Det unika och viktiga ensamansvaret


Onsdag 3 maj klockan 08.15

I dag, 3 maj, är det pressfrihetens dag.
Det är en viktig dag för att uppmärksamma vikten av tryckfrihet, pressfrihet och yttrandefrihet.
Tryckfriheten har en stolt tradition i Sverige, men vi bör aldrig ta den för given. Den är tyvärr på många sätt hotad i vårt samhälle.
I dag inleder vi en ny annonskampanj i samarbete med mediebranschorganisationen Tidningsutgivarna.
Den annons vi publicerar i dag och en tid framöver har rubriken ”Jag är beredd på fängelse”. Kampanjen belyser det unika ensamansvar som varje enskild ansvarig utgivare har. Det är utgivaren som slutligen beslutar om till exempel ett namn ska publiceras eller inte. Oavsett om publiken tycker att medier är för fega, eller om publiken tycker att medier går för hårt fram och agerar oetiskt är det alltid den enskilde utgivaren som tar ansvar för publiceringarna, även om det leder till att utgivaren ställs inför rätta.

Den annonskampanj vi nu publicerar är en fortsättning på den vi tidigare publicerat i samarbete med Tidningsutgivarna. I tidigare annonser i tidningarna och på sajterna har det faktum att utgivare i många fall väljer att anonymisera personer och pixla eller maska bilder belysts.

Syftet med den nya annonsen är att belysa det unika med att seriösa medier har en ansvarig utgivare som tar juridiskt ansvar för vad som publiceras. Oavsett om en läsare uppskattar det vi publicerar eller inte tar den ansvarige utgivaren ansvar för publiceringen, till skillnad från diverse konspiratoriska sajter i nätets undervegetation, där det tyvärr finns många utgivare som inte på något sätt tar ansvar för sina publiceringar.

Medieutvecklingen de senaste åren har haft en rasande takt. Det är mycket positivt för samhällsutvecklingen och demokratin att de traditionella medierna inte längre har monopol. I dag kan alla publicera sig och alla kan göra sin röst hörd. Egentligen borde allt vara positivt, men utvecklingen har också inneburit att samhällsdebatten har blivit allt råare de senaste åren.

Sverige har haft tryckfrihet i över 250 år. Tryck- och yttrandefriheten är också långt gången i Sverige, detta för att den ska stå som starkast när vi behöver den som bäst. Under de senaste tio åren har Tidningsutgivarna undersökt riksdagsledamöternas inställning till tryck- och yttrandefrihet. Det är en attitydsundersökning som genomförts av TNS/Sifo. Den har inte haft någon positiv utveckling. Bland annat anser en klar majoritet av riksdagsledamöterna att poliser inte ska kunna tala fritt med medierna.

Ett exempel på det såg vi nyligen när rättegången mot tidigare polisområdeschefen Lena Tysk hölls. Hon friades, eftersom brott inte kunde styrkas, men enligt flera vittnen uttalade hon hot mot lokalpolischefen Agneta Kumlin efter att denna uttryckt sig kritiskt i SVT Västmanland om polisens omorganisation.

Det är också ett faktum att trakasserierna och hoten mot journalister ökar – och det är inte enbart journalister som drabbas. Även lärare, räddningstjänst, politiker, socialtjänst, polisen och många fler i samhället drabbas. De ständiga trakasserierna gör att det finns risk att viktiga samhällsröster tystnar.

Under det senaste året har en man dömts för att ha hotat Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg, en annan person har dömts för grovt förtal mot Hudiksvalls Tidnings politiske redaktör Patrik Oksanen. Norrtelje Tidnings politiske chefredaktör Reidar Carlsson blev nyligen utsatt för en förtalskampanj och VLT-medarbetaren Håkan Slagbrands bil har satts i brand. Allt tyder på att dådet var riktat mot Slagbrands journalistiska gärning. Detta är bara några exempel på försök att tysta medier och enskilda medarbetare.

När jag har skrivit om dessa fall har en del, i regel anonyma personer, kommenterat att medierna har sig själva att skylla. Dessa personer menar att hoten och trakasserierna inte skulle öka om medierna agerar korrekt och inte jaga så kallade ”oliktänkande”. Detta är givetvis oerhört märkliga – och på många sätt också skrämmande – kommentarer. Vi jagar inte personer med vissa åsikter. Vi gör det vi är satta att göra, det vill säga granska och där gör vi inte skillnad på människor. Naturligtvis ska också medierna agera korrekt. Det gör vi inte minst genom att följa våra pressetiska riktlinjer och genom att ta ansvar för våra publiceringar.

Eftersom vi tar ansvar för publiceringarna innebär det att vi vid vissa tillfällen väljer att anonymisera personer. I det fallet sprids mytbilden att medierna gör skillnad på människor, det vill säga att vi anonymiserar när det handlar om invandrare och publicerar när det handlar om svenskfödda. Det stämmer inte. Vi gör, som sagt, inte skillnad på människor.

Det faktum att vi i vissa fall pixlar och anonymiserar är inte heller samma sak som att vi aldrig publicerar. När jag som utgivare ska bedöma ett fall är min utgångspunkt alltid att allt ska publiceras. Utifrån den grundinställningen finns det ofta goda skäl att undvika att publicera namn eller andra detaljer, inte minst för att inte orsaka publiceringsskada för de personer som finns i den omskrivnes närhet. Men det finns också fall där utgivaren bedömer att namn är motiverat – oavsett om personen har barn eller inte. Medierna är inte och ska inte agera domstol, men det finns ingen lag som säger att en eventuell namnpublicering ska ske först efter att dom faller. En manpublicering i en tidning är inte en del av en dom. Varje enskild utgivare måste ta ställning till om och i så fall när namn ska publiceras – och varje enskild utgivare måste också ta ansvar för publiceringen.

Det händer att personer vi har skrivit om hör av sig och är missnöjda med en publicering. I det ansvar vi tar ingår noggranna faktakontroller innan publicering. Om vi har brustit och gjort fel rättar vi omedelbart. I somliga fall har jag och den omskrivne personen olika uppfattningar om publiceringen. Då brukar jag alltid uppmana denne att anmäla oss till Pressombudsmannen så att en opartisk nämnd kan reda ut om vi har brustit eller inte i pressetiken.
Det är också en viktig del när det handlar om att ta det ansvar vi tar för varje enskild publicering..

Publicerat av

Daniel Nordström

62 reaktioner på ”Det unika och viktiga ensamansvaret”

  1. Jag tycker det är BRA att ni publicerar namn, bilder- särskilt artiklarna om Västerås moské. Jag befinner mig i Irland & för alla här är det helt obegripligt varför bilderna från Akilov, våldtäkten på FB mm är ”blurred”. PUL är en lag som är helt unik för Sverige- används ingen annanstans inom EU. När Sverige anpassat belysning på bilar efter EUs lagar- trots att svenska lagen kräver halvljus, är bara ett exempel. Det är dags att även Sverige publicerar namn & bilder- även om någon bara är misstänkt. Dags att uppdatera Sverige till övriga världen och sluta använda PUL- som enbart skyddar kriminella. CCTV borde införas överallt- för allas säkerhet. Det skyddar de som inte har något att dölja- och underlättar extremt mycket vid rättegångar- eftersom det finns inspelat. Inga långdragna rättegångar där folk skyller på varandra. För dömda finns ingen anledning att överklaga. Samhällsekonomiskt bästa lösningen!

  2. Hot och trakasserier är naturligtvis helt oacceptabelt. Det gäller självfallet även när myndigheter, medier och så vidare beter sig otillbörligt mot enskilda.

    Konkreta hot mot journalister, lärare, räddningstjänst, politiker, socialtjänst, polisen och andra behöver tydliggöras och motverkas. Ett skrämmande exempel är socialsekreteraren ”Margareta” som utsattes för trakasseri och brandattentat i Botkyrka kommun. Hon tvingades sälja sitt hus och gå under jorden, övergiven av sina chefer i kommunen:
    ”Socialarbetaren hotades – nu lever hon med skyddad identitet”
    http://www.dn.se/sthlm/socialarbetaren-hotades-nu-lever-hon-med-skyddad-identitet/

    Men det finns också en otäck tendens att vissa medier likställer saklig kritik och fakta med hot, hat, rasism, främlingsfientlighet och så vidare på ett sätt som är helt osakligt. Det är också en stor fara. Några aktuella exempel är drevet mot Granskning Sverige och smutskastningen av polisen Peter Springare och Facebooksidan ”Rädda vården”.

    1. P-Lundh. Om du är så otroligt korkad att du tror på något som Gransknig Sverige skriver eller Avpixlat alternativt Nya Tider så har du inte förstått ett enda dugg av Nordströms blogg. När det inte finns ngn anvarig utgivare finns heller inget ansvar för allt skit o lögner som publiceras. T.o.m du borde kunna begripa detta mest elementära.

      1. Michael Gerdarv, att det finns en ansvarig utgivare betyder inte per automatik att de pressetiska reglerna följs. Det finns en tydlig åsiktskorridor och agendastyrning i traditionella medier. Det är meningslöst att fortsätta förneka åsiktskorridoren eftersom så många redan har erkänt den. Dessutom framkom den falska verklighetsbilden, filtreringen, propagandan och åsiktsförtrycket tydligt i debatten på Publicistklubben 23/1.

        Sammanfattningsvis framkom att medierna:
        – har en tillrättalagd verklighetsbild.
        – är dåliga på att bemöta sakliga och seriösa invändningar.
        – är extremt defensiva och lättretade.
        – sluter sig samman och försvarar varandra.
        – visar flockbeteende.
        – blandar in åsikter i det som ska vara saklig rapportering.
        – blandar in åsikter i granskningar, det blir inga trovärdiga granskningar.
        – inte ger sammanhang och helhetsbilder.
        – hänger upp sig på personer och mejar ner de som har avvikande åsikter.

        Se vidare min kommentar här om debatten på Publicistklubben 23/1:
        http://blogg.mittmedia.se/nordstrom/2017/01/28/det-handlar-om-pressetik-inte-morkning/#comment-3845

        Det finns många exempel på människor som smutskastats i medierna och ibland också förlorat sitt arbete efter att ha uttryckt åsikter utanför den ”tillåtna” korridoren. Några aktuella exempel är polisen Peter Springare, Granskning Sverige och Facebooksidan ”Rädda vården”.

        Jag tänker inte kommentera det du skriver om Avpixlat eller Nya Tider eftersom jag inte har analyserat deras innehåll tillräckligt noga. Däremot anser jag att Eskilstuna-Kurirens och Expressens skriverier om Granskning Sverige och ”Trollfabriken” är osakliga och skräckexempel på oseriösa publiceringar. Se vidare min kommentar här:
        http://blogg.mittmedia.se/nordstrom/2017/04/21/attacken-mot-vlts-medarbetare-ar-ytterligare-ett-allvarligt-fall/#comment-4300

  3. I dag är ju all kritik samma sak som hot,hat, rasism osv. Minsta motstånd mot det journalister skriver så kommer anklagelserna som ett brev på posten. Anders Lindberg är ett lysande exempel. Daniel Nordström är inte lika extrem, men tendenserna finns där.

    1. @Alexander: Nej. Det är verkligen inte samma sak. Kritik är en sak. Hot och trakasserier är någonting helt annat. Något annat har varken jag eller Aftonbladets Anders Lindberg påstått.
      Medier ska också granskas.
      Självklart ska alla kunna föra fram kritik mot medier. Dessa får man gärna föra fram i hårda ordalag till mig, om man så vill. Jag tar gärna emot åsikter, oavsett om de innehåller kritik eller beröm.
      Detta handlar alltså inte om kritik mot medierna.
      Det handlar om den gräns som passerar det oacceptabla, det vill säga när det handlar om trakasserier och hot.

      1. @Daniel Nordström: Du bör mycket väl veta att många skribenter bidrar till att piska upp en dålig stämning. Aftonbladets Anders Lindberg är ofta väldigt provocerande. Jag tycker det är onödigt och visar på bristande respekt för andra människor.

        Och se till exempel hur jag kallas ”otroligt korkad” i en tidigare kommentar. Jag tar inte åt mig men uppförandet bidrar till att skapa ett dåligt debattklimat. När tonläget hela tiden skruvas upp passeras förr eller senare en gräns där orden kommer att upplevas som hotfulla. De traditionella medierna är i allra högsta grad delaktiga i denna process.

        1. @P-O Lundh: Anders Lindberg är ledarskribent på Aftonbladet. Hans uppgift är att tycka. Ledartexter ska inte förväxlas med nyhetstexter.

          1. @Daniel Nordström: När man tittar på dina senaste yttranden (9/5) till mig och andra så kan man tycka att de inte är särskilt klargörande. Jag fick dock tre meningar till skillnad från de som bara fick färre i form av påstående utan angiven grund alternativt en omvänd fråga tillbaka. Tack.

            Nåväl, jag vet skillnaden mellan ledarartikel och nyhetsartikel. För tydlighetens skull:
            https://sv.wikipedia.org/wiki/Ledarsida
            Citat: ”En ledarsida eller ledare är en sektion i en tidning där tidningens och redaktionens åsikter i politiska frågor uttrycks.”

            Problemet, som du mycket väl vet, är att nyheter, krönikor och ledare (och ibland även annonser) blandas på ett sätt som INTE alltid gör det tydligt för läsaren vad som är vad.

            För övrigt skriver PO såhär:
            ”Får man påstå vad som helst i en krönika?”
            http://www.po.se/om/po-och-pon-i-media/press/ola-skriver/863-far-man-pasta-vad-som-helst-i-en-kroenika

  4. Daniel

    Du får gärna förneka det, men många med mig kan intyga att minsta kritik lätt kallas rasism, osv. Ser du verkligen inte att du och andra journalister bidragit till dagens klimat med ert ständiga tjat om rasism, skitstorm, hat,fascism osv? Ta dagens invandringspolitik, varför skriver du inte hur fascistiska och hemska Socialdemokraterna är? Det har ni nämligen i alla år gjort när SD föreslagit samma sak. Nu kallas det ansvar, tidigare var det tyskt 30-tal.

  5. ”Hatt är Sveriges farligaste kvinna”

    Ledare i dagens Aftonbladet. Är Anna-Karin Hatt farligare än de kvinnor som sitter inspärrade för mord? Vad tycker Daniel om detta?Är det acceptabelt att Sveriges största tidning uttrycker sig så här?

    Nu hoppas jag att Daniel inte försvinner från diskussionen, det har tidigare hänt flera gånger.

    1. Att kalla Anna-Karin Hatt Sveriges farligaste kvinna är förstås olämpligt och onyanserat. Det ger en mycket skev bild av vad som är farligt.

      I sammanhanget vill jag lyfta fram några exempel på ”näthat” från etablerade personer som självfallet bidrar till det hårda debattklimat som råder.

      Landstingsstyrelsens ordförande, Denise Norström (S), har uttryckt att statsminister Fredrik Reinfeldt borde skjutas. Som framgår funderade Denise Norström även på att kastrera statsministern innan skottet:
      Denise Norström (S) om statsministern: ”En hingst som borde skjutas”
      http://www.vlt.se/vastmanland/vasteras/en-hingst-som-borde-skjutas

      Cecilia Hagen på Expressen vill utplåna människor med vissa politiska åsikter:
      ”Hur ska man bli av med mänskliga brunråttorna?”
      http://www.expressen.se/kronikorer/cecilia-hagen/hur-ska-man-bli-av-med-manskliga-brunrattorna/
      Cecilia Hagen skriver: ”Hur man ska bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?”

      Alex Schulman på Expressen har skrivit en krönika om en servitör och citat ”Och 7 andra människotyper som borde utrotas”:
      https://twitter.com/alexschulman/status/840866525326254080

      Oisin Cantwell på Aftonbladet jämförde polisen Peter Springare med Joseph Goebbles, Adolf Hitlers propagandaminister. Krönikan tycks nu vara borttagen från aftonbladet.se men kan läsas här:
      https://web.archive.org/web/20170416004909/http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/woJd1/springares-retorik-for-tankarna-till-goebbels

      När det gäller Peter Springare så raljerar Alex Schulman på Expressen på ett osakligt och provocerande sätta:
      ”Dags låta Peter Springare bli en vanlig bitter rasist”
      http://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/dags-lata-peter-springare-bli-en-vanlig-bitter-rasist/

      Och värst av allt i närtid är förmodligen Eskilstuna-Kurirens, Expressens och Expos exempellösa och osakliga drev mot Granskning Sverige.

      Såhär kan man hålla på och visa hur de traditionella medierna publicerar material som i många fall ligger mycket, mycket långt från avsikten med de pressetiska reglerna.

      1. ”Jag har ingen anledning att recensera ledare i Aftonbladet”

        Du har alltså ingen åsikt om att journalister uttrycker sig som de gör i de exempel jag och P-O visar? Tycker du att de beter sig bättre än de ni påstår hatar?

        Sedan undrar jag också om du vill kommentera den nya restriktivare invandringspolitiken?Är den rasistisk?

        1. @Alexander: Ledarskribenter har, som sagt, i uppdrag att uttrycka sina åsikter och inte minst skriva utifrån sin politiska uppfattning. Det finns förstås inget problem med det.
          Ledarskribenter ska däremot inte förväxlas med reportrar som ska vara neutrala i sin rapportering.
          När det gäller den mer restriktiva invandringspolitiken har den givetvis ingenting med rasism att göra.

          1. @Daniel Nordström: Du har fortfarande inte visat var ”hatet” du upplever finns eller förklarat varför aktörer som Granskning Sverige, polisen Peter Springare och Facebooksidan ”Rädda vården” ska motverkas av medierna.

          2. Du ser alltså inga problem med att uttrycka sig som vi visat? Om jag och andra upplever det som kränkande då?

            ”har den givetvis ingenting med rasism att göra”

            Varför var det då rasism när SD föreslog samma saker?Du kan ju inte förneka att i princip alla tidningar gapade i högan sky, eller hur?

  6. @P-O Lundh: Journalister utsätts allt mer för hot och trakasserier. Det är ett sorgligt faktum, som jag och andra tagit upp vid flera tillfällen. Självklart har alla rätt att vara kritiska mot medier och att ifrågasätta medier. Det är inte trakasserier. Däremot är det ökade antalet hot och trakasserierna ett problem for hela journalistkåren.
    Artiklarna om Peter Springare och Granskning Sverige handlar inte om att medier ”motverkar” dessa. Att Peter Springares uttalanden har blivit omskrivna är fullt naturligt. Artiklarna om Granskning Sverige har varit ytterst relevanta för att människor ska förstå vilka krafter som driver denna grupp och för att människor ska förstå den stora skillnaden mellan Granskning Sveriges arbetsmetod och seriösa mediers arbetssätt med utgivare som tar ansvar för publiceringarna.

    1. @Daniel Nordström: Ditt svar får skriverierna om Granskning Sverige och Peter Springare att framstå som sansade och sakliga. Men så är inte fallet. Både Granskning Sverige och Peter Springare har framställts som främlingsfientliga, rasistiska och så vidare. Det är allvarliga anklagelser som saknar grund i det som de drabbade själva framför. Speciellt har anklagelserna och drevet mot Granskning Sverige varit helt exempellöst.

      Det medierna gör är mycket allvarligt eftersom de tar sig rätten att själva definiera en ”sanning” som sedan inte får ifrågasättas. Det blir en godtycklig ”sanning” som etablissemanget använder sig av. Det är maktmissbruk och ett uppenbart hot mot demokrati och rättssäkerhet.

      Granskning Sverige är ett bra exempel. Det är Eskilstuna-Kurirens artiklar som betraktas som ”sanning” – inte vad Granskning Sverige själva framför. Till och med statsministern, kultur- och demokratiministern och pressombudsmannen har uttalat sig mot Granskning Sverige baserat på Eskilstuna-Kurirens artiklar. Att Granskning Sverige själva säger att det som skrivs inte stämmer är det ingen som bryr sig om. Det är en mycket farlig väg när medier agerar på detta sätt mot medborgare.

      1. @P-O Lundh: När det gäller Peter Springare har han inte gjort något brottsligt. Däremot är det relevant att diskutera om det är lämpligt att en polis uttrycker sig som han har gjort.
        Att Granskning Sverige har en främlingsfientlig grund är uppenbart, kanske inte för dig men för det allra bästa. Om man följer mönstret kring vilka ämnen Granskning Sverige tar upp och hur dessa ämnen förs fram genom deras arbetsmetoder tror jag att det blir tydligt för de allra flesta.
        Att Granskning Sverige själva säger att de inte har en främlingsfientlig agenda är ingen garanti för att så inte är fallet.
        Det faktum att du försvarar Granskning Sverige sitter nog i dig själv och din egen politiska uppfattning och inte i ett objektivt ställningstagande. Jag kan inte tolka dina kommentarer på annat sätt.

        1. @Daniel Nordström: Jag försöker hålla mig objektiv och basera mina analyser på tillgänglig fakta. Som civilingenjör är det naturligt för mig. Jag är opolitisk så du kan INTE klistra något sådant epitet på mig. Min allmänna politiska hållning ligger någonstans i mitten.

          Fakta är att såväl Peter Springare som Katerina Janouch blev utsatta för omfattande och mycket fula personliga påhopp av medierna. Och de anonyma personerna bakom ”Rädda vården” hängdes ut och beskylldes för att ”trasa sönder den öppna samhällsdebatten och de fria samtalen” av SVT.

          När oliktänkande pekas ut som landsförrädare av regimtrogna medier, som Per Gudmundson skriver i en ledare i SvD, har någonting gått mycket, mycket snett:
          2017-04-04: ”Året då visselblåsare blev landsförrädare”
          https://www.svd.se/aret-da-visselblasare-blev-landsforradare

          Det är du och andra företrädare för medierna som påstår att Granskning Sverige är främlingsfientliga UTAN att kunna visa någon saklig grund för det.

          VAD ger er rätten att ensidigt definiera ”sanningen” om någon annan? VARFÖR redovisar ni inte vad Granskning Sverige själva säger? VARFÖR hänvisar ni inte till källorna så att läsarna kan bedöma själva?

          Det är en uppenbar fara för demokratin när medier och andra makthavare är partiska och osakliga och själva tar sig rätten att definiera vad som är ”sanning”. Det är en mycket farlig väg. Se även min kommentar här:
          http://blogg.mittmedia.se/ledarbloggenvlt/2016/12/23/dystert-att-ha-fatt-ratt-med-tidig-varning-om-trump-och-putin/#comment-710

          Det var regimtrogenhet och politisk korrekthet som möjliggjorde Förintelsen i Nazityskland. Då var nazismen politiskt korrekt. Nu är låt-gå-anda, ansvarslöshet, faktaresistens, identitetspolitik, mångkultur och intolerans mot oliktänkande politiskt korrekt. Då kunde ingen veta vad nazismen skulle leda till. Det blir framtiden som får döma vår samtid.

          1. @P-O Lundh: Jag upprepar: Det är stor skillnad på ledare och på nyhetsartiklar. Ledarskribenters uppgifter är att kommentera, analysera och ha åsikter som man antingen kan hålla med om eller inte.
            Nyhetsjournalistiken ska hålla sig neutral.
            Det är den stora skillnaden.
            Därför kan du inte bedöma mediers nyhetsrapportering efter ledarskribenters åsikter.

          2. @Daniel Nordström: Tack för svaret. Du visar verkligen det som jag menar är faran. Du undviker mina frågor och ger ett ”svar” utan motsvarighet i frågan. Det är så medier och makthavare kidnappar verkligheten och ersätter den med en egen godtycklig bild som passar deras syfte.

            Man kan delvis likna makthavarnas agerande med argumentationsfelet ”halmdocka”: https://sv.wikipedia.org/wiki/Halmdocka

            ”Halmdocka (halmfigur, halmgubbe), engelska straw man argument, är ett retoriskt grepp, som kan vara antingen en medveten taktik eller en form av argumentationsfel. Halmdockan består i att debattören först bygger en nidbild av motståndarens åsikter och argument och sedan argumenterar mot denna nidbild.[1]

            En halmdocka används särskilt i ett läge då en motståndares verkliga argument kan vara svåra att bemöta rationellt.[2] De förvrängda argumenten framstår på så sätt som absurda och blir lätta att bemöta. De verkliga argumenten låtsas debattören inte ha hört. Motståndaren tvingas då lägga sin energi på att förklara vad den egentligen menar, och hamnar därmed i ett defensivt läge. Halmdockor kan leda till att en debatts fokus fjärmar sig från kärnfrågan.”

    1. @Alexander: Många journalister, framför allt kvinnliga, utsätts för sexuella trakasserier och kommentarer kring utseende och liknande. Många kvinnliga journalister hotas också med sexuellt våld. Det är exempel på trakasserier, som tyvärr är vanliga. Manliga journalister utsätts också för många nedvärderande kommentarer, även om kvinnor är mer utsatta. Rasism och kvinnohat har en tendens att gå hand hand.

  7. Vore intressant att höra hur Daniel ser på Jimmie Åkesson avbildad som kackerlacka, Sverigedemokraternas valsedlar i rännstenen eller liknelser med Nazityskland. Är det verkligen inga problem i dina ögon?

      1. Att kommentera kvinnors utseende är alltså trakasserier, men inte att avbilda Jimmie Åkesson som nazist är yttrandefrihet?

        1. @Alexander: Jag har aldrig påstått att det är okej att avbilda Jimmie Åkesson som nazist. Det tycker jag definitivt inte är okej. Att SD har rötter i nazismen är en annan sak. Det är ett faktum.

  8. Daniel

    Jag tror att Jimmie Åkesson tycker att det är nedvärderande att liknas med en kackerlacka. Vad tror du? I yttrandefrihetens namn kanske kvinnliga journalister behöver ta att deras utseenden kommenteras?

    1. @Alexander: Jag antar att inte Jimmie Åkesson tycker att det är speciellt kul.
      I yttrandefrihetens namn får så väl politiker som journalister finna sig i karikatyrer, nidbilder, kritik och att det skämtas eller görs narr av oss.
      Ingen, varken politiker, journalister eller någon annan, ska däremot behöva tolerera trakasserier och hot. Håller du inte med om det?

      1. Daniel

        Fast att kommentera någons utseende är väl inte mer trakasserier än att avbilda någon som nazist?

  9. Daniel

    Så länge du inte kan ge konkreta exempel på trakasserierna så är det väldigt luddigt. Det hoppas jag att du förstår?

  10. Det blir väldigt uppenbart att Daniel anser att det är media som går tolkningsföreträde angående vad som är okej eller inte. Sedan undrar jag ytterligare en gång varför dagens invandringspolitik är okej när det var rasism för ett år sedan. Kan Daniel förklara?

  11. 1. Jimmie Åkesson avbildas som nazist eller kackerlacka.

    2. Alice Bah Kunhke avbildas som en pepparkaka.

    Min övertygelse är att ”mainstreammedia” skulle ”go bananas” i ena fallet och vara i princip knäpptysta i det andra. Vad säger Daniel?

  12. Egentligen är det hela ganska enkelt. Ann-Charlotte Marteus modiga ledare i Expressen blev historisk redan när den publicerades i februari 2015:
    ”Det är jag som är åsiktskorridoren”
    http://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/det-ar-jag-som-ar-asiktskorridoren/

    Citat: ”Uppdraget för mig som korridorarbetare var tvåfalt. För det första att varna för SD och skälla ut alla de bonnläppar som funderade på att rösta på partiet. För det andra att slå ner stenhårt på debattörer som använde uttryck som på något sätt kunde normalisera SD:s problembeskrivning; attackera varenda jävel som använde ord eller fakta som på något sätt kunde tolkas som rasism eller glidningar mot rasism. Eller eventuella förstadier till glidningar mot rasism.”

    Det dolda åsiktsförtrycket i Sverige har sedan bekräftats och erkänts många gånger.

    Vilhelm Moberg använde begreppet ”demokratur” 1965:
    ”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.”

    I en demokratur är pressetiska regler mer eller mindre verkningslösa i praktiken. Formalia och regler som bara är kulisser användas istället som ett instrument för att bluffa medborgarna.

    1. Tillägg till min förra kommentar. Det är lätt att klaga och jag vill därför komma med några konkreta förslag också.

      Sverige har potential att vara ett fantastiskt land. Många av de problem som finns är onödiga och skapas av en dysfunktionell offentlig sektor. SD rider på detta och växer med en oroväckande hastighet. Människor vänder sig till SD eftersom de inte ser några andra alternativ.

      Men SD har inga lösningar utan glider nu på en räkmacka. Det är synnerligen olyckligt. Vad medierna nu borde fokusera på är dels att analysera och beskriva de problem som finns inom förvaltningen och dels avkräva ALLA partier på svar.

      Jag skulle vilja se en tydlig problemanalys område för område, VAD problemen beror på och HUR de olika partierna vill lösa problemen. Sakligt och objektivt rapporterat i medierna. Hur svårt kan det vara?

      Lägg ner skriverier som ”Sommarstugemordet” och fokusera på de viktiga samhällsfrågorna istället. Sakligt och opartiskt. Gräv, analysera och kräv svar av makthavare. Och öppna upp för läsarkommentarer åtminstone på ledare och debattartiklar. Då tror jag att förtroendet för medierna kan återvinnas.

    1. Frågan är som sagt hur hot, hat och trakasserier definieras. Det är uppenbart att saklig kritik länge har kallats för hat, rasism, högerextremt och så vidare utan saklig grund. Det gör att trovärdigheten har blivit låg med tiden. Dessutom finns det ett hårt tonläge hos medierna själva vilket jag visat i en tidigare kommentar.

      @Daniel Nordström: Jag har ett förslag: Skriv ett blogginlägg där någon veckas hot och trakasserier visas. Då kan läsarna själva bedöma hur allvarligt det är.

  13. Daniel

    Din förklaring om Granskning Sverige belyser exakt min poäng. DU anser att de är främlingsfientliga och att det är uppenbart. Går det att applicera det resonemanget på VLT? Det är ju tydligt att det är en vänsterextremistisk tidning. Uppenbart för alla. Vad säger du om det? Ett annat exempel är den stora skillnaden i ”uthängning” av brottslingar. Min egen undersökning visade att det var tre gånger vanligare när gärningsmannen var svensk kontra invandrare. Då har jag tittat i Aftonbladet och Expressen. Alltså är det uppenbart att de är ”svenskfientliga”?

  14. Sedan är det ju oerhört viktigt att Daniel inte överdriver situationen, Sverige har ALDRIG varit tryggare. Varför denna skräckpropaganda?

  15. ”En aggressiv ton i offentligheten är något som alla tre ledarskribenter, oberoende av varandra, återkommer till som ett problem. Alice Teodorescu är mest kritisk:

    – De jobbigaste påhoppen idag kommer från andra journalister. Jag tycker att det finns ett stort problem inom kåren med en otrevlig och osaklig ton.”

    https://www.svt.se/kultur/medier/hatet-mot-hoger

    1. @OveP: Jag håller definitivt med om att det finns ett antal exempel på bråk mellan journalister, inte minst på Twitter, som innehållit just både otrevlig och osaklig ton.

    2. Mycket intressant att ”De jobbigaste påhoppen idag kommer från andra journalister”. Liknande togs också upp i debatten på Publicistklubben 23/1, se min kommentar här för en länk:
      http://blogg.mittmedia.se/nordstrom/2017/01/28/det-handlar-om-pressetik-inte-morkning/#comment-3845

      Hanne Kjöller tar upp detta vid 58:20: I vår egen kår ska vi BANKA ner den som har en åsikt som vi inte gillar – det är destruktivt för mediernas framtid.

      Tidigare, vid ca 32:50 påtalar Hanne Kjöller flockmentalitet. Alla går åt samma håll. Det är ett långt inlägg som bör lyssnas på. 36:20, publiken applåderar.

      Mycket intressant är också efter ca 28:10 där Andreas Ericson mycket kritisk till hur medierna har mött sakliga och seriösa invändningar. Han menar att medierna är extremt defensiva och extremt lättretade. De sluter sig samman mot kritik. Ingen kritiserar t.ex. alfahannen DN utan förklarar istället att DN har gjort ALLTING rätt. ”Man sluter sig inåt och hänvisar till någon ganska diffus professionalitet som ingen utomstående kan ifrågasätta.”

    1. Alexander, jag tror inte att AB och Expressen är ”svenskfientliga”. Däremot tror jag att många journalister har ett oerhört snävt synsätt, dålig kunskap om samhället och ett synnerligen stort ego. Det är människor som har en mycket förenklad världsbild och som inte tolererar avvikande uppfattningar. De med andra åsikter betraktas som mer eller mindre ondsinta ”högerkrafter”. Konstigare än så är det inte tror jag. Journalisterna vill väl men tror att deras åsikter är de enda rätta. Det är förstås mycket naivt och egotrippat.

  16. ”Vissa påståenden är helt enkelt för dumma för att bemöta”

    Jag har använt samma resonemang som du gör när du pratar om Granskning Sverige. Ett påstående att ”så är det”. Fast av någon anledning är det alltid rätt när du och andra förståsigpåare gör en sak, men fel när det används mot er.

    Sedan undrar jag varför du skriver om detta när Sverige är tryggare än någonsin? Det gjorde du när två personer mördades på IKEA……

  17. Daniel

    Lite intressant är det att AB och Expressen har sådan skillnad i redovisning av brottslingar när man tittar på ursprung. Du kanske kan förklara vad det kan bero på? Tillfälligheter?

    1. @Alexander: Jag svarar för mina utgivarbeslut. Aftonbladet och Expressen för sina. Att medier gör skillnad mellan infödda svenskar och utlandsfödda är en myt som ofta sprids i främlingsfientliga och högerextrema kretsar. Vi gör ingen skillnad på människor och jag vet att inte Expressens och Aftonbladets utgivare gör det heller. Det som avgör om namn publiceras eller inte är inte ursprung, utan helt andra saker. Till exempel hur det ser ut i familjeförhållandena. När det gäller sommarstugemorden utanför Arboga har Expressen till exempel valt att namnpublicera en av de misstänkta, en person som har utländsk bakgrund. Den andra misstänkta, som är född i Sverige, har inte Expressen publicerat namn på. I det fallet är jag övertygad om att Expressens utgivare dels har noterat att den ena har erkänt, dels att den andra nekar till brott och dessutom har flera barn som riskerar att drabbas av publiceringsskada.
      Jag har valt att publicera bådas namn. Jag anser att allmänintresset i detta fall står över det faktum att den ena av de åtalade har barn.
      Varje utgivare fattar således sina beslut.

      1. Fast den statistik jag fört visar ju på en skillnad, så att du vet att AB och Expressen inte gör det är inte sant.

        Återigen, vad hände med att Sverige är tryggare än någonsin? Varför denna skräckpropaganda?

    1. @Daniel Nordström: Tack för den länken. Det är precis detta jag frågat efter så att folk kan bedöma vad det handlar om. Det här är ju helt oacceptabelt och definitivt ärende för polisen.

      Men det är ett problem att polisen ofta lägger ner ärenden eftersom de saknar resurser att utreda brott. Det vet jag inte minst av egen erfarenhet från de ärenden som jag driver. Polisen fungerar inte på avsett vis. Polisen ”räknar pinnar” i form av förväntad utredningstid och förväntat straff. Polisen vill ha enkla brott med högt straffvärde. Mer komplicerade brott och lägre straffvärde prioriteras bort. Det är en uppenbar fara för rättssäkerheten.

      Nu tycker jag att medierna har ett ansvar som ”tredje statsmakten” att granska polisen och rapportera om VARFÖR polisen inte utreder hot mot journalister, och andra, i de fall ärenden läggs ner. Det vore verkligen att slå två flugor i en smäll: dels rapporterar ni för allmänheten och dels bevakar ni ert eget intresse. En vinn-vinn-situation tycker vän av ordning.

      Och blir det tydligare straff kanske de som hotar tänker sig för bättre. För det mesta är förmodligen bara ett uttryck av vanmakt och frustration.

  18. Det är som sagt intressant att när journalister trakasseras/hotas blir det ett väldans liv, och demokratin hotas. När däremot vanligt folk påpekar att de knappt törs gå ut på kvällen är de fördomsfulla, fiskar i grumliga vatten och får höra att Sverige är tryggare än någonsin. Vad säger Daniel om detta? Visst är det lite märkligt?

  19. Tillägg till min kommentar igår 11/5. När det gäller brott och hot mot allmänheten vill jag länka till följande utmärkta insändare i dagens VLT:
    ”Polisen i Västmanland har mycket att bevisa”
    http://www.vlt.se/opinion/insandare/polisen-i-vastmanland-har-mycket-att-bevisa

    Citat: ”Kort efter händelsen är ärendet avskrivet. Varken skadegörelsen eller misshandeln föranleder åtgärd. Det gick som det brukar. Antingen är det bevisningen eller resurserna som inte räcker till. Det är ju numera känt och medgivet att brott som inte leder till mer än böter i straffskalan rutinmässigt avskrivs. Sådana småsaker har man inte tid att ägna sig åt. Så högt ligger ribban för insatser. Hur påverkar detta moral och rättskänsla hos befolkningen?”

    Vanliga medborgare har länge varit i det närmaste rättslösa när det gäller hot, skadegörelse, våld och så vidare.

    Och när det gäller tjänstefel av myndigheter som drabbar vanliga medborgare bryr sig varken polis eller medier. Eller snarare så avfärdar man problemen med att de är för komplexa och kräver för mycket resurser.

    När det är fritt fram för buset på gator och hos myndigheter att bryta mot lagen är samhällets normer under upplösning. Kanske är det verkligheten som nu börjar komma ifatt journalisterna.

    1. Ligger något i det, P-O. Sommaren 14 ringde vår son från semestern mitt i natten, polisen hade larmats om pågående inbrott i hans bil hemma i Västerås och ringt honom. Jag störtar dit, rutorna är krossade, ett vittne såg det hela och larmade polisen som höll på att haffa gärningsmännen i nästa bil de bröt sig in i, min son fyllde i alla blanketter för polisanmälan och var beredd att kallas som målsägande till rättegång – med det blev aldrig något trots att gärningsmännen serverades till polisen på ett silverfat med vittne och in flagranti i nästa bil. Vad mera kan man som medborgare göra???

      1. Thorsten, jag kommer att tänka på en dikt av Tomas Tranströmer som slutar såhär:
        ”Sanningen ligger på marken/men ingen vågar ta den./Sanningen ligger på gatan./Ingen gör den till sin.” (För levande och döda, Air mail)

        Som medborgare kan man böja sig och plocka upp sanningen om man upptäcker att den ligger på gatan och ingen bryr sig om den. Man kan plocka upp den och försöka ge den tillbaka till dess ägare.

        VARFÖR ska vi acceptera en offentlighet som regelmässigt åsidosätter sina självklara plikter? VARFÖR ska vi acceptera medier med agendadriven journalistik och ett numera känt och medgivet åsiktsförtryck? VARFÖR är medierna så rädda för aktörer som Granskning Sverige, polisen Peter Springare och Facebooksidan ”Rädda vården”?

        Det finns en tilltagande normlöshet i Sverige och myndigheter, politiker och medier underblåser utvecklingen. Som medborgare kan man fråga VARFÖR etablissemanget agerar på detta sätt.

        Jag vill rekommendera alla att ta sig en halvtimme för att titta på följande film från Det Goda Samhället:
        https://www.youtube.com/watch?v=IsLDTmQzjoo

        ”Här samtalar Patrik Engellau och journalisten, författaren, låtskrivaren med mera Jens Ganman om svensk journalistik. Hur ser journalisterna sig själva och hur ser de ut utifrån?”

  20. Tillägg till mina tidigare kommentarer. Ytterst handlar det om hur vi medborgare samverkar för att skapa ett fungerande samhälle.

    Ett samhälle hålls ihop av dess normer. När etiska, moraliska, ekonomiska, juridiska, vetenskapliga, professionella och så vidare normer löses upp så uppstår ett förfall. Och här har medierna ett stort ansvar. Åsiktskorridoren är destruktiv för samhället.

    Det hjälper inte att som en papegoja upprepa att medierna tar ansvar om orden är tomma. Orden måste ha ett meningsfullt innehåll i verkligheten för att betyda något. Annars är det bara struntprat och trams.

    Politiken, de politiskt styrda verksamheterna och medierna känns alltmer som en låtsasvärld som åsidosätter de normer som får samhället att fungera. Flosklerna, osakligheterna, förenklingarna, egoismen och girigheten blir allt tydligare.

    Jag vill länka till en insändare i dagens VLT:
    ”Lyssna på de människor som mår dåligt!”
    http://www.vlt.se/opinion/insandare/lyssna-pa-de-manniskor-som-mar-daligt

    Citat: ”Vilket samhälle har vi skapat där ingen inom vården har tid att lyssna på de människor, unga som gamla, som mår så dåligt att de vill ta sitt eget liv?”

    Detta är vad allt i slutändan kokar ner i: Hur lyckas samhället ta hand de svagaste och mest utsatta?

    Ann Heberlein uttrycker det väl i en dagsfärsk krönika på Ledarsidorna.se:
    ”Det brutna samhällskontraktet”
    https://ledarsidorna.se/2017/05/det-brutna-samhallskontraktet/

    Citat: ”Våra politiker bryter dagligen mot det som brukar kallas samhällskontraktet. Våra politiker väljer att tillgodose behov hos individer som inte ingår i samhällskontraktet före att uppfylla medborgarnas behov. Det är ett ansvarslöst, omoraliskt och oacceptabelt agerande som kommer att straffa sig. Inga skattepengar ska gå till att köpa bostadsrätter åt nyanlända innan alla svenska medborgare som står i kö för att få plats på ett äldreboende faktiskt har det. Inga fler gamla män eller kvinnor ska behöva ta sina liv i förtvivlan över att samhället svikit dem. Medborgares behov måste tillgodoses innan ickemedborgares. Det är hög tid att ställa olika gruppers behov mot varandra – och hög tid att Sveriges beslutsfattare axlar det speciella ansvar de har för svenska medborgare.”

    Och det är hög tid att medierna börjar ta sitt ansvar som tredje statsmakten. Medierna behöver ta sitt ansvar och förmedla en saklig och opartisk bild av verkligheten.

    Och medierna behöver börja kräva svar av myndigheter och politiker: Hur ska välfärden kunna fungera framöver? Inte floskler och svammel utan riktiga svar. Svar som är förankrade i fakta och verklighet. Det är mediernas självklara skyldighet som nu har åsidosatts så länge.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *