Att publicera är inte alltid det rätta

Onsdag 18 oktober klockan 15.35
Varför publicerar inte medierna namn på de två kända medieprofiler som pekas ut i hashtaggen #metoo?
Är det enbart för att medierna vill skydda sina egna?
Det är två vanliga frågor just nu.
Svaret är egentligen väldigt enkelt.
Det handlar varken om att skydda någon eller att mörka.
Det handlar om sund pressetik.
Hashtaggen #metoo är på många sätt oerhört viktig.
Det är djupt sorgligt att sexuella trakasserier är så vanliga.
Det är djupt allvarligt att de fortsätter att ske dagligen.
Problemet är så stort och så allvarligt att det är sällsynt att man har en kvinnlig bekant som inte har utsatts för övergrepp eller sexuella trakasserier i någon form.
Detta måste bekämpas av oss alla – och vi måste alltid börja med oss själva först. Inte minst vi män måste alla rannsaka oss.
Därför är det viktigt att det pratas om detta stora problem, att detta mörka förs fram i ljuset.
Trots det är inte hashtaggen #metoo oproblematisk.
Problemet är att personer som inte är dömda eller misstänkta i lagens mening hängs ut. Det finns stor risk för ryktesspridning.

I en intervju i tidningen Journalisten säger till exempel pressombudsmannen Ola Sigvardsson att det är stötande när journalister sprider namnpubliceringar i sociala medier.
”Jag tycker att man inte bör göra det. Är man journalist och har valt att arbeta som en seriös journalist där de etiska övervägandena är en del av ens arbetsverktyg, så bör man hålla sig till det,” säger Sigvardsson till Journalisten.
Han har förstås helt rätt.

Tidningen Resumé har publicerat en artikel där det diskuteras varför inte medierna publicerar namn på de båda anklagade medieprofilerna.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har också tagit upp ämnet och för ett viktigt och klokt resonemang kring ämnet på sin blogg.
”Jag tycker att journalistiken, och ytterst de rättsliga organen, nu ska få göra sitt jobb – igen. Kanske dras mer fram i ljuset, kanske avfärdas det som redan hävdats? Vi får se. Det kan vara en helt ny situation om tio minuter, tio timmar, tio dagar – eller inte alls”, skriver Mattsson.

En av de anklagade manliga medieprofilerna arbetar på Aftonbladet.
Han anklagas av en kvinnlig medieprofil för en våldtäkt, som hon säger ska ha begåtts 2006. Detta polisanmäldes långt senare och utreddes av polisen under 2012. Förundersökningen lades ner. Brott kunde inte styrkas.
Det är alltså viktigt att betona att medieprofilen i nuläget inte misstänks för brott.

Den kvinnliga medieprofilen har tidigare berättat om den anmälda våldtäkten, men då valt att anonymisera vem som enligt henne utförde den. Det var först under hashtaggen #metoo som hon valde att gå ut med hans namn.
Trycket är därför hårt på just Aftonbladet just nu, inte minst i sociala medier.
I den stormen tycker jag att publishern Sofia Olsson Olsén hanterar ärendet klokt. Hon grips inte av panik utan står stadigt på jorden och håller sig till fakta.
I ett inlägg på Inifrån Aftonbladet kommenterar hon anklagelserna.
”Det är polisen som utreder, åklagarna som åtalar och domstolarna som dömer. Det är viktiga principer i en rättsstat. Lika viktiga principer som jämlikhet, jämställdhet och ett samhälle fritt från sexuella trakasserier. Det är något jag personligen kämpat för under hela mitt yrkesliv och som jag brinner för nu och i framtiden,”, säger Sofia Olsson Olsén.
Aftonbladet har också i samma kanal publicerat ett inlägg hur pressetiken fungerar och varför det är viktig att värna den.
Sofia Olsson Olsén har också uttalat sig om ärendet i Aftonbladet Morgon.
Aftonbladet har nu också startat en internutredning i ärendet.

En annan fråga som cirkulerar just nu är varför medierna publicerade namnet på Anders Borg i samband med den numera riksbekanta festen som spårade ur – och inte nu i det aktuella fallet med de anklagade medieprofilerna.
Frågan kan tyckas logisk, men inte så enkel som många tycks tro. Det går nämligen aldrig att jämföra fall med fall rakt av.
En publicist och utgivare måste alltid bedöma varje unikt fall just unikt, med de pressetiska regler vi alla förhåller oss som grund.
I fallet Borg valde medierna i det första skedet att anonymisera, men ett viktig led i namnpubliceringen i det fallet var att Borg själv valde att kliva fram i offentligheten och kommentera det som hänt på Facebook.

I nuläget tycker jag således att medierna i nuläget gör klokt i att inte publicera namnen på de båda misstänkta mediemän vars namn cirkulerar under hashtaggen #metoo.
Anklagelser är en sak.
Fakta är en helt annan.
Att andra beslut kan fattas i framtiden är en annan sak.
Det är som Thomas Mattsson skriver i sin bloggpost:
”Det vore oklokt att spekulera om framtida publiceringsbeslut, men så mycket kan jag säga att det finns ingen automatik som får utgivare att ”outa”. Det går heller inte att dra slutsatser av olika utgivarbeslut, redaktionerna kan ha olika beslutsunderlag och olika uppdrag. Särskilt försiktig ska man vara med att recensera pågående publiceringar eller det eventuella arbete som föregår dessa. Tids nog går det nog att recensera det alla då vet mer om.”

Jag anser att en publicist alltid måste ha som utgångspunkt att allt ska publiceras.
Därför måste man titta på det aktuella fallet som det unika fall det är och göra sin bedömning. I väldigt många fall finns det goda skäl att avstå detaljer i publiceringarna. Anledningarna kan vara att det handlar om uppgifter som inte är bekräftade, att det handlar om uppgifter som är irrelevanta eller saknar allmänintresse, uppgifter som riskerar att orsaka orimlig publicitetsskada och så vidare. Utifrån det fattar man sitt beslut.
Det är inte att mörka.
Det är inte att censurera.
Det är pressetik och att ta ansvar för publiceringarna.

Publicerat av

Daniel Nordström

8 reaktioner till “Att publicera är inte alltid det rätta”

  1. Mediachefer är i Nordströms ögon alltid ”kloka” och ”tar ansvar”. Skråväsendets instinkt att alltid hålla varandra om ryggen är tydligt. När en ledande journalist som kallar sig feminist och som ständigt hackar på andras bristande moral är anklagad för åratal av sexbrottslighet och kvinnoförakt, då ska plötsligt de etiska reglerna tolkas väldigt snävt. Inledande ryggradsreaktionen är att inget ska få komma fram, locket ska på i etablerad finmedia. Nordström hänvisar som vanligt till högtidliga pressetiska ”regler”, men skriver sen att det är upp till var och en att tolka reglerna fritt. Då ska det inte ens kallas ”regler”. Allt hänger på subjektiva bedömningar och då är det inte konstigt att bedömningarna blir ologiska och spretande åt alla håll.Att den anklagade journalistens beteende varit känt i branschen i åratal utan åtgärd, visar på den vidriga människosyn som finns på landets högfärdiga redaktioner.

    1. @OveP: De pressetiska reglerna är ingen lag, det är pressetiska riktlinjer som är mycket bra. Varje utgivare måste göra sin bedömning efter detta, det skapar dynamik i publicistiken och det skapar framför allt mångfald på så sätt att alla inte gör exakt likadant. Varje enskild utgivare måste göra sin bedömning i varje enskilt fall.
      Om en publicering anmäls till Pressombudsmannen görs en granskning hos PO och i Pressens Opinionsnämnd av en opartisk nämnd som bedömer om mediet har brutit eller inte mot de pressetiska reglerna.
      Pressetik eller utgivarbedömningar är inte så enkla som att alla fall hanteras på ett och samma sätt. Om det till exempel handlar om en dömd mördare kan namn publiceras i vissa fall, i andra inte. Det kan kanske upplevas som spretigt och ologiskt, men det finns många faktorer som måste vägas in. Ett av dem är det bedömda allmänintresset, ett annat är om oskyldiga – till exempel gärningsmannens barn – riskerar att drabbas av oförsvarlig publicitetsskada.

  2. Är det nåt journalister avskyr så är det att bli granskade, speciellt av alternativ media. Därför har en osund miljö tillåtits växa sig stark. Vilka åtgärder vidtar du själv och Mittmedia för att städa ut den unkna och hycklande kvinnosynen som så tydligt dominerar på tidningsredaktionerna samtidigt som ni utåt framställer er som förkämpar för feminism och annat politiskt korrekt ?

    1. @OveP: Avskyr journalister att bli granskade? Det visste jag inte. Hur vet du det?
      Själv välkomnar jag granskning av journalister, mediechefer och mediebranschen, vilket jag uttryckt vid ett flertal tillfällen. Det är viktigt att även journalistiken och mediebranschen granskas.
      Du påstår att det en unken och hycklande kvinnosyn dominerar på tidningsredaktionerna. Vad har du för belägg för det?
      Journalister är vanliga människor. Tyvärr finns rötägg, sexuella trakasserier och allmänt dåligt beteende över allt i samhället. Detta är något som vi alla måste bekämpa, oavsett i vilken bransch vi arbetar.
      Det finns däremot inga belägg för att detta skulle vara vanligare på tidningsredaktioner än på andra arbetsplatser.

      1. Belägg, har du inte följt med i debatten de senaste dagarna ? Jag tittar just nu på Kulturnyheterna där de tar upp ett rent inferno som pågått i decennier på Aftonbladet med sprit och sextrakasserier. DN tar upp det, Expressen likaså. Du svarar inte på min fråga om hur du och Mittmedia tar tag i dessa frågor. Finns det ingen anledning att göra det menar du ? Journalister är inte vanliga människor – enligt dig. Du beskriver dem jämt som ”kloka”, ”ansvarsfulla” och ”viktiga”. Att de inte vill bli granskade bevisar du med all önskvärd tydlighet genom att inte svara på vad ni chefer har för plan för att förbättra miljön på redaktionerna.

        1. @OveP: Som vanligt drar du alla över en kam. Så sorgligt.
          Jo, jag har följt debatten och diskussionen väldigt noggrant. Det är en viktig debatt och diskussion,
          När det gäller våra redaktioner har vi en tydlig policy kring hur vi hanterar hot, trakasserier och sexuella trakasserier.

  3. Chefredaktören Medievärlden drar tydligen också ”alla över en kam”: ”Jag har under några dagar fått uppleva trycket från en mäktig mediekoncern (Expressen) och det har varit en intressant upplevelse som också säger något om vad den här frågan egentligen handlar om: Det tryck som fått så många journalister att inte våga berätta om vad chefer och kollegor i mediebranschen utsatt dem för, men som nu gör det i samband med #metoo.”
    https://www.medievarlden.se/axel-anden/2017/10/30/expressen-forsokte-hindra-medievarldens-publicering/

  4. NU VILL JAG GÄRNA HÖRA hur du Daniel får ihop denna text, som du skrev för bara ca 1 år sedan, med ditt beslut att publicera namn och förnedrande bild på Karl Hedin?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *