En vardag som blottar ett stort problem

Onsdag 21 december klockan 18.05
Länstidningen gör en intressant intervju.
SVT Södertälje gör en klanderfri rewrite, med både kredd och länkar till LT.
Det är en vanlig situation en vanlig dag i medie-Sverige.
Men det är också en situation som blottar ett stort problem.
Den aktuella artikeln i Länstidningen är en välskriven intervju av Nellie Pilsetnek. Hon intervjuar Henrik Henriksson, vd för Scania.
I intervjun kommer det fram att Scania tror att det är en framgångsfaktor att samla sina resurser i Södertälje, som ses som en långsiktig bas för verksamheten. Det berättas också vilka fokusområden Scania har och mycket annat.
Det är helt enkelt en mycket intressant intervju, som dessutom innehåller nyheter.
Det är en självklarhet att den intresserar SVT Södertälje.

SVT Södertälje gör därför det som förväntas av en nyhetsredaktion. Ingen nyhetsredaktion kan vara först med alla nyheter, därför är det viktigt att hela tiden följa nyhetsflöden och ha koll på vad andra medier gör.
SVT Södertälje plockar upp LT:s artikel och gör en så kallad rewrite. Reportern på SVT Södertälje är föredömligt noggrann när det gäller att ge LT kredd och att också länka till Länstidningens artikel.
Det finns alltså inget att klandra SVT Södertälje för.
Trots det finns stora problem med detta och det problemet sitter i de kommersiella mediernas vardag och Public Service, som har sin verksamhet finansierad via licenspengar.

Det fanns en tid när SVT gjorde tv i tv, när radion gjorde radio i radion och när tidningarna gjorde tidningar i papper.
Den tiden är sedan länge förbi.
Nu möts vi på samma arena, den digitala. Oavsett om en reporter jobbar på SVT eller på en tidning gör den i i princip samma saker, det vill säga skriver, fotar och gör tv. Vi möts också på samma plattformar.
Det är en helt nödvändig utveckling. Såväl tidningar som Public Service måste finnas i de publiceringskanaler som publiken finns.
På samma sätt som det är viktigt att det finns ett starkt Public Service är det viktigt att det finns kommersiella medier. Problemet är att konkurrensen är så skev och den problematiseras när tidningar numera tar betalt för journalistik på sina sajter.

Än så länge har Länstidningen i Södertälje all journalistik öppen på sin sajt. Det förändras under inledningen av 2017. Då införs plus på samma sätt som det nyligen gjorts på tidningarna i Västmanland.
Om Länstidningen hade haft en plusmodell just nu hade intervjun med Henrik Henriksson legat bakom plus. Det är just liknande välgjord journalistik som publiken allt mer är beredd att betala för. Betalningsviljan när det handlar om journalistik, som distribueras digitalt, har ökat. Det visar inte minst den medieutredning som presenterades för en tid sedan.
Om SVT Södertälje hade gjort en liknande rewrite på en artikel som fanns med i LT:s pluspaket för betalande kunder hade det stora problemet uppstått.
Lokaltidningarna, som kämpar för sin långsiktiga överlevnad gör grundjobbet.
Licensfinansierade Public Service använder sig av materialet och lägger det öppet. Då blir det en sned konkurrens.

Demokratin i Sverige behöver ett starkt Public Service och en stark lokalpress. Men det behövs också rättvisa villkor.
De tre Public Service-bolagen, SVT, SR och UR har årligen över åtta miljarder kronor i licenspengar.
Det statliga stödet till dagstidningarna har hittills bestått av ett presstöd till så kallade andratidningar, ett stöd som få tidningar får ta del av.
Presstödet är en halv miljard kronor per år.
15 16-delar tillfaller alltså Public Service.
Är detta verkligen rimligt med tanke på den totala förändring som mediebranschen är inne i?

I den medieutredning som Anette Novak nyligen presenterades fanns inte Public Service med. Det är inte Anette Novaks fel. Det fanns, märkligt nog, inte med i hennes uppdrag. Novak och hennes stab har ändå i ett sidospår listat 17 punkter som bör utredas inför public service-bolagens nästa tillståndsperiod.
Till exempel borde det vara en självklarhet att slå ihop de tre Public Service-bolagen. Allt annat är slöseri med licenspengar.

När det gäller tidningsföretagen har det länge pratats om en mediekris eller en tidningskris. I den diskussionen är det viktigt att komma ihåg att det inte är journalistiken i sig som är i kris. Däremot har den gamla affärsmodellen som helt bygger på utgivning av papperstidningar stora problem.
Därför är det nödvändigt för tidningarna att ställa om till en digital affärsmodell.
Därför blir det också stora problem när det finns en sådan snedbelastning i stödet till Public Service när vi konkurrerar på samma arena.

När man för fram liknande synpunkter som de som förs fram i detta blogginlägg brukar man alltid få till svar från Public Service-företrädare att det inte är Public Service som är problemet. Det är Facebook och Google som är den stora konkurrenten, eftersom de tar stora delar av annonspengarna. Det är dessa och vår egen situation vi borde fokusera på – och inte Public Service.
Ja, det är sant att Facebook och Google är en allvarlig konkurrent när det handlar om de viktiga annonsintäkterna.
Men det förhindrar inte att vi också på nytt måste lyfta diskussionen om Public Service.
Denna fråga hoppas jag också att politikerna lyfter när beslut ska fattas kring medieutredningen.

Vilket mediesamhälle vill vi ha i framtiden?
Hur påverkas demokratin om inte dagstidningarna lyckas med sin digitala omställning?
Är det rimligt att Public Service får så stor del av det sammanlagda mediestödet?
Det är frågor som fortsatt måste diskuteras.
I ett väl fungerande samhälle behövs såväl ett starkt Public Service som en stark dagspress. Det hoppas och tror jag att de flesta är eniga om.

Publicerat av

Daniel Nordström

2 reaktioner till “En vardag som blottar ett stort problem”

  1. ”Är det rimligt att Public Service får så stor del av det sammanlagda mediestödet?”
    Jag skulle vilja ändra frågeställningen till” Är det rimligt att man måste betala för en produkt som man inte vill ha? Nej, det är det inte. Lokalmedia har gett sig på att producera ”TV” inslag som ligger på en journalistisk nivå någonstans mellan kamratposten och Kalle Anka. Ni fokuserar på formatet när det är innehållet som är det stora problemet. Trovärdigheten är noll, konstigt att ni inte begriper det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *