Polisen lyfter inte ett finger

Onsdag 23 augusti klockan 14.55
”Polisen ska prioritera brott som hotar åsiktsfrihet och yttrandefrihet.”
Så sade kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke i somras när regeringen fattade beslut om en handlingsplan mot hot och hat.
Polisen lyfter dock inte ett finger.
Åtminstone inte i Västmanland.
15 maj blev VLT:s medarbetare Håkan Slagbrand misshandlad i sitt eget hem av en ännu okänd gärningsman.
Tyvärr är det ett faktum att hat och hot mot journalister, politiker och andra samhällsdebattörer ökar.
Tack och lov är det ännu ovanligt med fysiska attacker mot journalister.
I fallet Håkan Slagbrand, som tidigare varit utsatt för såväl mordhot som en bilbrand, passerades ytterligare en gräns genom misshandeln.
Förutom det obehag som drabbat honom och hans familj är en attack mot en journalist också en attack mot det fria ordet. Det är just därför polisen måste prioritera brott mot journalister.
Polisen tog emot anmälan om misshandeln, men gjorde därefter noll och ingenting.
Inom bara ett par veckor var polisutredningen nedlagd.

Nu har Håkan Slagbrand, via sitt juridiska ombud, begärt att åklagare överprövar Polismyndighetens beslut att lägga ned förundersökningen.
Det är naturligtvis helt rätt.
Att polisutredningen lades ned så lättvindigt är nämligen inte acceptabelt, precis som Jeanette Gustafsdotter, vd, TU – Medier i Sverige och chefsjuristen Per Hultengård, TU – Medier i Sverige, konstaterade i en debattartikel i VLT.

 

Håkan Slagbrands juridiska ombud påpekar att det vid en genomgång av förundersökningsprotokollet i flera hänseenden föreligger brister i utredningen.
”Grovt sett har inga utredningsåtgärder företagits vid sidan av de uppslag som inkommit i utredningen genom Håkan Slagbrands försorg,” skriver det juridiska ombudet.
Här är några exempel på det polisen inte valt att gå vidare med:
1) Det har inte gjorts någon efterforskning kring DNA på de cigarettfimpar som tillvaratogs på plats där gärningsmannen uppehöll sig. Fimparna är inlämnade till polisen.
2) Både jag och Håkan Slagbrand har starka indikationer på vem som ligger bakom misshandeln. Polisen gjorde, trots dessa uppgifter, ingen uppföljning kring möjlig gärningsman eller kring kretsen av personer som den möjlige gärningsmannen med stor sannolikhet kunde återfinnas i.
3) I utredningen finns ett fotografi på en eventuell gärningsman. Det fotografiet har inte visats för det vittne som iakttog gärningsmannen i samband med misshandeln av Håkan Slagbrand.

 

”Avslutningsvis får jag framhålla vikten av att förundersökningen genast återupptas i syfte att bringa klarhet i fråga om vem eller vilka som utfört attentaten mot Håkan Slagbrand, vilket är särskilt viktigt i ett fall som detta då kriminella element inte med våld och hot ska få stoppa den fria journalistiken och därmed allmänhetens rätt till nyhetsinformation”, skriver Håkan Slagbrands juridiske ombud.

Tyvärr finns ytterligare två polisanmälda fall gällande journalister på tidningarna i Västmanland som polisen inte valt att gå vidare med.
Ett av fallen gäller en person som i ett samtal med en av våra reportrar uttalade ett hot mot en medarbetare. Vi har den misstänkta personens namn, telefonnummer och adress, vilket har lämnats till polisen i samband med anmälan.
Polisen har förhört vår reporter och även den person som misstänks ha uttalat hotet.
När jag var i kontakt med polisen i början av veckan meddelades att polisen överväger att lägga ner förundersökningen, eftersom den misstänkte förnekar brott.
Det är en så märklig motivering att jag inte hade trott att det varit sant om jag inte hade hört den med egna öron.

Det tredje fallet rör en annan av våra medarbetare som under lång tid varit utsatt för hot. Trots att hoten fortsätter – och till och med eskalerar – har polisen valt att lägga ner förundersökningen, eftersom den hävdar att det inte finns ytterligare spaningsuppslag.

Alice Bah Kuhnkes ord är starka.
Regeringens beslut om en handlingsplan mot hot och hat är utmärkt.
Men i praktiken gör polisen i Västmanland ingenting för att leva upp till det som har beslutats.
Det är beklämmande.
Det är sorgligt.
Det är ytterst allvarligt.

Publicerat av

Daniel Nordström

6 reaktioner till “Polisen lyfter inte ett finger”

  1. Nej men kolla. Har journalister hamnat i samma situation som hundratusentals andra svenskar? Polisen sysslar inte med att lösa brott längre. Om ni journalister la lite mer tid på att granska dem så kanske de skulle ändra sig? Men det kanske krävs att ni blir personligt attackerade först innan ni börjar bry er?

  2. Daniel har naturligtvis helt rätt i sak, hot eller våld är oacceptabelt. Däremot tror jag de metoder som alltmer kommer till användning är kontraproduktiva. Man förhindrar eller begränsar alltså i realiteten att folk får yttra sig genom att begära ut personliga uppgifter som personnummer och hemadress. Det är en välkänd metod att tysta kritiska röster, och då kan en del se handgripligt våld som enda kvarvarande medel att säga sitt. Alltså media säger, ”vi vet var du bor”, och ”inget att dölja, inget att frukta”. Källan där är välkänd och jag ser redan kommentarer på sociala media med uttalade paralleller. Regeringen har ett projekt hur journalister skall bättre skyddas, och det är väl väl det, men där finns ingenting om hur individer skall skyddas mot förföljelser av journalister, vilket förekommer. En hotelse i en kommentar känns otrevlig, tre killar med järnrör gör ont. Jag tror lösningen är dels att journalister börjar välja sitt sätt att uttryckas sig bättre, dels att man låter folk få utlopp för sina åsikter utan övervakning och kontroll, även om det ibland spårar ur.

  3. Daniel Nordström skriver: ”Det är en så märklig motivering att jag inte hade trott att det varit sant om jag inte hade hört den med egna öron.”

    Därmed belyser Daniel Nordström ett stort samhällsproblem: Medierna har en stor skuld i den situation som har uppstått i Sverige. Dels har man låtit bli att granska offentliga verksamheter och dels har man bidragit till ofoget genom att ge en tillrättalagd bild av verkligheten.

    Medier, politiker och offentliga verksamheter har verkat i symbios för att ge en ”Sverigebild” som saknar förankring i verkligheten.

    Det är inte bara polisen som inte fungerar på avsett vis. Det finns en dysfunktionalitet som genomsyrar den offentliga sektorn. Som anhörig har jag under flera år sett många olika verksamheter som fungerar skrämmande dåligt. Man vill inte tro att detta händer i Sverige. Men det gör det.

    Om medierna hade fullgjort sitt uppdrag som ”tredje statsmakten” hade förmodligen Sverige sett helt annorlunda ut.

  4. Som sagt, det är inte något snack om ”Sverige har aldrig varit tryggare” utan nu är det skandal. Daniel och hans yrkeskår har fått uppleva den verklighet som tusentals svenskar tvingats göra. Hoppas att han minns det när någon uttrycker en åsikt om invandrarrelaterad brottslighet och konsekvenser av den. Vad säger Daniel?

    1. Jag tycker att vem som begår brott är av underordnad betydelse. Roten till problemen är att polisen inte fungerar på avsett vis. Detsamma gäller många andra offentliga verksamheter.

      Medierna brister grovt i att kritiskt granska VARFÖR verksamheterna inte fungerar, VAD de ansvariga avser att göra och HUR problemen ska kunna lösas.

      Istället ger medierna snarast legitimitet åt ett alltmer dysfunktionellt samhälle. Varför medierna agerar på detta sätt går inte att förstå.

  5. Att hat och hot mot journalister ökar beror självklart på en ökad anmälningsbenägenhet. Det är ju den gängse förklaringen media ger oss när det gälller brottslighet. Eller finns det en annan förklaring när just journalister drabbas ?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *