Anette Novaks uppdrag i utredningen.
Det borde det ha varit, för det är förstås orimligt att utelämna Public Service och dess licenspengar på omkring nio miljarder kronor årligen i en utredning som ska omfamna de mediepolitiska frågorna och framtiden för medierna.

Apropå Thomas Mattsson var både han och jag – och många andra – fundersamma under medieutredningens inledning.
Jag var på plats under det första mötet som medieutredningen höll med medieföreträdare i Husby. Redan då kändes det som om allt var på väg att haverera, vilket jag skrev om då. I det inlägget citerade jag också Thomas Mattsson.

Men efterhand har medieutredningen tagit sig allt mer och när delbetänkandet kom kände jag mig betydligt mer positiv, vilket jag också bloggade om.
”I det stora hela anser jag att medieutredningen är på rätt väg.
Det kommer att bli mycket intressant att följa utvecklingen.
Anette Novak har fortsatt ett mycket viktigt uppdrag”, skrev jag då.

Ja. Det har varit intressant att följa resan och debatten kring den och då inte minst Public Service-företrädares utspel sista veckan, något jag och Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg diskuterade i det senaste avsnittet av vår mediepodd #GullbergNordström.
Nu är medieutredningens slutbetänkande med rubriken ”En gränsöverskridande mediepolitik” och underrubriken ”För upplysning, engagemang och ansvar” presenterad.
I eftermiddags uttalade jag mig om medieutredningen i VLT.
Jag har också pratat om den i P4 Västmanland, tillsammans med P4 Västmanlands kanalchef Kent Nilsson.
Därefter har jag fortsatt att läsa mer i utredningen – och alla många kommentarer kring den.

Tidningsbranschens gamla affärsmodell som bygger på att ge ut papperstidningar är på väg att haverera. Det är allmänt känt. Därför är det nödvändigt för tidningsbranschen att transformera till en ny och på sikt mer hållbar digital affärsmodell.
Regeringens uppgift är inte att rädda tidningsbranschen.
Däremot kan regeringen röja undan ett antal hinder som står i vägen för att finna en ny affärsmodell.
Därför är det bra att det på nytt nu föreslås att reklamskatten ska avskaffas, även om det är tröttsamt att det är nödvändigt. Redan 2002 beslutade riksdagen att den skulle avskaffas. Det har emellertid, märkligt nog, ingen regering ännu gjort.

Det är också bra – och nödvändigt – att det gamla presstödssystemet, som helt bygger på papperstidningsutgivning ändras och breddas. Presstödet grundades redan på tidigt 70-tal med syfte att öka mångfalden i mediebranschen och då främst så kallade andratidningar på tvåtidningsorter. I sammanhanget vill jag påpeka att tidningarna i Västmanland i dag inte uppbär presstöd.

Jag förstår att det nya systemet kan oroa de tidningar som i dag har presstöd enligt det nuvarande systemet, eftersom fler medier i framtiden kan söka det nya mediestödet och att förändringen föreslås träda i kraft 1 januari 2018, ett år innan det tidigare sagts att pressystemet ska ändras.
Det innebär en osäkerhet kring det befintliga presstödet för andratidningarna.
Men faktum kvarstår.
En förändring av mediestödet är nödvändig.
Det gamla presstödet är hopplöst föråldrat.

Det är också mycket bra att det nya stödet föreslås bli teknikoberoende.
Med tanke på mediebranschens utveckling, demokratifrågorna och vikten av mångfald är numera inte mediestöd enbart en fråga om andratidningarnas överlevnad.
Branschen och förutsättningarna har förändrats radikalt på kort tid och därför behövs en förändring enligt det medborgar- och demokratiperspektiv som Novak arbetat med i sin utredning.

I  framtiden kommer öppnas för fler medieaktörer att söka mediestöd, bland annat digitala medier och gratistidningar.
I nuvarande presstödssystem finns ett krav på 55 procent unikt material. I det nya mediestödet krävs att 60 procent av innehållet ska vara nyhetsmaterial och att det exklusiva egenproducerade materialet ska utgöra minst 20 procent.

I medieutredningen tycker jag också att det är mycket positivt att det trycks på vikten att de medier som söker stöd har en ansvarig utgivare.

Det innebär att det blir svårt för antidemokratiska och konspiratoriska hatsajter utan ansvariga utgivare, eller med utgivare som inte tar ansvar, att kunna ta del av det framtida mediestödet.
Vidare är det också positivt att utredningen föreslår att oberoendet från staten ska öka och att det föreslås att det ska utredas skärpta straff för hot mot journalister, något som tyvärr ökar.

Men så finns det också frågetecken.
Det jag framför allt inte förstår med medieutredningens slutbetänkande är förslaget på ännu en till offentligt finansierad organisation som ska bevaka underbevakade områden.
Medieutredningen har konstaterat att det inte finns kontinuerlig och kvalificerad journalistisk granskning i 35 av Sveriges kommuner och ser detta som ett hot mot demokratin. Därför föreslår medieutredningen att en del av de licenspengar som tillfaller Public Service ska omfördelas till ett nytt bolag som ska ansvara för att journalistiskt bevaka dess kommuner.
Ytterligare ett Public Service-bolag alltså?
Nja. Jag har – åtminstone ännu – svårt att förstå syftet med den.

Då är de 17 punkter Medieutredningen listade i mars kring vad som bör utredas inför public service-bolagens nästa tillståndsperiod, vilket bland annat Dagens Media skrev om då mer intressanta.
Medieutredningen pekade då på att en sammanslagning av SVT, SR och UR är en tänkbar väg framåt.
Ja. Det är definitivt en väg som bör bli verklighet.
Allt annat är slöseri med licenspengar.

Sammanfattningsvis tycker jag att Anette Novak och hennes stab har gjort ett bra jobb och, precis som i delbetänkandet, i det stora hela på ett relevant sätt beskrivit mediebranschens situation.
Men, som sagt.
Att inte Public Service och dess framtida roll finns med i utredningen innebär att pusslet inte är helt – även om det inte är Anette Novaks fel.
I den frågan måste det ske en fortsatt diskussion och utredning på regeringsnivå.
När det gäller det totala statliga mediestödet i  dag är det ett faktum att i princip alla pengar tillfaller till Public Service, som har omkring 8 miljarder årligen i licenspengar.
Till dagspressen tillfaller en halv miljard årligen i presstöd till andratidningar.
Väsentlig skillnad, med andra ord.

Nu blir det ändring på mediestödet.
Det är bra.
Men hur blir det med Public Service i framtiden?
År 2016, i det medielandskap vi lever i, är det inte rimligt att resursfördelningen är så sned – inte heller när man gör en utredning ur ett medborgar- och demokratiperspektiv som Anette Novak har gjort.

Läs också:
Medievärlden: Novak om det nya mediestödets konsekvenser
Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling: Medieutredningen har lagt en våt filt om mediepolitiken
Peo Wärring: Medieutredningen: För lite, för sent och för politikerinriktat
Mittmedias kulturchef Cecilia Ekebjär: Nu behövs fokus på andra vita fläckar
Gefle Dagblad: GD:s chefredaktör Anna Gullberg: Öppnar för större möjligheter till lokal journalistik
Arbetarbladet: Osäker framtid för Arbetarbladets presstöd
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson: Rapport inifrån Rosenbad – ett helt nytt mediestöd och statligt mediebolag föreslås.
Martin Jönsson, Dagens Nyheter: Resultatet av medieutredningen riskerar bli ett stort ingenting
Utgivarnas vd Per-Anders Broberg: En besvikelse att inte frågan om ett nytt medieetiskt system finns med
Dagens Media: Tveksamheter kring nytt mediebolag
NSD:s chefredaktör Kalle Sandhammar: Nu krävs mod och handlingskraft
Karin Näslund, chefredaktör, ÖA, ST och TÅ: De här reglerna behöver fräschas upp
Hela Hälsingland: Viljan att betala för medier är stor
Östersunds-Postens chefredaktör Hans Lindeberg: Medieutredningen missar att trycka på för #rättvistäckning
DT:s chefredaktör Carl-Johan Bergman: Steg i rätt riktning – för oss som vill ha journalistik
Svenska Dagbladet: Anmärkningsvärt förslag om presstödet
Lisa Pehrsdotter, chefredaktör Dala-Demokraten och Carl-Johan Bergman, chefredaktör DT: Medieutredningen – hör utgivarnas analys
Nils Funcke: Ett hot mot yttrandefriheten
Robert Rosén, Utkiksbloggen: Radikalt och intressant, men Medieutredningen föder nog besvikelse och ilska

 

Publicerat av

Daniel Nordström

5 reaktioner till “Positiva signaler – och en del frågetecken”

  1. Jag tycker nog att public service i Sverige i det stora hela sköter sig bra och är värt licenspengarna, även om gränsdragningen för vilken utrustning man ska betala licens kan vara något märklig. Däremot blir jag mäkta irriterad för trailerinflationen i SVT och ibland även SR. är det ett sätt att i smyg vänja oss med reklam so så småningom ersätter trailers?

  2. Jag har bara skummat utredningen som hastigast men vill ändå kommentera ”Utredarens efterord” (sid 25) som jag tycker är kloka ord. Här påtalas att: ”Mediepolitiken har aldrig haft en viktigare roll än nu. För att lyckas krävs bredare ansatser än tidigare. Centralt att prioritera är ett digitalt och medialt kompetenslyft, att den nya mediepolitiken inkluderar åtgärder som för in Sverige i en digital upplysningstid. Den enda egentliga garanten för medborgarnas tillgång till kvalitativ, oberoende information och nyhetsrapportering på lång sikt är allmänhetens egen förmåga att styra undan hoten och utnyttja möjligheterna.”

    Frågan hur man ska nå dit är öppen.

  3. Varvsindustrin, Teko-industrin samt en hel del andra näringar fick gå i graven då efterfrågan förändrades under 60-80-talet.
    Låt public service/media göra det samma.
    Slopa press-stödet, om någon vill ha produkten lär de vilja betala för den.
    Licensen betalar vi för en tv-mottagare i hushållet, varför inte licenser på tvättmaskiner.brödrostar mm?
    Om nu någon vill ha public service så kan väl denne betala för det som vilken betalkanal som helst?
    Vi är många som vägrar stödja public service samt agenda-journalistiken i media.

    1. Jag instämmer efter att ha läst utredningen lite bättre.

      Som det står i utredningens efterord: ”Den enda egentliga garanten för medborgarnas tillgång till kvalitativ, oberoende information och nyhetsrapportering på lång sikt är allmänhetens egen förmåga att styra undan hoten och utnyttja möjligheterna.”

      Jag tror att allmänheten är kapabel att själv avgöra vad den vill betala för.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *